Skrivet av
Lars Epstein 23:19, 30 september 2010 i kategori Jippon, Stockholmare, Utanför innerstan
Dansens mångtydiga språk och inneboende psykologi har jag personligen aldrig lärt mig behärska, inte enbart för att jag saknar taktkänsla i musikalisk mening. Jag menar så här: En man bjuder upp en för honom okänd kvinna till dans på en offentlig tillställning. Vad tror hon att han för förväntningar? Att dansa i tre minuter för dansandets egen skull? Att dansa som en förevändning att inleda en närmare bekantskap? Vad har hon själv för förväntningar om hon tackar ja? Oförmågan att besvara den här typen av frågor har tillsammans med total avsaknad av rytmkänsla sedan tidiga ungdomen fått mig avstå från att bjuda upp, utom det fåtal gånger då jag stagat upp osäkerhetskänslorna med lämpligt antal glas vin innan.
I folkparkerna och på offentliga dansställen är dansen, föreställer jag mig, ett sätt att skaffa nya bekantskaper, kanske hitta en livskamrat eller för all del bara dansa för dansens egen skull. Fotografen Elis Hoffman har grundligt med sin kamera trängt in i den svenska danskulturens själva kärna och blottlagt de starka känslor som kommer till uttryck hos paren på de offentliga svenska dansgolven. Att det verkligen handlar om starka känslor framgår tydligt av hans bilder.
Dansbandet Wizex med sångerskan Anna Sköld förhöjde bildupplevelsen med sin musik.
På torsdagens vernissage förhöjdes dessutom fotografiernas starka uttryck ytterligare av det populära dansbandet Wizex som spelade sina dansbandslåtar som uppträdde de i vilken folkpark som helst fast det nu handlade om den vackra utställningshallen en trappa ned i Dansmuseet vid Gustav Adolfs torg, Dansmuseet vars framtida placering för övrigt fortfarande är oklar. Fram till årsskiftet 2011/2012 får det ligga kvar vid Gustav Adolfs torg. Sedan ska lokalerna tas i bruk av regeringskansliet. Vart Dansmuseet därefter flyttas vet ingen i dag, inte heller om det efter flytten kommer tillbaka till sina nuvarande lokaler vid Gustav Adolfs torg.
Fotografen Elis Hoffman berättade om sina dansbilder på vernissagen på Dansmuseet.
Skrivet av
Lars Epstein 21:54, 29 september 2010 i kategori Gamla stan, Södermalm
David Alm har förvandlat den gamla pappershandeln i Blå Bodarna till ett mysigt café.
Café Lokalen har i dagarna slagit upp portarna i Nordins pappershandels gamla lokal i Blå Bodarna vid Slussen. David Alm som hyr lokalen av Stockholms stad på rivningskontrakt har möblerat, lagt in nytt golv och lyckats skapa en sådan där intim atmosfär som är så totalt frånvarande i moderna gallerior. Snart bygger han också en scen där jazzbanden kommer att uppträda på torsdagskvällarna synliga både inifrån och utifrån lokalen. På dagarna kan man sjunka ned i en fåtölj och få sig en frukost eller en fika till livs. Vissa kvällar är det musikkvällar.
Man skulle önska att den här mysiga atmosfären kunde få leva kvar i ett framtida ombyggt Slussen. Eller som en av de tretton författarna i den nyutkomna boken Röster från SLUSSEN, Tobias Barenthin Lindblad, utrycker det:
”Slussen är mysig som en sliten tevesoffa i brun manchester. Här finns nitade stålbalkar, märkliga verkstäder och ett stånkande slussmaskineri. Jag tror att Edgar Allan Poe och Charles Baudelaire, några av de första författarna som upptäckte stadens möjligheter, skulle trivas här. Slussen har nämligen patina, eller själ. Avtryck av liv. Förfallets estetik som någon har kallat det”.
”Slussen har allt stan behöver. Den är en mötesplats. Den är tillåtande och oöm. Slussen ger Stockholm mångfald och tränar oss medborgare i toleransens svåra konst. Om Stockholms stads stolta Kulturvision 2030 (som går ut på att Stockholm ska bli lika attraktiv och spännande som Berlin och Barcelona) innehåller en handlingsplan skulle jag sätta följande överst på listan: Subventionera kulturverksamhet i form av klubbar., gallerier och ateljéer i karusellens alla skrymslen. Rusta det nödvändiga och låt sen platsen leva sitt eget liv”.
Jag håller med Tobias Barenthin Lindblad, även om jag är pessimistisk om Slussens framtid med planerad motorvägsbro, bortgrävt näs, jättegalleria och stora kontorsskrapor på rad.
Förläggaren Adam sålde Röster från SLUSSEN på bokreleasen på Arkitekturmueeet på måndagskvällen.
Boken Röster från SLUSSEN, som också innehåller Gunnar Smolianskys klassiska Slussenfotografier, finns till försäljning bl. a på Söderbokhandeln och Konstig.
Skrivet av
Lars Epstein 15:28, 28 september 2010 i kategori Då&Nu, Gamla stan
Skelettet efter en på medeltiden begravd munk blottades på tisdagen vid utgrävningarna söder om Riddarholmskyrkan. Att det rör sig om en munk från det medeltida klostret torde stå utom allt tvivel eftersom platsen där fyndet gjordes ligger inom den gamla klostergården där munkarna begravdes. Gråmunkeklostret grundades runt 1270 av Magnus Ladulås och stängdes 1527 av Gustav Vasa. Det välbevarade skelettet med armarna korslagda och tänderna välbevarade härrör således från den katolska perioden i Sveriges historia. Skelettet är oskadat så när som på vänstra benet som försvann när en kulvert anlades under gatan 1945. Träkistan däremot har förmultnat och återstår endast i form av en lite mörkare strimma i det grå jordlagret.
Skelettfyndet var det tredje på två veckor, berättar arkeologen John Wändesjö från Stadsmuseet. Benen ska nu undersökas närmare av osteologer och analyseras med C 14-metoden för ungefärlig datering. Utgrävningen är föranledd av de pågående arbetena med att lägga ned rör i marken för fjärrkyla.
Det känns helt osannolikt att stå och betrakta de minst femhundra år gamla resterna av en stockholmare som levde sitt liv i en så annorlunda tid men på samma plats som vi stockholmare i dag.
Jag drar mig till minnes inledningen till August Strindbergs berättelse ”På gott och ont.” i Svenska öden äventyr, del II, där han så inlevelsefullt med sin milda satir målar fram en medeltida scen från det gamla klostret på Riddarholmen:
”Julisolen gassade så hett på Gråbrödraklostrets södra vägg på Kedjeskär eller Riddarholmen som det nu kallas. Väggen vilade på en stenfot som var lagd i själva sjökanten; i väggen var en fönsteröppning och i den låg broder Franciskus, stödd på armbågarne och med halva kroppen utanför. Han låg på knä på en bänk och solade sig; han såg huru becket smälte från spåntaket och rann ner i sjön; var gång en droppe smällde på vattenytan, rusade ett stim löjor till och skulle se om det dugde äta, men det gjorde det inte; det blev bara en hop oljiga ringar i alla regnbågens färger. Detta låg broder Franciskus och såg på under det att solen sken på hans kala hjässa. Men bakom hans rygg innanföre i den stora salen sutto tolv unga munkar på en bänk framför ett långt bord och skulle skriva ut ett avlatsbrev i tolv exemplar efter broder Franciskus´ diktamen. Men brodern Franciskus hade icke brått och de unga icke heller, ty man hade gott om tid i klostren nu under förfallets tidevarv, då präster och riddare slogos om riket”.
Jag vill gärna föreställa mig att det var broder Franciskus som låg där nere i gropen framför mina ögon på Riddarholmen.
Skrivet av
Lars Epstein 01:24, 28 september 2010 i kategori Stockholmare
Ewa Samuelssons kd fick bara ett enda mandat för 18 591 kd-röster till Stockholms kommunfullmäktige.
Borgarrådet Ewa Samuelsson är den enda kristdemokratern kvar i Stockholms kommunfullmäktige under instundande mandatperiod. Kd minskade från 3 till 1 mandat jämfört med förra valet . Kd missgynnades i det här valet av den rådande valkretsindelningen. Vid valanalysdebatten i kommunfullmäktige på måndagskvällen hade Ewa Samuelsson räknat ut hur många röster de olika partierna behövde för varje mandat i årets val, flest behövde Kd. Billigast kom Miljöpartiet undan.
Så här många röster behövde de olika partierna för varje mandat i Stockholms kommunfullmäktige (101 mandat) i årets kommunalval:
Miljöpartiet – 4 633 röster per mandat (16)
Socialdemokraterna – 4 823 röster per mandat (25)
Moderaterna – 4 833 röster per mandat (38)
Vänsterpartiet – 4 968 röster per mandat (8)
Folkpartiet – 5 347 röster per mandat (10)
Centerpartiet – 7 095 röster per mandat (3)
Kristdemokraterna – 18 591 röster per mandat (1)
FI fick ingen utdelning för sina ca 6 000 röster i Stockholm.
Som synes är tendensen att de mindre partierna fått minst utdelning av sina röster. Sverigedemokraterna blev helt lottlösa. De fick preliminärt 13 274 röster i hela Stockholms kommun motsvarande 2,6 procent av rösterna och skulle fått minst 2 mandat av de 101 i Stockholms kommunfullmäktige om det varit proportionella val. Då skulle även Feministiskt Initiativ kommit in med 1 mandat med sina ca 6 000 röster. Detta nämnde dock inte Ewa Samuelsson i sin valanalys från talarstolen.
Yvonne Ruwaida (mp) vill se nästa valrörelse …
Borgarrådet Yvonne Ruwaida (mp) hoppades för sin del att partierna skulle komma att enas om föra nästa valrörelse i Stockholm utan valaffischer som hon ansåg skräpade ned stan. Personligen tycker jag att valaffischer höjer valtemperaturen även om budskapen ofta känns som vore de fabricerade på någon mindre påhittig reklambyrå, vilket de förmodligen också är.
… utan valaffischer i Stockholm.
Skrivet av
Lars Epstein 22:29, 26 september 2010 i kategori Östermalm
I ett gult rappat före detta 1800-talsstall på gården till Surbrunnsgatan 9 utspelas just nu inget mindre än en kulturskandal i Stockholm. Här har skulptören Puck Stocklassa hyrt sin ateljé sedan 1951, i nästan sextio år. Nu är han uppsagd och måste lämna ateljén senast kommande nyårsafton, samma dag han fyller 88 år. Första åren hyrde han av en privat värd därefter av det allmännyttiga Svenska Bostäder och sedan ett år tillbaks av den privata bostadsrättsföreningen Trasten som fick köpa fastigheten av Svenska Bostäder 2009 i den allmänna utförsäljningen av allmännyttan.
Puck Stocklassa ville fortsätta hyra eller köpa in sig som medlem föreningen, istället blev han uppsagd. Bostadsrättsföreningen Trasten tänker bygga om två vindar till bostadsrätter och ämnar använda Puck Stocklassas 50 kvadratmeter stora ateljé med 6 meters takhöjd till förråd som ersättning för vindskontoren.
Porträtt av Puck Stocklassas pappa Erik som var boxare och som introducerade filmregissören Mauritz Stiller och Greta Garbo när de kom till Amerika på 1920-talet.
Att träda in Puck Stocklassas ateljé är som att stiga i ett levande museum till brädden fyllt av konstverk. Gipsmodeller och färdiga verk trängs på hyllor och i alla upptänkliga utrymmen. Rummets förtätade kreativa atmosfär har ett påtaglig släktskap med den som väller emot en när man träder in i Carl Eldhs oemotståndliga ateljémuseum i Bellevue. Från de stora sneda ateljéfönstren i takhöjd strålar dagsljuset in och sveper in skulpturernas former i ett magiskt ljus.
Ett av av Puck Stocklassas förslag till statyn ”Venus” som kom att placeras i den lilla trädgården utanför Bonnierhuset på Torsgatan 21.
Puck Stocklassas hustru Gerd i ateljén på Surbrunnsgatan 9.
Dottern Sofie Stocklassa i ateljén.
När jag på söndagen besöker denna unika byggnad (som Svenska Bostäder en gång på 70-talet ville riva innan de ändrade sig) träffar jag Puck Stocklassas hustru Gerd och dottern Sofie som lite uppgivet går och plockar bland prylarna i ateljén. Puck själv ligger för dagen hemma i förkylning och hög feber. Jag förstår till fullo deras besvikelse. Ett helt livsverk ska skingras, en unik konstnärsmiljö som jag tycker att staden borde kunna rädda (om ingen annan lösning finns) och förhindra att den går till spillo p.g.a. snöda ekonomiska vinstintressen. Jag vill rekommendera kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt och andra kulturintresserade stockholmspolitiker att besöka Puck Stocklassas ateljé och själva bilda sig en uppfattning i frågan. Förhoppningsvis kommer de fram till samma uppfattning som jag, nämligen att det ligger i stockholmarnas intresse att Puck Stocklassas ateljé för fortleva som ateljé (och kanske så småningom bli museum) och inte förvandlas till ett upplag för tömda vindskontor.I grund och botten är det ju politikernas ansvar att den här situationen uppstått i och med privatiseringen av allmännyttan.
Skrivet av
Lars Epstein 03:38, 26 september 2010 i kategori Kungsholmen, Naturen, Vasastan
Ingen Stockholmare kan ha undgått att lägga märke till den stora mängd kaniner som plötsligt dykt upp i stadens parker de senaste åren, särskilt på Kungsholmen. Trots att stadens viltvårdare har skjutit ihjäl upp mot 13 000 av dessa förvildade tamkaniner finns de ett okänt antal kvar i livet. Ett osvikligt ställe att få se kaniner en masse är i Gatukontorets instängslade förråd intill Klarastrandsleden under Pampaslänken nedanför Rörstrandsgatan. Mycket riktigt såg jag ett tiotal skygga kaniner springa omkring därinne i mörkret bland lastpallar och bråte på lördagseftermiddagen.
Även i Vasastan finns det vildkaniner, som här vid Klarastrandsleden under Pampaslänken nedanför husraden på Rörstrandsgatan.
Utfodring av kaniner med preventivmedel skulle kunna förhindra fortsatt förökning av kaninerna. Det menar Gail Ramsay som lämnat in ett sådant medborgarförslag till Norrmalms stadsdelsförvaltning. Argumentet mot preventivmedel är att rovfåglar som äter kaniner kan få i sig preventivmedel som förhindrar fåglarnas fortplantning. Argumentet mot avskjutning å andra sidan är att kaniner skadeskjuts och att jägaren inte kan avgöra vilka kaniner som har diande ungar. När kaniner med ungar skjuts ihjäl lämnas en kull ungar att svälta ihjäl och lider en utdragen och långsam död.
Frågan behandlas på torsdag i Norrmalms stadsdelsnämnd. Men det är trafikkontoret som har huvudansvaret för viltvård och skadedjursbekämpning i staden. Föreningen Vilda Kaniners Värn i Stockholm anser att alternativa metoder till kaninavskjutningen bör prövas, men anser också att vildkaninerna blivit ett naturligt inslag i stadsbilden och därför bör värnas.
Skrivet av
Lars Epstein 03:28, 26 september 2010 i kategori City, Naturen
Ett hundratal människor, många med hundar, promenerade i grupp genom city på lördagen, från Humlegården till Kungsträdgården, en stillsam manifestation av nybildade Wolf Army, vargens vänner. ”Vargen har en självklar plats i vår fauna. Den måste räddas från utrotning. Vi vill att okunskapen om vargen ska reduceras”, sade Ingela Hallgren i Wolf Army.
Kd-politikern Carina Lassestig från Dalarna som är emot jakt på varg till skillnad från sina partikamrater i riksdagen var också en av talarna i Kungsträdgården. ”Vargen har levt här i landet sedan istiden, den är en del av vår kultur. Men den har blivit en sinnebild för det onda. Men vargen är inte ond och det är drygt hundra år sedan en varg dödade en människa här i landet och då var det en varg som först hade varit i fångenskap. Vi ska sprida fakta. Vargen är utrotningshotad. Det måste förhindras”, sade Carina Lassestig.
Skrivet av
Lars Epstein 14:46, 24 september 2010 i kategori Naturen, Södermalm
![]()
Slussens ombyggnad närmar sig. Nu i veckan har ett antal träd fällts vid Sjöbergsplan (dock ej de mäktiga popplarna närmast mälarstranden).
På denna avhuggna plats ska under hösten olika grundläggningsmetoder för den nya Slussen testas. Särskilt saknar jag ett av träden vars mäktiga grenar stack upp ovanför Mälarrampen (nära Hiltons uteservering) när man kom gående från Slussplan och närmade sig Södermalmstorg. Jag undrade ofta vad för slags träd det var med sin mörka, hjärtformade, lite läderartade blad och sina långa hängen. Trots att jag bläddrade i en trädflora förblev jag okunnig.
Nu ser jag bladen på marken (bilden) och undrar än. Någon som vet?
Vidare undrar jag om det inte fanns en bensinmack på platsen för många, många år sedan. Nu ska det i alla händelser ”provpålas” på platsen.
Skrivet av
Lars Epstein 18:45, 23 september 2010 i kategori City, Utanför innerstan
I hörnet av Sankt Eriksgatan och Sankt Göransgatan på Kungsholmen passerar jag ett vackert 100-årigt nyputsat bostadshus (byggt 1910) med burspråk och smidesräcken på de översta våningarnas balkonger. Men bostadshus var det länge sedan det var. Redan 1973 kontoriserades huset, nu nyrenoverat. På en stor vepa som täcker en stor del av fasaden utannonseras lediga kontorslokaler (inga bostadslägenheter) till hugade spekulanter.
Redan på 1970-talet (om jag inte minns fel) bestämde sig kommunalpolitikerna i Stockholm för att avkontorisera bostadshus i innerstan, dock utan större framgång. I mitten av 1980-talet började stadsbyggnadskontoret inventera smygkontoriserade bostadslägenheter i City och hittade snart 300 stycken. Om dessa sedan blev avkontoriserade eller inte låter jag vara osagt. Kanske är det dags igen att inventera smygkontoriseringen i innerstan och göra något åt den nu när efterfrågan på centralt belägna bostäder är så stor.
Ett annat sätt att skapa bostäder i innerstan är att omlokalisera offentliga verksamheter, kommunala och statliga, till förorterna. Riksdagskvinnan Caroline Hagström (kd) motionerade om detta redan 2001 men blev nedröstad. Utflyttning av kontor, privata och offentliga, till förorterna skulle frigöra bostäder innanför tullarna och skapa kundunderlag för tynande förortscentrum samt skapa nya arbetsplatser i dessa områden där bostäderna så totalt dominerar.
Jag föreslog för snart ett år sedan att Tekniska nämndhuset på Fleminggatan 4 byggs om till bostäder när förvaltningarna så småningom ska flytta och jag menar att de bör flytta ut utanför tullarna, inte bygga ett nytt tekniskt nämndhus nånstans mitt inne i stan.
Skrivet av
Lars Epstein 14:57, 22 september 2010 i kategori Södermalm, Utanför innerstan
Hannah Modighs utställning pågår fram till och med söndag.
”Hillbilly heroin, honey” heter fotografen Hannah Modighs inträngande bildberättelse från en liten bortglömd landsortshåla vid namn St Charles i Virginia, USA. Här lever människorna utan framtidshopp i skuggan av de nedlagda kolgruvorna. Hillbilly heroin är smeknamnet på ett smärtstillande preparat som heter Oxycontin och som används av invånarna som en billigare variant av heroin för att döva smärtan, uthärda fattigdom och brist på framtidshopp. Hannah Modigh tillbringade två månader 2006 på ett motell i St Charles och lyckades komma människorna nära och skildra deras tillvaro med värme och kärlek. Bilderna ställs nu ut i endast fyra dagar (22-26 september) på Galleri Kontrast på Hornsgatan 8.
Ur serien ”Hillbilly heroin, honey”. FOTO: HANNAH MODIGH
Hannah Modighs bok med samma namn ”Hillbilly, heroin, honey”, är en av fem fotoböcker som nominerats till utmärkelsen ”Årets fotobok 2010”. I morgon torsdag avgör juryn vilken av de fem nominerade böckerna som utses på Bokmässan i Göteborg. (Övriga nominerade är: Åke E:son Lindman -”Pure architecture”, Gerry Johansson – ”Ulan Bator”, Kent Klich – ”Gaza Photo Album” och Karl-Johan Stigmark – ”Sprickor och andra sprickor”).
Galleri Kontrast på Hornsgatan 8.
På söndag 26 september kl 15-17 är Hannah Modigh på plats på Galleri Kontrast för att signera sin bok för intresserade köpare.
PRESS STOP! Det blev Hannah Modigh som vann Årets fotobok 2010 med ”Hillbilly Heroin, honey”. Det meddelade juryn på torsdagseftermiddagen. GRATTIS HANNAH!
.jpg)
Mest kommenterade