Kungsholmskyrkan som återanvänds i Täby

Skrivet av Lars Epstein 19:00, 31 mars 2010 i kategori Kungsholmen, Utanför innerstan

Thorildsplans gymnasium på platsen där Kristinebergs kapell låg.

Mitt under andra världskriget flyttades en kyrka från Kungsholmen till Täby. Kristinebergs kapell (som den hette) var bara drygt tio år gammal när den monterades ned, fraktades till Viggbyholm i Täby där den invigdes den 16 november 1941 under sitt nya namn Sankt Olovs kapell, i dag Sankt Olofs kyrka. På den tiden fanns det bara en kyrka i Täby, den gamla medeltidskyrkan Täby kyrka, som ansågs ligga för ocentralt (före massbilismens tid) särskilt för flottisterna som var förlagda på flygflottiljen F 2 i Hägernäs (nära det nya kapellet). Anledningen till att den revs på Kungsholmen var att den stod i vägen för det nya skolbygget, nuvarande Thorildsplans gymnasium.

Sankt Olofs kyrka (f d Kristinebergs kapell) i Täby.

Sankt Olofs kyrka invändigt.

Minnestavla i kyrkan från 1966.

Flytten av Sankt Olofs kyrka var för mig okänd till jag häromdagen läste om den i Birgitta Conradsons välskrivna stadsdelsbiografi ”Från det yttersta Kungsholmen”. Därmed är mig bekant två och halv kyrkoflyttar i Stockholm.

Det drygt 200 ton tunga kapellet (från 1913) på Sankt Eriksområdet lät arkitekten Aleksander Wolodarski flytta 150 meter 1994 för att det skulle få rätt placering i det av honom planlagda bostadsområdet (det är den halva flytten).


Engelska kyrkan (från 1866) vid nuvarande Wallingatan (nära Norra Bantorget) monterades ned 1913 för att åter byggas upp i Diplomatstaden (snett emot Berwaldhallen) på Östermalm.

Författaren Carl Zetterström (1950-2005) skrev kåserier i DN under signaturen Calle Z. Jag minns särskilt ett kåseri där han beskrev hur han varje gång han med sina små barn i baksätet körde förbi Engelska kyrkan brukade berätta historien om hur Engelska kyrkan ”monterades ned tegelsten för tegelsten …” varpå (innan han fortsätta) barnen fyllde i: ”… och flyttades och byggde upp igen… osv”. Barnen kunde historien utantill. Calle Z beskrev på pricken hur den glömska pappan tjatar om samma sak gång på gång utan att (till skillnad från barnen) komma ihåg att han upprepat samma berättelse ett otal gånger tidigare.

Vinterfynd vid Vinterviken

Skrivet av Lars Epstein 21:17, 30 mars 2010 i kategori Utanför innerstan

Det som göms i snö kommer upp i tö, lyder det slitna (men träffande) ordspråket. Fyllda hundbajspåsar, tomburkar, tomflaskor, bortglömda plastleksaker, pappkartonger och andra på marken upphittade oidentifierade fynd har någon plockat upp och hängt i trädgrenarna i Vinterviken (androm till varnagel eller kanske bara som en dekorativ installation). Intill brer månlandskapet ut sig, dvs de svartnande snömassorna som tippades på området mellan Essingeleden och Vinterviken trädgård den gångna vintern. Även i Årsta svartnar snöbergen nedanför Sandjärdsgatan och i närheten av Slussen samlas allsköns bråte som färdats med Mälarens vatten och fastnat på länsarna vid Kornhamnstorg. Vintern tinar bort, men sakta.

Vid Vinterviken.

Vid Årstafältet.

 

Vid Slussen.

Bostadsklipp på Norr Mälarstrand kritiserat i fullmäktige

Skrivet av Lars Epstein 23:22, 29 mars 2010 i kategori Norrmalm

Den borgerliga majoriteten i det kommunala bolaget Svenska Bostäders styrelse har i strid med reglerna utformade av moderbolaget Stockholms Stadshus AB sålt ett hus på Norr Mälarstrand 22-24 till en privat bostadsrättsförening. Reglerna förbjuder försäljning till så kallad oäkta förening, dvs att mer än hälften av fastighetens totala yta utgörs av kommersiella lokaler. Den aktuella fastigheten består av cirka 60 procent kommersiella lokaler. Fastigheten såldes trots att bolagets verkställande direktör och revisorerna sade nej.

Omdiskuterad försäljning av fastigheten Norr Mälarstrand 22-24 debatterades av…

Bara några veckor efter försäljningen utannonseras en av bostadslägenheterna (som kostat innehavaren 3 miljoner kronor) för 9,5 miljoner kronor, vilket innebär en vinst på 6,5 miljoner kronor om lägenheten säljs för det utannonserade priset (SvD skrev om affären i måndagstidningen).

… Teres Lindberg (s) och …

… Sten Nordin (m) på måndagskvällens kommunfullmäktige.

Under måndagskvällens kommunfullmäktigesammanträde ansåg Teres Lindberg (s) att ”det är anmärkningsvärt att Svenska Bostäder inte följer sitt reglemente och att en enskild person ska kunna tjäna 6,5 miljoner kronor på stockholmarnas bekostnad”. Hon undrade hur finansborgarrådet Sten Nordin (m) kommenterade dessa förhållanden.  Sten Nordin (m) sade sig ej kunna kommentera ett enskilt fall och vidare att regler är till för att följas men att han inte visste vilka bevekelserunder styrelsen hade haft i just detta fall. Sten Nordin sa också att han ansåg att ombildningen till privata bostadsrättsföreningar av kommunala lägenheter i innerstan (till skillnad från i förorterna) nu nått en sådan nivå att det inte längre är aktuellt att fortsätta att sälja ut fler kommunala lägenheter i innerstan.

Se upp på Odengatan!

Skrivet av Lars Epstein 18:19, 28 mars 2010 i kategori Gamla stan, Vasastan

Vintern är över. Rasrisken består. Istapparna har smält. Istället hotar lösa tegelstenar från spruckna fasader. Se upp i Storkyrkobrinken och på Odengatan!

Tegel från de spruckna fasaderna…

…på Storkyrkobrinken 4 och 6…

…kan rasa ned på gatan.

Likaså kan tegel från fasaderna…

…på Odengatan 37 och 39…

…rasa ned på gatan.

Vårtecken på Stockholms gator

Skrivet av Lars Epstein 21:33, 27 mars 2010 i kategori Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm, Vasastan, Östermalm

Krockade knäckta trafikstolpar vittnar om vinterns glashala väglag. Men många oknäckta stolpar är bara sneda och vinda, offer för tjällossningen (tror jag). Blommande krokusar och diagonala trafikstolpar, jag betraktar dem som vårtecken allihop!

Sveavägen.

Slussen.

Glasbruksgatan.

Gustav Adolfs torg.

Rålambsvägen.

Hantverkargatan.

Norra Stationsgatan.

Vanadisvägen.

Lidingövägen.

 

 

 

Och här är några andra vårtecken:

 

 
 

Om Slussen ”Det här är ju värre än när de rev gamla Klara”

Skrivet av Lars Epstein 20:26, 26 mars 2010 i kategori Gamla stan, Södermalm

En del av den föreslagna barriären mellan Gamla stan och Södermalm (Stadsmuseet i bakgrunden).

Mer av barriären mellan Gamla stan och Södermalm (Stadsmuseet i förgrunden).

Den åttafiliga motorleden som föreslås i Skeppsbrons förlängning upp mot Slussen.

”Men det här ser ju värre ut än när de rev gamla Klara”, sade en kvinna som trängdes bland andra intresserade framför modellen över nya Slussen på utställningen i Sjömanshemmet snett emot Stadsmuseet. Många upprörda röster hördes i lokalen. ”De bygger bort den vackraste utsikten i stan. Varför har de inte skrivit mer om det här i tidningarna?”, undrade en annan. ”De säger att grundförhållandena är dåliga. Hur ska de då kunna bygga dessa jättehus”, frågade sig en tredje.

Utsikten från Södermalm mot Gamla stan som försvinner.

Utsikten från Gamla stan mot Södermalm som försvinner.

Det är bara ett par dagar kvar nu för den som vill se modellen av hur nya Slussen är tänkt att gestaltas. På måndag är sista chansen att lämna in synpunkter på Slussens framtida utformning. Slussen är hjärtat i stan. Genomförs detta projekt med en åttafilig motorled i Skeppsbrons förlängning och sju mastodonthus på rad som en barriär som skymmer utsikten mellan Gamla stan och Södermalm så begås ett historiskt och oåterkalleligt misstag.  Vem tar på sig ansvaret för det?

Läs några tidigare Slussenbloggar:

Riv inte Stockholms vackraste plats (4 dec 2008)

Slussendebatt i New York Times (18 mars 2009)

Bye bye Slussen (19 april 2009)

Farväl gamla Slussen (25 jan 2010)

Slussenrabaldret på 30-talet gav bra resultat (27 jan 2010)

 

 

Och här har DN.se kollat in exakt vilka vyer från Ryssgården det är som kommer att försvinna:

 

 
 

Wolodarski: ”Waterfront Building är inte politikernas fel”

Skrivet av Lars Epstein 21:28, 25 mars 2010 i kategori Norrmalm

Aleksander Wolodarski får sin mikrofon monterad.

Waterfront Building från Kungsholmssidan.

”Vi har inte hållit måttet. Vi förklarade inte hur det skulle komma att se ut. Det är inte politikernas fel. Vi arkitekter skulle ha förklarat för dem hur Waterfront Building skulle komma att se ut”.

Så svarade Aleksander Wolodarski, planarkitekt på stadsbyggnadskontoret på min fråga: ”Är
Waterfront rätt byggnad på rätt plats och med rätt proportioner?” Hans svar kan således sammanfattas i ett enda ord ”Nej.” Det ska poängteras att han själv inte varit ansvarig för utformningen av Waterfront Building.

Aleksander Wolodarski, som har påverkat så mycket i Stockholms stadsbild under åren, berättade om sin bakgrund och sin syn på Stockholmsarkitekturen inför ett hundratal pensionerade journalister på torsdagseftermiddagen.

På frågan om vad han ansåg om förslaget till Nya Slussen svarade han lite undvikande (han ville inte kritisera kollegorna). Men det sken igenom vad han innerst inne tyckte när han talade om dagens Slussen med den fria utsikten, de mjuka linjerna och de dramatiska stigningarna. Men han betonade att kollegorna inte vara klara än. ”Blir det bra när det blir färdigt”, undrade någon. ”Det kan jag inte svara på”, replikerade Aleksander Wolodarski diplomatiskt.

De två aktuella tornen på 143 meter som ska byggas vid Norra station som han själv ritat försvarade han med två huvudargument. 1. Vasastan växer ut över sin historiska gräns genom exploateringen av Norra station. Vetenskapsstaden byggs. Platsen måste förankras och få en accent. Därför behövs Tors Torn på samma sätt som övriga stadsdelar har sina kyrkor. 2. Per Olof Hallman hade planerat en kyrka (lika stor som Sofia kyrka) som aldrig byggdes när Rödabergsområdet kom till. Den här delen av Vasastan har ingen kyrka. Därför behövs Tors torn. ”Men måste de vara så höga”, undrade någon. ”De måste inte det. Men jag vill ha dem så höga”, svarade Aleksander Wolodarski med ett leende.

Aleksander Wolodarski och Christoffer Barnekow (suddig, på väg ut ur bilden).

Tors torn ska bearbetas fram till sommaren. ”Vad tycker Aleksander Wolodarski om detta”, undrade samtalsledararen Christoffer Barnekow. ”För mig får de se ut hur som helst bara de ser bra ut”, svarade Aleksander Wolodarski som samtidigt passade på att skåpa ut höghuset på Södra station (Haglunds pinne). Han liknande den vid en ”sockerkaka” och även Fältöversten ”som ligger som en bromskloss” i Tessinparkens förlängning fick sin släng av sleven liksom 60-talsområdena i innerstan som kvarteret Plankan och Magnus Ladulåsgatan.

Sankt Eriksområdet (ritat av Aleksander Wolodarski).

Han var nöjd med sina egna skapelser som Starrbäcksängen, bostadsområdet Sankt Erik, Kungsträdgården och Raoul Wallenbergs torg. Aleksander Wolodarski berättade gripande om sin personliga bakgrund i Polen där han växte upp innan han kom till Sverige på 1960-talet och så småningom hamnade på Stockholms stadsbyggnadskontor efter en sejour som paraplyreparatör på en fabrik. Han fick kraftiga applåder efter sitt personliga och öppenhjärtiga anförande.

Stockholm ”Europas Ankeborg”?

Skrivet av Lars Epstein 02:18, 25 mars 2010 i kategori City, Norrmalm, Utanför innerstan

Martin Rörby (längst till höger) på Skönhetsrådet kritiserade Tors torn. ..

…och även Waterfront Building.

Centerpartiets ende representant i Stockholms kommunfullmäktige Per Ankersjö brukar tala om att Stockholm nedlåtande kommer att betraktas som ”Europas Gävle” om staden inte bygger höga skyskrapor. Arkitekturhistorikern Martin Rörby på Skönhetsrådet anspelade på detta citat när han menade att Stockholm istället kommer att betraktas som ”Europas Ankeborg” om staden bygger Tors Torn vid Norra station som de presenterats i förslagen. Han var också kritisk mot att höjden ökat från 100 meter till 143 meter i ett sent skede i planeringsprocessen. Martin Rörby karakteriserade vidare Stockholm Waterfront (nära Stadshuset) som ”en elefant i en porslinsbutik, en byggnad i alldeles för stor skala i detta känsliga parti av staden”.

Gert Wingårdh, Christoffer Barnekow, Martin Rörby och Kristina Alvendal.

Ett par hundra personer hade samlats i ABF-huset på onsdagskvällen för att lyssna på en debatt om Stockholms stadsplanering mellan Martin Rörby, stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (m) och arkitekten Gert Wingårdh under ledning av journalisten Christoffer Barnekow.

Kristina Alvendal försvarade Tors Torn.

Kristina Alvendal sade att den slutliga utformningen av Tors Torn ännu inte var klar. Förslaget är under bearbetning. Slutgiltigt blir det klart i juni. Men hon försvarade utformningen av Tors torn med argumentet att de var avsmalnande i toppen ”som kyrkspirorna i Stockholm”. När det gäller Waterfront Building sade hon att mycket redan var bestämt när hon tillträdde som stadsbyggnadsborgarråd för ett och halvt åt sedan och antydde att hon kanske hade synpunkter på att vissa saker skulle kunnat ha gjorts annorlunda. Men hon nämnde inte konkret vad. Samtidigt tyckte hon att man skulle vänta med kritiken till bygget står klart.

Gert Wingårdh och hans röda hus i norra Djurgårdsstaden.

Gert Wingårdh (vars arkitektkontor har 140 anställda) berättade om sina många projekt som han har på gång i Stockholmstrakten. Alla sticker ut på Gert Wingårdhs speciella sätt, som det nya huset intill Kungsholmens gymnasium, Karolinska Institutets nya aula, det nya 28-våningshotellet med sina fotbollsrunda fönster vid nya nationalarenan i Solna, det röda huset i norra Djurgårdsstaden, 33-våningsskrapan i Kista med flera, med flera. Gert Wingårdh tyckte det var märkligt att Stockholms kyrkspiror ska vara normgivande för stadens framtida silhuett. ”Stockholm domineras av kyrkspiror. Det rimmar inte med det sekulariserade samhälle vi lever i, tyckte han.”

Martin Rörby redogjorde för ”skalförskjutningen” i Stockholms stadsbyggande över tiden.

Kristina Alvendal underströk att höga hus i Stockholm inte är något självändamål för hennes del. Om de ska byggas måste de tillföra något, ansåg hon. Martin Rörby underströk att han inte var motståndare till höga hus och exemplifierade med bilder på moderna skyskrapor i andra delar av världen som han ansåg vara av hög kvalité. Han visade också många bilder på hur Stockholm utvecklats under åren och talade om ”skalförändringen” som ständigt pågår med exempel som hur de låga husen på Lutternsgatan blev de höga husen på Kungsgatan, hur kungaborgen Tre kronor blev det väldiga Tessinska slottet på 1700-talet och hur Norra Smedjegatan revs för den nya Gallerian som byggdes vid Hamngatan.

Många stockholmare kom till debatten i ABF-huset.

Kristina Alvendal talade också engagerat för sin vision om den trygga tättbebyggda staden (promenadstaden), om innerstan som ska spilla ut över tullarna. Hon såg för sig hur Hornsgatan i en framtid fortsätter på andra sidan Liljeholmsbron i en tät stadsdel på den överdäckade Södertäljevägen, liksom hur Ringvägen fortsätter på andra sidan Skanstullsbron på den i framtiden överdäckade överbyggda Nynäsvägen. Den som lever får se.

Halvfärdig centrumutbyggnad utan bygglov stoppad i Sätra

Skrivet av Lars Epstein 02:29, 24 mars 2010 i kategori Utanför innerstan

Sätra centrum (välsorterat, som jag minns det på 1970-talet, när min styvsyster bodde på Aspsätravägen) utarmades med åren och hamnade i ekonomisk skugga från Skärholmen (ett likartat öde som drabbat många andra mindre centrumanläggningar runt stan). För första gången på många år klev jag häromdagen händelsevis in i Sätras inomhuscentrum, en lätt klaustrofobisk upplevelse. Det gick knappt att komma fram. Ett halvfärdigt jättebygge upptog större delen av ytan. Jag kunde knappt ta mig fram, fick trängas med mötande människor längs väggarna i de trånga passagerna. Att Sätra centrum behöver rustas upp är en sak (nedslitet som det är). Men att fylla den fria golvytan nästan till bristningsgränsen med nya butikslokaler så att det känns som gå omkring in i en smal labyrint därinne förefaller minst sagt märkligt.



Samma uppfattning har Sätraborna. Åtminstone de som deltog i tisdagskvällens medborgarmöte i Sätraskolan och efterföljande trygghetsvandring (för att peka ut otrygga ställen i bostadsområdet). Mötet skulle handla om tryggheten i stadsdelen men kom mest att handla om den pågående omvandlingen av inomhuscentrumet. Ilskan över centrumomvandlingen (som den artat sig) var unison bland publiken. ”Riv skiten”, föreslog en kvinna. En annan berättade att det är så smalt att en barnvagn och en rullator knappt kan mötas. Hur har de fått tillstånd att bygga så här, undrade någon. En tredje berättade att det blivit så otryggt i centrumet (eftersom sikten är så dålig) att många inte vågar stiga av tunnelbanan i Sätra och gå genom centrumet utan i stället åker till Skärholmen och promenerar tillbaka hela vägen hem till Sätra.

Jan Jönsson (fp), stadsdelsnämndens ordförande.

Det framkom att fastighetsägaren Örnberget Fastighetsförvaltning AB överhuvudtaget inte har fått något bygglov till centrumombyggnaden eftersom man inte brytt sig om att söka något. Därför har bygget stått still en tid. Det berättade Jan Jönsson (fp) stadsdelsnämndens ordförande. Nu har dock fastighetsägaren begärt bygglov hos stadsbyggnadskontoret. Men han kommer inte att få bygga till så stort inne i centrum som han har tänkt. Men hur omfattande ombyggnaden till sist blir är för tidigt att säga i dag, berättade Jan Jönsson.

Hjalmar Mehrs ”orättvisa” eftermäle

Skrivet av Lars Epstein 03:15, 23 mars 2010 i kategori Då&Nu, Stockholmare

Den i sin ungdom radikale ungsocialisten, tunnelbanans, Stadsteaterns och 50-kortets tillskyndare, Hjalmar Mehr (1910-1979), kanske den mest kände kommunalpolitikern i Stockholm genom tiderna, är mest ihågkommen som mannen som rev Klara och ville såga ned almarna i Kungsträdgården. Felaktigt, menar Björn Elmbrant, som skrivit biografin ”Stockholmskärlek – en bok om Hjalmar Mehr”.



Björn Elmbrant framträdde inför fullsatt salong i ABF-huset på tisdagskvällen. Alla avgörande beslut var redan fattade långt innan Hjalmar Mehr kom till makten, menade Björn Elmbrant. Visserligen var Hjalmar Mehr finansborgarråd (efter valsegern 1970) när almstriden ägde rum i maj 1971. Men han försvarade bara ett sedan länge fattat beslut (att låta såga ned almarna för en planerad tunnelbanestations skull) och när han i elfte timmen ställde frågan till sin socialdemokratiska fullmäktigegrupp om någon ville ompröva beslutet var det ingen som ville det (men vem skulle vågat gå emot en så stark personlighet som Hjalmar Mehr kan man ju undra?). Som bekant stoppades nedsågningen av almarna tack vare stadsmiljöaktivisternas handfasta protester.



Förre ministern Jan O Karlsson var också med på scenen i ABF-huset. Han menade att Hjalmar Mehr ställde den viktiga frågan ”om en utomparlamentarisk opinion kan upphäva ett beslut fattat i demokratisk ordning av de folkvalda politikerna”. Men den viktiga debatten kom bort och fördes aldrig, menade Jan O Karlsson.



Även Aftonbladets förre chefredaktör Gunnar Fredriksson deltog i diskussionen och hävdade att Hjalmar Mehr aldrig förstod sig på den fjärde statsmakten (dvs pressen). Han trodde att han kunde styra den och påverka innehållet i tidningen såsom skett i gamla tider (på samma sätt som han trodde att han kunde styra den växande opinionen mot Stockholms stora förvandling).

 

Hjalmar Mehrs liv var politik. Han jobbade 16-17 timmar om dygnet och krävde att hans medarbetare skulle göra detsamma. En kvinna som jobbat som sekreterare åt Hjalmar Mehr berättade att han kunde ringa hem till henne i mitt i natten och säga ”ta av dej papiljotterna och kom till jobbet. Det är mycket som måste skrivas ut”. Då var det bara för sekreteraren att stiga upp ur sängen mitt i natten och komma.

Varför har då Hjalmar Mehr fått ta ansvaret för beslut som han inte själv hade fattat och i eftervärldens ögon fått så dåligt rykte? Kanske för att han tog över alla debatter och ställde sig i strålkastarljuset även när han själv egentlige inte ägde frågorna. Så lät förklaringen från panelen. Hjalmar Mehr var en äkta Homo Politicus, helt enkelt. Det finns inte så många sådana politiker i Sverige i dag. Och det kan man väl något beklaga men mest vara tacksam för.

10 tidigare inlägg