Jag förstår oron hos Nackaborna som protesterar mot privatiseringen av kommunens bibliotek. På måndagskvällen stod de kommunala bibliotekens vänner med protestplakat och läste högt ur sina medhavda böcker utanför kommunfullmäktiges sammanträde i Nacka.  Motståndarna till privatiseringen är rädda för att biblioteken ska ändra karaktär och erbjuda ett smalare, dvs. populärare utbud av böcker och tjänster, för att maximera antalet “kunder” och därmed erhålla högre vinst.  Det var också den linje som oppositionen drev i debatten om Nackas framtida biblioteksstrategi som pågick till sena natten.

Hediye Güzel (v) berättade om sin mamma.

Vänsterpartisten Hediye Güzel berättade gripande om hur hennes mamma 21 år gammal kom från Kurdistan till Sverige utan att kunna vare sig läsa eller skriva.  Något hon lyckades lära sig på olika bibliotek i det nya landet för att sedan själv bli lärare i syslöjd. Själv har jag erfarenhet av hur livsavgörande roll ett väl fungerande bibliotek kan ha i en vilsen människas liv. Utan Stadsbiblioteket på Sveavägen med sitt rika utbud och möjligheten att sitta där och studera dagarna i ände vet jag inte vad det hade blivit av mej. Det var mitt andliga hem och min räddning under åren i kvällsgymnasiet på Luntmakargatan.

Om och när Nackas bibliotek privatiseras hoppas jag att ett brett utbud av referenslitteratur och studieplatser i de privatiserade biblioteken blir ett självklart krav från kommunens sida. Och det inte bara i Nacka, utan i hela landet. För som någon sade i debatten i Nacka på måndagskvällen: Risk finns för att Nacka blir föregångskommun och att biblioteksprivatiseringen sprider sig över landet. Om så sker måste kraven från politikerna vara glasklara, service i första hand, vinst i andra hand. Eller inte alls.