Kronofogdens bilder från hemmet varifrån en barnfamilj vräks.

I regnet utanför en port på en tvärgata till Hantverkargatan stod två slitna fåtöljer, en nedsjunken soffa, bord, och stora blöta kartonger och en mängd hushållsattiraljer låg utspridda i en blöt hög. En sorglig syn. Vad hade hänt? En person hade blivit vräkt fick jag höra och hela möblemanget stod utspritt till allmän beskådan på trottoaren intill husväggen. Jag trodde inte det var sant. Men det var det. Det hände för ungefär fem år sedan.

Panelen på miniseminariet: Karin Berglöf Hedar (Kronofogdemyndigheten), Björn Jacobsson (Familjebostäder) samt författarna Lena Eriksson, Janne Flyghed och Sten-Åke Stenberg.

I går hölls ett miniseminarium på ABF-huset med anledningen av en nyutkommen bok ”Vräkt – utkastad från hus och hem i Stockholm 1879-2009” av forskarna Lena Eriksson (den historiska delen), Sten-Åke Stenberg, Janne Flyghed och Anders Nilsson.

I slutet av 1800-talet var inflyttningen till Stockholm stor liksom bostadsnöden. Vräkningarna var legio.  Människor bodde eländigt, en del tvingades till och med bo i bergsskrevorna i Lilljansskogen. Särskilt barnfamiljerna hade det svårt. På 1930-talet påbörjades en bostadspolitik värd namnet. Barnrikehusen byggdes. På 1960-talet byggdes miljonprogrammet.

Just under dessa decennier (30-talet och 60 talet) var det ovanligt många som vräktes från sina bostäder, runt 1 500 om året bara i Stockholm. På 30-talet var det ekonomisk kris. Men varför hade så många svårt att betala hyran på 60-talet?

DN-löpsedel från 2004.

Professor Janne Flyghed förklarade att det berodde på att det fanns så gott om bostäder när miljonprogrammet byggdes att det var lätt för alla människor att skaffa sig kontrakt. Många kom efter med hyran och vräktes av den anledningen. För över 80 procent var oförmåga att betala hyran orsak till vräkningen. Janne Flyghed menade att det är en samhällsekonomiskt olönsam affär att vräka människor från sina bostäder.  Det skulle bli biligare att skuldsanera än att vräka folk. Bortsett från allt lidande det medför för de drabbade, inte minst de inblandade barnen. Det är nämligen också fortfarande många barn som drabbas vid en vräkning. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) har lovat att från 2012 ska inga barn drabbas av vräkning.  Jag hoppas att hon kan infria löftet. Av förra årets ca 3 000 vräkningar i Sverige drabbades barn i över 600 fall.

Professor Janne Flyghed.

Janne Flyghed berättade att de vräkta personernas skulder ofta inte är större än 20-25 000 kronor och den sammanlagda skulden hos alla drabbade under ett år är i storleksordningen 80-90 miljoner ”en tiondel av det avgångsvederlag som Asea Brown Boveris f d vd Percy Barnevik fick i pensionsavtal” som han uttryckte det lite drastiskt. Han trodde att tidiga insatser och bättre samarbete mellan olika statliga och kommunala myndigheter skulle kunna reducera antalet vräkningar betydligt.  Till handling alla berörda!