DN 21 mars 1982. Centralfängelsets rivning har just påbörjats. Mannen med kofoten heter Ragnar Mårtens. Foto: Leif Engberg.

Centralfängelset på Långholmen revs för exakt trettio år sedan. Jag var där i mars 1982 och gjorde ett reportage i DN om det då sedan några år tömda fängelset. I korridorerna jobbade rivningsarbetarna med kofot Det var några veckor innan grävskoporna skulle komma. I de tomma cellerna fanns texter skrivna på väggarna av de en gång inspärrade fångarna. Jag antecknade några.

Konstnären Isaac Grünewald …

”Det finns en plats där solen aldrig skiner och den platsen heter Långholmen”.  ”Om du blir för besvärlig så får du hibernal/men vad är botemedlet mot bråkig personal”. ”Hammarby IF och Nettan. Vad jag älskar er!”  ”Min sukt är vin, kvinnor och sång. Men här finns bara plitbatong”.

… målade ett femtiotal verk …

I december 1972 skrev en av fångarna dagbok på väggen: ”måndag 9: kom jag hit, tisdag 10: ringt morsan, onsdag 11: kom Ruben med kläder, torsdag 12: fick brev av Lena, fredag 13: lucia, fick brev av Lena och Mona, lördag 14: brassugen till tusen, söndag 15: ingenting, måndag 16: ringde Lena, tisdag 17: besök av Mor och Lena kl 14.50, onsdag 18: fick två brev av Mona, torsdag 19: rättegång = sökning. SLUT”

… när han satt en månad på Långholmen 1926.

Jag ångrar att jag inte citerade mer av de korthuggna men uttrycksfulla texterna på cellväggarna. Men nu är det för sent. Centralfängelset är rivet. Allt som skapades i cellerna på Långholmen är dock inte bortglömt och försvunnet. Konstnären Isaac Grünewald satt inspärrad på Långholmen (dock inte i centralfängelset utan i kronohäktet) en månad på våren 1926 efter att ha kommit i slagsmål med en tågkonduktör. Under sin fängelsetid skapade han ett femtiotal dråpliga verk av vilka en stor del ställs ut med vernissage nu på lördag (25 februari) på Långholmens konferenshotell som är inrymt just i det gamla kronohäktet med adress Långholmsmuren 20.

Nu ställs verken ut på Långholmen hotell (gamla kronohäktet). Vernissage på lördag 25 februari.