Stockholms kiosker serieproduceras i framtiden

Stadshusgrillen på Hantverkargatan, exempel på paviljong i dagens Stockholm.

Kioskerna på Stockholms gator och torg får inte se ut hur som helst i framtiden. Staden tänker sig att serieproducera enhetligt utformade flyttbara småbyggnader, som serveringspaviljonger, korvkiosker, informationskurer etc. Därför arrangerar Fastighetskontoret tillsammans med Sveriges arkitekter en idétävling ”om flyttbara paviljonger”. De insända tävlingsförslagen ställs just nu ut på Fleminggatan 4 i Tekniska nämndhusets foajé i gången innanför entrén. I slutet av mars meddelar juryn, med fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) i spetsen, tävlingsresultatet, fördelningen av prissumman på 600 000 kr och hur den framtida Stockholmspaviljongen är tänkt att se ut.

Runt 150 tävlingsbidrag …

… med förslag …

… om hur Stockholms …

… serieproducerade …

… paviljong ska se ut …

… i framtiden …

… ställs ut i Tekniska nämndhuset just nu …

… och ska bedömas av en jury med Madeleine Sjöstedt i spetsen.

Praktskandalen Katarinahissen väcker förundran i USA

Katarinahissen har stått still i stort sett i tre år …

Katarinahissen slutade fungera för runt tre år sedan. Och den kommer att stå still i tre år till. Minst. Utredning om hissens framtid pågår. Den skulle varit klar för snart ett år sedan (enligt Torbjörn Wiberg, chef för Folksam fastigheter). Men inget tycks ha hänt. Turister och andra som vill upp till Mosebacke från Slussen får kämpa uppför Thor Modéens sega trätrappor upp till Klevgränd. Inte lätt för gamlingar.

… och kommer att stå still i minst tre år till …

Det är en praktskandal att hissen upp till stadens kanske vidunderligaste utsikt med rätta berömd från inledningen till Sveriges mest kända roman, August Strindbergs Röda rummet, inte fungerar under många års tid. Detta har jag skrivit om flera gånger under årens lopp.

Nu fick jag ett meddelande från en svensk mejlvän i USA, Marianne som emigrerade för flera decennier sedan från Stockholm till en liten stad i delstaten Washington i nordvästra USA vid Stilla havet. Hon hade träffat sin vän Leonard, som själv studerade i Stockholm på 1960-talet.

Leonard berättade för Marianne att han nyligen hade varit i Stockholm och blivit väldigt förvånad när han skulle visa sin fru utsikten från Mosebacke att hissen dit upp från Slussen inte fungerade. Hur kunde det komma sig i ”the Capital of Scandinavia” undrade Leonard. Marianne kunde inte ge något bra svar på frågan. Det kan inte jag heller. Kan Stockholms ansvariga politiker?

… något som väcker förundran i USA och bland turister som ställer sig och väntar på hissen som aldrig kommer som dessa tre turister på onsdagseftermiddagen.

Vårtecken på Kungsholmen

Vårtecken …

Råkall var vintern för några dagar sedan med femton minusgrader.  Visserligen har det töat några dagar men fortfarande är det vinter. Förunderligt då att se den första krokusen kämpa sig upp genom de vissna löven i planteringen framför Kungsholmens brandstations södra sida. Redan i januari. Rekordtidigt (?).

… redan mitt i vintern …

Jag undrar om det finns någon varmvattenledning i byggnaden som ligger under marken och värmer upp jorden eller om andra okända krafter orsakar de särskilt gynnsamma växtbetingelserna vid den stora tegelbyggnaden på Hantverkargatan.

… vid Kungsholmens brandstation.

Några glimtar från gamla Corso

På gamla trista Corso på Sveavägen, numera ännu tristare McDonald´s, hängde jag dagligen, några år i mitten på 60-talet, över ett latinlexikon och en kopp kaffe. Corso låg strategiskt till. Oändligt med referenslitteratur fanns på gångavstånd uppe i Stadsbibliotekets hyllor och på andra sidan gatan låg Sammis, Stockholms samgymnasium, på Luntmakargatan, där Harald Berg, latinläraren, försökte lära oss kvällselever konjugera verb och deklinera substantiv innan han till sist gav upp och blev cykelreparatör i stället.

Jag fick syn på Carl-Gustaf Lindstedt (1921-1992) på Sveavägen med nyinköpta julklappar och tog en bild någon gång i slutet av 60-talet eller i början av 70-talet och fick med gamla Corso i bakgrunden på köpet innan McDonald´s tog över och etablerade sig i lokalerna.

I timmar satt jag, fattig student, hela dagarna på Corso med en enda kopp kaffe utan påtår som jag bara försiktigt smuttade på två gånger i timmen så att det aldrig skulle ta slut. När eftermiddagsmörkret sedan länge fallit och det vara dags att gå till kvällens första lektion hade det bildats parallella bruna ringar av torkat kaffe i den vita porslinskoppen.

Förlaget Modernista samlade Beppe Wolgers tre memoarböcker i en volym 2003 med ett fint porträtt på omslaget taget av fotografen Hans Gedda.

Inte visste jag då att Corso hade varit ett fashionabelt ställe tjugo år tidigare, på 40-talet, med slipstvång och spriträttigheter, när Beppe Wolgers (1928-1986) var 16 år. Det fick jag reda på först i går när jag för första gången läste hans underbara memoarer fyllda av varm humor och svart allvar.

Beppe Wolgers hade vid ett tillfälle i början på hösten 1944, tror jag, begivit sig till Corso på Sveavägen, både glad och besviken, för att ”svänga en vermouth” efter ett halvt misslyckat första besök i stan i stadslägenheten hemma hos sin sommarkärlek ute i skärgården Mona (som han ständigt var i intimare kroppslig kontakt med i fantasin än i verkligheten, så också denna gång) när han blev stoppad av en dörrvaktmästare ”med ett perverst grin” för att han saknade slips och var iklädd ”seglarolle”. Ingen vermouth för den unge Beppe Wolgers den kvällen på Corso i mitten på 40-talet således. Det är så levande beskrivet. Och det var så länge sedan.

Borta är Beppe Wolgers, Corso, Stockholms samgymnasium och mina egna ungdomsår. Men Stadsbiblioteket och Beppe Wolgers memoarer finns kvar. Intakta. Lyckligtvis. Läs!

Cirkusmotiv i Einar Forseths Slussenmålning förbryllar

På Einar Forseths målning från 1939 …

Snart är det försent att se de många fascinerande Slussenmålningarna på Konstakademien.  Nu på söndag är sista dagen (på fredag är det stängt). En av många fina tavlor som visas är Einar Forseths (1892-1988) utsikt över Mosebackehöjden som han målade den 1 november 1939 från tidningen VI:s redaktion på Katarinavägen.

… finns en förbryllande väggmålning med cirkusmotiv.

En spårvagn kommer åkande nedför Katarinavägen ner mot Slussen I branten nedanför vattentornet och Södra teatern ser man en väggmålning med cirkusmotiv, en elefant en tiger, en trollkarl (?).  De målade cirkusbilderna har förbryllat en av utställningskommissarierna, Helena Friman. Hon undrar vad det kan vara. Affischering för något? Varför just där? Någon som minns eller vet?

Dunket över Observatoriekullen

Manifestation …

… på Observatoriekullen …

Det rytmiska dunket från trummor hördes över Observatoriekullen på måndagskvällen. Ett trettiotal personer hade samlats för att uttrycka sin solidaritet med den manifestation som den kanadensiska Idle No More-rörelsen i Kanada samtidigt genomförde i protest mot förstörelsen av värdefull natur och förföljelse och förtryck av urfolk och ursprungsbefolkningar världen över.

… på måndagskvällen …

… för hotade ursprungsbefolkningar …

Sången, dansen och trummandet var också en protest mot projekteringar av tänkta gruvor på Gotland, i Västerbotten och Norrbotten, och en manifestation för samernas hotade renbetesland. Det kändes som en magisk rit från en annan tid när moder jord åkallades runt de tända facklorna och marschallerna i den snötäckta gläntan utanför Observatoriet med Vasastaden glittrande hyreshus i bakgrunden, ett möte mellan då och nu, för en hållbar framtid.

… världen över.

Har du tänkt på att livet är som en trottoar, plötsligt tar det …

Blogginlägget den 24 januari.

Vilka bokstäver fattas på Slussen? undrade jag i ett blogginlägg häromdagen. De fantasifulla förslagen har varit flera. Men bara Irmeli Magnusson visste svaret på frågan. Hon skriver i en kommentar:

Det ska inte bli en installation, det var! Ett konstprojekt från arkitekturskolan! Det stod ”Har du tänkt på att livet är som en trottoar, plötsligt tar det bara slut.” Kul att någon uppmärksammar det så här långt efter, när bokstäverna trillat ner, och inte medan hela budskapet satt uppe!

Tack Irmeli för upplysningen!

Raoul Wallenbergdagen i Lidingö och Förintelsedagen inne i stan

Raoul Wallenbergdagen i Lidingö inleddes med fackeltåg …

Fackeltåget från Lidingö stadshus gick till Willy Gordons Raoul Wallenbergmonument i centrum. Den 27 januari är den varje år återkommande Raoul Wallenbergdagen i Lidingö, samma dag som internationella Förintelsedagen, till minnet av nazismens offer. Det var den 27 januari 1945 som koncentrationslägret Auschwitz befriades.

… till Willy Gordons Raoul Wallenbergmonument där kommunalrådet Paul Lindquist talade …

Kommunalrådet Paul Lindquist (m) talade om Raoul Wallenbergs gärning (bland annat genom utfärdande av så kallade skyddspass) i Budapest andra halvåret 1944 som räddade livet på många tusen judar.

… och vid den efterföljande ceremonin i stadshuset vittnade överlevande Kate Wacz om Raoul Wallenbergs gärning.

Vid den efterföljande ceremonin i stadshusets foajé vittnade Kate Wacz om hur hon själv, då 12 år gammal, och hennes tre år äldre bror, räddades från en säker död i det judiska ghettot i Budapest tack vare Raoul Wallenbergs ingripande.

Kate Wacz visade upp ett fotografi av minnesmonumentet vid Donaus kaj i Budapest, tomma skor symboliserande de oskyldiga människor som inte överlevde nazisternas ondskefulla mördande.  Hade det inte varit för Raoul Wallenberg så hade hon varit bland dem som symboliseras av det minnesmonumentet, sade hon, och pekade på fotografiet.

Kate Wacz (mitt i bilden) närvarade också vid Förintelsedagens ceremoni på Nybroplan där hon lyssnade på …

… integrationsminister Erik Ullenhag …

Jag fick syn på Kate Wacz också vid Förintelsedagens ceremoni nere på Nybroplan senare på eftermiddagen. Hon satt i främsta raden bland åhörarna tillsammans med andra överlevare från de nazistiska koncentrationslägren och lyssnade på integrationsminister Erik Ullenhags (fp) inspirerade tal om bland annat dagens rasism i Sverige som måste stoppas till varje pris. Varpå hon och flera hundra andra tände ljuslyktor vilka därefter placerades på Kirsten Ortweds omdiskuterade Raoul Wallenbergmonument för att hedra de många miljoner offren för nazisternas kriminella gärningar.

… varefter hon och övriga åhörare tände lyktor och placerade dem på Kirsten Ortweds Raoul Wallenbergmonument.

Namninsamling runt Råstasjön

Skidåkarna stakade över Råstasjöns is på lördagen  …

… och änderna och ungsvanarna simmade runt i en vak …

Skidåkarna stakade fram på led över Råstasjöns snöpudrade is intill nya nationalarenan i Solna på lördagen. I en öppen vak simmade änderna och ungsvanarna fotograferade av en ornitolog som låg i vassen med sitt teleobjektiv. Motionärerna joggade runt och hundägarna promenerade med sina skyddslingar i koppel på de plogade gångstigarna längs stranden.

… och aktivisterna i nätverket Rädda Råstasjön delade ut flygblad …

… och samlade in namn mot de storskaliga byggplanerna i naturområdet norr om sjön.

Aktivisterna i Nätverket Rädda Råstasjön delade ut sina flygblad och samlade in namn mot den planerade bebyggelsen av 1800 bostäder i sextio hus, två till fyra våningar, några tio våningar, mellan Råstasjöns norra strand och järnvägsspåren längs Enköpingsvägen, delvis inom strandskyddat område.

Frågan om Råstasjöns närområdes framtid …

Den planerade bebyggelsen, från början tänkt ännu mer omfattande, har växt till den stora politiska frågan i Solna. Namninsamlingen mot bebyggelsen, som startade den första januari i år, har samlat över 2 300 namn. Till samrådsmötet om detaljplaneförslaget i Friends arena häromdagen kom flera hundra kritiska Solnabor.

… har satt igång en livlig diskussion i Solna stad.

Nätverket Rädda Råstasjön kräver totalstopp för kommunens byggplaner vid Råstasjön och dess omgivning med dess rödlistade arter och drygt 160 observerade fågelarter och vill istället att det görs till naturreservat. Den moderate riksdagsmannen Hanif Bali från Solna har för sin del i ett Facebookinlägg kallat Råstasjön för ”likvattnet nära arenan”, ej särskilt skyddsvärt sålunda. Folkpartiet i Solna vill bygga norr om Råstasjön, men inte inom strandskyddat området.  Meningarna är många. Diskussionen fortsätter.

Hela utställningen såldes slut på tre och en halv timme

Det blev trångt …

.. på vernissagen av Christer Fjellis Fjellströms (i mitten på stolen) fotoutställning …

Besökarna strömmade in till Christer Fjellis Fjellmans fotovernissage Rehabskuggor (se tidigare inlägg ) på Galleri Axel på lördagseftermiddagen. Efter tre och en halv timme var samtliga sextio fotografier sålda trots att ingen fick köpa mer än ett var. Återstod för dem som blev utan att trösta sig med en gratiskorv med bröd utanför galleriet. Och hela tiden satt Fjellis och myste på sin stol medan vernissagepubliken surrade runt honom och hans bilder i trivsam trängsel.

… efter tre och en halv timme …

… var alla sextio fotografier sålda.

Den som inte hann köpa ett fotografi kunde trösta sig med en gratiskorv utanför galleriet.