Visst är det trist när tidningar läggs ned. Även om jag inte var någon regelbunden läsare av gratistidningen Stockholm City erfar jag ett styng av vemod när den nu försvinner med nästa nummer, efter nio år, de senaste som tvådagarstidning. En epok går i graven för att successivt falla i glömska.

Jag har själv jobbat på tidningar som lagts ned. Först DN:s gamla förortsbilagor, de så kallade kompassbilagorna, som kom ut en gång i veckan från slutet av 1960-talet under namn som DN Nord, DN Nordost, DN Syd osv. När de las ner 1982 startades istället DN Runt Stan, tretton bilagor med lokalredaktioner ute i förorterna. De hette DN Skärholmen, DN Farsta, DN Täby osv. Det fanns också en innerstadsbilaga DN Södermalm med redaktion i hörnet av Götgatan och Högbergsgatan. 1988 las DN Runt Stan ned.

Från min barndom minns jag AT, Aftontidningen, en liten kvällstidning i Aftonbladets och Expressens skugga. Jag minns den mest för att det var AT som startade AT-cupen, fotbollsturneringen för småkillar, som sedermera döptes om till Sankt Erikscupen och togs över av Expressen. AT var på väg att flytta in i ett nytt tidningshus på Vasagatan 1956 när ägaren LO köpte Aftonbladet och över en natt lade ned tidningen. Tio år senare lades LO:s morgontidning ST, Stockholmstidningen ned, för att återuppstå några år i början av 1980-talet innan den lades ned för andra gången. Morgonbladet, en frikyrklig tidning, som jag skulle ha glömt bort helt och hållet om jag inte råkat fotografera rivningen av tidningens hus på Klarabergsgatan i slutet av 1950-talet, lades också 1958.

Men den tidningsnedläggning jag sörjde allra mest var nog tidningen Match, en månadstidning för fotboll, som kom ut innan jag blev tonåring i början av 1950-talet. Den hade så vackra färgbilder. Jag samlade själv tidningar på lunchrasterna och sålde buntarna hos lumphandlaren på Birkagatan för två öre kilot för att få ihop pengar till att köpa Match. Jag minns inte om den kom ut med tre eller fyra eller fler nummer. Men jag minns hur jag frågade efter den i tobaksaffären gång på gång innan jag till slut var tvungen att inse att den inte skulle komma ut med fler nummer. Jag vågar påstå att jag sörjde nedläggningen men är ändå inte hundraprocentigt säker på att tidningen verkligen hette Match. Så vagt är mitt minne och så i glömska har tidningen fallit.

PS: Den kortlivade fotbollstidningen Match ska inte förväxlas med ett nutida magasin med samma namn som delvis är en reklamprodukt för en känd butikskedja som säljer sportartiklar.