När miljöministern dök upp som en skänk från ovan

Skrivet av Lars Epstein 00:06, 10 maj 2010 i kategori Naturen, Utanför innerstan

Sven Wästfelt hann ifatt miljöminister Andreas Carlgren i Grimstaskogen.

Vi står en liten grupp naturintresserade människor i Grimstaskogens naturreservat och lyssnar på Anne Lundeqvist från gruppen Rädda Grimstaskogen. Hon berättar om hur planerna på Förbifart Stockholm kommer att påverka miljön på platsen. Då promenerar miljöminister Andreas Carlgren händelsevis förbi på stigen. Plötsligt lösgör sig en av deltagarna i gruppen, Sven Wästfelt, och springer ifatt ministern som stannar till och tar sig tid för ett samtal med Sven Wästfelts om dennes hjärtefråga nämligen kampen (med 3 200 insamlade namnunderskrifter) mot åtta planerade småhus i en ekbacke i Hässelby strand.  Adressen är Sparrisbacken.

Samtal på tu man hand.

Sven Wästfelt och Andreas Carlgren är överens om att den nya strandskyddslagen (som gäller från 1 juli 2009) kräver att en stadsplaneändring som genomförs inom strandskyddsområde kräver förnyad strandskyddsprövning (vilket är fallet med de åtta planerade radhusen). Andreas Carlgren konstaterar att de åtta radhusen vid Sparrisbacken till sist förmodligen hamnar på hans bord efter överklaganden (om han är kvar som miljöminister efter valet). En påtagligt belåten Sven Wästfelt återvänder efter samtalet med Andreas Carlgren till gruppen som lyssnar på Anne Lundeqvists beskrivning av Förbifartens konsekvenser för Grimstaskogen naturreservatet.

Vattensjukt parti i Judarnskogen.

Naturvandringen från Åkeshovs slott till Maltesholmsbadet genom Judarnskogen och Grimstaskogen är ett av arrangemangen på De gröna kilarnas dag. Tyvärr är det bara ett tiotal personer som deltar i den upplevelserika långpromenaden genom de båda naturreservaten. Gröna kilar är de sammanhängande grönområden som förbinder Stockholms centrala delar med naturen i Storstockholms ytterområden och som är så betydelsefulla för den biologiska mångfalden med sina nödvändiga spridningskorridorer för växter och djur.

Uri Glück i mitten.

Uri Glück från Svenska turistföreningen, huvudledare på gröna kilen-vandringen, konstaterar att intresset för naturvandringar har minskat med åren. Kanske beroende på att det är svårt för föreningen att komma ut med information till allmänheten.

”Snuskungens” villa.

Månghundraårig ek vid Tyska Botten.

Naturstenstrappa mitt ute i skogen.

Om folk kände till vandringarna och visste vilken härlig och lärorik upplevelse det är att gå långpromenader genom natursköna områden med kunniga guider tror jag det skulle bli rusning till dessa vandringar. På söndagen fick vi bland annat se groddammar, nybildade kärr, ”Snuskungen” Knut Ljunglöfs magnifika 1800-talsvilla, 700-åriga ekar på Tyska Botten (där tyska gästarbetare som byggde Drottningholms slott på 1700-talet lär ha bott), De Geers morän från istidens smältperiod, ett sönderhackat grönt litet fågelägg, ryssmuren (som lär ha byggts av ryska krigsfångar i början av 1700-talet, en naturstentrappa oförmodat belägen mitt ute i skogen (förmodligen beredskapsarbete från 1930-talet), en gammal parstuga i en glänta och mycket, mycket mer.

Läs även: 14-17 ekar fälls för 8 nya radhus

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

@Agneta von Hofsten:
Om så blir fallet är nog det naturliga att de mest centrala förorterna byggs ihop till något som liknar innerstad, medan det mer perifera (som i detta fall) förblir obebyggt

Håller med om att det är bättre att förtäta innerstadsbebyggelsen. Då kan man kanske låta förorterna vara förorter i större utsträckning. För mig är det rent känslomässigt att värna om naturmark som aldrig kan komma igen då man förstört den. Mer än så kan jag inte utveckla detta. Har sett dessa ekar vid Sparrisbacken sedan barndomen. Agneta

@Agneta von Hofsten:
Problemet med Stockholm är att man ensidigt byggt ut förorterna under 80 års tid utan att bygga ut innerstaden någonting. Om man fortsätter bygga i samma andra kommer man förr eller senare till den punkt att man tvingas bygga i finfina naturområden. Då är det bättre att bygga tätt och centralt (dvs bygga ut innerstaden) så att man slipper bygga bort naturen. På köpet innebär dessutom en sådan lösning mindre biltrafik och därmed mindre utsläpp.

”Huvudledare på gröna kilen-vandringen, konstaterar att intresset för naturvandringar har minskat med åren.”
Ja så säger de själva. Men vad har Ni tänkt göra med Stockholm. 3200 namn och då ska inte 8 familjer få möjlighet att bo naturnära. Tänk om Ansgar skulle ha kommit till Birka 2010. STRANDSKYDD här kan Du inte ha Din boplats. Hör Ni hur illa det klingar. Säkerligen har Ni som motsätter Er redan egen sjötomt eller en finurligt inköpt BR på Norr Mälarstrand. Ok om agerar för en ren miljö.

Gör inget att det bara var tio personer. Det brukar arrangeras guidade vandringar både i Judarn och Grimstaskogen så de flesta har redan fått chansen. Dessutom är det ju en poäng vid en sådan guidning att faktiskt inte vara fler än att det går att gaffla med varandra. Sedan är det ju så att de flesta av boende i områdena runt reservaten använder dem ju ändå så ofta att en guidning blir överflödig.

Agneta von Hofsten. Kan utveckla ditt resonemang? Var ska man bygga någonstans? Eller ska man inte bygga alls?

Det finns andra nyanser än svart och vitt Effe. Det låter väldigt fyrkantigt.
Och om man väljer att inkräkta på hudraåriga träd ska man veta att det inte går att återställa det ingreppet inom överskådlig tid.
Naturen kan inte tala själv.
Agneta

Vandrar i området nästintill varje dag och ser inte fram emot Förbifarten. Den kommer att påverka naturen rejält och det är av denna anledning många bor här ute. Naturen är verkligen fantastisk med skog och vatten och ett rikt djurliv. Verkar onödigt att bygga en väg som driver bort folk från området. Framförallt är det inte hållbart med nya motorvägar när andra lösningar är mer önskvärda ur ett miljöperspektiv. Se till att kollektivtrafiken förbättras så får bilarna plats på Essingeleden.

Byggandet av detta är en konsekvens av att man inte bygger tätt och centralt. Eftersom befolkningen ökar behövs fler bostäder. Då är det bara att välja: Att bygga 10-20 km2 tät stad centralt i anslutning till den befintliga innerstaden eller att bygga 100-200 km2 glest och perifert i naturområden/grönkilar.
Att säga nej till det ena är att säga ja till det andra.

Max, detta är inte ett särintresse. Det berör alla, som vill
kunna vandra längs Mälarens stränder i Görväln-kilen.
Bevarandeintresset är klart större än exploateringsintresset.
Kampen går vidare.

  1 2
Senare inlägg Tidigare inlägg