Annons:
Välkommen
Som inloggad prenumerant på digitala paketet har du tillgång till hela papperstidningen. Till www.dagensnyheter.se
Endast inlägg från augusti 2012
Protesterna mot kalkbrytningen på Gotland sprider sig
Naturvänner protesterade mot kalkbrytningen i Ojnareskogen på Gotland ….
Protesterna mot det finska företaget Nordkalks skogsavverkning och planerade kalkbrytning i Ojnareskogen på norra Gotland sprider sig utanför ön. Runt 260 utrotningshotade arter av djur och växter finns i det berörda naturområdet. Kalkbrottet som i storlek motsvarar 300 fotbollsplaner hotar den naturliga tillrinningen av vatten till Bästeträsk som är dricksvattenreserv för Gotland. Det berättade Johan Berg från fältbiologerna och riksdagsmannen Jens Holm (v) vid demonstrationen utanför Stadshuset på torsdagseftermiddagen.
… och informerade de festklädda människorna som var på väg in i Stadshuset …
… för att följa prisutdelningsceremonin vid utdelandet av årets Stockholm Water Prize.
Flera hundra människor demonstrerade och informerade de festklädda människorna som var på väg in till stadshuset för att närvara vid utdelningen av årets Stockholm Water Prize. Priset delades ut till en internationell ickevinstdrivande organisation, IWMI (International Water Manegement Institute), för dess insatser att hjälpa bönderna på Sri Lanka att utnyttja vattnet på bästa miljövänliga sätt.
Stora och små …
Det är inte bara fältbiologer och andra miljöaktivister som protesterar mot kalkbrytningen på Gotland. Naturvårdsverket har överklagat tillståndet för Nordkalk. I ett pressmeddelande på torsdagen säger generaldirektör Maria Ågren bland annat:
“Naturvårdsverket bedömer att de två närliggande Natura 2000-områdena Bräntings haid och Bästeträsk kommer att ta skada av kalkbrytningen. Livsmiljöer och arter i själva Natura 2000-områdena kommer att skadas. Verksamheten skär också rakt igenom ett stort sammanhängande våtmarksområde. Naturen är så unik att Naturvårdsverket har föreslagit att en nationalpark ska bildas här.
Naturvårdsverket har under domstolsprocessen visat att det finns alternativa lokaliseringar på Gotland där samma kalkkvalitéer förekommer men där risken för skada på värdefull natur och grundvatten är mycket mindre. Nordkalk har också 2010 köpt ett mycket stort område mark i det område som Naturvårdsverket föreslagit som ett bättre alternativ för täkten.”
Nu står naturvännernas hopp till Högsta domstolens utslag i frågan som ska komma inom kort.
… protesterar mot kalkbrytningen liksom Naturvårdsverket.
Hotell Kalmars urusla standard
Ferkens gränd 6, i dag en exklusiv bostadsadress, för drygt hundra år sedan säte för ett ungkarlshotell med obeskrivlig trängsel och outhärdliga dofter.
Jag står vid valvet framför det gulrappade huset på Ferkens gränd 6 i Gamla stan, en önskeadress för många på dagens bostadsmarknad. Här låg i slutet av 1800-talet Hotell Kalmar. Begreppet hotell för tankarna fel. Råttbo vore en adekvatare beteckning.
Hotell Kalmars fasad mot Österlånggatan.
Dagens bostadsbrist i Stockholm är inget nytt fenomen. I slutet av 1800-talet var bristen på lägenheter i stan överkomliga för arbetare skriande. Trångboddheten var enorm. Journalisten och fackföreningsorganisatören, sedermera riksdagsmannen, Knut Tengdahl (1867-1935), som fått en gata på Söder uppkallad efter sig, beskrev bostadssituationen, typisk för många arbetare, i en undersökning av hamnarbetarnas levnadsförhållanden 1897.
Knut Tengdahl beskrev målande livet på Hotell Kalmar.
Många hamnarbetare var vid den tiden helt enkelt uteliggare “Även om den tid då väl en tredjedel av hamnarbetarna bodde under kajerna, i lador i utkanterna eller under bron vid gamla järnvågen nu är ett minne blott”. Nu bodde i stället många i ungkarlshotellen i Gamla stan. Knut Tengdahl ger en målande beskrivning av ett av dessa otaliga härbärgen, Hotell Kalmar, i hörnet av Ferkens gränd och Österlånggatan. Trots namnet var det således inte mycket som påminde om vad man i dag lägger in i begreppet hotell.
En samtida illustration av hur det såg ut på ett typiskt ungkarlshotell för drygt hundra år sedan …
Knut Tengdahl beskriver hur han stiger in i tre på varandra följande rum med en sammanlagd yta av cirka 65 kvadratmeter. Där har 34 personer sin sovplats. Luften är svår att andas.
”Liksom å andra logihus ligger här de flesta nakna. Några stolar att lägga kläderna på finns inte utan dessa är uppstaplade i stora bylten i fönstren. Bäddarna består av de vanliga lumporna i gamla uppruttna och med ohyra uppfyllda pinnsoffor. På golvet bäddar av: ett täcke under logerarna, en kudde, ett täcke ovanpå – se där allt!
Lakan, handduk och tvål är okänd lyx. Urineringen försiggår i illaluktande, öppna oemaljerade, över natten innestående plåthinkar. Enligt uppgift av värdinnan själv förrättas ibland även andra naturbehov i nämnda hinkar”.
… hämtad ur Per Anders Fogelströms antologi med socialt engagerade texter bland vilka Knut Tengdahls reportage ingår.
Detta korta men målande utdrag ur Knut Tengdahls undersökning är hämtat ur Per Anders Fogelströms antologi ”Okänt Stockholm” (Bonniers 1967) där den som är intresserad av stockholmarnas levnadsvillkor före folkhemmets tillkomst hittar många samtida, svårfunna texter som den socialt engagerade författaren Per Anders Fogelström (1917-1998) på sin tid samlade i en volym lika läsvärd i dag som när den gavs ut för fyrtiofem år sedan.
Kändistätt utanför Konserthuset
En stressig eftermiddag utanför Konserthuset blev det för fotograferna …
… och reportrarna som skulle försöka hålla reda på alla kändisar som vandrade förbi …
… på väg in till utdelningen av Polarpriset.
Även allmänheten samlades för titta på kändisar av alla de slag som passerade revy.
På väg in till Polarprisutdelningen i Konserthuset stannade kändisarna till och poserade leende inför de utkommenderade pressfotografernas kameror. Bakom kravallstaketen trängdes också den intresserade allmänheten och fotograferade statsråd, konstnärer, författare, tevekändisar och annat bekant folk med sina mobilkameror. En timmes gratisunderhållning på Hötorget på tisdagseftermiddagen.
Själv kände jag långt ifrån igen alla kändisar, men en del som …
… Anders Borg …
… Stefan Löfven …
… Sten Nordin …
… Eva Hamilton …
… Per-Olov Enquist …
… Jessika Gedin …
… Jan Björklund …
… och pristagarna cellisten Yo-Yo Ma …
… Paul ”Bridge over troubled Water” Simon.
Vad händer på Fleminggatan?
Trottoaren på Fleminggatan …
… höjs en bit …
DN hade en gång i tiden (på sextiotalet tror jag) en vinjett med texten ”Vad händer här?” Det var en kortare förklarande text av journalisten Britta Berglund med en bild på några som grävde en grop i något gathörn eller höll på att riva ett hus eller liknande . Jag tänkte på det inslaget som återkom med ojämna mellanrum i dåtidens DN när jag fick syn på två män i orangefärgade kläder som lade trottoarsten på Fleminggatan framför Trygg-Hansa-huset.
… vid busshållplatsen framför Trygg Hansa-huset …
… för att göra det enklare för funktionshindrade att stiga av och på bussen.
Jag tänkte: ”Vad händer här” och frågade den ene: ”Håller ni på och bygger cykelbana?” och fick till svar ”Nej, vi höjer trottoaren här vid hållplatsen så att det blir lättare för handikappade att stiga av och på bussen. Handikappanpassning av busshållplats således. Staden ska vara till för alla. Så utmärkt.
Riksteaterns förslag på graffitiväggar i Stockholm
Vid helgens gatukonstkonvent Art of the Streets …
… målade såväl äldre …
Vid helgens internationella gatukonstkonvent Art of the Streets som ordnades av Riksteatern på Kägelbanan för tredje året i rad målade unga och gamla graffiti av hjärtans lust på de särskilt iordningsställda väggarna, deltog i workshops, lyssnade på föreläsningar och en debatt med Stockholmspolitiker om stadens nolltolerans mot klotter och graffiti .
… som yngre …
… graffitimålare.
Samtliga debattdeltagare var självklart motståndare till olagligt klotter och graffiti på andras egendom. Skiljelinjen går mellan oppositionen och den styrande borgerliga alliansen i synen på lagliga väggar för graffitimålare. Alliansen med sin så kallade nolltoleranspolicy säger nej och oppositionen säger ja till lagliga väggar. Sådana finns redan i städer som Malmö, Norrköping och Karlstad och nu senast Botkyrka kommun som invigde en moderatstödd öppen laglig vägg för graffitimålare nyligen.
Muren längs Zinkensdamms IP som den kan se ut om stadens styrande ändrar inställning och tillåter lagliga väggar för graffitimålare.
För att öka trycket på de styrande allianspolitikerna att ändra inställning till öppna, lagliga väggar i Stockholm lanserade Riksteaterns avdelning Graffitifrämjandet med utgångspunkt i en doktorsavhandling av Oskar Rendel fyra olika väggar i innerstan som lämpliga för laglig graffiti: Zinkensdamms IP:s mur mot Ringvägen, Skansbron under Skanstullsbrons norra fäste, Tjurbergsparken längs Engelska skolans mur och Västerbrons norra fäste i Rålambshovsparken. Kanske kan de komma till stånd när Stockholms stads nolltoleranpolicy en dag i framtiden överges.
Måsarnas McDonalds
Papperskorgen vid Klevgränd intill Slussen är måsarnas McDonalds. Raskt fiskar de upp och sliter sönder engångsförpackningarna för att komma åt de smaskigaste matresterna så att terrassen där Thor Modéens trappor tar slut snart ser ut som en soptipp. En trist syn. Men är det fåglarnas eller engångsförpackningarnas fel? Jag röstar på engångsförpackningarnas.
Gamla stan – nya idrottsarenan
Trångt men trevligt i Gamla stan när gatorna spärrades av…
… för VM-deltävlingen i triathlon …
… här simetappen i Strömmen utanför Skeppsbron.
Trångt men trevligt i Gamla stan i helgen. Vältränade idrottare simmar, cyklar och springer, VM-deltävling i triathlon, Sverige nya favoritidrott sedan Lisa Nordén spurtade hem en silvermedalj i OS häromveckan. Hon vann också följdriktigt lördagens tävling. Tävlingarna fortsätter på söndagen med motionärer och stafett.
Storpubliken följde deltagarnas prestationer …
… i vattnet och på land.
Jag gillar verkligen att centrala Stockholm förvandlas till en idrottsarena en helg då och då med möjligheter för åskådarna att gratis få se den vältränade världseliten göra upp om segern. På vintern är det skidlöpning, Slottssprinten, och nu på sommaren triathlon. Hoppas det blir en tradition.
Fotografen Lennart Nilsson 90 år
Lennart Nilsson fotograferas på 90-årsuppvaktningen av och tillsammans med fotografen och författaren Sanna Sjöswärd som tagit det mest minnesvärda porträttet på Lennart Nilsson publicerat i hennes bok Eldsjälar.
Unga och gamla uppvaktade jubilaren.
Sveriges internationellt mest kände fotograf Lennart Nisson fyllde 90 år på fredagen. Kön av vänner som kommit för att gratulera honom på den vackra gården på Engelbrektsgatan ville aldrig ta slut.
Lennart Nilsson uppvaktas av journalisten Svante Löfgren, 94, som han gjort många reportage tillsammans med. Till vänster ses förläggaren och fotografen Jeppe Wikström.
Gamle kollegan Anders Engman till vänster intervjuades tillsammans med Lennart Nilsson för en film som svt spelar in om Lennart Nilsson.
Lennart Nilsson fick sitt internationella genombrott med sina bilder av det mänskliga fostrets utveckling (Drama of Life before Birth) i den amerikanska bildtidningen Life den 30 april 1965 vars hela upplaga av det aktuella numret på 8 miljoner exemplar såldes slut på några dagar. Boken ”Ett barn blir till” med bilder från spermiens möte med ägget till det fullt utvecklade barnet gavs ut samma år.
Lennart Nilsson hyllades av PFK (Pressfotografernas klubb) i Stockholm genom att utnämnas till hedersordförande i PFK Sverige.
Redan 1938, 16 år gammal, sålde Lennart Nilsson sin första bild till Dagens Nyheter. Otaliga är hans inkännande reportage i veckotidningar som Se och Veckojournalen på 40- och 50-talen. Jag glömmer inte hans bild på lillprinsen (Carl XIV Gustav) och ”sessorna” när de bakade pepparkakor på Haga på1940-talet, eller bilderna på Frälsningsarméns slumsystrar som sökte kontakt med raggarna på Kungsgatan på 1950-talet.
Lennart Nilssons bok ”Myror” från 1959.
En fascinerande vattendelare i Lennart Nilsson fotografiska gärning är boken Myror från 1959. Med mellanringar och elektronblixtar kröp han myrorna så nära som ingen före honom. Han skildrade bland annat hur ”myrbarnen” blir till, sex år innan boken om människobarnens tidiga utveckling kom ut.
Därefter har Lennart Nilsson under åren med sina svepelektronmikroskop och sin vetenskapligt inriktade fotografering skildrat allt ifrån trollsländornas näthinnor till de mikroskopiskt små metallfragment som frigörs av tunnelbanehjulens friktion mot spåren och som letar sig in i våra kroppar.
Ett uppslag ur ”Efter hundra år”.
Jag inser att det är omöjligt att kortfattat redogöra för Lennart Nilssons långa och breda fotografiska gärning. Avslutningsvis vill jag gärna påminna och tipsa om en av Lennart Nilssons böcker ”Efter hundra år”(bortglömd till och med i Wikipedias Lennart Nilsson-bibliografi) , en reportagebok han gjorde på beställning till SJ:s hundraårsjubileum 1956. Den gavs ut i stor upplaga och är fortfarande möjlig att köpa för några tior på loppisar och i antikvariat i en tid när gamla fotoböcker betingar orimliga priser. ”Efter hundra år” är ett kongenialt porträtt av det gryende folkhemmet, en bortglömd klassiker bland svenska fotoskildringar, värd mycket mer än den kostar.
Christer Strömholms fotografier – från NK till Fotografiska
”Jacky”, en av de transsexuella vänner som Christer Strömholm fotograferade i Paris på 1960-talet, är på besök i Stockholm i samband med utställningen. Här intervjuas hon av svt.
Christer Strömholm ”in action”. Bilden, som är tagen av Anita Lönn, ingår i det rikhaltiga kringmaterial som finns med i utställningen.
Fotografierna gjorde på mig ett mäktigt och bestående intryck den gången på NK högst upp i det eleganta varuhuset. Det var 1965. Den för mig då okände fotografen Christer Strömholm (1918-2002) ställde ut bilder på döda hundar, en blind flicka, ett dött barn och, om jag inte minns fel, transvestiter i Paris. Det var inte bara det oväntade i att finna bilder med dessa utmanande motiv i denna sobra miljö som gjorde intryck utan också bildernas inneboende explosiva uttryckskraft.
När jag nu åter ser dessa originalfotografier från Christer Strömholms debut i Stockholm på Fotografiskas magnifika utställning CHR (24 august-25 november) bland runt tvåhundra andra bilder (många aldrig tidigare visade) ryser det till i kroppen och jag förbannar att jag inte hade förstånd att anmäla mig som elev till hans klassiska fotoskola på Klippgatan 19 i början på 1960-talet. Men nu är det för sent. Men inte att ta del av Christer Strömholms mäktiga verk, allt från de stilrena, nästan abstrakta fotografierna i början av 1950-talet då han kallade sig Christer Christian till bilderna av hans transsexuella vänner i Paris som fotograferades av och till under en period av tio år på 1960-talet.
Joakim Strömholm (t.h.), Christer Strömholms son och drivkraften bakom utställningen, intervjuas av Ulf Fågelhammar, redaktör för fotobloggen 591photography.com.
Samtidigt med utställningen kommer boken ”P.S. Post Scriptum Christer Strömholm” (Bokförlaget Max Ström), en bjässe på två kilo, lika nödvändig i bokhyllan för den fotointresserade som ett besök på Fotografiskas enligt min mening starkaste utställning hittills i år.
Christer Strömholm, läraren på Fotoskolan (1962-74), fotograferad av Staffan Johansson.
.jpg)
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Mest kommenterade