August Strindbergs självporträtt 1906.

August Strindbergs och mina vägar korsades bokstavligen och mentalt (om än inte samtidigt) för exakt 50 år sedan i Narvavägens lindallé. Jag bodde vid den tiden inhyst på Fredrikshovsgatan 1 vid Oscarskyrkan i ett rum vars väggar jag hade målat svarta, en färg som avspeglade min dåtida sinnesstämning färgad av ensamhetens tankar. När jag kommit ut genom porten på Fredrikshosvgatan och gått till vänster upp till Linnégatan och korsat Narvavägen gick jag in i 23:ans port för att besöka min (som jag minns) enda riktiga vän på den tiden, Gunnar och hans familj. Gunnar hade skrivit litet a på sin studentskrivning om August Strindberg, ett ämne också för många av Gunnars och mina diskussioner. Gunnar, vars omdöme jag litade på, sade sig imponeras av mina kunskaper om den store författaren vilket stärkte mitt på den tiden obefintliga självförtroende och fick mig att så småningom våga söka mig till kvällsgymnasiet. Tack Gunnar.

Ebba Witt-Brattströms artikel i DN den 2 januari.

Efter hand fick jag reda på att också August Strindberg regelbundet hade promenerat förbi samma plats, när han bodde vid Karlaplan, i början av förra seklet. August Strindberg beskriver utförligt sina promenader, vilka människor han möter och vad han tänker om dem, i den lilla gripande volymen Ensam (som för övrigt behandlas ur ett kritiskt feministiskt perspektiv i en artikel av Ebba Witt-Brattström på DN Kultur i dag den 2 januari).

Även i en artikel i DN på julafton 1905 beskriver August Strindberg sina morgonpromenader vid den här tiden:

”På Narvavägen, stor, öppen och ljus, är livet redan vaknat, och i ryttaralléerna visa sig samma ryttare vid samma tid. Vi morgonfåglar känna varandra alla, utan att vara bekanta, och vi äro liksom jaloux om vår uppfinning att hämta krafter från urkällan och hälsa solen just när han är utsövd och nyvaknad. Skolbarn halvspringa och korsa tidningsgummorna och mjölkflickorna, som kila härs och tvärs; der är morgonfolket.”

Detta exemplar av Carl Eldhs lilla skulptur”Strindberg på promenad” från 1906 står uppställt på biblioteket i Olofströms kommun i Blekinge.

August Strindberg vet inte om att han själv är iakttagen under sina morgonvandringar. Men händelsevis hade den unge skulptören Carl Eldh sin ateljé på Narvavägen 21 och noterade genom sitt fönster hur den store författaren promenerade förbi utanför hans fönster varje dag. Ur minnet modellerade han sedan sin statyett ”Strindberg på promenad” som nu bland annat finns på biblioteket i Olofström.  Carl Eldh och August Strindberg blev sedan vänner för livet och Carl Eldh gjorde flera berömda statyer av Strindberg, exempelvis den i Tegnérlunden.

Huset på Narvavägen där Carl Eldh hade sin ateljé i början av förra seklet står fortfarande kvar …

Nu är det 2012, hundra år sedan August Strindberg dog, femtio år sedan jag korsade Narvavägen för Strindbergsdiskussioner med Gunnar och drygt fyrtio år sedan huset där Strindberg bodde på Karlaplan revs trots massiva protester från hyresgäster och Riksantikvarieämbetet. Men huset där Carl Eldh hade sin ateljé står kvar. Den gamla ateljén är nu del av en utställningslokal för lyxbilar. Så förändras världen.

… men konstnärsateljén har blivit utställningslokal för lyxbilar.