Märta Tikkanen som skrivit förordet till Årets bok ”En dåres försvarstal” av August Strindberg i projektet ”Stockholm läser” presenterade också boken.

August Strindbergs passionerade kärleksroman om sitt och Siri von Essens känsloladdade äktenskap ”En dåres försvarstal” utsågs på måndagen till årets bok i projektet ”Stockholm läser” som bjuder på läsecirklar, stadsvandringar, föreläsningar och andra aktiviteter. Märta Tikkanen läste upp sitt förord till den nyutgivna pocketupplagan inför närmare hundra personer i publiken på Stadsbiblioteket.

Nyutgåvan av ”En dåres försvarstal”.

”En dåres försvarstal” är en närmast manisk skildring av den manliga huvudpersonen Axels (August Strindbergs) från början hemliga kärlek till den gifta friherrinnan Maria (Siri von Essen), en kärlek som efterhand utvecklar sig till ett orkanliknande äktenskap där glödande kärleksbetygelser och oförsonligt hat makarna emellan omväxlar i vartannat stycke i romanen.  Det är mannen som för ordet. Siri von Essens oskrivna version av samma äktenskap hade varit intressant att läsa. Ingen kan ju som Strindberg hata kvinnan och ständigt pådyvla henne underlägsenhet i allt, utom möjligen i förförelsens konst. Men han understryker hela tiden också sitt totala beroende av hustrun. ”Ibland tror jag mig vara inspärrad på ett dårhus, men man är inte så nogräknad när man älskar, tyvärr.”, utbrister huvudpersonen Axel exempelvis vid ett tillfälle på typiskt Strindbergsmanér.

Professor Gunnel Engwall (till höger), den högste ansvarige för Nationalutgåvan av August Strindbergs samlade verk, har just fått sin pocketutgåva av ”En dåres försvarstal” signerad av Märta Tikkanen (till vänster).

August Strindberg skrev ”En dåres försvarstal” på franska 1887/88. Det var inte författarens mening att den skulle översättas till svenska eftersom han tyckte att den var alltför privat.  Den översattes dock till tyska 1893 och åtalades för att den ansågs omoralisk men frikändes efter två års rättegång. En fransk utgåva trycktes också 1895. Den första svenska översättningen gavs ut 1914 (två år efter Strindbergs död) baserad på den reviderade franska utgåvan.  Först 1973 återfanns Strindbergs originalmanuskript sensationellt nog i Edvard Munchs kvarlåtenskap i Oslo. Förmodligen hade den norske konstnären köpt det av Strindberg i mitten av 1890-talet för att hjälpa denne i en svår ekonomisk situation. Den nya pocketupplagan är en översättning av Hans Levander från 1976 som utgår från originalmanuskriptet. Det är också denna översättning som ingår i den nya Nationalupplagan på 72 band av August Strindbergs samlade verk som efter exakt tre decenniers arbete fullbordas just i år, 100 år efter författarens död. Bra tajming!