Den 24 november är det på dagen 100 år sedan kung Gustav V invigde Kungsgatan 1911. Bokförlaget Max Ström har påpassligt låtit ge ut ett rikligt illustrerat praktverk ”Kungsgatan” till jubileet med en ambitiös kronologiskt ordnad, omfångsrik och detaljerad text av journalisten Johan Erséus. Utförligt tecknas förhistorien och den trånga fattiga Lutternsgatans förvandling till den breda avenyn Kungsgatan i början av förra seklet. Läsaren får också följa storhetstiden från slutet av 20-talet då Sven Wallander satte sin prägel på Stockholms paradgata med den Chicagoinspirerade arkitekturen och de båda Kungstornen (den ena ”skyskraparen” ritad av honom själv och den andra arkitekten Ivar Callmander) till nedgången på 80-talet och upprustningen på 90-talet fram till vår tid.
Kungsgatan 40 på 1880-talet.
Kungsgatan 40 som det såg ut med det nybyggda huset från 1918.
Många av de enskilda fastigheterna har en intressant historia som exempelvis Kungsgatan 40 (det nordvästra hörnet av korsningen Kungsgatan/Sveavägen). Där byggdes på 1880-talet ett vackert hus där bland annat den privata flickskolan Ateneum var inhyst. Detta revs dock efter bara några decennier när Kungsgatan bröt igenom Brunkebergsåsen för att ersättas av en monumental kontorsbyggnad 1918 på den nedsänkta tomten. Huset står kvar än i dag med samma form men utan de fyra kolonnerna som försvann vid en renovering 1936 samma år som bottenvåningen byggdes om för Martin Olssons delikatessbutik vilken ersatte det då välkända Feiths musikkafé. I dag har Adidas sin butik i lokalerna. Men det finns fortfarande gamla stockholmare som kallar korsningen för Feiths hörna.
Kungsgatan 40 i dag.
Självklart finns de förväntade inslagen i en totalbok om Kungsgatan med som ”farbror Sven” (Jerring) med det som jag själv tyckte olidliga barnprogrammet Barnens brevlåda som sändes varje torsdag från Radiotjänsts lokaler på den klassiska adressen Kungsgatan 8 och Greta Garbo som jobbade som ungt biträde på PUB:s kappavdelning när hon upptäcktes och gjorde kometkarriär som filmstjärna i Hollywood på 20-talet, liksom fredsdagen 1945, raggarna i slutet av 50-talet och modskravallerna på 60-talet.
Speciellt uppskattar jag att Kungsgatans alla hus fått en egen historik med bild. På Kungsgatan 18 finns således fotoateljén Uggla nämnd. Där tillbringade jag en del av min ungdom som gratisarbetande fotoelev med huvudsaklig placering i en osund skrubb utan ventilation där jag bolmande på en cigarrett dagarna i ände var sysselsatt med kopiera råprov och blanda framkallningar med ohälsosamma beståndsdelar (från Wallenborgs kemisk-tekniska fabrik) som virvlade runt i den syrefattiga luften och gjorde den näst intill omöjlig att inandas.
På Kungsgatan 26 låg Kungsbokhandeln där jag skam till sägandes som förslagen trettonåring stal en bok som jag förgäves försökte sälja på Nyréns antikvariat vilket låg snett över gatan i 35:an. Båda affärsverksamheterna sedan länge nedlagda men medtagna i respektive hus historik. På detta vis kan man under läsningen av boken, förutom att fördjupa sig i Kungsgatans brokiga historia, också framkalla minnesbilder, behagliga som obehagliga. För min del dominerar de senare.






Kungsgatan hade aldrig kommit att byggas idag. Skönhetsrådet hade krävt att Kungstornen inte fick störa stadens kontur. Inte heller hade gatan fått vara så bred, det hade brutit för mycket med den tidigare karaktären på platsen.
Chk, 13:52, 18 november 2011. Anmäl Anmäl
Nog är det lite trist att Kungsgatan tappat stinget.
stadsbo, 14:41, 16 november 2011. Anmäl Anmäl
På PUB 1957 fick jag mitt första jobb som elev. Kungsgatan blev en stor del av mitt dagliga liv det året. PUB firade 75 års jubileum och alla anstälda fick vara med och fira.
På sporthörnan där jag jobbade fanns även AIKs målvakt Lunkan.
Marianne Södermalm, 23:15, 15 november 2011. Anmäl Anmäl
När jag fick mitt första jobb som elev på PUB 1957 blev Kungsgatan en stor del av mitt liv.
PUB firade 75års jubileum och alla anstälda fick vara med och fira. Att få arbeta ihop med AIKs målvakt, Lunkan på Sporthörnan det va något speciellt, likaså gav Kungsgatan många roliga minnen.
Marianne Södermalm, 23:06, 15 november 2011. Anmäl Anmäl
Jag jobbade på Martin Olsson i Tunnelbanan på helger och lov på 60-talet jag vill minnas att runt hörnan Sveavägen fanns ett halvskumt fik ett tag Jag kommer inte ihåg vad det hette och jag tror aldrig jag vågade besöka stället heller. Det hände också ibland att vi hade besök av uteliggare i lagrerlokalerna som fanns på baksidan mot bakgatan ( Appelbergsgatan ??) som ibland letade mat bland soporna och ibland använde samma utrymme som toa !!! Det var lite läskigt att som 16-årig tjej gå ut dit ensam men jag tror att dom här gubbarna var ganska snälla ändå men jag undrar hur butiken hade klarat sig utan oss ungdomar som jobbade där varje helg lite betalt men iallafall nåt. Det räckte till fika och cigaretter skivor och ibland nåt klädesplagg det är lite synd att det inte finns såna jobb nuförtiden
ulla flodin, 16:48, 15 november 2011. Anmäl Anmäl
Bilderna syns inte för mig?!
Men historien lyser igenom ändå!
Simon, 10:54, 15 november 2011. Anmäl Anmäl