Den allmänna värnplikten är borta. Men lumparminnena finns kvar. Mina har bleknat.  Arméns fotoskola på I 6 i Kristianstad var ingen munter tid. Kapten Westergård gav order om obligatoriskt deltagande i veckans fototävling. Jag vägrade. Kanske fanns det fler orsaker till att jag relegerades och skickades tillbaka till mitt moderförband A 1 i Rissne (dagens bostadsområde i Sundbyberg) där jag fick uppgiften att ladda batterier på manövrarna och göra ren tälten när vi återvänt till regementet ständigt trakasserad av en sadistisk sergeant. För att slippa bli förnedrad uteblev jag från en veckolång vintermanöver och fick isolerad tillbringa 10 dagar i arresten. Allt hände för runt femtio år sedan men fortfarande minns jag maktlösheten i lumpen. Andra har andra minnen.

Insamling på lördagen av lumparminnen på Armémuseum.

Intresset att berätta lumparminnen har alltid varit stort och är det fortfarande. Väntetiden på lördagen var ungefär en timme på Armémuseum för dem som kommit för att berätta sina lumparminnen till det stora forskningsprojekt om värnplikten som just inletts. Flera museer och universitet är inblandade i projektet som kommer leda till en bok och en utställning.

Gamla lumparkompisar från S 1 i Uppsala sedan femtio år. Från vänster: Hans Tinderfjäll, Rolf Herngren, Sten Hedenström och Lars Kristoferson.

Ovanstående fyra herrar lämnade en nyutgiven minnesskrift från sin lumpartid till Armémuseums insamling av lumparminnen.

Bland dem som kom för att berätta var fyra herrar som gjorde lumpen tillsammans på S 1 i Uppsala för femtio år sedan, alltså samtidigt med mig. Jag tror de hade trevligare minnen än jag. Alla på deras lucka, utom några som gått bort, har hållit kontakten och träffas fortfarande regelbundet fyra-fem gånger om året. Till femtioårsjubileet har de också sammanställt en tidning med gamla bilder, historier och redogörelser, som de överlämnade till forskningsprojektet.

Sten Hedenström när det begav sig. Bild ur ovanstående minnesskrift.

De jobbade på telefonsidan på S 1. Det här var långt innan mobiltelefonerna ens var påtänkta. Men de kunde ringa hem ändå när de var ute i fält. ”Vi klättrade upp i telefonstolparna med våra stolpskor och kopplade in oss på nätet”, berättar Sten Hedenström och tillägger ”men det är väl preskriberat nu”.

Jag kan tänka mig att det kom in många liknande historier när lumparminnena spelades in av armémuseums personal. Armémuseum vill gärna komma i kontakt med fler före detta värnpliktiga som vill medverka i intervjuer. Frågorna handlar om personliga upplevelser av lumpen och alla de föremål som användes. Museet efterlyser också brev, fotografier och dagböcker som skildrar lumpen under 1900-talets första decennier. Den som är intresserad av att dela med sig kan gå in museets sida lumpenminnen.se och dela med sig av sina erfarenheter.