Skrivet av
Lars Epstein 16:51, 4 april 2013 i kategori Barn, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Utanför innerstan
Barnhistorikern Johanna Sköld har skrivit en bok om Fosterbarnens ö (Stockholmia förlag) …
… som hon berättade om på ABF-huset.
”Fosterbarnens ö” är inte lika känd som Barnens Ö, kolloparadiset på Väddö. Barnhistorikern Johanna Sköld hade själv inte hört talas om Fosterbarnens ö innan hon började skriva sin bok med samma namn. På onsdagen föreläste hon i ämnet på ABF-huset.
Fosterbarnen framför skolan på Gålö. (Odaterat, okänd fotograf)
Fosterbarnens ö låg på Gålö, långt från storstaden. Under åren 1860-1939 tillbringade årligen ett 80-tal fattiga stockholmsbarn (under hela perioden runt ett tusen) sin uppväxt där inhysta hos öns arrendatorsfamiljer som enligt kontrakt med markägaren Prins Carls uppfostringsinrättning var tvungna att ta emot fosterbarnen.
Fosterflicka maler kaffe i köket på torpet Hasslinge på Gålö. Foto omkring 1930, okänd fotograf
Fosterbarnens ö är unik. På ingen annan plats har så många fosterbarn koncentrerats på samma plats samtidigt Fosterbarnen var fler än fosterfamiljernas egna biologiska barn. Hur behandlades de av sina fosterföräldrar? Varför skickades de ut på landet? Hur övervakades torparna som var fosterfamiljer? Hur gick de för fosterbarnen i vuxen ålder? Det är några frågor som Johanna Sköld ingående penetrerar sin bok som fyller en lucka i Stockholms (och svensk) socialhistoria.
Wilhelmina Pettersson var fosterflicka på Gålö i slutet av 1800-talet. Hon emigrerade till Brasilien 1892 när hon skrivits ut och jobbade på ett hotell i Bahia. Därefter flyttade hon till Chicago där hon jobbade som sömmerska. Detta kort på sig själv taget på en ateljé i Chicago skickade hon hem till Sverige 1902.
Skrivet av
Lars Epstein 14:02, 19 mars 2013 i kategori Barn, Gamla stan, Idrott, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Naturen
Vurporna var frekventa i Barnens Vasalopp i Gamla stan på tisdagen …
De gamla bruna träskidorna som jag hasade fram på i Hagaparken för sisådär sextio år sedan kommer mig vagt till minnes när jag beskådar de yngstas mödosamma framfart i ”Barnens Vasalopp” på det tillfälliga vita spåret i snöyran vid Mynttorget.
… men humöret och målmedvenheten bland de över fyra hundra deltagarna var det inget fel på.
Vurporna är lika frekventa nu som då. Jag var motvilligt med på skidutflykt, som jag minns det, och trillade så illa i en backe att ena skidan men inga ben i kroppen bröts. Aldrig mer ”åka lagg” lovade jag då och löftet har jag hållit. Men kanske var det förhastat. Ty det ser onekligen roligt ut där ute i spåret. Och om det är många som vurpar är det lika många som biter ihop, reser sig och kämpar vidare. Och de flesta ser ut att ha riktigt kul.
När man minst anar det …
… inträffar ett felskär …
… och det blir svårt att hålla balansen.
Jag känner så väl igen det av egen erfarenhet i min avlägsna barndom …
… men det verkar vara bättre gry i dagens barn …
… som till skillnad från mig bara reser sig upp och fortsätter framfarten även om det tar emot.
Skrivet av
Lars Epstein 16:58, 15 mars 2013 i kategori Arkitektur, Barn, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen, Vasastan, Östermalm
Fula baracker vanpryder skolgården …
… på Gustav Vasa …
Jag har länge retat mig på den provisoriska barackanläggning som förfular min barndoms skola Gustav Vasa på Frejgatan. Jag förstår att skolbarnen behöver någonstans att vara efter skolan. Men måste man smälla upp flervåningsbaracken precis i infarten till skolgården så att den förfular själva skolan och skymmer den vackra matsalsbyggnad på gården som arkitekter från världens alla hörn kom och studerade när den var ny. Jag tycker inte det. Det borde finnas en bättre lösning för skolbarnen.
… Rödabergsskolan …
Det är inte bara på Gustav Vasa som man smällt upp baracker på skolgården som helt skär med respektive skolors arkitektur. Detsamma har skett på exempelvis vid Gärdesskolan, Rödabergsskolan, Kungsholmens grundskola och säkert många fler. Jag tycker det är problem för stadsbilden. ”Jag håller med. Vi jobbar med frågan”, säger stadsarkitekten Karolina Keyzer. Det låter lovande.
… Gärdesskolan m fl.
Skrivet av
Lars Epstein 17:28, 10 februari 2013 i kategori Barn, Då&Nu, Idrott, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan
Ungdomstävlingen i friidrott …
… Hammarbyspelen …
Inte vet jag om det dolde sig en blivande Carolina Klüft eller Gunder Hägg under Hammarbyspelen helgen bland de kämpande flickorna och pojkarna på löparbanorna och i hoppgroparna i Sätrahallen. Förväntansfulla föräldrar som hoppades det fanns det nog i alla fall tyckte jag mig förstå.
… i Sätrahallen i helgen …
… fick mig att minnas …
Ungdomstävlingarna fick mig att minnas mina egna framgångar på löparbanorna i barndomen. De skedde på riktig kolstybb men mer fantasin. Medan pappa redovisade intäkterna från söndagens korvförsäljning efter matchen när publiken hade lämnat Stockholms stadion brukade jag ensam springa därute på löparbanorna och låtsas att jag tävlade med Herb McKenley och George Rhoden som varit så framgångsrika i Helsingforsolympiaden 1952 och dessutom gästat Stockholm och skrivit sina namn i mitt autografblock.
Jag tog i allt jag kunde och alldeles före mållinjen lyckades jag i fantasin passera båda två och vinna guldmedalj. En ansträngande sysselsättning som gjorde mig totalt utmattad men samtidigt kortvarigt euforisk innan pappa genom att ropa mitt namn och förklara att det var dags att cykla hem snabbt återförde mig till den grå verkligheten.
… mina egna låtsasframgångar …
… i barndomen.
Skrivet av
Lars Epstein 01:02, 18 januari 2013 i kategori Barn, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
Bokrelease på Fryshuset av Anders Carlbergs ”Mina förebilder och berättelser” …
Fryshusets grundare Anders Carlberg (1943-2013) fick inte själv uppleva releasen av sin bok ”Mina förebilder och berättelser” som han hade planerat och sett fram emot. Den genomfördes ändå som planerat på torsdagen. ”Det hade Anders velat”, som Fryshusets VD Johan Oljeqvist uttryckte det.
… med en panel av vuxna och ungdomar …
Kanske blev det inte så mycket av traditionellt boksläpp även om boken hyllades och av flera talare betraktades som en synnerligen användbar ”verktygslåda” i arbetet med unga och att förändra samhället till det bättre. Flera var de ungdomar som från podiet vittnade om Anders Carlbergs, hans idéers och Fryshusets avgörande betydelse i deras liv. En var Negin Azimi. Hon går i åttan i Fryshusets skola.
… Negin Azimi …
”Jag hann tyvärr aldrig träffa Anders personligen. Men efter att ha läst boken förstår jag nu efter ett och ett halvt år varför Fryshuset är som det är. Och det är nästan som att jag fick lära känna honom ändå. Att gå här på Fryshuset har förändrat mitt liv. Här lyssnar de vuxna på ungdomarna. Jag skulle inte vara den jag är om det inte var för Anders”, sade hon.
… och Fryshusets vd Johan Oljeqvist och rapparen Petter Alexis Askergren.
Också rapparen Petter (Alexis Askergren), som har skrivit bokens förord, hyllade Anders Carlberg även om Petter själv som tretton-fjortonåring då han bodde i Sofia runt trehundra meter från Fryshuset var förbannad på Anders Carlberg för att han släppt in Skinheads i Fryshuset som ibland kom och snodde Petters och hans kompisars fotboll. ”Men hur ska man kunna förändra människors attityder om man bara håller dem utanför och inte släpper in dom och börjar prata med dom. Det går inte. Det har jag lärt mig av Anders efterhand”. Ungefär så sade sammanfattningsvis Petter.
Skrivet av
Lars Epstein 17:38, 13 december 2012 i kategori Barn, Då&Nu, Gamla stan, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur
Lönande skönsång.
Ett par hundralappar kunde döttrarna när de var små en gång för längesedan tjäna in på en halvtimme genom att ställa sig och sjunga på Västerlånggatan en sommardag full med givmilda turister. Det går lika bra för skönsjungande flickor i dag och på vintern och på Stortorget. Mynt och sedlar trillar ner i kartongen med korta mellanrum från uppskattande åhörare när åtta skönsjungande flickor från Nacka musikklasser sjunger Gläns över sjö och strand och andra julsånger live som behaglig motvikt till det mekaniska malandet som oavbrutet strömmar ut ur julmarknadens raspiga högtalare timme ut och timme in. Kanske ett tips till andra ungdomar med sångröst som har svårt att få julklappsbudgeten att gå ihop. Åk in till Gamla stan och sjung ihop en slant!
Skrivet av
Lars Epstein 21:05, 8 december 2012 i kategori Arkitektur, Barn, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Pristagare, Södermalm
Lekplatsen Bryggartäppan vid Gotlandsgatan/Bjurholmsgatan på Söder …
… har erhållit Årets byggnadspris 2012 …
… av Stockholms läns hembygdsförbund.
Lekplatsen Bryggartäppan med sina små vinda kåkar i barnstorlek och miljöer inspirerade av Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad har just utsetts till mottagare av årets byggnadspris 2012. Det är Stockholms läns hembygdsförbund som delar ut priset (diplom, plakett och ära). Lekplatsbolaget med scenografen och konstnären Tor Svae har skapat den fantasifulla lekparken som invigdes i somras.
Så här såg det ut när Bryggartäppans lekplats invigdes den 14 juni i år.
Jag prisade politikerna i Södermalms stadsdelsnämnd för att de trots uteblivna sponsorpengar finansierade lekparken i Bryggartäppan. ”Mer sånt!”, skrev jag i min blogg och det tycks som jag blir bönhörd. Någon har viskat i mitt öra att ett nytt lekplatsprojekt med tema båt- och varvsverksamhet av samma upphovsmän är på gång nånstans i det nya bostadsområde som byggs intill Danvikstull. Det ser jag fram emot trots framskriden ålder.
Skrivet av
Lars Epstein 00:21, 21 november 2012 i kategori Barn, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Miljö, Naturen, Utanför innerstan
Ett gäng arborister (trädexperter) demonstrerade olika arbetsmetoder för varandra när Sveriges Arboristförbund hade erfarenhetsutbyte på Stora Skuggan på tisdagen, en dag de kallade det för ”Ekens dag”.
Daniel Daggfeldt hälsar de övriga arboristerna välkomna till erfarenhetsutbytet på ”Ekens dag” ute på Stora Skuggan, helt nära värdshuset.
”Har kanelbullen en egen dag kan väl eken också ha det”, tyckte arboristen Daniel Daggfeldt, en av initiativtagarna. Och det kan man ju hålla med om.
Miljön för barnens favoritek förbättrades …
Arboristerna beskar kronan på en gammelek och passade också på att förbättra förhållandena för barnens favoritek ute på Stora Skuggan, en ihålig bjässe älskad av de små. När den av allt barntramp hoppackade (kompakterade) jorden runt stammen luckrades upp av ihärdigt grävande arborister anlände en dagisgrupp från Odenplan som tänkte springa in i den ihåliga stammen och leka som vanligt. Men det gick inte just medan arboristernas arbetade.
… bland annat genom att marken runt stammen luckrades upp ..
… vilket föranledde träffsäkra frågor från de intresserade dagisbarnen.
-Varför vänder du uppochned på gräset, frågade ett av dagisbarnen storögt en av arboristerna som just stod och grävde närmast stammen. För att rötterna ska kunna andas bättre, tror jag svaret blev. Stora trädgrenar lades också runt eken för att skapa en ingång för barnen till ihåligheten och undvika kompaktering runt hela stammen. Träflis spreds också under kronan (trädspegeln) för att i slutändan förbättra näringstillförseln till rötterna. Till sist ett par lass grus i ihåligheten och barnens favoritek var klar att i förbättrad livsmiljö ta emot dagisbarnen igen för spontan lek ute i den fria naturen, roligare än i den konstruerade lekparken som det verkar.
Arboristerna fick också en kunnig föreläsning ute i det fria om insekter som lever i ekarnas döda ved. Särskilt utförligt talade entomologen fil dr Nicklas Jansson från länsstyrelsen i Östergötland om den sällsynta och rödlistade läderbaggen (rakt under hans pekfinger) som inte finns så långt norrut som i Stockholm men som hittats i länet, på Muskö.
Skrivet av
Lars Epstein 01:40, 16 november 2012 i kategori Barn, Gamla stan, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utställning
Hemligheter på Postmuseum. Min egen här nedan.
En hemlighet jag hade som tioåring var att jag varje tisdagskväll låtsades gå till vargungarna i Gustav Vasas scoutlokal på Rehnsgatan. Jag sade till min styvmor att jag gick dit, men för det mest struntade jag i vargungarna och var ute i Vasaparken med kompisarna och tjuvrökte i stället och gjorde annat jag inte fick. Eftersom jag var tvungen att gå och lägga mig redan klockan sju på kvällarna var ”vargungekvällarna” min enda chans att umgås med kamraterna på kvällstid.
Men jag blev förstås avslöjad en dag när en av scoutledarna ringde hem och undrade om jag ofta var sjuk eftersom jag så sällan kom till scoutlokalen. Det ledde till att jag omedelbart tvingades sluta i vargungarna. Men det var inget jag sörjde. För när jag enstaka gånger varit i lokalen och spelat trashockey och utan större framgång försökt lära mig knyta olika knopar hade jag upplevt ett obestämt obehag i närheten av en av ledarna som jag glömt namnet på. Han hade Lederhosen (korta skinnbyxor) och luktade illa ur munnen och var närgången på ett sätt som jag ingalunda förstod innebörden i på den tiden. Han ställde sig nära och tog i mig på ett obehagligt och kladdigt sätt som jag instinktivt reagerade mot med en känsla av äckel utan att kunna slippa undan. Det är en hemlighet som min styvmor, pappa eller någon annan aldrig fick reda på dåförtiden eftersom jag varken hade någon betrodd eller ord för att avslöja den.
Etnologen Ida Hult klippte bandet och invigde sin utställning Svenska hemligheter på torsdagen.
Nu är det så med hemligheter att det är lätta att avslöja när de härrör från barndomen. Det berättade etnologen Ida Hult när hon invigde sin utställning Svenska hemligheter på Postmuseum på torsdagen. Intresserade personer har anonymt fått skicka in vykort till Postmuseum där de avslöjar sina hemligheter. Det är både allvar och skämt. Ibland är det svårt att avgöra vilket. Men det är fascinerande ämne och ett besök på utställningen rekommenderas för den som råkar vara i Gamla stan.
Nedan några av de hemligheter svenska folket kickat in anonymt och som ställs ut på Postmuseum. Det år inte utan att man känner igen sig litegrann.
Skrivet av
Lars Epstein 22:17, 11 november 2012 i kategori Barn, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen, Naturen
Barnen i Kristineberg och på andra ställen leker …
Nutidens dagissmåttingar hoppar glatt i lövhögarna i Kristineberg och på andra ställen. Barnen känner inte till att det kan orsaka barnförlamning. Det gör inte dagisfröknarna heller. Tur är väl det eftersom risken är obefintlig. Högst påtaglig var den endast i min egen barndom då myten florerade. Barnförlamning, eller polio med en modernare term, kunde man även få av att äta äppelkart hette det också utan all grund när jag var liten. Dessutom kunde de otäcka tvestjärtarna krypa in i öronen och bygga bo därinne sas det. Men inte heller det hände någonsin som tur var.
… i lövhögarna.
.jpg)
Mest kommenterade