Sallys Manns bilder berör

Den amerikanska fotografen Sally Mann är i stan …

… och ställer ut på Fotografiska.

Sally Mann är i stan igen. Det är fem år sedan sist. Då ställde hon ut på Kulturhuset. Nu ställer hon ut på Fotografiska. Sally Mann retade gallfeber på den amerikanska högern när hon publicerade sin bok ”Immediate Family” 1992 med bilder på sina barn, kärleksfulla bilder. Hon värjde inte för att fotografera dem också när de var nakna. Det var det som väckte den kristna högerns våldsamma vrede. Men bilderna är inte barnpornografiska. De är en kärleksfull förälders dokumentation av sina älskade barn, okonventionella bilder med nerv och själ och hjärta i.

Bland alla svartvita bilder finns också en kollektion färgbilder som sällan visats.

Sally Mann och dottern Virginia frågades ut av medierna på fredagen.

För Sally Mann är fotografi på allvar. Hennes motiv är livet och döden. Utställningen ”A Matter of Time” på Fotografiska öppnar på lördagen (1 juni). Den spänner över en fyra decennier lång produktion med såväl livsbejakande som nästan outhärdliga fotografier av sjukdom (maken Larrys muskeldystrofi) och död (bilder på förmultnande kroppar som är föremål för vetenskapligt studium i Tennesse). Vid ett samtal på fredagen fick hon frågan vilken som var hennes konstnärliga drivkraft. ”My own mortality” (min egen dödlighet) blev svaret. Hennes bilder berör.

Längst till vänster på omslaget till den en gång kontroversiella ”Immediate Family” från 1992 står den då fyraårige Virginia (jfr bilden ovan).

Jag tog med mitt ex av boken för att få den signerad. Och det fick jag. För andra gången. Och av Virginia för första gången.

Jag tog med mig mitt ex av Sally Manns underbara bok ”Immediate Family” för att få den signerad när jag träffade henne på fredagsmorgonen på Fotografiska. Men när hon skulle skriva sitt namn i boken upptäckte hon att hon redan hade signerat boken, nämligen när hon var i Stockholm förra gången 2007. Det hade jag totalt glömt bort och förbisett när jag bläddrat i boken. Generad ursäktade jag mig och skyllde med rätta på mitt dåliga minne. Men Sally Mann skrattade roat och signerade den åter en gång. Även den vuxna dottern Virginia som var förskolebarn när fotografierna i boken togs skrev i sin namnteckning. Sally Mann skojade och lovade att signera den ytterligare en gång när hon kommer till Stockholm nästa gång. Det ska jag komma ihåg.

Jag skulle åkt till Katrineholm i kväll, om inte …

Om jag inte hade lovat fotoläraren Calle Rising att närvara på hans kurs på Folkuniversitetet och diskutera hans elevers fotografier i kväll (torsdag 31 maj) så hade jag åkt till Katrineholm för att närvara vid den lettiska fotografen Inta Rukas vernissage på konsthallen där. Hon ska själv vara närvarande.  Sedan 1980-talet har Inta Ruka porträtterat människor hon mött på sin väg genom livet. Hon har lyckats med det svåraste. Att fotografera människor oförställda, som om fotografen och kameran inte var närvarande när bilderna togs.

Fotografier ut Inta Rukas nyutkomna bok ”People I know”.

Inta Rukas bilder i projektet ”My Country People” från de små byarna kring staden Balvi i Lettland på 1980-talet där hon tillbringade sin barndoms somrar känns innehållsmässigt besläktade med Sune Jonssons klassiska fotoskildringar från byarna i Västerbotten som han publicerade i ”Byn med det blå huset” och ”Timotejvägen” 1959 och 1961. I båda fallen rör det sig om ömsint skildrade småbrukarsamhällen oåterkalleligt på väg in i historien.

Jag är tacksam för att Bokförlaget Max Ström har gett ut en bok av hög internationell klass ”People I know” som innehåller runt 150 av Inta Rukas fotografier. Samtidigt har förlaget också gett ut boken ”Allt som är i himmelen” med Thomas Wågströms fascinerande molnfotografier som öppnar för olika tolkningar åtföljda. Jag kan inte underlåta att citera ett utdrag ur Karl Ove Knausgårds åtföljande text där han bland annat djuplodande analyserar Thomas Wågströms nedanstående fotografi.

FOTO: Thomas Wågström, ur boken ”Allt som är i himmelen”.

”Ett av Thomas Wågströms fotografier i den här boken visar ett flygplan under en stor molnformation. Planet befinner sig ungefär mitt i bilden. På samma höjd, men längre ut till höger, ser man en fågel. Den är stor, det ser ut som rovfågel, och den befinner sig mycket närmare fotograferingsstället än flygplanet, för på bilden är fågeln och planet lika stora. Molnmassivet är enormt. Planet litet. Några detaljer är ändå möjliga att urskilja, som att stjärtpartiet är till höger och att planet följaktligen är på väg mot vänster, i hög fart över himlen, med det väldiga molnmassivet som bakgrund. Så ser jag bilden, ett plan på väg över himlen, fångat i ögonblicket. Och så måste det ha varit i verkligheten; fotografen måste ha sett planet och fågeln och molnmassivet, lyft kameran till ögat och tagit en bild, och när han sänkte kameran igen, fortsatte planet bortåt, snart utom synhåll, medan fågeln kanske förblev svävande på luftströmmarna där uppe en stund till, innan också den försvann. Men ingenting av detta finns i bilden. Flygplanet står faktiskt helt stilla. Ja, det hänger orörligt under molnmassivet, och fågeln hänger orörlig lite längre bort. Men det, att planet står helt stilla, är omöjligt att se. Förväntningen om planet är så stark att den övertrumfar bildens fakticitet. Jag ser planet på väg framåt. Jag ser nästa ögonblick. Det finns i mig, inte i bilden, för på bilden står planet helt stilla. På bilden finns inte något nästa ögonblick. Och i verkligheten fanns inte bildens ögonblick, för aldrig har världen eller något i den, varit orörligt. Varje fotografi, varje målning, är ett fall, och det som faller ut ur världen, är världen.”

Själv finner jag Karl Ove Knausgårds analys av Thomas Wågströms fotografi kongenial men även allmängiltig för betraktarens hållning till den fotografiska bilden som sådan, högst tänkvärd således.

Trista Brommaplan rivs och förtätas

Ica-huset och Medborgarhuset i bakgrunden rivs.

McDonaldshuset rivs.

Scandic hotell rivs.

Brommaplans centrum måste vara en av stans tristaste och sämst utnyttjade platser.  Förutom den extremt trafikerade rondellen gör hela området mellan tunnelbanan och bussterminalen, inramat av några glest utspridda hus, ett tämligen ödsligt intryck. Brommaborna själva är inte heller särslit förtjusta i Brommaplan. Visserligen var det bara 96 personer som svarade på stans trivselenkät i våras. Men åsikterna var samstämmiga.  ”Grått, trist, tråkigt, skräpigt, sjaskigt, dåligt underhållet, oinbjudande” var ständigt återkommande omdömen.

Nya Brommaplan i framtiden.

Men nu står Brommaplan inför sin stora omvandling. Ica-huset, McDonaldshuset, Medborgarhuset och Scandic hotell ska rivas, bussterminalen däckas in (och få inomhusförbindelse med tunnelbanan). Mellan 6-700 bostadsrättslägenheter byggs i 8-11-våningshus ovanpå överdäckningen. Nu pågår så kallat programsamråd inför det fortsatta detaljplanearbetet. Synpunkter på programförslaget ska vara inne före den 29 juni.

Matfesten förbereds i Kungsan

Restaurangernas dag , numera omdöpt till Smaka på Stockholm, ..

… pågår i Kungsträdgården 1-6 juni och förbereds just nu intensivt.

Förutom restauratörerna i sina tält uppträder artister på scenen, Eldkvarn redan första kvällen.

Polisen övar i rivningsmoget Hotell Kristineberg

Hotell Kristineberg som ska rivas …

… används tills vidare av polisen för övningsverksamhet.

Byggnaderna från 1949 …

… är i dåligt skick.

Hotell Kristineberg är utrymt. Inte helt. Poliserna har övningar inne i det gamla låga hotellet från 1949. Vad övar de? Kanske gisslanfritagning. Jag vet inte. Det är förbjudet att ta sig in och undersöka saken i de annars tomma lokalerna som snart ska rivas. De kommer knappast att sörjas av någon. Inte heller kan man beklaga att det inte blir ett nytt hotell som byggs såsom planerna var för tio år sedan. I stället blir det bostäder i kvarteret som heter Krillans krog. Utmärkt, vad gäller sträckan på Hjalmar Söderbergs väg längs tunnelbanan. Mindre bra att NCC också ska bygga hus inne i Kristinebergs redan sedan länge halverade slottspark. Något som många reagerat emot. Ytterligare en av stans parker som ska naggas i kanten alltså. Synd. Detaljplanen ställs ut 29 maj-26 juni.

Hus som ska byggas när hotellet rivits (vy mot Kristinebergs slottspark).

Det nya trekantiga kvarteret.

Snurrstolar ersätter parksofforna i Tessinparken

De traditionella parksofforna i Tessinparken ersattes i måndags av snurrstolar med plats för endast en person. Varför? Kanske för att få i väg A-lagarna. Det trodde åtminstone en Östermalmsdam som passerade förbi med en kommentar: ”Ja här trivs inte fylleristerna”, sade hon. Det ser onekligen lite udda ut. Ett antal privata färggranna enklaver utspridda på behörigt avstånd från varandra. Inte som förr parkbänkar där man kunde slå sig ner och kanske byta några ord med en främmande person som råkade sitta på samma bänk. Kanske ett uttryck för tidsandan. Var och en är sig själv nog. Jag hoppas inte snurrstolarna är på väg att ersätta sofforna också i övriga parker i stan. Och vart har A-lagarna tagit vägen? De har flyttat lite närmare tunnelbanan där de fortfarande finns gammaldags parksoffor med plats för fler än en.

Striden om bussterminalen i Katarinaberget vid Slussen

Protester utanför Stadshuset …

… mot den planerade bussterminalen i Katarinaberget vid Slussen.

Behövs det byggas en ny bussterminal i Katarinaberget vid Slussen? Nej menade motståndarna som demonstrerade utanför Stadshuset på måndagskvällen. Nej menade också de politiska motståndarna till bussterminalen socialdemokraterna och miljöpartiet när frågan samtidigt diskuterades inne i Stadshuset vid kommunfullmäktigesammanträdet. Ja menade den styrande alliansen (och vänsterpartiet) med stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius i spetsen.

-Dagens bussterminal under broarna är bullrig och har dålig luft. 30 000 människor stiger av där varje dag. Den nya terminalen blir ny och fräsch och säker och praktisk med bra avstånd mellan bussar och tunnelbanan. Terminalen behövs oavsett när tunnelbanan byggs ut, sade Regina Kevius.

Regina Kevius (m).

Miljöpartisten Åke Askensten var av annan mening.

-Jag håller inte med Regina Kevius. Nu när moderaterna har ändrat sig och är med på att tunnelbana byggs till Nacka så har situationen förändrats. Om man bygger terminalen och den inte behövs vad ska man då använda den till?  Och man tänker sätta igång utan att veta vad den kostar och vem som ska betala, sade Åke Askensten.

Tomas Rudin (s).

Socialdemokraten Tomas Rudin var inne på samma linje som Åke Askensten

-SL har sagt att behovet av bussterminal minskar när tunnelbanan till Nacka kommer. Kostnadskalkyl för terminalen saknas. Vad kommer den att kosta, 2-3 miljarder kronor. Landstinget vill inte betala. Och vad ska den användas till om den blir obsolet? Nej det är fel att besluta om bussterminalen i Katarinaberget nu, sade Tomas Rudin.

Och det blev heller inget beslut om bussterminalen på måndagskvällen eftersom oppositionen (även vänsterpartiet) genomdrev så kallad återremiss vilket innebär att beslutet kommer att tas först vid nästa sammanträde i kommunfullmäktige den 11 juni.

Elevernas förslag till nytt stadsdelskontor för Tensta

Här låg Tenstas stadsdelskontor innan det revs för cirka fem år sedan.

Tensta stadsdelskontor i Tensta centrum revs för snart fem år sedan. Huset var totalsjukt och blev till sist hälsofarligt att vistas i. Mögel och andra problem gjorde många i personalen sjuka. Tomten vid Tenstastråket förvandlades till parkeringsplats och är så än i dag. Stadsdelskontoret utlokaliserades till det otillgängliga Lunda industriområde. Men nu ser det ut som stadsdelskontoret äntligen är på väg tillbaks till centrum. Planerna på att riva den nedlagda Kämpingeskolan (där SFI-undervisning bedrivs i dag) och bygga ett nytt fräscht stadsdelskontor på skoltomten är långt gångna. Inflyttning beräknas till 2014.

Här ska det nya stadsdelskontoret ligga efter att den gamla Kämpingeskolan (bilden) rivits.

Men innan de första skisserna på hur det nya stadsdelskontoret ska se ut har presenterats passade eleverna på KTH:s Orienteringskurs i Samhällsbyggnad och  Arkitektur i Tensta på att utarbeta egna förslag på hur det nya stadsdelskontoret skulle kunna utformas. Deras skisser och modeller visades på måndagen i den nedlagda möbelaffären i Tensta centrum.

Carl Kvanta beskriver sitt förslag till nytt stadsdelskontor för Lilian Rosell (längst till vänster) och Anna Gulyas. I bakgrunden står Hanna Axhamre.

Eleven Carl Kvanta visade sitt förslag ”Snäckan” för projektledaren Lilian Rosell på fastighetskontoret och Anna Gulyas på WSP Management. Eleverna Hanna Axhamre och Astrid von Heideken hade hämtat inspiration från Halmstads bibliotek. Mycket grönska och ljus präglade de senares förslag. Själv blev jag inte så lite imponerad eftersom eleverna bara har hade haft sex veckor på sig att tänka ut idéer, rita skisser  och tillverka modeller.

Kampanj mot Förbifart Stockholm

I Brommaplansrondellen.

Miljöpartiet har dragit igång en spektakulär kampanj ”Björntjänst Stockholm” mot Förbifart Stockholm, den 21 kilometer långa motorvägen (17 kilometer i tunnel) mellan Skärholmen och Häggvik som ska börja byggas nästa år. I kampanjen hävdas att Stockholmarna blir mer bilberoende, att klimatutsläppen ökar och att syftet, minskad trängsel, inte uppnås. På Brommaplan stod en fågelskrämsliknande människobjörn i rondellen och utanför tunnelbaneutgången delade aktiva miljöpartister iklädda gula hjälmar och björnmasker ut information och försökte övertyga tunnelbaneresenärerna om Förbifartens alla nackdelar.

Cecilia Obermüller, vice ordförande i Bromma stadsdelsnämnd, var en av miljöpartisterna på Brommaplan som argumenterade mot Förbifart Stockholm på måndagen.

Namninsamling mot att hus byggs i Konradsbergsparken

I trakterna kring DN-huset, Västerbroplan och gamla Konradsberg (som i dag hyser delar av Lärarhögskolan) planeras för 1 100 nybyggda lägenheter och 30 000 kvadratmeter kontor de närmaste åren. Ett välbesökt öppet samråd med allmänheten om programmet för förtätningen av Marieberg på sydvästra Kungsholmen hölls på söndagen i ett tält utanför Socialstyrelsen i hörnet av Gjörwellsgatan och Rålambsvägen.

Jens Nilheim (i blå skjorta, pekar) från exploateringskontoret förklarade vad som är tänkt att byggas i Marieberg (de nytillkommande husen är markerade med röda tak på modellen).

Intresserade Mariebergsbor studerade under söndagens samråd var de nya husen kommer att byggas.

illustrationen är de nytillkommande husen markerade med vita tak (jämför modellen på den översta bilden). Längs upp till vänster ses nybyggnaden framför DN-skrapan sedan DN-garaget rivits. Runt Socialstyrelsens tegelkomplex längst till vänster byggs nya hus och Fyrverkarbacken öppnas mot Västerbron. Västerbroplan omgestaltas med ett par nya hus vid entrén till Rålambshovsparken. Rålambshovsskolan byggs till vid Västerbroplan och i Konradsbergsparken till höger kommer enligt planprogrammet sju nya hus att byggas.

Anna Rex från stadsbyggnadskontoret förklarade programförslaget för Maribergsborna.

Många hade synpunkter på programförslaget som bland annat innehåller ett par riktigt höga byggnader och sju nya hus i Konradsbergsparken mellan Rålambsvägen och tunnelbanestationen Thorildspan.

Anna Lena Ångström har startat en namninsamling mot den planerade bebyggelsen i Konradsbergsparken.

Inga Lena Ångström startade på eget initiativ en namninsamling som protesterar mot den planerade bebyggelse i Konradsbergsparken. Det gjorde hon i torsdags. Hon har redan fått ett hundratal namnunderskrifter. Hon påpekade att träden i denna park är den sista resten av den gamla sjukhusparken och att träden en gång planterades av patienterna på gamla Konradsberg. Varken Inga Lena Ångström eller någon annan av alla dem som trängdes i tältet verkade av reaktionerna att döma hålla med om att det skulle kännas tryggare att gå i parken om det byggs hus i den vilket Jens Nilheim från stadens exploateringskontor menade i sitt anförande.

Inte heller argumentet att Fyrverkarbacken som i dag är en säckgata skulle kännas tryggare om den görs om till genomfartsgata och öppnas mot Västerbron med mer biltrafik föreföll att vinna gehör hos den församlade allmänheten som till stor del av allt att döma huvudsakligen bestod av Mariebergsbor.

Höghuset som är tänkt att byggas när DN-garaget rivits.

Samrådet om programplanen för Marieberg pågår till den 21 juni. Nästa steg i processen kommer när detaljplaneförslagen läggs fram. Då blir det nya samråd med intresserade medborgare.