Endast inlägg från januari 2012
Hängpilarnas grenar draperar sig i iskristaller. Riddarfjärdens vattenspegel stelnar till ishinnor. Gräsänderna kryssar mellan sönderbrutna papperstunna isflak. Vintern är på väg vid Norr Mälarstrand.
Entoniga och sövande var många av politikerinläggen i miljödebatten i Stockholms kommunfullmäktige på måndagskvällen. Inte ens de folkvalda själv orkade lyssna på kollegor och motståndare som stod och mässade sina färdigskrivna tal därframme i talarstolen. I stället för att uppmärksamt lyssna på argumenten som framfördes ägnade sig flera av politikerna i fullmäktigesalen i stället åt att spela det populära ordspelet Wordfeud eller titta på amerikansk basket på sina I-phones och läsplattor, medan andra surfade eller kollade in facebook. Jag förstår dem. Som åhörare skulle man önska kortare och snärtigare inlägg om som i det här fallet minskad energianvändning i bostadsbyggandet eller miljöeffektivare transporter när Stockholms miljöprogram 2012-2015 diskuterades.
Gustav Vasastatyn på Riddarholmstorget har jag passerat nästan dagligen i åratal utan att den gett mig några som helst associationer. Men i dag när jag gick förbi den framkallades plötsligt minnen från min skoltid i Gustav Vasa folkskola.
När jag gick i andra klass 1949 i Gustav Vasa folkskola berättade min snälla fröken Margit Hernefors dramatiskt om hur upprorsmannen Gustav Vasa 1521 låg gömd i ett hölass i Dalarna när danska knektar som letade efter honom stack in sina högafflar för att försäkra sig om att ingen fanns dold där och om hur Gustav Vasa skadades och blodet började droppa och risken var stor att han skulle upptäckas. Men han klarade sig. Vid ett annat tillfälle fick Gustav Vasa snabbt hoppa ner i källaren genom en lucka i golvet i en bondstuga för att inte bli upptäckt när de danska knektarna bankade på och klev in i huset i jakt på honom. Margit Hernefors berättelser var andlöst spännande och mitt hjärta bultade. Jag minns det än.
Jag minns också de trista välskrivningsövningarna som krävde djup koncentration för att forma de snirkliga bokstäverna med bläckpennan. Ofta raspades papperet sönder i skrivboken av bläckpennans spetsiga dubbelstift eller förstördes sidans helhetsintryck av en förarglig bläcklump som flöt ut och trängde igenom papperet till min förtvivlan som dock mildrades av Margit Hernefors tröstande ord.
Om den gröna färgkakan har jag redan tidigare skrivit men jag gör det igen. Inför julen 1948 i första klass skulle alla eleverna köpa varsin julklapp för 50 öre som sedan slumpvis skulle delas ut i klassen. Jag och min kompis Bertil gick till Alstermans bokhandel vid Vanadisplan. Han köpte trots mina protester en grön färgkaka att ha i målarlådan. Mina argument att det är lätt att få grön färg genom att blanda blått och gult hjälpte inte. Jag föreslog att han skulle köpa en färgkaka med silverfärg eller guldfärg i stället. Bertil köpte en grön färgkaka ändå och självklart var det jag som av en slump råkade få den i julklapp. Besvikelsen var övermäktig och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. När fröken Hernefors fått situationen klar för sig lät hon mig följa med henne i bussen ner till PUB efter skolan där jag själv på hennes bekostnad fick välja vilken julklapp jag önskade. Det blev en penna med en röd udd i ena ändan och en blå i den andra och en stor anteckningsbok med blåa ränder. Min bästa julklapp den julen. Snälla fröken Margit Hernefors glömmer jag aldrig.
Förintelsedagen på Raoul Wallenbergs torg på fredagen.
En stor skara människor hade samlats i vinterkylan på Raoul Wallenbergs torg på fredagseftermiddagen för att högtidlighålla minnet av nazismens offer under andra världskriget. Förintelsedagen (The Holocaust Memorial Day) instiftades 2005 av FN under Kofi Annans tid som generalsekreterare. Datumet den 27 januari är årsdagen för koncentrationslägret Auschwitz-Birkenaus befrielse av ryska trupper den 27 januari 1945.
Årets förintelsedag kom att handla mycket om Raoul Wallenberg som skulle fyllt 100 år i år om han fått leva och inte spårlöst försvunnit i ryskt förvar bara tio dagar innan Auschwitz befriades.
Per Westerberg.
Statsminister Fredrik Reinfeldt skulle ha talat men låg hemma magsjuk och ersattes i stället av riksdagens talman Per Westerberg som redogjorde för Raoul Wallenbergs insatser för att rädda många tusen ungerska judar från en säker död i de nazistiska koncentrationslägren genom att låta utfärda så kallade skyddspass på den svenska legationen i Budapest under andra hälften av 1944. Per Westerberg kallade Raoul Wallenberg en svensk hjälte.
Kofi Annan.
Förre generalsekreteraren Kofi Annan äntrade sedan talarstolen. Han instämde i Per Westerbergs hyllning av Raoul Wallenberg och framhöll också allas vårt personliga ansvar också för våra medmänniskor.
Svårfotograferad kronprinsessa.
Kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel tillsammans med överlevande från koncentrationslägren tände ljuslyktor till minnet av offren för nazisternas barbariska illgärningar.
Tidningen Gamla stan nr 6-7 sommaren 1946.
Ett av Raoul Wallenbergs förslag till utomhusbad på Riddarholmen.
Innan Raoul Wallenberg slog in på affärsbanan och innan han gjorde sina diplomatiska insatser i Budapest var han en tid verksam som arkitekt. Redan som 22-åring, 1935, lanserade han flera intressanta förslag till ett utomhusbad på Riddarholmen. Tidningen Gamla Stan (nr 6-7, 1946) citerade ur Raoul Wallenbergs programförklaring som han avslutade med följande ord när han presenterade planerna elva år tidigare:
”Riddarholmskajens rymlighet möjliggör användandet av häckar, träd och buskar för att avgränsa de olika avdelningarna istället för plank och skärmar. Detta bidrager att ge platsen ett snyggt utseende under de tider av året då badet står oanvänt.
Ett bad på land, sådant som det här föreslagna, blir alltid relativt billigare än ett flytande eller ett på pålar byggt sådant.
Kajens lutning och bredd, det öppna läget, den härliga utsikten, det centrala men ändå avskilda läget, möjligheten till utvidgning, lättheten att anordna sol- och lekplats i samband med badet, den relativa billigheten, se där de förhållanden som göra Riddarholmen så lämpad till en stadens centrala badplats.
Stockholm 9 juni 1935.
Raoul Wallenberg.”
Det är bara att hålla med i andemeningen i Raoul Wallenbergs förslag. Ett bad på Riddarholmen skulle också göra denna del av stenstaden mer levande än den är i dag. Badet skulle förstås också få namnet Raoul Wallenbergs bad för att hedra hans minne. Så varför inte ta upp förslaget på den kommunalpolitiska agendan.
Blogginlägget den 17 januari 2012.
I ett blogginlägg för tio dagar sedan kritiserade jag att modellen av den planerade bussterminalen vid Slussen ställdes ut på Kungsholmen i Tekniska nämndhuset på Fleminggatan 4, långt från Slussen och alla berörda busspendlare från Nacka och Värmdö. Det är klart att den ska ställas ut på Slussen som fallet var med modellen över själva Slussens nydaning som rönte ett rekordstort intresse i Stockholms stadsbyggnadshistoria, menade jag. Nu har de ansvariga lyssnat på kritiken. Bra!
Modellen av Slussens planerade bussterminal sedd från öster med bussgaraget insprängt i berget (till vänster), Glasbruksgatan och Katarinavägen (i mitten), Stadsgården och Saltsjön (till höger) och Slussen längst bort.
Från den 31 januari ställs modellen och detaljplaneförslaget ut på Stockholms Stadsmuseum. Utställningstiden har också förlängts med två veckor t.o.m. den 27 februari. Varje torsdag kl 15-20 finns personal från stadsbyggnadskontoret på plats för att svara på frågor. Observera att Stadsmuseet är stängt på måndagar.
Perspektiv från Slussen österut. Tunnelbanan längst ned till höger.
En dov smäll hördes och en kraftig skakning uppstod i Maria Magdalenas kyrkorum mitt under en begravning på torsdagseftermiddagen. De konfunderade anhöriga och vännerna undrade vad som stod på. Det var förmodligen en sprängsalva för Citybanans tunnel någonstans i underjorden, om än inte rakt under kyrkan, som åstadkom ett kort avbrott i begravningsceremonin. Under ett tidigare skede har sprängningarna orsakat att guldflagor rasat ned från altare och predikstol och ett stort så kallat slukhål uppstått på kyrkogården utanför, vilket DN skrev om för tre veckor sedan.
Det illusoriska screentrycket framför altaret i …
… Maria Magdalena kyrka.
För att undvika att sprängningar för Citytunneln orsakar skador stagades altaret upp med en stor stålställning för ett och ett halvt år sedan. Stålställningen och de inlindade marmorstatyerna döljs bakom ett illusoriskt screentryck som får besökaren att tro att det är det vanliga altaret med målningar och marmorstatyer som syns därframme i koret. Till sommaren räknar man med att skyddsåtgärderna kan avlägsnas och det vanliga altaret åter bli synligt.
Stålställningen framför altaret i …
… Gustav Vasa kyrka.
I Gustav Vasa kyrka håller man just nu på och förstärker skyddsåtgärderna på samma sätt som i Maria Magdalena kyrka för att förhindra att vibrationerna från borrningsarbetena under Odenplan att skada altaret i kyrkan. Och på samma sätt som i Maria Magdalena kyrka ska ett illusoriskt screentryck dölja skyddsanordningarna som beräknas bli kvar i Gustav Vasa kyrka de närmast två åren.
Förbjudet foto av nya sjukhusbygget taget med kameran ovanför avspärrningen mot Solnavägen.
Grunden till nya Karolinska sjukhuset börjar skönjas bakom de blå heltäckande metallstaketen längs Solnavägen. Byggarbetarna i sina citrongula jackor ser ut som små myror utspridda på den väldiga byggarbetsplatsen. Jag höjde kameran ovanför avskärmningen för att få en översiktsbild när en man anställd på bygget kom fram och meddelade att det var förbjudet att fotografera byggarbetsplatsen. Förvånad svarade jag att det inte kan vara möjligt att det är förbjudet att fotografera på allmän plats här i Sverige. Han ursäktade sig med att han personligen tyckte det var löjligt med ett fotograferingsförbud men att så var han tillsagd. Jag fick inte veta om det var Skanska, landstinget eller någon annan organisation som hade utfärdat detta märkliga förbud som knappast kan ha stöd i svensk lag.
Interaktiv modell på den nyöppnade utställningen av nya Karolinska sjukhuset i Solna (Karolinska Institutets nya trekantiga aula i bildens vänsterkant och Solnavägen diagonalt mellan aulan och nya sjukhuset).
Intresserad sjukhuspersonal studerar modellen.
Självklart tog jag min bild trots det uttalade förbudet. Jag hade just besökt den nyöppnade utställningen i NKS Showroom intill det gamla sjukhusets huvudentré (NKS står för Nya Karolinska Solna). På utställningen finns en modell av det nya sjukhuset. Genom att trycka på olika knappar kan man se vad som kommer att finnas i de nya byggnaderna: akutmottagningen, förlossningen, traumavården, administrationen, barnmottagningen, parkeringshus etc. Även andra interaktiva stationer och filmer hjälper till att skapa en åskådlig bild av hur allt kommer att se ut när 14,5-miljardersprojektet är klart 2017.
Parkeringshuset (i blått) på modellen …
… har kommit långt på väg i verkligheten.
Varför inte bygga om Astrid Lindgrens barnsjukhus …
… och gamla Karolinska till bostäder när det nya sjukhuset är färdigt att tas i bruk 2017.
Parkeringshuset är det första som kommer att bli färdigt. Det är redan en bra bit på väg. Vad som kommer att ske med nuvarande Karolinska och Astrid Lindgrens barnsjukhus är ännu inte bestämt. Kanske blir det kontor som skedde med Sankt Görans barnsjukhus som blev huvudkontor för Electrolux när barnsjukvården flyttades därifrån till Astrid Lindgren. Men varför inte satsa på att bygga om de väldiga byggnaderna till bostäder i dessa bostadsbristens tider.
Kristinebergs IP:s …
… läktare …
… från 1933.
Framtiden är osäker för den snart 80 år gamla funkisläktaren på Kristinebergs idrottsplats. Framåt sommaren stängs Kristinebergs IP för runt fem år framåt- SL ska bygga en bussdepå under idrottsplatsen som ska ersätta den intilliggande bussdepån på Lindhagensgatan vilken i sin tur ska rivas för att ge plats för nya bostäder och kontor.
Under Krisinebergs IP ska den nya bussdepån (som skymtar i bakgrunden) byggas.
Läktaren med det vackra välvda taket.
Kristinebergs IP ska sedan återuppstå om cirka fem år i en mindre omfattning och på en högra marknivå än i dag. Hur det blir med den vackra, men slitna, åskådarläktaren, unik i sitt slag, är i dag oklart.
DIF:s damlag i fotboll hade Kristinebergs IP som hemmaarena innan de flyttade till Östermalms IP.
Kommer läktaren att rivas eller bevaras? Jag frågar damen som står bakom disken på Krillans krog som är inhyst på läktarens baksida om hon vet. Hon skakar uppgivet på huvudet och säger: ”Det har pratats så mycket fram och tillbaks om det där så jag vet ingenting”.
Emilia Bjuggren (s) vice ordföranden i idrottsnämnden skriver som svar på samma fråga: ” SL kommer i avtal med staden att uppföra en bussdepå på det nuvarande idrottsplatsområdet. Idrottsplatsen rivs (kanske även omklädningsbyggnaden/läktaren) enligt senaste information för att klara angörningsnivåerna till den nya idrottsplatsen som efter ca 5 år återuppförs.”
Över tusen personer ryms på Kristinebergs IP:s läktare.
Det brukar talas om ”landmärken” och ”märkesbyggnader” när ledande politiker presenterar nya stadsplaner. Kristinebergs läktare är enligt min uppfattning en sådan märkesbyggnad. Låt den få vara kvar som sådan också i framtiden.
De sex öppna gårdarna längs Norr Mälarstrand. Alla är allmän parkmark utom den näst längst till höger på bilden, Bigarrågården, som ägs av en bostadsrättsförening.
Man vill ju inte tränga sig på och klampa in på andras egendom. Det är nog därför jag aldrig tidigare varit inne på en enda av de sex stora terrasserade gårdarna omgivna av husen längs västra delen av Norr Mälarstrand: Rinmansgården, Pontonjärgården, Chapmansgården, Jaktvarvsgården, Bigarrågården och Fågelbärsgården.
Bigarrågården – privat mark eller offentlig plats? Svårt att veta.
Det har aldrig tidigare slagit mig att de öppna gårdarna avgränsade med träd och buskar mot Norr Mälarstrand utgör allmän parkmark, med ett undantag, Bigarrågården, som ligger mellan Polhemsgatan och John Ericssonsgatan. Bigarrågården ägs nämligen av en bostadsrättsförening som köpt gården av staden.
Rinmangården – privat trädgårdsutrustning kan ge det felaktiga intrycket att det är privat mark.
De övriga fem vackert utformade gårdarna ägs av staden och vem som helst får vistas där med samma rätt som människorna som bor i de intilliggande husen. Men visst kan gårdarna lätt uppfattas som privata, ungefär som villatomter, särskilt ju närmare husen man kommer och om utomhusgrillar trädgårdsmöbler och andra attiraljer av privat karaktär står placerade på gräsmattan.
Chapmangården – offentlig parkmark.
Gårdarna är i dag mer eller mindre slitna. De anlades i början av 1930-talet då husen byggdes. Nu står gårdarna inför en omfattande renovering till sitt ursprungliga skick, alla utom Bigarrågården. En ambitiös upprustningsplan har utarbetats. I planen föreslås också att skyltar sätts upp som bland annat upplyser allmänheten om att gårdarna utgör ett allmänt parkrum tillgängligt för alla. Det låter bra.
Fågelbärsgården – den största av de öppna offentliga gårdarna längs Norr Mälarstrand.
Men vilken rätt har jag att vistas på Bigarrågården som ägs av bostadsrättsföreningen? Och vilka regler kommer att gälla för de övriga fem gårdarna om staden skulle få för sig att sälja också dessa till berörda bostadsrättsföreningar? Det vet jag inte heller. Ibland är det svårt att veta vad som är offentlig plats och vad som är privat mark.
Bilden tagen vid Vasabrons södra fäste …
… idag den 23 januari.
Den proppfulla papperskorgen med hopknutna hundbajspåsar och annat skräp som ramlat över kanten vid Vasabrons södra fäste har inte tömts på åtminstone tre veckor. Jag bloggade om fenomenet i torsdags. Än har inget hänt. Kanske dags snart!
Tidningen i digital form
På vår mobilsajt hittar du nyheter, börskurser, sportresultat och mycket mer.
mobil.dn.se
DN:s appar
Tidningen i digital form
Ladda ner DN+ appen här i App store. Den är gratis och du kan gratis ladda ner ett provnummer. Sedan kan du prenumerera eller köpa lösnummer
Tidningen i digital form
PDF-tidningen är tidningen i hela sitt format, men i digital form och i ett format som du kan läsa överallt oavsett dator och webbläsare.
Hjälper dig med frågor
DN.se webbsupport hjälper dig med frågor om hur vår sajt fungerar och inte fungerar.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Peter Wolodarski. Vd: Gunilla Herlitz. Redaktionschef: Caspar Opitz. Kulturchef: Björn Wiman. Chef ledarredaktionen: Johannes Åman. Chef DN.se: Anna Åberg. E-post DN.se: www@dn.se
© Dagens Nyheter AB 2013
.jpg)
Mest kommenterade