Piketpolisen räddar en plånbok

En intresserad åskådarskara …

… ser polisen fira sig ned fem meter …

Stockholmspiketen ryckte ut på onsdagseftermiddagen och räddade en plånbok som låg så illa till att den endast kunde fiskas upp med hjälp av en akrobatisk polisman som firade sig ned i ett rep från Stallbron till en otillgänglig avsats fem meter ned utanför riksdagsmännens glasade förbindelsegång mellan kanslihuset och riksdagshuset.

… till den otillgängliga avsatsen utanför riksdagens förbindelsegång …

… för att rädda en svart plånbok, här i säkert grepp i vänsterhanden.

Hur plånboken hamnat på denna märkliga plats fick jag ingen klarhet i. Knappast hade någon tappat ned den. Troligare då att den var stulen och dumpad och kanske upptäckt av någon passerande riksdagsman i gången innanför avsatsen. En inte osannolik teori enligt mitt förstånd.

Åter upp i marknivå. Uppdraget slutfört till åskådarnas munterhet.

Ska jag köa till ”världens bästa äldreboende”? Kanske… Nej!

Innergården i det vinnande förslaget till äldreboende i Norra Djurgårdsstaden. Illustration: White Arkitekter Göteborg

Att bli gammal är en ovälkommen insikt som omärkligt och gradvis medvetandegörs i takt med tidens oupphörliga flöde. Men ibland infinner den sig lika plötsligt som obönhörligt som när jag närvarade vid en ceremoni i Stadshuset på onsdagen.

Äldreborgarrådet Joakim Larsson överräcker en blomsterkvast till segrarna i arkitekttävlingen, Ylva Olofsson, till vänster, och Susanne Clase, från White Arkitekter Göteborg.

Äldreborgarrådet Joakim Larsson (m) överräckte en blomsterkrans till två kvinnliga arkitekter Susanne Clase och Ylva Olofsson från White arkitekter i Göteborg. Deras förslag till äldreboende i Norra Djurgårdsstaden fick första pris i arkitekttävlingen.

Anders Nordstrand, vd för byggherren, det kommunala fastighetsbolaget Micasa, samtalar med arkitekterna Ylva Olofsson och Susanne Clase.

Det nya äldreboendet med seniorbostäder och demensboenden ska bli ”världens bästa” kommenterade Anders Nordstrand, vd för kommunala byggherren Micasa. Hjärnforskare och specialister olika discipliner ska konsulteras så att de allra senaste forskningsrönen ska kunna implementeras i den nya anläggningen. Om fem år är det nya toppmoderna äldreboendet inflyttningsklart.

Om fem år, 2018, är jag 77 år. Behöver jag flytta hemifrån till ett seniorboende då? Hoppas inte. Men hur veta? Kanske ska jag ställa mig i kö till ”världens bästa äldreboende” redan nu. Utifall att. Så infiltrerade mig utan förvarning de knivskarpa tankar som inte omedelbart lät sig trängas undan.  Nu är de förträngda. Tillfälligt.

Äldreboendet, från framsidan,  byggt i trä med glasad fasad. Det blir nog fint men jag hoppas slippa vara i behov att bo där.

Många hål att stoppa asfalten i

Arbetet med att fylla igen alla hål i Stockholms gator (Tegelbacken på bilden) …

Stadens gator liknar på många ställen en Schweizerost. Djupa hål både här och där. Bilisterna kryssar fram mellan filerna för att inte köra ned i någon hålighet och riskera att slå huvudet kupétaket.

… har pågått sedan i julas …

Jag går över Tegelbacken och får syn på ett arbetslag som fyller i asfalt och jämnar till passagen mellan Kungsholmen och Norrmalm. Äntligen tänker jag och frågar om de just inlett sitt reparationsarbete.

… och lär pågå länge än. Här ett exempel som väntar på åtgärd i Riddarhusgränd mellan Vasabron och Riddarhustorget.

”Nä, vi har hållit på sedan i julas”, blir svaret. Hålen är tydligen ännu fler än jag kunnat ana. Men reparation pågår således. Och lär pågå länge än.

Alla överens: ”Det byggs för få hyreslägenheter i Stockholm”

Hyresgästföreningens förhandlingschef i Stockholm Maria Palme inledde den bostadspolitiska diskussionen om hyresrätter …

Bostadsbristen i Stockholm är skriande. Det byggs för få nya hyreslägenheter. De som byggs är för dyra. Det var alla överens om, politiker från vänster till höger samt byggherrar, när frågan diskuterades vid en frukostdebatt om bostadssituationen i Stockholm som Hyreshästföreningen region Stockholm ordnade på tisdagsmorgonen. Exempelvis kan en ny hyrestrea i Norra Djurgårdsstaden kosta 15 000 kronor.

… som fortsattes av panelen. Från vänster: Anti Avsan (m), Lennart Karlsson, vd Heba, Gunnar Nordfeldt, koncernchef ByggVesta, Mats Hasselgren (fp) Täby och Ann-Margarethe Livh (v).

Hur pressa byggkostnaderna? Statliga subventioner, tyckte Ann-Margarethe Livh, ledande vänsterpolitiker i Stadshuset. ”Bostaden är en social rättighet som staten ska garantera sina medborgare”, menade hon.

Moderate riksdagsmannen och Huddingepolitikern Anti Avsan höll inte med. ”Ökade subventioner pressar inte byggkostnaderna”. Han förordade i stället högre krav från beställarna vid upphandlingarna. ”Sätt ett hyrestak och låt byggarna konkurrera. Det har fungerat i Huddinge utan avkall på kvalitén i de nya bostäderna”.

Byggherrarna Lennart Karlsson, vd i Heba, och Gunnar Nordfeldt, vd i ByggVesta, talade om bristen på byggbar mark och långa processer från idé till byggande med överklaganden av planer som drar ut i åratal som en viktig orsak till höga byggkostnader och för liten nyproduktion av bostäder. Även Boverkets byggnormer kritiserades av byggherrarna.

”Alla lägenheter ska vara handikappanpassade. Det kanske kunde räcka med 50 procent. Jag har aldrig varit med om att samtliga hyresgäster i ett hus har varit handikappade”, sade Lennart Karlsson.

Här protesterade politikerna, Ann Margarethe Livh (v) och Anti Avsan (m).

”Den som bor i en lägenhet kan råka ut för en skada och behöva en handikappanpassad lågenhet. Ska den behöva flytta då? Eller kanske finns det vänner som är handikappade”, sade Anti Avsan.

De båda politikerna var också överens om att medborgarna måste involveras tidigare än nu  i planprocessen så att antalet överklaganden minskas och byggandet påskyndas. ”Omvänd planprocess”, kallade Ann-Margarethe Livh det. Anti Avsan erinrade om en tidigare planchef i Järfälla som jobbade så föredömligt att bara fyra procent av planerna under hans tid blev överklagade. Ett efterföljansvärt exempel.

Bostadsdebatten fortsätter.

Het debatt om campingstugorna vid Drevviken i Farsta

Jag har tidigare flera gånger skrivit om Hökarängens friluftsförenings hotade campingstugor.

Runt fyrtio campingstugor vid Hökarängsbadet i skogen mellan Drevvikens strand och Nynäsvägen i Farsta ska rivas för 10-20 villor. Det vill den styrande alliansen i Stadshuset, men inte oppositionen.

Stugområdet har funnits sedan 1930-talet och bestod i början av enklare tältstugor. Staden arrenderar ut marken till stugägarna.

Gunnar Sandell.

Nu ska de alltså ge plats åt dyra villor. För dyra blir villorna att bygga, det försäkrade Gunnar Sandell (s), vice ordförande i Farsta stadsdelsnämnd, när frågan diskuterades i kommunfullmäktige på måndagskvällen. Samtliga partier i Farsta stadsdelsnämnd är emot den planerade villabebyggelsen. Men alliansen i Stadshuset lyssnar inte på partikamraterna lokalt i den här frågan.

Tomas Rudin.

Tomas Rudin (s) beskrev stugområdet som den idag sista kvarvarande idyllen i sitt slag med dansbana, grill, servering och gemenskap, ett stugområde i skogen med de små husen utspridda så att skogsområdet alltjämt är tillgängligt för allmänheten.

”Stugägarna är förtvivlade. Det handlar de facto om expropriering utan ersättning och utan att anvisa någon annan plats för stugägarna. Hur kan staden göra på detta vis.  Det är bryskt att gå fram så här fyrkantigt mot dessa människor. Ni talar om promenadstaden. Här kan vem som vill promenera i dag men inte när området bebyggs med villor omgivna av  häckar. Det blir privatstaden, inte promenadstaden. Det finns minst fyra ställen i närheten där man i stället skulle kunna bygga dessa villor”, menade Tomas Rudin.

Sten Nordin.

Borgarråden Sten Nordin (m) och Joakim Larsson (m) försvarade sig med att arrendeavtalen ser sådana ut att de kan sägas upp och att marken behövs för att bygga de tilltänkta villorna.

”Staden växer. Vi måste väga värdet av den verksamhet som finns i dag mot de nya värdena. Vi måste ha hög takt i bostadsbyggandet och pröva varje enskilt fall”, sade Sten Nordin.

Skärpning på alla håll!

Riddarfjärden nedanför Kungsholmsbron utanför Stadshuset.

Inte bara innerstans gator och torg liknar en enda stor sopkorg och askkopp. Även Mälarens vatten är på sina ställen täckt med pappersmuggar, plastpåsar och allsköns sörja.

Kornhamnstorg nedanför småbåtsbryggan där stockholmarna solar, fikar och dricker öl när solen är framme. Hallå, det finns papperskorgar!

Stans renhållning förefaller bortrationaliserad. Men det kan ju inte bara vara renhållningens fel. Någon släpper vad den har för händerna var den står, pappersmuggen i vattnet, fimpen på gatan osv. Skärpning anbefalles på alla håll.

Epokskifte i Råsunda

Många tusen AIK-fans …

… deltog i den bengaliskt färgade …

… uppbrottsmarschen …

Med bengaliska eldar startade flera av de många tusen AIK-fansen marschen från sitt älskade Råsunda till den nya inomhusarenan tio minuters promenad därifrån. I täten körde AIK:s spelarbuss. En epok är över och ny startar.

… från gamla …


… försvinnande Råsunda …

… till den nya inomhusarenan tio minuters promenad därifrån.

Gamla Råsunda Fotbollsstadion är redan delvis riven. Här skar jag korvbröd i min ungdom och hjälpte pappa ta betalt i korvkiosken på Västra övre läktaren utan tak. Här ambulerade jag omkring mellan bänkraderna och irriterade åskådare för att jag skymde sikten när jag stannade till för att sälja en korv ur min låda på magen. Här sålde jag program ”till matchen och signalsystemet, 50 öre”. Här minns jag Kurre Hamrin debutera 1952 när jag var pojke. Här fotograferade jag Nebojsa Novakovic konstmål mot Barcelona 2006 när jag jobbade som fotograf på DN.  Här …  …  Minnena är många.

Så här såg Råsunda Fotbollsstadion ur för 75 år sedan vid premiären Sverige-England den 17 maj 1937. Magnus Persson i Solna hembygdsförening visar upp bilden som tillsammans med övriga bilder och symbolladdade tingestar finns att beskåda på en liten utställning i Charlottenburgs gård bara femtio meter från den gamla arenan. Även på Solna stadsbibliotek finns en nyöppnad minnesutställning om Råsunda Fotbollsstadion för den som vill hämta näring till nostalgin.

Nya spår i Huvudsta. Skroten förvinner men eken blir kvar

Gammeleken i Solna blir kvar …

… där den står ett femtiotal meter från bortre flygeln på kontorskomplexet Sundbybergsvägen 1. Den hamnar runt 20-30 meter från de nya järnvägsspåren.

Solna stad och Trafikverket spar gammeleken i slänten ett femtiotal meter framför östra flygeln på kontorskomplexet Sundbybergsvägen 1 när nya 1100 meter järnvägsspår för Mälarbanan mellan Tomteboda och Huvudsta anläggs med byggstart nästa år. De nya dubbelspåren anläggs på varsin sida om de redan existerande spåren.

De svagt S-formade dubbelspåren genom Huvudsta högst upp på kartan. De nya spåren ska gå parallellt. Sträckan markeras med röda streck. Återvinningsanläggningen IL Recycling rivs. Eken som sparas står ungerfär i första ”S”-et i Hedvigsdalsvägen, snett över den vita fyrkanten i återvinningsanläggningen. Svårupptäckt.

Den här utbyggnaden är bara en deletapp i utbyggnaden av hela den planerade sträckningen mellan Tomteboda och Kallhäll för att öka kapaciteten genom att separera pendeltågstrafiken från den övriga järnvägstrafiken.

Hela Mälarbanan och sträckan Tomteboda – Kallhäll som ska få dubbelspår.

De södra spåren går rakt igenom återvinningsanläggningen IL Recycling som flyttar till en nybyggd anläggning i Rosersberg till hösten. Skroten försvinner men eken blir kvar. Detaljplanen ställs för närvarande ut i Solna.

Återvinningsanläggningen som rivs för de nya järnvägsspåren.

Söder för sextio år sedan

Spårvagnarna till de sydvästra förorterna vände på Södermalmstorg. Det var före tunnelbanan.

Södermalmstorg från Katarinahissen. Tidigt 60-tal. Foto: Bengt Lindström

”Silverpilen”, det silverskimrande tåget med Söders alla sopor, avgick dagligen fullastat ut till Lövsta. Det var före nedläggningen av Södra station och exploateringen av banområdet.

Södra sopstationen en aprildag 1968. ”Silverpilen” lastas med sopor. Tegelbyggnaden är f.d Luth och Roséns verkstad som ingår i ASEA-Skandia vid den här tiden. Foto: Trafikkontoret

Hornsplan, torget som försvann och döptes om till Hornstull, var den stora omstigningsstationen för kollektivtrafikanterna. Det var före spårvagnsnedläggningen.


Hornsplan mot Långholmsgatan 1955. Foto: Trafikkontoret

I hörnet av Swedenborgsgatan och Wollmar Yxkullsgatan låg en Radio- och TV-affär. Den försvann för att bli tunnelbanenedgång. Men huset är kvar.

Hörnet Wollmar Yxkullsgatan/Swedenborgsgatan 1961 … Foto: Anders Wirén

… samma hörn i dag med författaren Johan Eriksson i förgrunden.

Johan Eriksson har återskapat Söder för femtio år med detaljrikedom men ändå översiktligt i text och gamla bilder tillsammans med konstnären Per Lindroos i två böcker. Södertur I om östra Söder kom för två år sedan.

En av Per Lindroos många vackra och instruktiva teckningar i boken. Här är det mesta försvunnet i dag, Högalids vårdhem, högst upp i bild, Ligna småindustriområde närmast Liljeholmsbron, kvarteret Låset, i dag en del av kvarteret Planken, som för femtio år sedan bestod av halva dagens kvarter och var ett småindustriområde också det, skymtar längst ner till höger i bild. Hornsgatans parallellgata närmast är den den försvunna delen av Brännkyrkagatan som nu är en del av Plankans jättestora gård som staden men inte hyresgästerna vill bebygga.

Nu har Södertur  II (Trafik-Nostalgiska förlaget) kommit ut. Den behandlar västra Söder från Slussen till Hornstull åren 1954-1978.

Johan Eriksson har genom sitt arbete i sju års tid åstadkommit en skattkammare för alla som är intresserade av stadsdelens nutidshistoria.

Så skrev jag om Södertur I

Diskussionen om ”byggbråk” handlade mest om Slussen

Ett drygt hundratal personer lyssnade på diskussionen om ”byggbråk i Stockholm” på Stadsbiblioteket på torsdagskvällen …

Inför ett drygt hundratal åhörare i Rotundan på Stadsbiblioteket diskuterades på torsdagskvällen ”Byggbråk” i Stockholm. Efter en historisk inledning kom den inkallade panelen snart in på frågan om Slussens framtid.

… snabbt kom Slussen att dominera diskussionen i panelen …

Arkitekturhistorikern Eva Eriksson var inte nådig i sin kritik av stadens förslag Nya Slussen.

”Det är en väldigt dålig plan. Svagheterna är många. Övergången mellan Söder och Gamla stan hackas sönder. Stadsdelarna skiljs från varandra. En väldigt bred bro anläggs mot Skeppsbron i en häftig uppförsbacke. Bussgaraget i Katarinaberget kostar miljarder. Förutsättningarna för kollektivtrafiken har förändrats sedan beslutet om tunnelbana till Nacka fattats. Jag hoppas på sunt förnuft från politikerna, att de tittar på Slussen Plan B som kan byggas efter gällande detaljplan.”, sade hon.

… som bestod av från vänster moderatorn Frida Lindfors, Ann-Charlotte Backlund, Martin Rörby och Eva Eriksson.

Skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby menade att det grundläggande felet som politikerna gjort med Slussen är att de först bestämde sig för en trafiklösning och därefter för gestaltningen, i stället för tvärtom.

”Man har inte fattat vad stadsbyggnad handlar om när man gjort på det viset”, sade han.

Stadsantikvarie Ann-Charlotte Backlund fick frågan om varför inte Stadsmuseet yttrat sig över den alternativa Plan B.

Hon sade att Stadsmuseet bara kunde yttra sig över frågor som man fått på remiss och att det bara är stadens förslag som kommit på remiss till museet.