”Maria Farväl” – nu ska 172 smålägenheter på Söder rivas

Skrivet av Lars Epstein 23:46, 9 september 2011 i kategori Bostäder, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Södermalm

En sista hälsning skriven på en av väggarna i det utrymda bostadshotellet …

… på Wollmar Yxkullsgatan 17 (här fasaden mot Timmarmansgatan).

Maria Ungdomsbostäder med 172 små enrummare på drygt 20 kvadratmeter som kostade 3 049 kronor i månadshyra ska rivas. Det gråa 60-talshuset i kvarteret Grimman på Wollmar Yxkullsgatan 17 har just tömts på hyresgäster. Nu i helgen ordnar två av de uppsagda hyresgästerna, Sofia Priftis och Linus Hartin, en utställning ”Maria Farväl”som berättar om husets före detta invånare och hur de bodde. Under lördagen och söndagen mellan klocka 12 och 16 kan intresserad allmänhet promenera runt i de små utrymda lägenheterna och se på bilder hur de var möblerade och hur invånarna såg ut. Svarta tejpremsor på golven markerar var möblerna stod: sängen, skåpet, bokhyllan, soffan och tevebordet.  Invånarnas berättelser kan man också ta del av. Karin Frimodig berättar om livet i huset. Så här avslutar hon sin skildring:

En av de 172 utrymda enrummarna.

”Nu rivs huset. Det känns redan konstigt när jag går förbi och ännu konstigare kommer det väl att kännas när det som är kvar bara är högar med betong. Huset, det var väl för fult för fina Söder. Det fula ska flyttas, långt bort från stadskärnan. Det får inte finnas några sprickor i det fina. Men vad händer med dem som bodde i huset? Vad händer med en stad där inga sprickor får finnas kvar?”

Sofia Priftis och Linus Hartin (i mitten) har ordnat utställningen ”Maria Farväl” (ingång Wollmar Yxkullsgatan 17)  som är öppen lördag-söndag kl 12-16.

Ja, det kan man undra. ”Vad händer med en stad där inga sprickor får finnas kvar?” Jag tänker också på vad som inträffade för drygt trettio år sedan bara två kvarter från Grimman. Då ockuperades rivningshusen i kvarteret Mullvaden. Tiderna förändras. Jag tänker också på att politikerna brukar prata om att det behövs billiga bostäder för ungdomar. Nu rivs 172 billiga ungdomslägenheter mitt i stan. Hade man inte kunna byta stammar och renoverat och gjort något roligt av den trista fasaden och låtit huset få bestå som genomgångsbostäder för ungdomar i bostadskön som väntar på en egen större lägenhet? Jag tycker kanske det.

Många besökte utställningen på fredagens vernissage.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Pingback: Utsikt från ett köksbord | frktjatlund

Ack ja, ack ja.

Dessvärre är det nog sant det som skrivs här.

Helt otroligt att ingen modererar bort personangreppen och de hätska inläggen nedan.

Lustig kille den där Hagwall. Var det inte han som tyckte att det var helt ok med prostitution?
De NYA moderaterna saknar ofta begrepp om historia, kultur, goda prioriteringar och ansvarstagande för helheten.

En lösning hade ju varit att tvinga ut kulturarbetarna och södermalmsbratsen till förorten och låta vanliga människor bo kvar i innerstaden. Men nääää, vi ska såklart stanna här ute.

Ni har visat att ni inte passar att företräda ett konservativt parti. Vet hut hr Hagwall!

Vad vet Hagwall om livet och stan, han bor tydligen i Bromma.

Nej? Hur får du till det? Summan är att den bostadspolitik som drivs idag driver ut vissa människor med ”lägre inkomster” från innerstaden. Inte som att jag försvarar en enskild byggnad, men här i och med rivningen (det hade lika gärna kunnat vara lyxrenovering och ombildning till bostadsrätter) har det konkretiserats i att ”vissa människor inte längre är önskvärda”.

Kåken hade kunnat användas efter mindre åtgärder.

  1 2 3 4
Senare inlägg Tidigare inlägg