De gamla ärrade fiskarna som vevade upp sina håvar med bara glittrande vattenpärlor pärlor som fångst men ibland med mängder av nors har försvunnit från Stockholms ström. Den sista Ulf Erikson, dog för ett och halvt år sedan. Men fisket består, från land med kastspö, men även från båt, nu från små enmans gummibåtar. Fångsten är inte längre som i gamla tider nors utan öring.

Håvfiskarna har ersatts av landfiskare och gummibåtsfiskare på Stockholms ström.

På långfredagen blev det napp när jag gick förbi utanför Rosenbad. En öring som fastnat på kroken sprattlade förgäves emot när linan halades in från land. De två båtburna fiskarna hjälpte till att fånga den med håv och mätte den med måttband.  Eftersom den bara var 40 centimeter lång (mot minsta tillåtna 50 cm) klarade den sig den här gången och fick simma iväg sedan den efter att ha blivit beundrad för sin skönhet släppts tillbaka i vattnet och simmat sin väg.

En öring fastnar på kroken …

… och sprattlar förgäves emot …

… mäts till 40 centimeter (minsta tillåtna är 50 cm) …

… beundras för sin skönhet …

… innan den släpps i igen och återfår sin frihet.

Siri Derkerts lilla skulptur …

… av Elin Wägner ska förstoras till en staty …

Siri Derkerts drygt två decimeter höga skulptur från 1945 av författaren och kvinnosakskämpen Elin Wägner fångad med lätt lyft högerfot under ett tal ska förstoras till en ståtlig staty av skulptören Rune Rydelius.

… av skulptören Rune Rydelius (till höger). Originalets lånades på tisdagen ut som förlaga av Bonniers representant Jenny Forsell (i mitten). Drivkraften bakom projektet Marianne Enge Swartz står till vänster.

På tisdagen blev det klart. Bonniers lånar ut originalet som till vardags står på Nedre Manilla till Rune Rydelius att arbeta utifrån. Överlämnandet och kontraktsskrivandet skedde i Bonnierhuset på Torsgatan. Om ett år ska statyn vara klar. Marianne Enge Swartz i Elin Wägnersällskapet har varit drivande i insamlingen av pengar till projektet. Avgörande blev bidraget på 260 000 kronor från Konstakademien.

Marianne Enge Swartz vill helst att statyn placeras på Odenplan.

Stockholms Konsts chef Mårten Castenfors är positiv till projektet. Men ännu är det inte klart var statyn ska placeras. Marianne Enge Swartz vill helst se den på Odenplan i närheten av Elin Wägners bostad och i den trakt där flera av hennes romaner utspelar sig. Hon siktar på invigning i maj 2014.

Originalet göts i Paris på Fonderie Valsuani konstaterar Jenny Forsell med förstoringsglaset. Marianne Enge Swartz  tittar på.

Rune Rydelius har tidigare förstorat andra skulpturer. Det är ett tidsödande precisionsarbete han ska utföra i sin ateljé i Grillby utanför Enköping. Han kommer att göra en armerad gipsskiss belagd med lera som torkad överstrykes med linolja och trälim för att få rätt struktur och en bronsliknande färg. På denna görs en gummiform som stelnad sågas i tre eller fyra bitar och sänds till konstgjuteriet som mall vid bronsgjutningen varpå de färdiggjutna delarna sätts ihop och skarvarna ciseleras bort.  Granitsockeln tillverkas på annan plats.

Läs även: Insamling pågår till en Elin Wägner-staty av Siri Derkert – kanske på Odenplan

Thor Modéens trappor …

Det har blivit ännu svårare att ta sig från Slussen upp till Mosebacke och tvärtom. Förutom att Katarinahissen har varit stängd länge så har nu också trätrapporna (Thor Modéens trappor) vid Katarinaberget stängts av.

… mellan Slussen och Klevgränd …

Ska de också rivas tänkte jag först och letade efter någon skylt med upplysningar om orsaken till avstängningen. Men det finns ingen sådan skylt.

… är avstängda …

Då gick jag hem och kollade in på stadens hemsida och efter viss möda hittade jag förklaringen.

… i ett halvår.

En tillfällig luftkulvert för ledningar ska byggas längs berget ovanför infarten till Katarinagaraget. Under april kommer Katarinavägen att grävas upp för att flytta ledningarna därifrån och till luftkulverten. Och fortfarande fungerar Harald Lindbergs trappor längre upp på Katarinavägen för att ta sig upp för bergssidan.

Informationsskylt efterlyses.

Henri Cartier-Bresson (1908-2004), en av vår tids stora fotografer, ställs ut …

Som mottaglig tonåring med en Rolleiflex på magen blev mitt första möte med Henri Cartier-Bressons (HCB) fotografier som en uppenbarelse i slutet av 1950-talet. Gick det att skildra verkligheten med en kamera på ett så levande sätt! Ja, det gick. Jag fick hjälp av pappa att snabbt köpa en Leica, en sån som HCB använde.

… på Fotografiska …

Många med mig har under årens lopp haft samma aha-liknande upplevelse av HCB:s oarrangerade i kameran strikt komponerade bilder diskret tagna i ”det avgörande ögonblicket”.

… i ett generöst urval …

”The Decisive Moment” (eller ”Images à la Sauvette) är också titeln på hans genombrottsbok från 1952 med omslag av Henri Matisse. Det klassiska porträttet av just Henri Matisse (från den boken) med de vita duvorna är en av runt 250 bilder som nu visas på Fotografiska tillsammans med många andra odödliga verk.

… där jag dock inte kunde finna ”Cartier-Bressons allra första fotografier, vilka aldrig tidigare visats” som utlovades. Kanske berodde det på mig. Två av fotografierna på bilden ovan har jag dock aldrig sett tidigare, men de är inte några av hans första.

Också ett antal tidigare inte visade fotografier ställs ut även om jag inte kunde hitta de utlovade urvalet av hans allra första bilder ”vilka tidigare aldrig visats” som det står i en introducerande text till utställningen. Men för den som inte ännu är bekant med HCB väntar en upplevelse, för andra ett kärt återseende.

Från Anna Claréns utställning.

Samtidigt med HCB visas Anna Claréns avskalade och spröda bilder från hennes egen privata sfär, kärleksfulla men osentimentala och okonventionella fotografier på nära och kära.

Från Ruud van Empels utställning.

Också den holländske artisten Ruud van Empel, som åstadkommer fotografiliknande bilder med sin avancerade datakonst, ställer ut, bland annat jättelika planscher på i datorn frammanipulerade egendomligt endimensionella grupporträtt av barn. De gör säkert intryck på andra, inte på mig.

Klaragården firade 20-årsdagen …

… med traditonsenligt öppet hus och konstutställning …

Den 8 mars 1993, på internationella kvinnodagen för tjugo år sedan, öppnade Klaragården för kvinnor i nöd. På den tiden var ofta droger inblandade. I dag är det oftare psykisk skörhet, ensamhet och fattigdom som är orsak till att kvinnor söker en fristad på Klaragården. Det berättade enhetschef Gill Edin vid Klaragårdens traditionella öppna hus den 8 mars med bland annat konstutställning.

… och enhetschefen Gill Edin berättade om hur de utsatta kvinnorna bemöts på Klaragården.

Det var smockfullt i det stora biblioteket på andra våningen när de f.d. hemlösa konstnärerna M-L och U berättade om sitt måleri och sina erfarenheter. U, som är 81 år nu, blev hemlös vid 77 års ålder, när hennes dotter emigrerade och hon inte hade råd att betala hyran. M-L levde sju år som hemlös, bland annat i baksätet på en gammal Volvo. Båda har bostad nu.

Marika Markovits, direktor på Stockholms stadsmission, som driver Klaragården …

Verksamheten på Klaragården bedrivs numera i mer ordnade former än för tjugo år sedan med bland annat skrivarcirklar (under ledning av författaren Jan Henrik Swan) och måleri på eftermiddagarna. På förmiddagarna erbjuder man hjälp åt de akut hemlösa kvinnorna. Men på nätterna är det stängt.

… invigde konstutställningen och berättade om verksamheten inför en talrik publik.

Hägrarna står blickstilla på Råstasjöns snötäckta is …

… och vattenrallen går lugnt omkring och letar mat på bottnen bara tre meter från gångstråket …

… medan gulsparvarna skuttar omkring på marken,

Ute på Råstasjöns snötäckta is står drygt sextio hägrar blickstilla. Grönfinken sjunger i ett träd. Högst upp i alen knaprar grönsiskorna på de små runda kottarna. Blåmesarna svärmar kring fågelmatbordet. På marken trippar gulsparvarna. Nötväckan slår sig ned på fågelholkens tak.

”Titta en ringduva!” Blickar vänds mot skyn.

-Titta, årets första ringduva. Våren är på väg, utropar ornitologen Hasse Ivarsson. Allas blickar vänds mot skyn. Det är fågelguidning med udden riktad mot Solna stads massiva byggplaner norr om Råstasjön, 60 hus, några upp till tio våningar, 1 800 lägenheter. En del av husen planeras endast 45 meter från stranden, innanför strandskyddet. Detaljplaneförslaget ställs ut just nu.

Leo Rudberg (i blå toppluva) säger  till Anders Ekegren (fp) (i svart toppluva) att det inte räcker med ett begränsat naturreservat. All bebyggelse måste stoppas norr om Råstasjön, menar Leo Rudberg.

Stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Ekegren (fp) är en av ett femtiotal deltagare i fågelguidningen. Han vill minska bebyggelsen och inrätta naturreservat mellan Råstasjön i Solna och Lötsjön i Sundbyberg.

-Det räcker inte. Alla planerad bebyggelse norr om sjön måste stoppas. Strandskogen är ett lika viktigt ekosystem som själva sjön, säger ornitologen Leo Rudberg från nätverket Rädda Råstasjön som nu samlat in drygt 4 500 namnunderskrifter för kravet på totalt byggstopp i det aktuella området och att det istället görs till naturreservat.

I den öppna vaken simmar de gråbruna fjolårssvanarna tillsammans med vigg, gräsänder och ett storskrakepar …

… och en liten smådopping.

Har vi tur kan vi få se den sällsynta vattenrallen, en av de 181 fågelarter som har skådats vid Råstasjön. Och det har vi! Bara tre meter från gångstigen går den obekymrat omkring och letar mat i det grunda vattnet. Ingen annanstans i landet kan man komma vattenrallen så nära, berättar ornitologen Johan Lind. Och i den öppna vaken inte långt därifrån dyker den lilla smådoppingen upp och ned i vattnet. En idealisk plats och dag för fågelskådning.

Läs också: Fp vill inrätta naturreservat runt Råstasjön och Lötsjön

Välkomnande skulptur på Plattan in till konstmässan på Kulturhuset …

… med performance, här Ylva Törnlund här som döden i en medryckande monolog …

… inför intresserade betraktare …

… och här finsk videokonst.

På Kulturhuset är det lagom halvkaotiskt dessa dagar. Där pågår ett slags alternativ konstmässa (Supermarket Art Fair) till den etablerade (Market) på Konstakademin som sker samtidigt. På Konstakademien ställer de etablerade gallerierna ut. På Kulturhuset finns de konstnärsstyrda från jordens alla hörn.

Grafiske designern och konstnären Disa Holgersson …

… har fört en öppenhjärtig dagbok …

… i tusch med teckningar och text.

Vanliga (nåja)  tavlor finns också att beskåda. Här Nationalgalleriets utrymme på Supermarket.

Det är videokonst, performance, konceptkonst och udda konstutryck, ibland lätt obegripliga för en amatör som jag. Men det är en skön blandning med även ”vanliga” konventionella tavlor att betrakta för den som har lite mer traditionell smak, som jag.  För övrigt händer det en hel del i Stockholms konstvärld den här helgen som avslutar Stockholm Art Week.

Soltorget …

Ett för mig tidigare okänt torg har dykt upp mitt i stan dolt under ett jättetält. Soltorget är namnet. Trevligt i dessa gråmulna tider.

… visste jag inte att det fanns.

Blogginlägget den 24 januari.

Vilka bokstäver fattas på Slussen? undrade jag i ett blogginlägg häromdagen. De fantasifulla förslagen har varit flera. Men bara Irmeli Magnusson visste svaret på frågan. Hon skriver i en kommentar:

Det ska inte bli en installation, det var! Ett konstprojekt från arkitekturskolan! Det stod ”Har du tänkt på att livet är som en trottoar, plötsligt tar det bara slut.” Kul att någon uppmärksammar det så här långt efter, när bokstäverna trillat ner, och inte medan hela budskapet satt uppe!

Tack Irmeli för upplysningen!