Endast inlägg från januari 2011
Kommentarsfunktionen på den här bloggen har varit mer eller mindre ur funktion sedan DN bytte teknisk plattform på nätet för någon månad sedan. Nu verkar det dock som det fungerar igen som det ska. Jag hoppas det!
Drottninggatans karaktär är hotad av statens expansionsplaner …
… enligt en debattartikel i dagens DN …
… fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp).
Staten har planer på att få bort butikerna längs stora delar av Drottninggatan och förvandla butikslokalerna till kontor för de statliga verken. Det framgår i en debattartikel av fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) i dagens DN:
”Det har nu kommit till min kännedom att staten har som långsiktig plan att få bort samtliga kommersiella aktörer på Drottninggatan för att bereda plats för regeringskansliet. Effekterna skulle bli förödande för ett av Stockholms viktigaste promenadstråk.”
Det är lätt att hålla med Madeleine Sjöstedt. Dessa upprörande planer måste självklart stoppas. Jag utgår från att samtliga partier i Stockholms kommunfullmäktige säger nej till de statliga planerna att lägga en död hand över Stockholms mest frekventerade promenadstråk, Drottninggatan. Det räcker mer än nog med att staten det gångna halvseklet har kontoriserat hela Södra Klara.
Staten nöjer sig tydligen inte med att bygga på ett helt kvarter ovanpå kv. Loen i hörnet av Jakobsgatan och Drottninggatan …
… nu finns det planer på att ta affärslokalerna i anspråk och …
… lägga en död över Drottninggatan så att den bli lika spännande att promenera på som …
… Karduansmakargatan, en av tvärgatorna till Drottninggatan.
Trafikverkets runda hus som ska rivas.
Närmaste omgivningen.
Trafikverkets runda kåk vid Kungsbron har stått som ett litet utropstecken i stadsmiljön omgiven av mastodontbyggnaderna i närheten. Nu måste Trafikverket bygga ut huset för att få plats med tågdirigerandet. Det kommer att bli en kartongliknande byggnad i glas och aluminium i stil med omgivande kontorskåkar. Men hallå! Varför inte i stället spinna vidare på idén med ett runt hus kanske lite högre och omfångsrikare än i dag. Nej det måste tydligen se lika trist ut som omgivningen och det mitt i centrala stan.
Trafikverkets nya hus på samma plats …
… men varför denna ”kartong”? Varför inte ett runt hus ånyo, fast större och högre?
Politikerna i stadsbyggnadsnämnden var inte eniga när bygglovet gavs i veckan. Socialdemokraterna ville att arkitektförslaget skulle ritas om. Så här sade Tomas Rudin (s) till DN: ”Alla känner nog panik. Men det här huset blir grått, trist och fyrkantigt. Det är en entré till Stockholm vi pratar om. Det måste gå att bygga vackrare hus utan att det ska ta åratal av utredningar. Hellre en tårta än en tårtkartong.” Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (m) sade för sin del: ”Det är brådis att ge tågledningen en vettig arbetsmiljö. Om vi ville ha ett helt annat hus på platsen skulle det krävas en ny detaljplan, det har vi inte tid med.” Måste det verkligen vara så bråttom?
Tjejerna med hjärtat på rätta stället stod på lördagen i hörnet av Kungsgatan och Drottninggatan och samlade in pengar till en killkompis. Varför det? ”Han är lite nedstämd. Vi vill göra honom glad igen”, berättade de. Kanske tänkte de överraska honom med en ny cd eller nåt annat. Jag frågade inte, lade en femkrona till insamlingen, fick en Dumlekola som tack och tänkte att hoppet kanske inte är ute för mänskligheten än. De finns fortfarande de som bryr sig om andra och inte bara tänker på sig själva.
Café Spuntinos Sophia Bäck och stamgästen …
… och fotografen Micke Berg.
Café Spuntino (mellanmål på italienska) på Erstagatan 9 stänger för gott (lördag 29 januari kl 10-16 är det öppet för sista gången). Sophia Bäck (Soffi) drar vidare till Magasin 3 i Frihamnen. Hennes ambition när hon öppnade Café Spuntino för snart fem år sedan var att skapa en mötesplats, ett ”andra vardagsrum”. Det lyckades. Konstutställningarna på väggarna har varit legio under åren och stamkunderna är många och trogna.
En av dem är fotografen Micke Berg som bor i närheten. Han har varit där varje dag när han inte varit uppe i fjällen och åkt skidor eller gästat sitt kära Naxos i Grekland. Han har också skildrat den avspända stämningen på Spuntino och sammanställt de kärleksfulla bilderna i en liten bok med ovanligt många färgbilder för att vara Micke Berg (se vidare på hans blogg).
På fredagen dagen före stängningen träffar jag Micke Berg och Sophia Bäck och några stammisar på Spuntino där jag förr aldrig varit och blir direkt förälskad i stället. Just ett sånt här kvartersställe att träffas på (billigt, gott, hemtrevligt, personligt) borde det finnas överallt. En gång i tiden var det taxifik i lokalen, sedan salladsbar. Nu ska det bli taxifik igen. Det är bara att hoppas att den goda stämningen som sitter i väggarna bevaras också i framtiden.
Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (m).
”Varför byggs det så fult i stan?” Det frågade sig stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (m), dock utan att vilja ge något konkret exempel, inför ett fullsatt Café Panorama på Kulturhuset under onsdagskvällens debatt om Stockholms framtid. Hon hade inget svar på frågan men utlovade ett nytt arkitekturprogram för Stockholms stadsbyggande som under stadsarkitekten Karolina Keyzers ledning är i annalkande. Men samtidigt hoppades Regina Kevius på allmänhetens synpunkter öppna seminarier innan programmet spikas.
Landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson.
Landskaparkitekten Thorbjörn Andersson (som nyligen fick det prestigefyllda Sienapriset för sin gestaltning av Sandgrundsparken i Karlstad) tyckte att det kanske var för mycket fokus på de nya husens utseende. Han poängterade istället vikten av fantasieggande utrymmen mellan husen och platser i stadslandskapet som på ett naturligt sätt inspirerar till möten och aktiviteter av olika slag. Thorbjörn Andersson ansåg också att man borde fundera på hur många som får plats i stan. Nånstans finns en gräns. Han nämnde Lidingö kommun som satt upp en gräns för hur många invånare det ska finnas på ön, nämligen 40 000. ”Men i dag är det 43 000, vad de ska göra av de 3 000 som överskrider gränsen vet jag inte”, skämtade han. Han hänvisade också till en undersökning från Holland som visar att 38 procent av Holländarna vill lämna landet och det av två skäl, det är för tättbefolkat och det är för rasistiskt.
Publiken.
Regina Kevius tyckte att talet om gränser för invånarantalet var ett ”skrämmande sätt att resonera”. Hon hänvisade till att många vill komma och bo och studera i Stockholm. ”Vi måste ha en välkomnande stad och vi måste bygga mycket. Det är 20 år i bostadskön för den som vill ha en lägenhet i innerstan”. Hon uppmanade också allmänheten att komma och uttrycka sina synpunkter på nya projekt vid samrådsmötena om nya stadsplaner och välkomnar synpunkter även från dem som inte bor direkt i närheten. ”90 procent av alla synpunkter jag får är protester. Men jag tar också gärna emot tips om nya ställen att bygga på”, sade hon. Hon meddelade också att det nya Slussenförslaget ”med fria siktlinjer” ska ställas ut i maj.
Stockholms Stadshus AB, moderbolaget för kommunalägda Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem, beslutade på onsdagen om nya riktlinjer för försäljning av hyreslägenheter till bostadsrätter i de allmännyttiga bostadsbolagen. I innerstan är det slut på ombildningarna av kommunalt ägda hyreslägenheter till bostadsrätter men i förorterna fortsätter de under hela den nuvarande mandatperioden. I närförorterna som Midsommarkransen och Aspudden har hyresgästerna i de allmännyttiga bolagen dock bara ett halvår på sig att anmäla sitt intresse att köpa sina hus. Inför sammanträdet i Stadshuset demonstrerade ett 50-tal personer under parollen ”Rädda hyresrätten”.
Demonstranterna krävde bättre kontroll från kommunens sida av de så kallade köpstämmorna där hyresgästerna i en viss fastighet ska besluta om de ska bilda bostadsrätt (det krävs att två hyresgäster av tre, 67 procent, säger ja till ombildning för att det ska bli affär). Demonstranterna menade att det förekommit en hel del oegentligheter med fullmakter på köpstämmorna och påtryckningar från bostadsrättsanhängarnas sida för att få majoritet på stämmorna. Många bostadsrättsföreningar har också märkliga stadgar som möjliggör för en enda person (som inte ens behöver bo i fastigheten) att företräda ett obegränsat antal hyresgäster vid köpstämman. ”Beslut om en mångmiljonaffär borde tas av berörda hyresgäster som själva är närvarande”, heter det i uppropet som lämnades över till ledamöterna i Stockholm Stadshus AB. Man vill också ha bättre kontroll från kommunens sida av hur köpstämmorna genomförs, att det går rätt till, vilket inte alltid sker i dag.
Bostadsborgarrådet Joakim Larsson (m) samtalar med demonstranterna.
Bostadsborgarrådet Joakim Larsson (m) kom ut och talade med demonstranterna innan mötet. Han höll indirekt med om att det kanske inte alltid gått rätt till på köpstämmorna genom att säga att det ändå har gått rätt till ”i de flesta fallen”.
Drottninggatan 85 år 1906 alldeles innan det lilla stenhuset rivs. Grannhusets rivning är redan i full gång (till höger). Två av arbetarna kan skymtas på taket.
Det låga stenhuset i hörnet av Tegnérgatan och Drottninggatan med det lilla mjölkmagasinet där Arthur Sjögren köpte småbröd för 2 öre styck i sin barndom revs 1906 och det pampiga huset med det Blå tornet som står kvar än i dag byggdes på platsen. I det nybyggda huset flyttade en åldrande August Strindberg in på fjärde våningen 1908 från sin då senaste bostad vid Karlaplan.
Drottninggatan 85, Blå tornet, idag, där August Strindberg flyttade in 1908 och bodde och skrev de fyra sista åren av sitt liv (numera Strindbergsmuseet).
I huset med det Blå tornet skrev han, isolerad och folkskygg, sitt gåtfulla skådespel Stora Landsvägen, misantropiskt men samtidigt poetiskt, en uppgörelse med mänskligheten. Huvudpersonen ”Jägaren” (Strindbergs alter ego) säger bland annat ”Så är jag ensam! I natt och mörker!” “Allena! – Varför? — En resande i andras land är alltid främling. Ensam”. ”Jag har nämligen tillhört det slags människor, som tror vad folk säger” ”därför har jag alltid blivit fulljugen. Allt vad jag trott på var lögn; därför är hela min person förfalskad; jag har drivit omkring med falska åsikter om människor och liv” ”därför är jag icke den jag är.” Lidit ”mest av smärtan att icke kunna vara den jag är.”
I en högst läsvärd artikel i Bonniers månadshäften från samma år (januari 1909) intervjuar han sig själv och säger bland annat: ” Jag tänker icke så högt om människorna; jag älskar dem icke precis, och de begär de inte, ty vi äro icke så älskvärda; jag tycker ofta synd om dem, men icke alltid; jag förlåter gärna; och dem jag håller av, i oändlighet; men den överlagda lönlösa elakheten, den premediterade lögnen och den raffinerade skadeglädjen reagerar jag emot; och det skall man!”
August Strindbergs och Harriet Bosses dotter Anne-Marie. August Strindberg tog bilden 1908.
En av dem han höll av men inte träffade så ofta där han satt isolerad i sitt blå torn var hans och Harriet Bosses dotter Anne-Marie som han också avbildade med sin kamera. Strindberg var inte bara författare utan också en experimenterande fotograf och expressionistisk målare. Efter fyra år i Blå tornet dog August Strindberg den 14 maj 1912. Det är snart 100 år sedan.
Ett av August Strindbergs många självporträtt taget 1906.
Bland Stockholms kulturpolitiker pågår en debatt om hur mycket pengar som ska satsas på Strindbergsjubileet nästa år. Betydande belopp enligt min uppfattning. Häromåret satsade staden 44 miljoner kronor på båttävlingen Stockholm Ocean Race, kanske ett belopp i den storleksordningen är rimligt. August Strindberg är ju en ojämförlig Stockholmsskildrare och vår genom tiderna störste författare. Eller som Gunnar Castrén skrev 1932 i Schück-Warburgs Illustrerad Svensk Litteraturhistoria ”Strindberg är den förste svenske författare som gjort en verklig insats i världslitteraturen”. De orden gäller än i dag. Hans minne måste ihågkommas med utställningar, seminarier, utställningar (av foto och måleri) och föreställningar på stadens olika teatrar. Stockholmspolitiker! Låt 2012 bli det minnesvärda Strindbergsåret.
Asea svetsmaskiners gamla fabriksbyggnad i Södra Hammarbyhamnen som föreslås bevarad …
… här sedd från ena gavelsidan.
Gokarthallen (i kvarteret Godsvagnen 10, se kartan nedan) stryker dock med när de nya bostadshusen byggs.
General Motors (bilsammansättning), Luma (lampor), Bröderna Hedlund (järnkonstruktioner) och Asea (svetsmaskiner) hade stora fabriksanläggningar i Södra Hammarbyhamnen en gång i tiden. I dag är det gamla industriområdet som bekant förvandlat till bostadsområdet Hammarby sjöstad. Och förvandlingen fortsätter. Aseas gamla fabrik för tillverkning av svetsmaskiner (vid Heliosgatan och Virkesvägen) från 1941-43 finns fortfarande kvar, ombyggd till kontor. Och den tycks glädjande nog få vara kvar även i framtiden, kanske ombyggd till bostäder.
Asea svetsmaskiners gamla byggnad från 1941-43 ligger i kvarteret Påsen 10.
Fabriksbyggnaden (”befintlig byggnad”) blir kvar om förslaget genomförs och integreras då med de nya bostadshusen som föreslås få 7 våningar mot Virkesvägen och 4 våningar mot Heliosparken.
Stadsbyggnadskontoret har utarbetat ett planprogram för de två grannkvarteren Påsen 10 och Godsvagnen 10. I det förstnämnda ligger den kontoriserade f d Aseafabriken med tillbyggnader som i sin ursprungliga skepnad föreslås bli bevarad och i det senare ligger en gammal fabriksbyggnad nu innehållande en jättelik gokarthall som kommer att rivas. Runt 450 bostäder kommer att byggas i de båda kvarteren. De är positivt att inte alla spår av gamla epoker helt försvinner när de ersätts av nya vilket tyvärr är på väg att ske i Norra stationsområdet där allt som påminner om den gamla järnvägsepoken rivs utom själva tornet i det s.k. Klockhuset, den gamla stationsbyggnaden (före 1913). Bevara åtminstone hela Klockhuset ostyckat på Norra station. Än är det inte för sent.
City 67, planen som väckte stockholmarnas vrede.
Den planerade ”motorvägen”, Tunnelgatsleden från Norra Bantorget till Östermalm med 10 parkeringshus i rad på södra, högra, sidan …
… och fem 13-vånings kontorshus på den norra sidan från Norra Bantorget till Luntmakatgatan.
Jag engagerade mig aldrig särskilt mycket i samhällsfrågorna på 1960-talet allraminst i Stockholms stadsbyggande. De fem höghusen och Åhléns byggdes i city men ännu fanns inte Gallerian, Kulturhuset eller Sheraton vid Tegelbacken. Stockholmarna hade under de föregående åren vant sig vid att halva stan revs, till vilken nytta eller nackdel reflekterade inte många över, inte förrän i slutet av 1960-talet. Då blev det plötsligt ett väldigt rabalder över en plan som kallades City 67. Jag satte mig aldrig in i vad den innebar. Men det gjorde lyckligtvis andra engagerade Stockholmare, bland annat i byalagen som bildades vid den här tiden.
En visionär skiss i genomskärning. Drottninggatan västerut. Pubs bohagshus längst till vänster vid korsningen med Kungsgatan. Längst till höger den upphöjda Tunnelgatan med gångtrafikanter i nedre planer och bilarna i det övre. Allra längs till höger ett av de planerade 13-vånings kontorshusen.
Tunnelgatan skulle sprängas ned rakt genom Brunkebergsåsen ungefär i den nuvarande tunnelns sträckning. Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan skulle ledas i viadukter över Tunnelgatan. Här ett perspektiv västerut från den tänkta viadukten över Malmskillnadsgatan …
… här samma perspektiv från ungefär samma plats som ovan som det ser ut än i dag.
City 67 genomfördes aldrig helt ut som tur var. Det mest spektakulära inslaget i City 67 var den så kallade Tunnelgatsleden, en bred genomfartsgata, upphöjd ”en våning” över fotgängarna, kantad av kontorshus och parkeringshus, från Klara Strandsleden i väster, via Norra Bantorget, ”upplyft” över Vasagatan, Drottninggatan och Sveavägen, ”nedsänkt” under Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan till Engelbrektsplan i öster, genom den genomsprängda Brunkebergsåsen, som om den hade genomförts skulle betytt rivning av många kvarter längs vägen, möjligen ”torde Norra Latin och Centralbadet kunna bevaras”, som det stod i planen. Säkert var det inte. Av City 67 och intresserade medborgares engagemang kan man kanske lära sig att det lönade sig att höja rösten på den tiden, liksom förhoppningsvis än i dag.
Massor av hus och hela kvarter skulle rivas och tunneln mellan Luntmakargatan och David Bagare gata sprängas bort för den breda motorleden.
Exempelvis skulle hela kvarteret Trädgårdsföreningen i hörnet av Drottninggatan och nuvarande Olof Palmes gata ersätts av ett kontorshus i 13 våningar.
Detta vackra 1880-talshus på David Bagares gata liksom många andra skulle ha rivits om City 67 genomförts.
Tidningen i digital form
På vår mobilsajt hittar du nyheter, börskurser, sportresultat och mycket mer.
mobil.dn.se
DN:s appar
Tidningen i digital form
Ladda ner DN+ appen här i App store. Den är gratis och du kan gratis ladda ner ett provnummer. Sedan kan du prenumerera eller köpa lösnummer
Tidningen i digital form
PDF-tidningen är tidningen i hela sitt format, men i digital form och i ett format som du kan läsa överallt oavsett dator och webbläsare.
Hjälper dig med frågor
DN.se webbsupport hjälper dig med frågor om hur vår sajt fungerar och inte fungerar.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Peter Wolodarski. Vd: Gunilla Herlitz. Redaktionschef: Caspar Opitz. Kulturchef: Björn Wiman. Chef ledarredaktionen: Johannes Åman. Chef DN.se: Anna Åberg. E-post DN.se: www@dn.se
© Dagens Nyheter AB 2013
.jpg)
Mest kommenterade