Nybildad arbetsgrupp mot bostadsbyggen i Högalidsparken

Planerna på att bygga bostadshus i bergskanten av Högalidsparken längs Hornsbruksgatan börjar nu stöta på mer organiserat motstånd. I veckan bildades en arbetsgrupp mot planerna.

Området (det rödmarkerade) inom vilket ny bebyggelse planeras. Illustration: Utopia arkitekter.

Börjar man kapsla in Högalidsparken kan det bli prejudicerande och vara det första steget att bygga också i andra bergsparker i stan som Vanadislunden, Vitabergsparken och Kronobergsparken till exempel, menar Mattias Adler, en av initiativtagarna till den nya arbetsgruppen som redan skaffat sig en egen blogg.

Christina Wilén, Mattias Adler och Pia Harell Poznic.

Den planerade exploateringen av Högalidsparken på båda sidor huset med tunnelbaneuppgången syftar till 50-80 nya bostäder i hus som når ett par våningar över bergskammen. Gruppen menar att parken (som är av riksintresse) delvis privatiseras (gäller särskilt det flitigt använda gångstråket på bergskammen längs Hornsbruksgatan och ”picknickslänten” mellan Högalidskyrkan och Hornsbruksgatan). Det kommer åtminstone att upplevas som privat område, menar Pia Harell Poznic.



Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm har beslutat att börja ”planläggning av bostäder, hotell och parkmark” i Högalidsparken. Det ska enligt byggherregruppens” (Wasted Space AB:s och Veidekke Bostads AB:s) önskemål ske i en ”fördjupad medborgarprocess”. Det är bra med fördjupat medborgarinflytande men det borde ha fått ta sig uttryck redan innan planarbetet påbörjades, anser Christina Wilén.



Planerna på att ”förädla” det redan befintliga tunnelbanehuset ser gruppen positivt på.

Läs också: Fördjupat medborgarinflytande när Högalidsparken bebyggs

Micke Bergs sköna bilder

Micke Berg, den oförliknelige fotografen, tillika skidåkande bohemen och Lennart af Petersenstipendiaten (epiteten skulle kunna mångfaldigas) har vernissage på sin fotoutställning i tunnvalvet på Stadsmuseum i dag (lördag) klockan 14.00. Hans gamle barndomskompis Håkan Lahger håller invigningstalet.



Det är sköna klassiska svartvita bilder han visar, Micke Berg, alltifrån ockupationen av Mullvaden i slutet av 70-talet till nytagna digitala bilder (kopiorna svåra att skilja från de analoga). Micke Berg har givit ut ett tjugotal böcker under karriären. Själv väntar jag på boken med bilder från hans intensiva skidåkande de senaste åren. I väntan på den går jag och kollar in vernissagen på hans nya utställning. Gör det du med! Här nedan några smakprov på Mickes eminenta fotokonst.

 

 

Örjan sprider sörjan

Gråbrun snösörja täcker allt större delar av Riddarfjärden nedanför Kungsholmstorg. Precis som förr om vintrarna. Lastbil efter lastbil dumpar innerstadens smutsiga snö i vattnet på dispens från Naturvårdsverket. Snön klassas nämligen numera som avfall. Den innehåller föroreningar som bly och salter från gatorna. Men ingen vet hur allvarligt djurliv och växtlighet i Mälarens vatten påverkas. Det ska undersökas senare i år då prov tas och analyseras.



Stockholms stad har fått dispens att tippa 600 000 kubikmeter snö (nyligen utökat med ytterligare 200 000 kubikmeter). På fredagsförmiddagen var det vid ett tillfälle 13 lastbilar samtidigt som tippade snö berättade besättningen på Stockholms hamnars båt Örjan som åker runt och sprider ut sörjan på djupare vatten. ” Om vi inte gjorde det skulle det snabbt samlas ett berg intill kajen. Här är vattendjupet runt sju meter. Snön måste ut från land. Hela snötäcket är runt två meter tjockt. Det mesta ligger under vattenytan. Det är som ett isberg som brukar ligga osynligt till nio tiondelar.”



Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (m) berättar (i dag 26 februari) på sin blogg att vinterns ovanligt rika snöfall bara i Stockholms innerstad motsvarar 50 000 lastbilslaster (enkel resa).

Bokrean trögstartad

Kön brukar vara hundra meter lång utanför Akademibokhandeln i City strax före öppningsdags när bokrean startar. Men inte i år. Ett tiotal människor väntade utanför affären när den öppnade klockan 07.00 på torsdagsmorgonen. Inte heller på Hedengrens vid Stureplan var det någon trängsel trots att de där lockade med 40 procent på all svensk litteratur plus en egen engelsk rea. Det känns som magin kring bokrean har försvunnit. Synd.

2010. En minut före reastarten (25 februari, kl 06.59).

2010. En minut efter öppnandet (25 februari, kl 07.01)

2009. En minut före reastarten (23 februari, kl 23.59).

2009. En minut efter öppnandet (24 februari, kl 00.01).

Jag minns för runt tio år sedan när Bok & Bild på Drottninggatan inför reastarten hade kö ända ner till Tegelbacken. De som stod främst hade köat i sex-sju timmar. Många fick nya bekanta i kön medan den sakta sniglade sig framåt. Det var Bok & Bild som började med att ha öppet från midnatt och ett par timmar framåt. Det slutade man med för några år sedan. Akademibokhandeln följde efter och fortsatte med midnattsöppet till förra året. Då var det ett myller av folk i butiken in på småtimmarna. Men i morse vid öppningsdags var det glest som vore det en vanlig måndagsmorgon. Vad är förklaringen? Den nya öppningstiden,  mindre lockande utbud än vanligt eller konkurrensen från näthandeln? Allt sammantaget kanske.

Förslag: ”Bygg i Västberga i stället för på Årstafältet”

Årstafältets framtid diskuterades i ovanliga former under samrådsmötet i Östbergaskolans matsal på onsdagskvällen. I stället för att de närvarande tjänstemännen från tekniska nämndhuset berättade och ledde utfrågning och diskussion uppmanades de hundratalet närvarande omkringboende att själva välja ämne och diskutera i smågrupper under två timmars tid och därefter redovisa resultatet skriftligt. ”Open Space” kallas metoden. Efter en viss tvekan kom diskussionerna i gång och blev allt livligare efter hand.

Programförslaget för 4 000 nya lägenheter på Årstafältet. De nya husen planeras i de tydligt markerade områdena runt det som blir kvar av Årstafältet (som park).

Många vill bevara Årstafältet som den landskapspark politikerna beslutade att fältet skulle bli för tio år sedan. Men flera trodde att det nu var för sent att stoppa planerna på de runt 4 000 bostäder som det är tänkt ska byggas på fältet. Det bearbetade arkitektförlaget presenterades för fjorton dagar sedan. ”Men det är aldrig försent. Minns almarna i Kungsträdgården”, menade någon optimistiskt.  Rent formellt är det inte för sent. Inga stadsplaneförslag finns ännu framme för beslut.



Många uttryckte sitt missnöje över att politikerna sällan är närvarande och lyssnar på medborgarna och att ”medborgarinflytandet” oftast kommer in för sent i processen (när allt egentligen redan är bestämt). ”Man kanske kan påverka någon detaljfråga, Men inte helheten”, sade någon.

Flera konkreta förslag kom fram under kvällens diskussioner. ”Den enda självklara platsen för att sammanbinda staden med stadsdelarna söderut är Västberga industriområde och Partihallsområdet. Där finns utrymmen att skapa en modern stadsdel med bostäder, kultur och näringsverksamhet i samspel. Där finns redan Årstabergs pendeltågsstation som väntar på sitt bostadsområde”, tyckte de som ville bevara Årstafältet som landskapspark.


Några ville däcka över Huddingevägen och gräva ned Östbergavägen för att knyta an Årstafältet till Kvarnbacksskogen på Östbergasidan och Hemskogen vid Enskedefältet. Andra ville att kolonilotterna ska få vara kvar där de är i dag i stället för att flyttas och splittras upp.  Några (dock en minoritet på mötet) tyckte att planerna var bra. ”Vi tycker att det är mycket bra att fältet äntligen är på gång att bebyggas och att vi får en ny stadsdelsstruktur. Kör igång med byggandet!” Det tyckte inte den kvinna som flyttat till Årsta för tio år sedan eftersom det var bestämt att Årstafältet skulle bli landskapspark. Nu kände hon sig tvungen att flytta därifrån. ”Jag känner mig lurad”, sade hon bittert.

Läs också: Årstakolonisterna vill inte flytta

Sanda stadens trottoarer!

Trottoarerna i innerstan plogas snöfria, släta, blanka och HALA!!! Men varför sandas de inte som förr i tiden? Hellre pulsar jag i snön utan risk att halka än vinglar fram på plogade trottoarer hala som glansis. Är jag ensam om den uppfattningen? (I går såg jag bara en ordentligt sandad trottoar, den vid utgången från Stadshuset där stadens politiker och tjänstemän arbetar). Snälla. slösa på sanden!

Osandat på Stora Nygatan.

Sandat utanför Stadshuset.

Stockholmspolitikerna oense om Stockholms ”skyline”

Vad tycker Stockholmspolitikerna om Stockholm Waterfront (den dominerande hotell- och kongressanläggningen som växer sig allt större mitt i City).

-Stockholm Waterfront är förskräcklig! (Cecilia Obermüller, mp)

-Stockholm Waterfront är vackert! (Per Ankersjö, c)

-Stockholm Waterfront är gräsligt fult! (Tomas Rudin, s)

-Det är bra att Stockholm Waterfront syns till skillnad från Moderna museet som inte syns från nåt håll. (Kristina Alvendal, m).

Meningarna var delade när stadsbyggandet i Stockholm diskuterades på kommunfullmäktige under måndagskvällen.

Centerpartisten Per Ankersjö kunde tänka sig en 200 meter hög skyskrapa i City. Han vill ha ”en Central Parkinspirerad miljö med skyskrapor” på överdäckningen av spårområdet intill Centralen, (Västra city)”men skyskraporna ska vara vackra och miljövänliga”. ”Det finns inga miljöeffektiva skyskrapor”, invände Stellan Hamrin (v). ”Det är dyrt med skyskrapor och risk för att det blir en segregerad miljö för de rika”, menade Maria Hannnäs (v). Folkpartisten Abit Dundar var också emot skyskrapor i City och hänvisade till Stockholm 750-åriga byggnadstradition och den skyline som präglar centrala staden. Roger Mogert (s) kunde tänka sig höga hus centralt men ”varje projekt måste prövas individuellt”.  

Personligen är jag kallsinnig till både Stockholm Waterfront och skyskrapor i City.

Gammal är äldst i snövädret

Roslagsbanan rensas med…

…gamla rejäla doningar…

…från anno dazumal.

När snön satte tvärstopp för Roslagsbanans moderna lok så ryckte en gammal trotjänare från 1934 ut, motorvagnen X3p 35 från Roslagsbanans Veterantågsförening. Med hjälp av en påhängd godsvagn från 1909, ombyggd till spårrensare, befriades banan tillfälligt från snö på söndagen, medan all ordinarie trafik var inställd. Ekipaget väckte stort intresse när det passerade Täby Kyrkby på väg från Vallentuna till Näsby park.

Moderna fordon har problem 1. Övergiven buss på Torsgatan.

Moderna fordon har problem 2. Bilbärgning på Stortorget.

Söndagens ymniga snöande ställde till det ordentligt i Stockholmstrafiken. På Centralen rådde kaos. Bussar stod övergivna lite här och där och bärgningsbilarna hade fullt upp, även på Stortorget i Gamla stan.

PS. Vad är det för skillnad på ett lok och en motorvagn? Loket tar varken passagerare eller gods, till skillnad från motorvagnen.

Så kan ej ännu inträffade halkolyckor förhindras

Visst ser det kul ut att åka iskana ned för Tyska brinken. Om man är tolv år och har bra balans. Pensionärerna är inte lika frestade att kasta sig ut för den glashala backen. Jag har sett flera personer i vinter som ofrivilligt kanat omkull. Ingen än med allvarliga skador så vitt jag vet.

Bra med sandlådor …

… om de innehåller sand och gärna en liten skopa också.

Tjugofem meter från den förrädiska isbildningen står en blå låda med det påmålade ordet ”SAND”. Dock är den i stort sett tom. Hade den varit påfylld med sand och också innehållit en skopa av något slag skulle jag på eget initiativ kastat ut lite sand då och då i brinken för att förhindra halkolyckor. Än är det inte för sent. Sandansvarige i staden, fyll på de blå sandlådorna när de blir tomma så kanske några ännu inte inträffade halkolyckor kan förhindras!

Staden genom Tinas vindruta

Mörka moln över Slussen. En ödesmättad, symbolisk och poetisk bild har bussföraren (fotografen och författaren) Tina Messing valt att ha på omslaget till sin nyutkomna bok med fotografier ”Mellan Stockholms linjer/ En bussförares ögonblick”. Hon har haft kameran i ständig beredskap i bussväskan under ett års tid och tagit bilder inifrån bussen när hon suttit vid ratten, vid trafikljus och hållplatsstopp eller till och från jobbet. Hennes kriterium har varit att hon ska ha haft uniformen på när bilderna togs för att de ska platsa i boken. Tina Messing har lyckats fånga den lyhörda bussförarens eget perspektiv på Stockholm med stämningsfulla bilder på tankfulla passagerare, reflexer i vattenpölarna efter regnet och ödsligheten vid en tom busshållplats utanför Karolinska en julaftonskväll. Vem om inte en bussförare med ett poetiskt öga skulle fotografera den sistnämnda bilden. Boken innehåller ett femtiotal fotografier. Hela bildspelet på 108 fotografier kan ses på Spårvägsmuseet fram till 11 april. Sevärt!

FOTO: TINA MESSING