”Vill du åka till polisstationen?”

Förbjudet i Stockholm.

Ordningsvakten till fiolspelaren i Gamla stans tunnelbanegång:

-Varför fortsätter du att spela? Vill du åka till polisstationen?”

Det vill fiolspelaren inte. Han packar ner sin fiol och går därifrån. Men jag misstänker att han kommer tillbaka. Det lät så att döma av ordningsvaktens irriterade frågor.

Tillåtet i Paris.

Kanske spelade han inte lika bra som musikerna i Paris métro som jag njöt av vid Chatelet förra året. Men det är ju inte kvalitén på framförandet som gör att musiker i Stockholm förbjuds spela i tunnelbanan medan deras kolleger i Paris tillåts spela i métron. Och det är inte ordningsvaktens fel att hon måste avhysa musikanten. Hon gör sitt jobb. Det är bara det att olika regler gäller i Stockholm och i Paris. Varför, kan man undra.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jag har också spelat i Paris´ tunnelbana och en gång blivit avhyst av kontrollanter. Jag hade tur som inte blev bötfälld och trakasserad, vilket annars är vanligt. Mina vänner sa att det berodde på att jag är lång, blond och har blå ögon. Hade jag varit t.ex. varit Nordafrikan, svart eller asiat hade det var ett annat läge….

I Paris håller de vad jag hört provspelningar för musikanter en eller några gånger per år. De som passerar kvalitetskravet får ett tillstånd att spela på vissa platser i Métron. På Câtelet-Les Halles finns det målat i golvet på några ställen där det är okay att spela. En liknande orkester som på den nedre bilden har jag sett själv för ett antal år sedan på samma plats.

Känner jag fransmännen rätt så är det inte möjligt att spela utan tillstånd och en byråkratisk utmaning att få tillstånden.

Musiken i t-banegången uppfattar jag inte som något problem. Däremot är den påtvingade musiken i tunnelbanevagnarna ett riktigt otyg. Att inte få välja när/om man vill lyssna gör mig ilsken. Och då flyr jag in i nästa vagn. Men ack, då kommer han dit…

Såvitt jag lärt mig, efter att själv för flera år sen spelat cello i t-banan ett par gånger och blivit avhyst en gång, så handlar det främst om att passagerare lätt måste kunna uppfatta utrop i högtalarsystemet, samt om SL-personalens arbetsmiljö. Många gatumusiker, framför allt de ur den östeuropeiska ligan som violinisten i artikeln tillhör, har en väldigt begränsad repertoar – som de spelar om och om igen tills någon reagerar. ;)
Gruppen du såg i Paris hade säkert sökt tillstånd för att spela så organiserat, på perrongen dessutom, men regler varierar i olika länder.