Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Epsteins STHLM

Därför förbannade jag ”gruset” i korvkiosken

11

Ettöringarna och tvåöringarna som jag hittade i en glasburk …

21

…  aktiverade minnen från tiden runt 1950 då jag hjälpte pappa sälja korv på Råsunda (den här bilden på pappa är dock från Stadion vid Valhallavägen. Den får duga eftersom det inte finns några bilder  från korvkiosken på Råsunda).

31

 

Det var vid evenemang som detta (AIK möter IFK Norrköping  på Råsunda i april 1950) som vi sålde korv i kiosken på Västra övre läktaren). Foto: Gunnar Lantz, SvD, Stockholmskällan

En bortglömd glasburk fylld med ettöringar och tvåöringar längst in i ett skåp som jag häromdagen händelsevis råkade få syn på framkallade gamla minnen från tiden runt 1950.

Den gula förortsbussen på autostradan på väg norrut hade just passerat Solnabron en tidig söndagsförmiddag när de flesta stockholmare ännu låg kvar hemma i sängen.

Ensamma passagerare tittade pappa och jag ut genom fönsterrutan på höger sida och såg fotbollsspelarna i full fart i korpmatchen på grusplanen just där ett sjukhus, Nya Karolinska, skulle komma att byggas sextiofem år senare.

Vi var på väg till Råsunda fotbollsstadion för att sälja korv vid söndagens allsvenska fotbollsmatch.

Väl framme började förberedelserna. Vi kvitterade ut och lastade på stora plåtburkar med nittio korvar i varje på en kärra med två cykelhjul. Och även fem kartonger med oskurna korvbröd med hundra i varje. Den fullastade kärran drog vi upp för den branta backen längs den västra läktaren utan tak till korvkiosken på Västra övre.

När vi fyllt korvgrytan med vatten och tänt gasen och vattnet börjat sjuda tömde vi ut korvarna ur två av de med konservbrytare öppnade burkarna och fyllde på senap ur femkilospappersburken i senapsbehållaren och skar korvbröden, ett och ett, och knäckte papperscylindrarna med växelpengar mot stålkanten i kassalådan och fyllde facken, varpå vi öppnade de både kioskluckorna av vilka den nedre fungerade som disk.

Utanför Råsundastadions staket hade en liten kö av fotbollsintresserade samlats när klockan närmade sig tolv. Vaktmästarna i sina uniformsmössor anlände och vändkorsen öppnade.

Programförsäljaren var nu också på plats med sin stapel av matchprogram och så fort de första åskådarna kom in på arenan hördes hans entoniga röst: ”Program till matchen och signalsystemet, 50 öre, program, program, 50 öre, program till matchen och signalsystemet …”

Också Maraboupojkarna i sina röda kavajer och röda mössor och och välfyllda korgar på magen var på plats och mässade sin ramsa: ”Choklad, kola och tabletter, Figaro, Domino, Tenor, choklad, kola och tabletter …” Och pappa jag fyllde på kören med att ropa ut: ”Varm korv, korven är varm, varm korv ….”

Och eftersom det var en varm söndag i maj var det självklart något kvickhuvud som passerade kiosken och sa: ”Ja, men inte kan man äta varm korv i den här värmen” och vi svarade med en retorisk fråga: ”Jasså äter du ingen mat på sommaren”, men då hade vederbörande redan försvunnit upp på läktaren för att få en bra plats till matchen som började klockan halv två för det gjorde alla allsvenska fotbollsmatcher på 1950-talet. Det var innan TV bestämde tiderna för avspark.

I halvtidsvilan bildades kö eftersom folk blev hungriga även sommartid. Pappa expedierade och jag tog betalt, 40 öre för en korv utan bröd och 45 öre med. Pappa var nog den snabbaste försäljaren på Råsunda och det var svårt att hinna med att ta betalt i samma takt som han expedierade.

Därför blev jag irriterad när kunderna tömde sina fickor på ”grus” och började fumla med ettöringar och tvåöringar. Det stoppade upp takten och betydde att vi inte hann sälja så många korvar vi skulle kunnat innan andra halvlek började och kön i ett huj försvann tillbaks upp på läktaren. Och det var viktigt att sälja många korvar eftersom vi hade provision.