Goda Grillens skylt på Landsvägen i Sundbyberg …

Kebab, hamburgare och annan nymodig snabbmat i all ära, en varm korv med bröd slår det mesta. Jag tänkte på det när jag fick syn på den underbara skylten på Landsvägen i Sundbyberg som i sin drabbande enkelhet lockade fram minnen från min tid som assisterande korvgubbe på Råsunda fotbollsstadion på helgerna.

… lockade fram några gamla korvminnen från Solna.

Pappa och jag sålde den goda Kvickmanskorven, den var verkligen god, även om de kunder kanske skarvade lite som påstod att de betalade entré till fotbollsmatcherna inte för att de var intresserade av fotboll utan för att det var enda chansen att kunna köpa en god korv med bröd. Men alla kunder var inte lika välvilliga vilket framgår nedan.

Kvickmanskorven tillverkades på Konsums korvfabrik på Söder numera säte för Skatteverket. Korvarna var konserverade och levererades i burkar om nittio korvar i varje. Inte bara en gång skar jag mig i handen när jag öppnade dessa burkar eller bar dem staplade alltför många ovanpå varandra. Fortfarande vittnar ett flera centimeter långt halvsekelgammalt ärr på högerhandens översida om ett tillfälle när den översta burken i en sådan stapel välte och med det uppskurna locket orsakade ett stor ymnigt blödande jack på handryggen.

Korvvattnet skulle inte koka, endast sjuda, annars sprack de ömtåliga korvarna. Då gällde det att lägga den spruckna sidan nedåt i brödet så att kunden inte misstänkte något. För vem ville väl betala fullt pris för en sprucken korv. Lite dåligt samvete minns jag att jag hade när så skedde.

Om en kund frågade i fall den kunde lita på att korven verkligen var varm skulle man försiktigtvis replikera ”enligt min uppfattning är korven varm, men man kanske inte bränner sig på tungan”. Med det lät sig de flesta nöja utom den kund som efter den upplysningen efter första tuggan skrek ”den här jäveln är ju iskall” varpå han med kraft slungade korven och brödet i väggen på korvkiosken.

Solnas hälsovårdsinspektörer var ett ständigt återkommande gissel. De anmärkte alltid på att vi tog brödet med handen utan papper och så serverade korven till kunden. Det var inte för att snåla in på korvpapper utan för att det skulle gå fortare att betjäna kunderna. Korvkön blev ibland lång särskilt i halvtidspauserna på matcherna. Då gällde det att skopa ut bortåt hundra korvar på mindre än en kvart. Det hade inte gått om man skulle tagit brödet med korvtången och sedan placerat det i ett papper innan själva korven fiskades upp ur korvgrytan och placerades i brödet. Således följde vi inspektörernas krav endast när de befann sig inom synhåll.

Pappa och jag sålde korv inte bara på Råsunda utan också på Stockholms Stadion vilket jag skrev om i en blogg för ett halvår sedan.