Annons:
Välkommen
Som inloggad prenumerant på digitala paketet har du tillgång till hela papperstidningen. Till www.dagensnyheter.se
Endast inlägg från april 2011
”Är det nån som har en herrstrumpa att skänka?”
Den blivande bruden har ett snöre runt midjan med tomma ölburkar i andra ändan som skramlar längs tunnelbanevagnens golv när hon skrider fram i tåget som är på väg från T-centralen till Hötorget.
”Är det nån som har en strumpa att skänka. Det är möhippa. Jag har redan fått ihop två. Det ska vara en herrstrumpa”, säger hon utan annat resultat än passagerarnas roade leenden. Själv hinner jag inte ta av mig ena strumpan och skänka eftersom jag precis ska gå av tåget. Men jag hinner ta en bild av den blivande bruden och önskar henne på detta sätt en ljus framtid i äktenskapet.
En trevlig början på årets valborgsmässoafton. Och det trevliga fortsätter. Valborg är tydligen möhippornas dag. På Hamngatan stötte stötte jag på ytterligare en.
Nedslående provresultat. ”Tyst asfalt” funkar inte i stan
I två år har prov med ”lågbullerbeläggning” pågått på en 270 meter lång sträcka i backen på Renstiernas gata mellan Vitabergsparken och Nytorget. Resultatet är nedslående. Den bullerdämpande effekten har snabbt avtagit när beläggningen slitits. Det skulle bli alldeles för dyrt att lägga om den vartannat år. Underhållskostnaderna är också höga. Trafikteknikerna vill vänta med ytterligare tester tills forskarna lyckats ta fram nya effektivare lågbullerbeläggningar som passar innerstadsgatorna i Stockholm bättre. Stadens trafikpolitiker instämmer.
Hård förhandskritik mot nya Slussenförslaget
I dag kan fotgängare ta sig från Gamla stan till Södermalmstorg utan att passera några trappor…
Slussens ödestimma närmar sig. Om några dagar visas det nya förslaget till Slussens omdaning. Utställningen öppnar tisdagen den 3 maj klockan 12 på Sjömanshemmet vid Peter Myndes backe 3, i samma lokal som det förra hårt kritiserade förslaget ställdes ut för ett och ett halvt år sedan.
… men hur blir det i framtiden?
Själv har jag ännu inte sett det nya förslaget. Men en sakkunnig, arkitekten Eva Björklund, som granskade förslaget som det såg ut vid en förhandsvisning för en månad sedan, hade flera mycket kritiska synpunkter. Och hon var inte ensam. Kanske har förslaget reviderats sedan dess. Om inte så kvarstår stora problem med tillgängligheten, enligt Eva Björklund. Framför allt gör höga trappor mot Mälaren och Saltsjön det mycket svårt att komma fram för folk i rullstol och sådana som har problem att orka med mer än korta trappor.
Här är hela Eva Björklunds kritiska kommentar till nya Slussenförslaget som det presenterades för en månad sedan:
”Foster/Bergsförslag går helt på tvärs både mot gällande lag och föreskrifter när det gäller tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och har helt bortsett från Stockholms stads riktlinjer som i vissa frågor ställer högre krav.
Liksom i Albano har hela hanteringen hittills skett utan att tillgänglighetsfrågorna alls beaktats, ingen tillgänglighetssakkunnig har funnits med i Foster/Bergs projektering, tvärtom, det har sagt att den ska komma sedan, när det är för sent. Trafikkontoret har dock begärt in ett utlåtande, men först nyligen.
De många, nya, breda och höga terrängtrapporna mot Mälaren och Saltsjön, i kombination med gradänger och terrasser, men lika mycket med obeträdbar sluttningsmark, bortser helt från personer med rörelsehinder allt från rullstolsburna och rollatorgående till andra som har svårt att orka med mer än korta trappor. På västra sidan,
mot slussarna finns bara trappor. På östra sidan på över 100 meter öster om Katarinahissen finns en 130 meter lång och brant (1:17, jfr ALM (Föreskrifter om tillgänglighet på allmänna platser) och Stockholms stad, högst 1:20) ramp/gångväg som tar upp en nivåskillnad på 10 meter (jfr högst 2 x 0,5 meter). I PBL (Plan- & Bygglagen) 2:4, 3:15 och 3:18, BFS (Boverkets författningssamling) 2004:15 anges att ”Om det tillskapas/anläggs en nivåskillnad som motsvarar mer än ett våningsplan, skall nivåskillnaden överbryggas med hiss och trappa, om det inte är möjligt eller lämpligt att göra överbryggningen med ramp och trappa.” För de som inte kan ta sig upp och ner i trappor kommer det att bli extremt långa omvägar, och extremt långa ramper för att ta sig mellan gamla stan och Södermalm.
Den 145 meter långa gång- och cykelbron mellan Södermalmstorg och Gamla stan anges också med en lutning på ca 1:18, jfr BFS 2004:15, högst 1:50 för gångbanor.
Bussterminalen i bergrummet. Den verkar komma nästan 2 meter under 0-nivån. Tunnelbaneperrongerna
ligger på + 8. Däremellan föreslås 4-500 meter långa gångtunnlar med trappor, rulltrappor och 60 meter långa ramper. Inga nya hissar redovisas från bussterminalen till tunnelbanan och gatuplanet. Det strider också mot gällande byggbestämmelser.
Det köpcentrum som föreslås under nya Saltsjöplan anges med 3 plan (+ 0,3/+5,3/+ 7,8). Det undre planet nås genom en 50 meter lång gång, lutning ca 1:30, från kajplanet. På mellanplanet visas
Katarinahissen som enda tillgängliga förbindelser. i övriga bara rulltrappor mellan våningsplanen och gatuplanet. Det uppfyller inte heller byggreglerna.
Dessa nya långa undergångar verkar blir betydligt mer ”sunkiga” än de nuvarande under rondellen, som har anförts som skäl för att nuvarande Slussen måste ersättas med bättre miljöer.
Men, huvudsakligen, Foster/Berg-förslaget kan omöjligen ens närma sig den standard som anges i lagstiftningen och ännu mindre den uppblåsta ambitionen att bli ”världens mest tillgängliga huvudstad”. Och detta på stadens egen mark.”
Det nya förslaget kommer garanterat att nagelfaras från ännu fler utgångspunkter när det blir offentligt för allmänheten på tisdag.
Tisdagens uppskattade gratisnöjen i Stockholm
”Födelsedagsfirande” på Sergels torg.
På dagen för 50 år sedan, den 27 april 1961, blev Sierra Leone i Västafrika ett fritt land, befriat från den brittiska kolonialmakten. Det firades med dans på Sergels torg och smattrande rytmer som hördes vida kring och samlade en stor skara betraktare som kunde njuta av en improviserad livsbejakande gratisföreställning.
Kompositören Gunnar Edander spelade egna tonsättningar av Gustaf Frödings verk …
… och den Frödinglike Sven Wollter läste Frödingdikter med stor inlevelse,
För 100 år sedan dog skalden Gustaf Fröding (8 februari 1911) endast 50 år gammal. Minnet har högtidlighållits med en månadslång utställning och flera olika programpunkter om Gustaf Fröding på Stadsbiblioteket vid Sveavägen. På onsdagen hade Sven Wollter och Gunnar Edander en bejublad gratisföreställning inför en publik på närmare två hundra personer i den mäktiga rotundan. Sven Wollter som berättade att han skrev sin studentuppsats om Gustaf Fröding avslutade inlevelsefullt med Gustaf Frödings (självbiografiska?) dikt Skalden Wennerbom. Den handlar om den försupne poeten som slumrar in i parken efter att ha tömt sin butelj och slutar med den välkända strofen ”Det är skönt för skalder att få sova”. Stående applåder blev skaldens och recitatörens belöning.
Handlingsförlamad i Vasaparken
Vi går runt i Vasaparken, jag och en Uppsalastudent. Hon skriver en uppsats om Vasaparken och vill höra lite om hur det var där förr. Jag berättar om min barndom i Vasaparken. Här låg plaskdammen, jag förstår inte varför den skulle bort. Där stod lastbilen förr på lekplatsen. Nu är den flyttad. Men varför har de tagit bort ratten? Det var ju den som det var skoj att vrida på. Där stod gamla scenen där Tage Erlander och Bertil Ohlin hade sina Vasaparksdueller. Lite för mycket hårdgjord yta på lekplatsen i min smak. Den där serveringen var toalett en gång i tiden. Jag vet inte varför men jag har liksom ingen lust att fika där fast jag förstås förstår att allt är hygieniskt som det ska i dag. Titta hundtoaletten är flyttad! Det visste jag inte. En boulebana i stället, det är ju fint. Den stora gräsplanen är delvis ersatt med konstgräs. Förmodligen nödvändigt så hårt utnyttjad som den är. När jag var barn fick man ej ”beträda” gräsmattan, som det hette, än mindre spela fotboll där. På vintrarna spolades is liksom nuförtiden. Vi fick inte använda klubbor och spela bandy. Det är tillåtet nu. Där stod korvgubben med sin låda på cykeln. Vi köpte bröd och senap för fem öre. Och så vidare.
Fotbollsmålet i Vasaparken som dramat handlade om. Aktörerna är dock ej desamma.
Som vi står nedanför Astrid Lindgrens terrass, studenten och jag, och betraktar de unga fotbollsspelarna på konstgräsplanen kommer tre djupt bekymrade småkillar i tioårsåldern fram till mig, som de tycks betrakta som en äldre man med auktoritet, parkvakt kanske. En av killarna berättar vädjande: ”Vi hade målet där borta och höll på att spela när de där stora killarna kom fram och sa att de skulle spela fast det var vi som var där”. Underförstått: ”Vi vill ha hjälp att få tillbaks målet. Hjälp oss.”
Jag tittar bort mot den utpekade målställningen och klungan av småkillar som samlats där för att börja spela. Jag tycker inte de ser så mycket större ut än de tre bortkörda som kommit fram till mig för att vädja om hjälp. Det snurrar i huvudet . Vad ska jag göra för att hjälpa till att reda ut situationen? Jag kan inte gå bort till gänget som tagit över målet och skjutsa bort dem till förmån för de tre som klagat. Kanske kommer då en annan vuxen och hävdar att så som jag förstår det gick det inte alls till och jag ska inte lägga näsan i blöt. Jag har alltså blivit indragen i en situation som jag inte bemästrar, en situation jag plötsligt så väl minns från min egen barndom i parken. De större och starkare tar för sig. De mindre och svagare tvingas ge sig. Och här står jag nu handlingsförlamad och kan ingenting göra. Bara känna mig dum och svika de tre småkillarna som vädjat till mej om hjälp. Jag blir tvungen att säga något meningslöst om att ”kan inte alla spela tillsammans…” De tre inser att de ingen hjälp kan få och lunkar i väg med besvikna miner. En av dem tar upp mobilen och ringer till sin pappa. Hoppas han blev till bättre stöd. Jag saknar Lelle. Lelle var anställd i parkleken när jag var liten. Han fanns alltid till hans för att reda upp situationer som den jag just beskrivit. Han hade auktoritet. Han var anställd parkfarbror. Jag är bara en farbror. Utan auktoritet. Lelle behövs än i dag.
Ola Andersson: Gör om Örbyleden till stadsgata med bostäder!
Henrik Nerlund vid mikrofonen.
Inflyttningen till Stockholm går snabbare än prognoserna. Tidigare har man räknat med att Stockholms stad som i dag har runt 800 000 invånare ska passera miljonstrecket år 2030. Men redan år 2025 kommer en miljon människor att bo innanför kommungränsen om nuvarande inflyttningstakt håller i sig. Det berättade förre borgarrådssekreteraren numera medlemmen i skönhetsrådet Henrik Nerlund på ett möte på Tellus i Midsommarkransen på tisdagskvällen.
Ola Andersson.
Henrik Nerlund och arkitekturdebattören Ola Andersson diskuterade det nödvändiga bostadsbyggandet för att klara befolkningsökningen. ”Redan i dag finns det ett ackumulerat underskott på 30 000 bostäder i Stockholm och bristen kommer att öka. Nu är det politiskt enighet om att öka bostadsbristen genom att det bara byggs 15 000 bostäder under mandatperioden”, sade Ola Andersson lite tillspetsat.
Ola Andersson visade sitt förslag att förvandla Örbyleden till en levande bostadsgata.
Ola Andersson menade att man måste bygga betydligt mer och sammanhängande. Själv hade han på eget initiativ gjort ett förslag med bostadsbebyggelse på både sidor Örbyleden från Huddingevägen ända bort till Hökarängen samtidigt som Örbyleden görs om till en stadsgata à la Hammarby Allé med affärer i bottenvåningarna.
”På Örbyleden passerar 19 000 fordon per dygn, lika många som på Karlavägen”, sade han och menade att Örbyleden på samma sätt kan bli en levande 44 meter bred stadsgata. Han ville också se en genomgång av alla grönområden för att se vilka grönområden som verkligen är värda att bevara och vilka som kan bebyggas.
Henrik Nerlund tyckte att Ola Anderssons idéer om att transformera Örbyleden till en stadsgata lät intressanta och poängterade att det måste vara slut med det så kallade gluggbyggandet där man bygger ett hus här och ett hus där det finns ett ledigt område som någon exploatör hittat. Den nya översiktsplanen anger ju också vilka områden som ska förtätas. Både Henrik Nerlund och Ola Andersson uppmanade invånarna själva i de olika stadsdelarna att komma med förslag om var de tycker man kan bygga och var de absolut inte vill bygga och på så sätt öka sitt inflytande över planeringen.
”Man behöver inte vänta till samråden om detaljplanerna. Det går bra att samlas och komma överens och själv ta kontakt med stadsbyggnadskontoret och presentera sina idéer. Man kan inte bara säga nej”, sade Ola Andersson.
5 000 kronor för en laxöring på dryga tre kilo
Sedan 1973 har över 800 000 små laxar och havsöringar (smolt) satts ut i Strömmen och vuxit till sig efterhand. Under fisketävlingen Slottslaxen på söndagen fångades sju av dessa (sex öringar och en lax). Ett bra resultat enligt tävlingsledningen. I sista sekunden kom segraren Rickard Freidenfelt med sin havsöring på 3,34 kilo vilket inbringade honom fem tusen kronor i förstapris. Han hade ytterligare en bjässe på kroken men den slet sig. Om en vecka (3 maj kl 13) är det så dags för årets första utsättning av 8 000 laxsmolt vid Strömmen nedanför Operan, ett fascinerande skådespel för förbipasserande.
Rickard Freidenfelt med segerfångst.
De japanska körsbärsträden blommar redan i Kungsträdgården
Körsbärsblommans dag i Kungsträdgården infaller om en vecka (30 april) men redan nu blommar de japanska körsbärsträden sällsynt rikt i de båda alléerna till hobbyfotografernas och alla andras förtjusning. Förtjusningen är lätt att dela och jag erinrar mig mitt besök i Uenoparken i Tokyo för några år sedan när körsbärsträden blommade och parken var full av människogrupper som satt på gräsmattorna och åt och drack och jag blev inbjuden än till den ena gruppen än till den andra att dela deras håvor och glädje. Och jag tänker på Japan nu och den smärtsamma tid landets invånare går igenom.
.jpg)
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Mest kommenterade