Skrivet av
Lars Epstein 14:48, 24 maj 2012 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Södermalm, Traditioner
Förskolans dag firas traditionsenligt tredje torsdagen i maj över hela landet. Så också i år. På Medborgarhusets trappa samlades dagisbarnen och sjöng Kalle Kamel hade fem pucklar och andra sånger iklädda egentillverkade hattar av tidningssidor och papperstallrikar. En trevlig tradition som jag undrar om den inte spreds från daghemmen i Gamla stan som redan för mer än tjugo år sedan samlades på Börstrappan vid Stortorget för att sjunga in våren på valborgsmässoafton, en tradition som fortfarande består.
Skrivet av
Lars Epstein 11:45, 24 maj 2012 i kategori Arkitektur, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen
Vet någon om …
Jag är inte mannen att avgöra om resterna av Hornsbergs gamla slott har kommit i dagen vid rivningarna av en del av bryggeribyggnaderna vid Lindhagensgatan på nordvästra Kungsholmen. Jag fick tips om att så kanske kunde vara fallet. Ungefär där det gamla 1600-talsslottet Hornsberg (som revs på 1890 för det nya bryggeriet) bör ha legat kan man se en frilagd mur med något som liknar tomma fönstergluggar. Om det rör sig om grunden till bryggeriet som invigdes 1902 eller om det är av äldre datum kan nog bara experter avgöra. På håll kan jag tycka att muren ser väl slät ut för att vara byggd på 1600-talet, eller gör den verkligen det. Kanske vore det värt att undersöka saken för Stadsmuseets experter innan murlängan krossats och forslats bort.
… om stengrunden som kommit fram vid rivningarna på Lindhagensgatan möjligen skulle kunna vara …
Hornsbergs slott eller Stora Hornsberg med fyra flyglar och en lång alléprydd uppfart byggdes av den prisade befälhavaren i det trettioåriga kriget riksrådet Gustaf Horn på 1650-talet i en då lantlig trakt. Arkitekt var Jean de la Vallée, riddarhusarkitekten. Lilla Hornsberg som var slottets grindstuga finns fortfarande kvar, en träbyggnad vid Karlbergskanalen som rivningshotades på 1950-talet men räddades och rustades för Sveriges författarförbund som senare flyttade. Under gångna tider bedrevs krogrörelse i Lilla Hornsberg, ett populärt rastställe för sjöfarande västerifrån in mot stadens centrum i gångna tider. För något halvår sedan förvandlades Lilla Hornsberg till privatbostad sedan DELS, De litterära sällskapen, tvingats flytta därifrån av den kommunala hyresvärden Stadsholmen.
… rester från det gamla 1600-talsslottet Hornsberg?
Skrivet av
Lars Epstein 22:23, 23 maj 2012 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Kungsholmen
Draken är åter på plats på Fridhemsplan. Men det är inte samma drake som förr. Den gamla var rostig. Oklart om den är skrotad eller var den befinner sig. Ingen jag frågade visste. På onsdagsmorgonen kom den nya draken i bil från Kungsör där den nytillverkats till en kostnad på runt 300 000 kronor som förvaringsföretaget som övertagit den gamla biografen betalat.
På förmiddagen lyftes den nya draken på plats för fastsättning och montering av de 101 neonrören. Men det tar några dagar innan den lyser och sprutar eld som förr i tiden. Alla gamla stockholmaren minns Kungsholmens mest berömda neonskylt. Men var inte originalet lite djupgrönare än den nya kopian? Jag tror nästan det. Kanske blir det ett annat intryck när den börjar lysa mörka höst- och vinterkvällar. Som det nu är syns den knappt från gatan eftersom den skyms av en grönskande kastanj. Den som lever får se.
Draken invigdes 1938 och var Kungsholmens sista biograf när den lades ned 1996. Biljetten längst till vänster är från 1954 då det kostade 2 kronor och 25 öre att gå på bio, ett pris som jag minns från min ungdom. 1959 hade priset höjts till 2 kronor och 50 öre (biljetten i mitten). Det var tider.
Skrivet av
Lars Epstein 20:27, 23 maj 2012 i kategori Djurgården, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Utställning
Nam June Paiks två meter höga neonskulptur i form av en Absolut-flaska. I bakgrunden skymtar Kenny Sharfs målning.
Spritmuseum (i obestämd form i analogi med Nationalmuseum) öppnar i morgon torsdagen den 24 maj i de gamla men nyrenoverade galärskjulen på Djurgården. Ingenting är sig likt från den tiden museet låg vid Norra station högst upp i huset på Dalagatan 100 och hette Vin & Sprithistoriska museet. Då var det mörkt och murrigt och mest inriktat på alkoholens historia. Samlingarna bestod av vinpressar och kärl av allehanda slag som användes vid tillverkningen liksom en interiör från en gammal vinhandel. Sanningen att säga var det lite trist om man inte var specialintresserad av hur de alkoholaktiga dryckerna tillverkats, inmundigats eller framställts under historiens gång.
Andy Warhols Absolut-målning som var den som var upphovet till alla följande.
Absolut-målning av Stephen Sprouse.
Spritmuseum å sin sida är mer av ett upplevelsecentrum på sätt och vis en korsning av Moderna museet och Gröna Lund. Tyngdpunkten i museet är en samling på 850 konstverk med motivet ”Absolut” gemensamt. Det började med att Andy Warhol 1986 blev förtjust i formen på Absolut-flaskan och gjorde en målning med den som motiv. Detta inspirerade Vin & Sprit AB att engagera flera konstnärer, kända som okända, för att använda deras konstverk i bolagets marknadsföring av den svenska vodkan. Så egentligen är konstverken beställningsverk i reklamsyfte vilket inte gör dem mindre intressanta att beskåda. Ett åttiotal av verken ställs ut i en egen sal.
”Äntligen fredag” heter Spritmuseums …
… tillfälliga utställning.
I övrigt har Spritmuseum en permanent och en tillfällig utställning, båda interaktiva. Lite barnsliga för en föga lättroad man som jag, men kanske kul för dem som har barnasinnet kvar. Man kan exempelvis dansa ”fulnykter” på låtsaskrogen på utställningen som kallas Äntligen fredag eller sitta på en parkbänk, gå in i en husvagn eller låtsashänga i barnen på utställningen Spritlandet Sverige.
Interiör från Spritmuseums permanenta utställning ”Spritlandet Sverige”.
Vad är då tanken bakom utställningarna? ”Målet är att beröra på flera plan och att inspirera till reflektion över varför spriten är en svensk kultursymbol samt vårt kluvna förhållande till alkohol och alkoholen i våra liv”, heter det bland annat i ett pressmeddelande. Och jag som inte ens visste att spriten är en svensk kultursymbol eller att vårt förhållande till spriten är kluvet. Där fick jag något att försöka fundera på.
Skrivet av
Lars Epstein 00:31, 23 maj 2012 i kategori Brott, Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Södermalm
Graffitimålning på Cyklopen i Högdalen för tre veckor sedan. Vad säger nolltoleransen?
Med än i dag obevisade påståenden som att graffiti är en inkörsport till kriminalitet och missbruk och dessutom skapar otrygghet i samhället lades under 1990-talet grunden till dagens nolltoleranspolicy mot all form av graffiti i Stockholm. Det var en tjänsteman på SL som själv senare skulle dömas till fängelse för oegentligheter som drev frågan och skapade opinion på lösa grunder. Nolltoleranspolicyn var i början på 2000-talet på väg att falla i vanrykte för att återuppstå i samband med det borgerliga maktövertagandet i Stockholms stadshus 2007. Nu är nolltoleransen åter ifrågasatt och utsatt för hård kritik av den politiska oppositionen i Stockholms stadshus som förespråkar lagliga väggar att måla graffiti på, såsom redan sker i exempelvis Malmö och Norrköping.
Journalisten Ülkü Holago samtalade med författaren Jacob Kimvall (mitten) och bokens formgivare Daniel Adams-Ray …
… på boksläppet av ”Noll tolerans” inför en intresserad och debattvillig publik på tisdagskvällen.
Konstvetaren Jacob Kimvall som själv har en bakgrund som graffitimålare i ungdomen skriver på en avhandling om gatukonst men har stuckit emellan med en lättläst och sakrik bok i frågan ”Noll tolerans” (Verbal förlag) som presenterades vid en bokrelease på bokhandeln Konstig på tisdagskvällen. ”Noll tolerans” är en väldokumenterad skrift som rekommenderas till alla intresserade av frågan, inte minst kommunalpolitiker i beslutsposition.
Förutom en historisk genomgång av det officiella samhällets attityder till och åtgärder mot graffitin under de senaste trettio åren problematiserar han begreppen klotter och graffiti. Han visar att motståndet bland Stockholms ledande politiker mot lagliga väggar med argumentet att det skulle öka olagligt klotter inte har bevisats. Kanske är Stockholms nolltoleranspolicy rent av kontraproduktiv. En del talar för det. Stockholm är den enda av Nordens huvudstäder som fortfarande har en nolltoleranspolicy mot graffiti.
I ett efterord i Jacob Kimvalls bok beskriver Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki vad som hände när Helsingfors skippade sin nolltoleranspolicy 2008. ”Andelen graffiti och tags på förbjudna ställen har inte ökat, utan tvärtom minskat på ett iögonenfallande sätt. ” ”Den första lagliga graffitiväggen har gett upphov till en formidabel konstboom – och det inte bara i Helsingfors, för numera finns fria graffitiväggar runtom i hela Finland”.
Jacob Kimvall förespråkar inte olagligt klotter på andras egendom men däremot en syn på graffitikulturen präglad av kunskap och inte på löst tyckande. En förnuftig inställning kan jag tycka.
Skrivet av
Lars Epstein 13:51, 22 maj 2012 i kategori City, Gamla stan, Jippon, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN
En jubeldag …
… för kungahuset …
… och den stora kvällstidningens …
… marknadsavdelning.
Skrivet av
Lars Epstein 00:15, 22 maj 2012 i kategori Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan
Ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) testade det tillgänglighetsanpassade utegymmet …
… och invigde nyheterna på Sätra Strandsbadet tillsammans med Nisse Duwähl.
Malin Bernt från idrottsförvaltningen demonstrerade de nya redskapen.
Nu kan även Stockholmare (och andra) i rullstol bada och jympa på ett riktigt utegym vid det undersköna Sätrastrandsbadet. En rullstolsramp rakt ut i Mälarens blåa vågor har installerats och en ny brygga byggts. På måndagseftermiddagen invigde ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson den ”tillgänglighetsanpassade” anläggningen dock inte genom att ta sig ett dopp i det kalla vattnet. I stället höll han ett kort tal och klippte tillsammans med Nisse Duwähl bandet. ”Det här har jag kämpat för i femton år”, berättade Nisse Duwähl som bor i Skärholmen. Malin Bernt som jobbar på idrottsförvaltningen demonstrerade de olika gymnastikredskapen och övertalade Joakim Larsson att göra detsamma. Något motvilligt lade han sig på mage och hävde sig upp och ner några gånger i ett av gymnastikredskapen. Efter utdelning av blomsterkvastar och äpplen var det hela invigt.
Den nya rullstolsrampen …
… rakt ut i den blånande Mälarens vatten.
Skrivet av
Lars Epstein 23:14, 21 maj 2012 i kategori Arkitektur, Bostäder, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen, Staden, Utanför innerstan
Förre fastighetsborgarrådet Monica Andersson (s) besökte sina partikamrater i Kärrtorp på måndagskvällen och berättade inför en fullsatt foajé på Reflexen om sin doktorsavhandling som bland annat handlar om hur starkt bygglagstiftningen påverkar byggandet och därmed stadens utseende. ”Mer än vad jag trodde innan jag började mitt avhandlingsarbete”, berättade Monica Andersson.
Förre borgarrådet Monica Andersson (s).
I byggnadsstadgan från 1874 fick husen vara maximalt fem våningar höga och gatorna skulle vara 18 meter breda. Den klassiska rutnätsstaden skapades. På tjugotalet växte idéer om luft och ljus och ändamålsenlighet sig kraftiga (funktionalismen) som kodifierades i 1931 års byggnadsstadga. Avståndet mellan byggnaderna skulle vara lika långt som husens höjd. Den glesa staden skapades med parkbälten mellan bostadsområdena.
I dag med den snabba befolkningstillväxten och bostadsbristen i Stockholm har idéerna om den täta staden åter kommit på modet vilket inte är helt okontroversiellt. Vad tycker då Monica Andersson om tankarna på att binda ihop bostadsområden som ligger skilda åt” Det undrade någon i publiken. ”Bra. Om det sker i samråd och med acceptans från lokalbefolkningen”, svarade hon.
Monica Andersson underströk vikten av att på allvar samråda med de redan boende i områdena vid förtätningar. Hon nämnde att Sankt Eriksområdet på Kungsholmen byggdes under hennes tid som ansvarigt borgarråd. Det var stark kritik från början bland de närboende mot de första planerna. Bland annat skulle en bergknalle som dagisbarnen lekte på sprängas bort och ett av husen närmast Karlbergssjön skulle bli väldigt mastigt.
”Jag pratade med alla som protesterade och bad sedan Alexander Wolodarski på stadsbyggnadskontoret arbeta om förslaget vilket ledde till att bergknallen blev kvar och det dominerande huset delades upp. Därefter gick det snabbare än planerat att få igenom planen och börja bygga.”
Sensmoral: Om de politiska besluten förankras innan de fattas är de lättare att få igenom utan protester och överklaganden vilket resulterar i att tiden mellan beslut och verkställighet minskar till glädje för alla inblandade.
Skrivet av
Lars Epstein 21:15, 20 maj 2012 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN
Kornhamnstorg (med Slussen i bakgrunden).
”Med en enkel tulipan upp på bemärkelsedagen, vi har den äran, vi har den äran att gratulera” kommer jag ihåg att det sjöngs på födelsedagarna i min ungdom. När man gick bort på kalas hade man med sig en bukett tulpaner till värdfolket. Numera har väl buketten oftast ersatts av en flaska vin istället. Jag vet inte om tulpanerna kommit i vanrykte nuförtiden. Synd i så fall eftersom de är så överlägset färggranna vilket om inte annat just nu kan studeras på stadens gator. Hundratusentals tulpaner vars lökar Stockholms stad planterade i höstas färglägger gator och torg visserligen på sista versen nu eftersom de är på väg att blomma över. Vill man riktigt njuta av tulpanernas skönhet rekommenderas ett besök i Kungsträdgården 22-25 maj då årets tulpanfestival äger rum.
Mälartorget.
Ringvägen.
Vid Södersjukhuset.
Lindhagensgatan.
Skarpnäck (för en vecka sedan).
Skrivet av
Lars Epstein 20:16, 20 maj 2012 i kategori Djurgården, Då&Nu, Jippon, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Traditioner
Det kändes som på sextiotalet. Drakfest på Gärdet. På sextiotalet var det Konstfack som ordnade välbesökta drakfester med fantasifulla skapelser som ibland lyfte, ibland inte. Sen låg drakfesterna nere i flera decennier. Men denna soliga söndag var det som förr igen. Stockholms kinesiska förening ordnade drakfest för fjärde året i rad. Vindarna var lagom byiga. Linorna vevades ut. Drakarna fyllde luften ovanför barnfamiljerna på picknickfiltarna.
Kanske såg man inte lika många hembyggen som förr i tiden. Men leklusten bland stora och små var densamma nu som då. För den som missade detta trevliga evenemang kan jag upplysningsvis berätta att det redan nästa söndag (27 maj) blir drakfest igen. Då på Årstafältet kl 12-16. Också det numera en tradition.
.jpg)
Mest kommenterade