Den chilenske fotografen Sergio Larrain är död. Han dog för bara några dagar sedan, 80 år gammal. Sergio Larrains fotografiska karriär var kort. Han slutade fotografera redan 1968 vid 35 års ålder för att dra sig tillbaka och ägna sig åt ett inre liv av filosofi och meditation i en avlägsen by i de chilenska bergen. Trots det är han en av vår tids stora fotografer.

Han fotograferade gatubarnen i Santiago på 50-talet med en sällsynt inlevelse och empati som delade han själv deras utanförskap. Hans bilder innehåller lager på lager av mening och känsla. De öppnar sig mer och mer för varje gång man betraktar dem.

Uppslag ur Sergio Larrains bok Valparaiso.

Sergio Larrain är tillsammans med Robert Frank och Daido Moriyama de tre nutida fotografer som jag skattar högst. Förra året köpte jag till ett hyggligt pris Sergio Larrains bok Valparaiso (utgiven 1991, bilderna tagna 1963) på Ryös antikvariat. Händelsevis hade den svåråtkomliga boken ägts av fotografen och fotopedagogen Rune Jonsson (1932-2010) som jag kände sedan tiden på Fotografiska föreningen i Stockholm på 1950-talet. Det gjorde boken än värdefullare för min del.

Varför skriver jag dessa rader om en chilensk fotograf? För att jag vill att de som ännu inte upptäckt Sergio Larrains fotografier ska få tillfälle att göra det. Man kan se en del av dem på fotoagenturen Magnums sida på nätet.