Rågsvedsborna fortsätter kampen mot de planerade kedjehusen i Kräppladalen

Här i skogsbrynet på Rågsveds friområde ska några av de 165 planerade kedjehusen ligga som Kräpplagruppen kämpar mot.

Rågsvedsborna har inte gett upp kampen mot planerna på att bygga 165 kedjehus och fem stadsvillor med 30 lägenheter längs ett naturskönt promenadstråk i Rågsveds friområde, eller Kräppladalen som naturområdet också kallas.

På söndagen arrangerades Kräppladagen med kaffeservering …

… och penninginsamling för att genomföra en naturinventering.

På söndagen serverades kaffe och mackor och samlades in pengar till en naturinventering som Kräpplagruppen vill låta Skogsstyrelsen göra.  Den kostar 25 000 kronor. Redan har man fått in över 10 000 kronor. ”Vi vet att det finns flera ovanliga, rödlistade arter i området, men vi måste få det bekräftat genom en officiell naturinventering för att det ska göra intryck på makthavarna”, säger Eva Wesslén, ordförande i Kräpplagruppen, som vill göra friområdet till naturreservat istället för att bebygga det.

Många var intresserade av att i detalj studera stadens planer för Rågsveds friområde.

Redan har Kräpplagruppens arbete gett visst resultat. Från början planerades bebyggelse i de båda koloniområdena som finns i Rågsveds friområde. Nu har planerna ritats om så att koloniområdena skonas, men inte helt ändå. Ännu finns det chans att påverka planeringen. Inga detaljplaner har ritats ännu. Många människor från Rågsved men också Hagsätra och Ormkärr kom och fikade och uttryckte sitt stöd vid söndagens manifestation som kallades Kräppladagen och avhölls vid en damm i vilken änderna guppade fram medan fåren betade i en närbelägen hage.

I en närbelägen hage betade fåren.

Tidigare bloggar om Rågsveds friområde

Förr var inga portar låsta …

Det var öppet hus och underhållande kabaré i konstnärskvarteret vid Hornsgatspuckeln på lördagen. Teddy Lundberg sjöng och var konferencier …

… och mezzosopranen Linnéa Sallay sjöng och spelade fiol …

Förr i tiden i Stockholm kunde vem som helst kliva in i alla hus i stan. Inga portar var låsta före klockan nio på kvällen. Det var bara att trycka på knappen, öppna porten, gå in i farstun och vidare ut på gården om man så ville. Exempelvis för gårdsmusikanter eller arkitekturintresserade. Nu lever vi i en annan tid. Alla portar är låsta. Om man tar sig in i ett främmande hus där man inte bor eller känner någon så upplever man sig automatiskt som en obehörig och får skuldkänslor och funderar på en bra förklaring om man skulle möta någon i trappan som tittar undrande på en eller frågar vem man söker. Kanske söker man ingen, vill kanske bara titta ut på gården av rent intresse. Men vem skulle tro på en sådan förklaring.  Även om den är korrekt? Få förmodligen.

… och Jörgen Lantz i luffarmundering bjöd upp en kvinna ur publiken till dans …

Som tur är så ordnas det ibland öppet hus i vissa kvarter så att man som utomstående kan gå in där utan att bli skuldmedveten som på lördagen i Stiftelsen Konstnärshems kvarter Svalgången på Hornsgatspuckeln där pensionerade konstnärer och författare bor. Dessutom bjöds det på förstklassig underhållning på den ena av de två underbart vackra gårdarna. Och inte behövde man känna att man gjorde intrång på annans egendom fast man var på en främmande gård. Det kändes bra, nästan som förr i tiden.

… och Gunvor Pontén sjöng  och alla trivdes på den vackra gården.

Stockholm i svart och vitt

Stockholm skildrat …

… i svart och vitt …

Fotografen Joakim Kocjancic har fotograferat Stockholm några år. Det är råa svartvita bilder som påminner mig om Robert Frank, Willy Klein, Keizo Kitajima och andra klassiska street-fotografer. Eller varför inte våra inhemska mästare Anders Petersen och Micke Berg. Döm själva. Joakim Kocjancics utställning Stockholm Paradise hade vernissage på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8, på lördagen. Den är värd ett besök, eller två.

… av fotografen Joakim Kocjancic.

Bokälskarnas högtidsstund

Årets antikvariska bokmässa avhålls i helgen på Konstakademien. Gratis entré.

I helgen, lördag och söndag kl 12-16, avhålls årets antikvariska bokmässa i Konstakademien på Fredsgatan 12, en högtidsstund för alla bokkonnässörer, Även om man inte har råd att köpa August Strindbergs dedicerade exemplar av originalutgåvan till Fritänkaren för 90 000 kronor så kan man i alla fall titta på den. Liksom man kan betrakta den bortgångne konstnären Malte Axelssons kongeniala album Sluss-trollen Rull och många andra böcker som Nordens ledande antikvariat visar upp och också säljer till hugade spekulanter.

Malte Axelssons underbara Sluss-trollen Rull finns till betraktande. Kommer ni ihåg Shells bensinmack vid Slussen på bilden?

Sorgeceremonin på Adolf Fredriks kyrkogård

Sista timmen efter snart fyrtio år för Ny Gemenskap på Kammakargatan 36 var det allsång.

Klockan 15.00 på fredagen stängdes lokalen för gott.

Trogna besökare på Ny Gemenskap, gårdshuset på Kammakargatan 36, samlingsplatsen för ensamma och hemlösa, tågade på fredagseftermiddagen runt Adolf Fredriks kyrkogård med plakat och tända gravlyktor i händerna. Gravlyktorna placerades sedan i form av ett hjärta på kyrkogården, inte långt från Olof Palmes grav, varpå en sorgeceremoni med tal genomfördes. Efter nära fyrtio år på Kammakargatan hänvisas nu Ny Gemenskap ut till Västberga.  Innerstan har inte plats för folk som inte är som ”alla andra”.

En sorgeceremoni på Adolf Fredriks kyrkogård …

Upprinnelsen till Ny Gemenskap var det alternativa julfirandet i protest mot frosseriet av mat och julklappar slutet på 1960-talet som tillkom på initiativ av radikala studenter. Ny Gemenskap bildades 1968 och höll de första åren till i en lokal i hörnet av Linnégatan och Narvavägen på Östermalm men avhystes eftersom verksamheten betraktades som en ”sanitär olägenhet”.

… inleddes med en marsch runt kyrkogården …

Staden upplät då, 1973, Adolf Fredriks polisstations gamla lokaler i gårdshuset på Kammakargatan 36 (Kammis) till Ny Gemenskap. Efterhand fick Ny Gemenskap disponera hela huset, de översta våningarna till stödboende. Ett par hundra personer om dagen har under åren haft sin fasta punkt, knutit sociala kontakter och fått tillgång till billig mat i lokalerna.

… och avslutades med att gravljus placerades i form av ett hjärta.

Men så köptes huset av SSSB (Studentbostadsstiftelsen) som ska bygga om det till 23 studenbostäder. Cirkeln är sluten. Studenterna inspirerade en gång i tiden en verksamhet som de nu vräker. Ödets ironi. Ny Gemenskap öppnar åter sin verksamhet om en månad i Västberga. Men det är inte så lätt för alla hemlösa och fattiga att ta sig dit. Ytterligare ett exempel på gentrifieringen av innerstan. Trist.

Soppköket i Vasaparken

Christer Gustafsson serverade soppan i soppköket i Vasaparken …

”Jag har tröttnat på byråkratin kring de hemlösas situation och vill göra en insats”, sade byggmästaren Sven-Harry Karlsson och startade ett soppkök i slutet av augusti utanför sitt museum i Vasaparken. I går var sista dagen för säsongen.

… och även initiativtagaren Sven-Harry Karlsson lät sig väl smaka den sista dagen för säsongen.

Välsmakande räksoppa på färska räkor serverades gratis till behövande. Jag hoppas inte soppköket var en engångsföreteelse. Kanske uppstår det i vår. Men är det inte på vintern det behövs som bäst?

Boktryckarbostaden på Skansen alldeles nyrenoverad

Björn Andersson berättar om renoveringen av boktryckarbostaden på Skansen …

… särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen.

Boktryckarbostadens exteriör. Huset stod ursprungligen på Södermannagatan 10.

1700-talshuset som flyttades från Södermannagatan 10 till Skansen på 1930-talet och inreddes som boktryckarbostad i hantverkskvarteret har stått och förfallit de senaste åren . Tapeterna flagnade och det var allmänt nedgånget eftersom det var öppet jämt och blev till slut ovisningsbart. Björn Andersson på Skansens byggnadsavdelning tyckte att något måste göras. Och nu är det gjort.

Boktryckarbostadens kök …


… och stora sal.

Den gamla inredningen speglade en interiör från 1780-talet. Den nya som blev klar för en vecka sedan föreställer en boktryckarbostad på 1840-talet. Här bodde Henrik och Beata. De gav ut tidningen Hwad Nytt.

I kammaren på bordet ligger …

… några exemplar av tidningen av Hwad Nytt …

… och står ett ställ med två gåspennor som försatte mig i tankar.

Björn Andersson visade boktryckarbostaden på torsdagskvällen för medlemmarna i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Han berättade särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen som gjorts på tidstypiskt sett. Våderna är inte som nuförtiden klistrade på väggen utan fastspikade med små nubb, vändspikade kallas tekniken för. Själv stod jag en stund och grunnade över gåspennorna på bordet och undrade hur Henrik och Beata skulle ha reagerat om de vaknat upp i dagens dataålder. Förmodligen skulle de ”inte ha trott sina ögon”.

Politikerna tog en omväg förbi demonstranterna

En liten demonstration mot Förbifart Stockholm utanför Tekniska nämndhuset där stadsbyggnadsnämnden sammanträdde på torsdagen.

Inför torsdagens sammanträde i stadsbyggnadsnämnden demonstrerade ett tiotal personer mot den planerade Förbifart Stockholm, 30-miljardersprojektet, den 21 km långa motorleden mellan Skärholmen och Häggvik (till största delen i tunnel).  Förbifarten fanns med som ärende på föredragningslistan. Samrådssvaren på de tolv detaljplanerna skulle redovisas vid nämndens sammanträde. Därav demonstrationen.

Flera politiker som förespråkar Förbifarten undvek att konfronteras med demonstranterna men inte Tomas Rudin (s) som gick in den vanliga vägen och bytte några ord med motståndarna till Förbifarten.

Men det var inte så många politiker i stadsbyggnadsnämnden som passerade demonstranterna vid huvudingången där de vanligtvis brukar gå in. I stället gick de flesta politikerna in till sammanträdet genom en sidoingång för att slippa möta demonstranterna.

Cecilia Obermüller (mp), som tidigare suttit i stadsbyggnadsnämnden, delade ut flygblad mot Förbifarten. Det gjorde även under ett en liten stund Maria Hannäs (v) som är ledamot av stadsbyggnadsnämnden.

Den lilla skaran demonstranter med sina flygblad och sin banderoll undrade om ledamöterna i nämnden var rädda för att få ett flygblad i handen. Tomas Rudin(s), vice ordförande i nämnden, gick dock in den vanliga vägen och pratade med demonstranterna trots att socialdemokraterna är för Förbifarten. Maria Hannäs (v), ledamot i nämnden, stod tillsammans med de övriga demonstranterna en stund och delade ut flygblad, Vänstern. liksom Miljöpartiet är de två partier som hellre vill satsa de 30 miljarderna på kollektivtrafik istället för Förbifart Stockholm.

Helga Henschen-kvällar på Stadsbiblioteket

Berit Skogsberg, Laila Nygren och Kent Malte Malmström från föreningen Helga Henschens Vänner framförde dikter och berättade om konstnären och författaren.

En fotoutställning med biografiska data om konstnären och författaren Helga Henschen (1917-2002) invigdes på onsdagskvällen i Rotundan på Stadsbiblioteket vid Sveavägen samtidigt som den första av tre programkvällar genomfördes med sång och uppläsning av hennes dikter.

Helga Henschen fotograferad på sin utställning på Liljevalchs 1963.

Helga Henschen växte upp i en högborgerlig miljö på Djurgården men radikaliserades och gick med i det socialdemokratiska partiet 1967. De tjugofem sista åren bodde hon i Duvbo i Sundbyberg. Hon formulerade sig i underfundiga dikter och rappa teckningar med radikala repliker i pratbubblorna. Hennes kanske mest kända verk är utsmyckningen av Tenstas tunnelbanestation 1975 ”En ros till invandrarna. Solidaritet, syskonskap”.

Kompositören Gunnar Edander sjöng egna tonsättningar av Helga Henschens dikter.

Jag gillar verkligen Stadsbibliotekets satsning på kvalificerad gratisunderhållning som skänker fördjupad kunskap om enskilda diktare och konstnärer. Två Helga Henschenkvällarna återstår på Stadsbiblioteket (den 11 oktober visar regissören Babis Tsokas sin film om Helga Henschen och den 27 oktober samtalar författaren Kerstin Strandberg, redaktören Lennart Svensson och f.d. förläggaren Berit Skogsberg om ”vännen” Helga Henschen) I november kommer Ivar Lo Johanssons författarskap att stå i centrum under fyra program.

Publiken i Rotundan på onsdagskvällen.

Privatiseringen av det offentliga rummet på Södermalm

På den här bänken på trottoaren utanför porten på Åsögatan 173 …

I lördags på ”Söderandans dag” var söderbon Kent Smith ute och promenerade på Åsögatan och fick syn på en parkbänk på trottoaren.  ”Aha”, tänkte han, ”där har de satt upp en liten soffa för den trötte att vila på i uppåtlutet på Åsögatan”.  Men den positiva känslan svalnade snabbt när han fick syn på den lilla metallskylten som var fastskruvad på ryggstödet “Privat område Bänken endast för boende på Åsög 173” och han svor för sig själv. Jag förstår honom. Kan man ställa ut en bänk på en trottoar förbehållen endast några få utvalda? Kanske kan man det. Jag vet inte. Men det säger hursomhelst något om tidsandan i dagens Stockholm.

… är det bara få förunnat att få sitta på.