Ateljé Uggla – den sista klassiska fotoateljén ännu i drift

Anrika Ateljé Uggla där jag inledde min misslyckade karriär sam ateljéfotograf är den enda av de klassiska fotoateljéerna som fortfarande finns kvar.

Fingrarna gulnade, men inte bara av cigarretterna. Bildkopieringen med händerna utan handskar hela dagarna i plåtskålarna fyllda av fix och framkallning bidrog påtagligt. I den lilla mörka kabyssen utan ventilation upplyst med en svagt skinande gul glödlampa på Ateljé Uggla blandade jag framkallning på gammalt sätt med dammande kemikalier ur stora pappburkar på vilkas etiketter det stod ”Wallenborgs kemisk-tekniska fabrik”. En gång tilläts jag ta ett passfoto på en kund i ateljén. Men hon klagade på resultatet. Så jag gavs ingen ny chans att fotografera.

Där, fyra trappor upp på Kungsgatan 18, kopierade jag råprov och hostade fram mina ungdomsdagar i den stickande syrefattiga luften med en John Silver ständigt mellan läpparna. Det var mina obetalda lärlingsår för runt ett halvsekel sedan.

Ateljé Uggla på den tiden var framför allt fotografen Rolf Winquist, legendaren, men också Carl-Johan Rönn, assistenten, Stig Holmes, reklamfotografen, Bo Appeltoft, barnfotografen, de åtta retuschöserna, kopisterna och den storslagna receptionen.

Fotografen Mats Burman som jag mötte på Kungsgatan 18 har drivit den i snart fyrtio år …

Ateljé Uggla var bara en av stadens alla eleganta fotoateljéer på den tiden, för femtio år sedan. Där mötte jag också den unge Mats Burman, fotografen som på sjuttiotalet tog över och än i dag själv driver Ateljé Uggla när alla andra traditionsrika fotoateljéer som Bergne, Jan de Meyere och Edvard Welinder för länge sedan lagt ned verksamheten.

… nu gör han allt själv, retuscherar och fotograferar …

Efter trettio år i Gallerian flyttade Mats Burman för drygt fem år sedan till Grevgatan 52 på Östermalm. I entrén hänger rader av typiska ”Ugglaporträtt” på kända och okända, en veritabel utställning som är öppen även för dem som inte är kund.  Kundkretsen har minskat i dessa digitala tider men tekniken är den gamla, hantverksmässiga, med skillnad att fotografen numera är allt i allo.

… här instruerar han familjen Alpen att hoppa …

… för att få en klassisk studie i Philippe Halsmans anda.

När jag kommer på besök sitter Mats Burman lutad över en kopia i syrafast papper och retuscherar med en finhårig pensel i väntan på dagens första kund, familjen Alpen, Joachim och Elise med barnen Anna och David. Först en konventionell gruppbild. Mats Burman småpratar med familjen, lättar upp stämningen, kollar exponeringsvärdet i provblixtarna, tar snabbt en rulle med Hasselbladarn, tar ut kassetten, byter vant film, får familjen att hoppa som i Philippe Halsmans berömda bilder.

Här hämtar en nöjd Gerhard Lindholm ut sina kopior från grupporträttet med släkten.

I en paus kommer Gerhard Lindholm inför att hämta en tjock bunt kopior efter en fotografering med hela släkten. Fotograferingen fick han i present, men kopiorna som han ska ge alla de unga släktingarna får han betala själv. Det går på ett antal tusenlappar. ”En dyr present”, skrattar han. ”Men det får det vara värt”.

Mats Burman i fotoateljéns entré som är en formlig fotoutställning av klassiska ”Ugglaporträtt” öppen att besöka för den intresserade allmänheten, även för den om inte är kund.

Gummibåtsfiske i Strömmen

De gamla ärrade fiskarna som vevade upp sina håvar med bara glittrande vattenpärlor pärlor som fångst men ibland med mängder av nors har försvunnit från Stockholms ström. Den sista Ulf Erikson, dog för ett och halvt år sedan. Men fisket består, från land med kastspö, men även från båt, nu från små enmans gummibåtar. Fångsten är inte längre som i gamla tider nors utan öring.

Håvfiskarna har ersatts av landfiskare och gummibåtsfiskare på Stockholms ström.

På långfredagen blev det napp när jag gick förbi utanför Rosenbad. En öring som fastnat på kroken sprattlade förgäves emot när linan halades in från land. De två båtburna fiskarna hjälpte till att fånga den med håv och mätte den med måttband.  Eftersom den bara var 40 centimeter lång (mot minsta tillåtna 50 cm) klarade den sig den här gången och fick simma iväg sedan den efter att ha blivit beundrad för sin skönhet släppts tillbaka i vattnet och simmat sin väg.

En öring fastnar på kroken …

… och sprattlar förgäves emot …

… mäts till 40 centimeter (minsta tillåtna är 50 cm) …

… beundras för sin skönhet …

… innan den släpps i igen och återfår sin frihet.

Celebert besök på Kontrasts vernissage av Årets Bild

Sveriges pressfotografers prisbelönta bilder tagna 2012 visas för första gången i Stockholm. På skärtorsdagen öppnade utställningen av Årets Bild på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8. Årets fotograf, Magnus Wennman på Aftonbladet, sågs i vimlet bland kollegor och andra besökare.

Mats Hoofgard och hans bror Pekka poserar på varsin sida av fotografen Magnus Wennmans bild av Mats som utsetts till Årets porträtt.

Störst uppmärksamhet bland besökarna väckte bröderna Hoofgard, Mats och Pekka, särskilt Mats, som är avbildad med sin råtta i famnen, bilden tagen av just Magnus Wennman och utsedd till Årets porträtt. Celebert besök kan man säga.

Mats Hoofgard förlorade sitt jobb som byggnadsarbetare för femton är sedan och lever sedan dess som hemlös. Tillsammans med brodern i samma situation brukar de tillbringa stor del av tillvaron med att försöka tigga ihop pengar till livets nödtorft nere på Plattan.

Anonym besökare betraktar frilansfotografen Casper Hedbergs bild från Afghanistan som ingår i  förstapriskollektionen tema Sportreportage.

Oslo – The Capital of Scandinavia

Åke Askensten (mp) vill att Stockholms stad slutar använda sin kritiserade slogan ”The Capital of Scandinavia”.

Stockholms stads marknadsföringsslogan ”Stockholm – The Capital of Scandinavia” har väckt irritation utomlands och kan verka skrytsam, menar Åke Askensten (mp) och föreslår i en motion att den ersätts eftersom den dessutom inte är sann.

I Engelsk TV betraktas Oslo som ”The Capital of Scandinavia”.

Utomlands verkar man inte betrakta Stockholm som Skandinaviens huvudstad, åtminstone inte i England där Sky News endast har med Oslo när den visar Europas väderkarta i sina sändningar.

Nätverket ”Husfrid i Norden” håller med Åke Askensten …

Nu har det dykt upp klistermärken på olika ställen i stan som raljerar med Stockholms slogan. Bakom dessa står nätverket Husfrid i Norden (HIN) med Gustaf O Douglas i spetsen.

… och raljerar med stadens slogan …

HIN har också skrivit ett brev till samtliga ledamöter i kommunfullmäktige där det bland annat heter att Stockholms slogan är osann, skapar osämja mellan de nordiska grannländerna och huvudstäderna och förhindrar den av Köpenhamn föreslagna samverkan av marknadsföringen eftersom Oslo inte vill medverka i en sådan så länge Stockholm har kvar sin slogan.

… genom att sätta upp klisterlappar på olika ställen i staden.

Åke Askenstens motion är uppsatt på dagordningen vid kommunfullmäktiges nästa sammanträde den 8 april men så långt ned på föredragningslistan att dess behandling förmodligen skjuts upp till något kommande sammanträde.

Elin Wägner blir staty

Siri Derkerts lilla skulptur …

… av Elin Wägner ska förstoras till en staty …

Siri Derkerts drygt två decimeter höga skulptur från 1945 av författaren och kvinnosakskämpen Elin Wägner fångad med lätt lyft högerfot under ett tal ska förstoras till en ståtlig staty av skulptören Rune Rydelius.

… av skulptören Rune Rydelius (till höger). Originalets lånades på tisdagen ut som förlaga av Bonniers representant Jenny Forsell (i mitten). Drivkraften bakom projektet Marianne Enge Swartz står till vänster.

På tisdagen blev det klart. Bonniers lånar ut originalet som till vardags står på Nedre Manilla till Rune Rydelius att arbeta utifrån. Överlämnandet och kontraktsskrivandet skedde i Bonnierhuset på Torsgatan. Om ett år ska statyn vara klar. Marianne Enge Swartz i Elin Wägnersällskapet har varit drivande i insamlingen av pengar till projektet. Avgörande blev bidraget på 260 000 kronor från Konstakademien.

Marianne Enge Swartz vill helst att statyn placeras på Odenplan.

Stockholms Konsts chef Mårten Castenfors är positiv till projektet. Men ännu är det inte klart var statyn ska placeras. Marianne Enge Swartz vill helst se den på Odenplan i närheten av Elin Wägners bostad och i den trakt där flera av hennes romaner utspelar sig. Hon siktar på invigning i maj 2014.

Originalet göts i Paris på Fonderie Valsuani konstaterar Jenny Forsell med förstoringsglaset. Marianne Enge Swartz  tittar på.

Rune Rydelius har tidigare förstorat andra skulpturer. Det är ett tidsödande precisionsarbete han ska utföra i sin ateljé i Grillby utanför Enköping. Han kommer att göra en armerad gipsskiss belagd med lera som torkad överstrykes med linolja och trälim för att få rätt struktur och en bronsliknande färg. På denna görs en gummiform som stelnad sågas i tre eller fyra bitar och sänds till konstgjuteriet som mall vid bronsgjutningen varpå de färdiggjutna delarna sätts ihop och skarvarna ciseleras bort.  Granitsockeln tillverkas på annan plats.

Läs även: Insamling pågår till en Elin Wägner-staty av Siri Derkert – kanske på Odenplan

Gamla grova ekar offras för ”ändamålsenliga kontorshus”

Åtta gamla grova ekar intill  Kristinebergs Slottsväg …

Den idylliska Kristinebergs Slottsväg planeras som en stadsgata med bostadshus på ena sidan och tre stora kontorshus på den andra i det som nu är en ekbacke. Kontorshusen ska fungera som bullerskärm för bostadshusen. De åtta ekarna går inte att rädda enligt planerarna.

… är hotade …

… för den ”ändamålsenliga kontorsbebyggelsens” skull.

Så här heter det bland annat i planförslaget som ställdes ut på måndagen: ”Inom området finns värdefull naturmark. Det aktuella området är en del av kärnområde för ek med gamla grova ekar samt värdefulla askar och lönnar. Planförslaget medför dock att dessa värden med bl a stora ekar försvinner. Det bedöms inte vara möjligt att bevara naturvärden och ekar i området och samtidigt bebygga det bullerutsatta planområdet med ändamålsenlig kontorsbebyggelse som kan skärma bakomliggande park och bostäder från buller”.

Varför inte följa 60-talsplanerarna i spåren och göra en omplanering för att rädda ekarna som man gjorde med den s.k. Birger Jarls ek, här i medljus …

… och här i motljus.

Varför inte i stället bygga de bullerskyddande kontorshusen närmare Essingeleden och skona ekarna och den värdefulla naturen till glädje för de boende i de framtida bostadshusen och för kontoristerna på de nya arbetsplatserna. Så resonerade planerarna i slutet av 1960-talet när Essingeleden byggdes. Då lades påfartsrampen från Lindhagensgatan mot Essingeleden om så att den gamla så kallade Birger Jarls ek skonades. Den står kvar än i dag bara ett par hundra meter från de ekar som är aktuella för nedsågning för några kontorshus skull.

Det är för dessa ”ändamålsenliga kontorshus” som ekarna ska sågas ned. Illustration: White

Planområdet.

Fackelvakt runt Råstasjön

Fackelvakt för att bevara Råstasjöns rika naturliv …

Slagorden ekade över den snöbelagda Råstasjön i den blå skymningen på söndagskvällen när unga och gamla naturvänner med facklor i händerna paraderade och stod vakt runt sjön med hägrarna flygande ovanför och månen nästan full på himlafästet.

… på söndagskvällen i vilket deltog både unga …

… och vuxna …

”Bygg i Råsta; Känn er blåsta; På vår röst; Nästa höst” har blivit en signaturslogan riktad till Solnas politiker från motståndarna till det planerade bygget av 1800 bostäder (en del inom strandskyddet) intill Råstasjön, Solna stads unika slättsjö med över 180 arter och vattenrallen som särskild symbolfågel.

…arrangerad av den unge och engagerade Leo Rudberg …

Unge Leo Rudberg, manifestationens initiativtagare, stod uppflugen på en papperskorg och ledde talkören och höll ett brandtal för Råstasjöns natur.

… som talade både före och efter marschen runt Råstasjöns stränder.

-Livet måste värnas för oss, för fåglarnas och framtida generationers skull. Naturvärdena går inte att förena med bebyggelse vid Råstasjön. Inte ett hus ska byggas här. Inte en fågel ska dö. Bygg, men bygg någon annanstans, sade Leo Rudberg och fick rungande applåder.

Sången värmde på Slussen

De isiga marsvindarna …

… spelade ett spratt med eleverna …

… från Rytmus musikgymnasium …

Sång, musik och ungdomligt engagemang värmde i de isiga marsvindarna på Ryssgården utanför Slussens tunnelbaneingång på fredagsförmiddagen. Det var förstaårseleverna i Rytmus musikgymnasium i Sickla som avslutade sin miljövecka med en manifestation. Där var loppis för wwf (Världsnaturfonden) med ekokaffe och hembakade bullar och jam med hopsnickrade texter om miljöengagemang till välkända melodier. Och där stod Hedda Segersten med en megafon talade sig varm för att behålla Slussens klöverbladslösning också efter en ombyggnad.

… när de avslutade sin miljövecka …

… med en manifestation …

… på Slussen på fredagen.

Träd fälls på Södermalmstorg

Träd på Södermalmstorg …

Träden mitt på Södermalmstorg står i vägen för de pågående ledningsomläggningar vid Slussen och kommer snart att sågas ned. Det känns som om rivningen av Slussen redan satt i gång.

… som ska sågas ned inom kort.

Staden inkompetensförklarar Mark- och miljödomstolen

Alliansmajoriteten i Stockholm stad har som bekant beslutat att överklaga Mark- och miljödomstolens domslut att upphäva detaljplanen för Nya Slussen (först måste staden dock beviljas s.k. prövningstillstånd).

Skälet till Mark- och miljödomstolens domslut var att utsikten och värdet för det s.k. Glashuset vid Stadsgårdsleden, trots gällande skyddsföreskrifter, kraftigt skulle komma att försämras om planen genomförs med nya skymmande hus byggda ovanpå den överdäckade Stadsgårdsleden framför Glashuset. Glashusets ägare Atrium Ljungberg fick alltså rätt. Nu har staden förhandlat med Atrium Ljungberg som får ekonomisk kompensation och rätt att själv byggda de omstridda husen vilket båda parter förklarat sig nöjda med.

Staden menar i sitt 27-sidiga överklagande att skyddsföreskrifterna för Glashuset (som Mark- och miljödomstolen hänvisade till i sitt domslut) inte omfattar själva utsikten utan bara fasaden som sådan. Vidare att behovet av förtätning i stadens centrala delar och de nya husens funktion som bullerskydd för den planerade Katarinaparken motiverar att husen byggs framför Glashuset. Dessutom anförs att de nya husen behövs för att skapa en trygg miljö och en levande stad med restauranger och caféer i bottenplanen.

Dessa synpunkter utvecklas mångordigt i överklagandet samtidigt som Mark- och miljödomstolen inkompetensförklaras då den inte funnit att staden angivit några skäl för att de fyra husen behöver byggas framför Glashuset. Så här står det i bl.a. i stadens överklagande

”Domstolen har inte beaktat dessa starka allmänna intressen. Domstolen tycks överhuvudtaget inte ha gjort någon värdering av vad staden framfört angående det allmänna intresset av de fyra byggrätterna. Domstolen påstår till och med att det inte angetts någon särskild bakgrund eller förklaring till behovet av byggrätterna framför Glashuset och att kommunen först i mark- och miljödomstolen angivit att det i finns ett behov av förtätning av befintlig stadsmiljö för att utnyttja befintlig infrastruktur och byggande av centralt belägna kontor och centrumbebyggelse med nya arbetsplatser.”

”Mot bakgrund av detta är domstolens skrivning anmärkningsvärd. Om domstolen skulle ha satt sig in i ärendet på det sätt som Ärendelagen föreskriver skulle det ha stått klart för domstolen att behovet var formulerat i planhandlingarna. Att det inte stått klart för domstolen tyder på att domstolen inte satt sig in i ärendet. Kommunen menar således att domstolen inte har fullgjort de skyldigheter som åligger domstolen enligt Ärendelagen.”