Skrivet av
Lars Epstein 01:20, 6 februari 2013 i kategori Demokrati, Då&Nu, Jubileum, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen

Kvällens värdinna fullmäktiges ordförande Margareta Björk (m) med stadens officiella kedja runt halsen …

… hälsade alla gamla och nya Stockholmspolitiker välkomna …

… till jubileumsfesten …

… i Blå hallen på tisdagskvällen.
Runt åttahundra var bjudna. Omkring fyrahundra kom. Femtioprocentig närvaro alltså. Trots att den var frivillig. Gamla och nuvarande politiker i Stockholms kommunfullmäktige samlades i Blå hallen i Stadshuset och firade 150-årsjubileet av stadens självstyrelse.

Särskilt välkomnade hon nestorn Nils Hallerby (fp), 92, (närmast i bild) men också de övriga som …
Äldste gästen bland alla prominenta f.d. stockholmspolitiker på festen var f.d. stadsbyggnadsborgarrådet Nils Hallerby (fp), 92 år. Han valdes in i fullmäktige redan 1950. Nils Hallerby hade just ändrat titel till skolborgarråd när almstriden i Kungsträdgården ägde rum 1971 och var från början för fällningen av träden (det var bara moderaten Gösta Agrenius bland borgarråden som var emot hela tiden). Men Nils Hallerby böjde sig för opinionen innan Hjalmar Mehr (s) så småningom gjorde detsamma. På jubileumsfesten på tisdagskvällen fick Nils Hallerby motta de övrigas applåder.

… f.d. finansborgarrådet Mats Hulth (s) …

… och f.d. finansborgarrådet Annika Billström (s) …

… och f.d. skolborgarrådet Jan Björklund (fp) …

… och Märta Fransson (m) och Staffan Sjödén (m) bland alla andra.
När Stockholms första stadsfullmäktige sammanträdde för 150 år sedan för första gången den 20 april 1863 bestod den politiska församlingen av 100 ledamöter (i dag är de 101). Men det var dåligt med de folkvaldas närvaro i början. Det hände att mer än fyrtio ledamöter var frånvarande på sammanträdena på 1860-talet och ibland troppade så många av under mötets gång att fullmäktige inte blev beslutsmässigt. Då och då fick de frånvarande böta om de inte hade giltigt förfall. Annorlunda i dag. Böterna är borttagna. Och suppleanterna rycker in om de ordinarie har förhinder.
Skrivet av
Lars Epstein 01:53, 20 november 2012 i kategori Bostäder, Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Miljö, Naturen, Utanför innerstan, Visioner
Många människor från olika delar av Stockholm med gemensamt intresse att värna om värdefulla naturområden och kulturhistoriskt intressanta miljöer samlades på kulturcentrumet Tellus i Midsommarkransen på måndagskvällen för att diskutera samarbete i ett övergripande nätverk.

Initiativtagaren Eric Paglia ledde mötet tillsammans …
Från flera håll uttalades kraftig kritik mot Stockholms stads nuvarande sätt att planera och bygga. ”Staden låter företagens intressen styra” (Ewa Wesslén, Kräpplagruppen, Rågsveds friområde) ”Planeringen drivs av byggbolagen. Politikerna har inte kontroll på utvecklingen” (Erland Lonaeus, Stora Mossens vänner).

… med Yngve Rådberg (stående till vänster) från Södra Förstaden.
Även en av nätverkets Yimbys framträdande talesmän, Jan Wiklund, ville bevara värdefulla områden och menade att förutom Bromma flygplats så är motorvägar och gamla motorvägsreservat utmärkta ställen att bygga på. Även en moderat företrädare från Norrmalm (som jag tyvärr missade namnet på) ansåg att dagens byggande i Stockholm sker för mycket på en höft i stället för att utgå från en mer övergripande områdesplanering. Något han försöker övertyga sina partikamrater om.

Jan Wiklund från Yimby (till höger) ansåg att man borde bygga på motorvägar och motorvägsreservat. Erland Lonaeus (Stora Mossens vänner) sittande till vänster.
De flesta talarna hade förståelse för att det måste byggas en hel del för att häva bostadsbrist och möjliggöra för nya stockholmare att få en bostad men att nybyggen bör ske på noga utvalda platser som inte skadar värdefull kultur och natur.

Några av deltagarna på mötet. Från vänster: Anders Arvidson (Ekbacken, Midsommarkransen), Anders Tranberg (Naturskyddsföreningen), Ronny Fors (Naturskyddsföreningen), Annette Karlsson (Axelsberg) och Åsa Forss (Västertorp).
Representanter kom (förutom från ovannämnda grupper) också från Naturskyddsföreningen, Axelsberg (Stjernströms väg), Ekbacken i Midsommarkransen, Farsta strands naturvärn, Solbergaskogen, Årstafältet, Årstaskogen och Årsta Holmar, Ekens vänner, Bagarmossen-Skarpnäck, Eolshälls 4 H-gård, Älvsjö miljöråd och Västertorp.
”Den nya gröna vågen”, döpte en av talarna det just inledda samarbetet mellan de olika miljögrupperna som just har lagt upp en (i skrivande stund blank) sida på Facebook, Närverket.
Skrivet av
Lars Epstein 23:22, 30 oktober 2012 i kategori Artisteri, Demokrati, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Sociala förhållanden, Utanför innerstan

Skön stämning i Blå huset i Tensta med musik …
Svettiga, glada ungdomar kommer ner för trappan. På övervåningen är breakdancekursen just avslutad. I det stora rummet på nedervåningen sitter en musiker och klinkar på en gitarr. Unga och vuxna Tenstabor sitter och skissar motiv att måla på de stora väggarna. I färgstänkta målarrockar står några uppklättrade på stegar koncentrerade med sina penslar. Stämningen är behaglig i Blå huset, fritidsgården i Tensta centrum. Johanna Tysk skiner som en sol.

… och väggmålning.
Johanna Tysk, i Tensta, konstnär och designer, bodde i Georgias huvudstad Atlanta i fyra år och fick idén till ett utbyte mellan Tensta och Atlanta. I fritidsgården Blå huset i Tensta förverkligas just nu idén (Creative Call, Atlanta x Stockholm – skapande möten, Stockholm x Atlanta) som hon jobbat med i ett och halvt år.

Initiativstagaren till Creative Call Johanna Tysk (till höger) samtalar med Nicole ”Severe” Rateau i ”Burn Unit Dance Crew” från Atlanta.
-Jag tror på möten för att lösa upp de mentala låsningar som gör att olika grupper håller sig för sig själva. Många inne i stan kommer aldrig ut till Tensta och många här i Tensta vågar sig knappt in till stan. Det gäller även konstnärer. Vi måste bryta hierarkierna, säger Johanna tysk.

Konstnären Dubelyoo från Atlanta målar ett jätteporträtt på en av väggarna i Blå huset.
Creative Calls grundläggande idé är ”konst och kultur som verktyg för ökad delaktighet och social förändring”.

Matpaus i skapandet.
Femton amerikanska artister av olika slag har kommit från Atlanta för att med konsten som medel skapa möten mellan ”vanliga” människor från olika håll med målet ett hållbart och verkligt demokratiskt samhälle. Det är gatuartister, DJ:s, breakdansare och andra samhällsengagerade konstnärer som ställer sina förmågor till förfogande.

Bem Joiner från Atlanta, en av eldsjälarna i projektet, dokumenterar det hela med sin kamera.
-Vi har stora sociala problem i Atlanta och jobbar frivilligt med det här projektet. Vi fick mentalt stöd av vår borgmästare men inga bidrag. Fem av oss har fått bidrag från annat håll. Tio av oss har betalat resa och allt själva för att kunna vara med. Vi hoppas att svenskarna kommer över till Atlanta nästa sommar. Berättar Bem Joiner från Atlanta som med ett stort leende går omkring i lokalen och fotograferar aktiviteterna för att dokumentera projektet.

Blå huset i Tensta från utsidan.
Gräsrotsinitiativet Creative Call fortsätter veckan ut i Blå huset i Tensta, men också på Kulturhuset och på Moderna museet. Klicka på länken för hela programmet.
Skrivet av
Lars Epstein 21:37, 15 oktober 2012 i kategori Arkitektur, Demokrati, Ekonomi, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan

Inte en enda av stadens 101 politiker i kommunfullmäktige kommenterade med ett enda ord …

… det av stadens högsta ansvariga ekonomitjänstemän hårt kritiserade anslagsöverskridandet på 35 miljoner kronor …
Debatterna i Stockholms kommunfullmäktige är ofta långa, alltför långa ibland, även i triviala ärenden, kan jag tycka. Men på en, enligt min uppfattning uppseendeväckande punkt på dagordningen, var det dock, till min förvåning, knäpptyst vid måndagskvällens sammanträde. Ingen talare begärde ordet. Ingen av de 101 folkvalda politikerna från vänster till höger kommenterade med ett enda ord Kyrkogårdsnämndens överskridande av anslaget med 35 procent, eller drygt 45 miljoner kronor, för byggandet av det nya krematoriet på Skogskyrkogården trots att ärendet om tilläggsanslag var upp för beslut och klubbades igenom.

… för det pågående bygget …

… av ett krematorium …
Enligt beräkningar och anslag från fullmäktige skulle det nya krematoriet, som just nu byggs intill de tre begravningskapellen, kosta knappt 130 miljoner kronor totalt. Nu beräknas det ännu inte färdigbyggda krematoriet kosta 175 miljoner kronor i stället trots att Kyrkogårdsnämnden skurit ned på bland annat en planerad gångväg i natursten för besökare och beklädnad av krematorieugnarna med koppar för att få ned kostnaderna med tre miljoner kronor. Detta av Stadsledningskontoret kritiserade faktum fann ingen av Stockholms högsta kommunalpolitiker det värt att ens kommentera. Märkligt.

… på Skogskyrkogården.
Jag undrar om det är lika tyst bland de folkvalda om det skulle visa sig en dag i framtiden att bygget av Nya Slussen och bussgaraget i Katarinaberget överskrider sin budget på åtta miljarder lika mycket, alltså med 35 procent, eller 2,8 miljarder. Jag hoppas inte det.
Skrivet av
Lars Epstein 01:49, 22 augusti 2012 i kategori Bostäder, Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Naturen, Utanför innerstan

Den skogbevuxna bergknallen på Lövholmsvägen i dag …

… och i framtiden enligt planerna. Illustration: ÅWL Arkitekter.

Det orangemarkerade fältet på kartan motsvarar platsen där de nya husen ska byggas.
Ett skogbevuxet bergsparti långs Lövholmsvägen söder om Gröndalskyrkan ska sprängas och vajersågas bort för tre nya bostadshus med 58 bostadsrättslägenheter. Vid samrådsmötet på tisdagskvällen var några av de närmast omkringboende upprörda och samtalstonen emellanåt starkt känsloladdad. Jag måste ge beröm till tjänstemännen från stadsbyggnadskontoret som inte lät sig provoceras eller tappade fattningen och brusade upp utan höll sina huvuden kalla, Emma Castberg och Malin Klåvus. Det kan inte vara lätt att presentera förslag till ny bebyggelse som många människor i närområdet totalt och helhjärtat är emot.

Projektledaren Emma Castberg från stadsbyggnadskontoret presenterade planerna för den nya bebyggelsen som är tänkt att uppföras på naturmarken mellan de ljusa höghusen högst upp på bilden och den diagonalt gående Lövholmsvägen.
Och det kommer att bli fler sådana samrådsmöten i framtiden där känslorna stormar eftersom Stockholm förtätar staden i rask takt och bygger på ställen som många uppfattar som viktiga gröna lungor. Det kommer att bli fler nervpressande möten för stadsbyggnadskontorets tjänstemän. Jag avundas dem inte.

Modellen med de tre nya flerfamiljshusen på Lövholmsvägen …

… studerades noga och kritiskt av besökarna på samrådsmötet.
Sedan kan man kanske ifrågasätta om det valda området i längs Lövholmsvägen är det lämpligaste att bygga på. Det finns andra ställen i Gröndal som exempelvis industriområdet mot Mälaren påpekade några av invånarna på mötet. Men också där pågår planer fick de veta.

Socialdemokraten Björn Sund i stadsbyggnadsnämnden var den ende politikern som deltog i samrådsmötet i Gröndal. Han deklarerade att han var för att bygga på den aktuella platsen även om han hellre ville se hyresrätter än bostadsrätter och en mindre ”tråkig” bebyggelse. Han uppmanade också församlingen att hellre ”skälla” på politikerna än på tjänstemännen. (I bakgrunden till vänster ses Malin Klåvus från stadsbyggnadskontoret).
Allt oftare blir det intressekonflikter när naturmark ska bebyggas. Senast var på måndagskvällen när invånare i Hammarbyhöjden kritiserade planerna att bygga två flerfamiljshus vid ingången till Nackareservatet. Tidigare har människor protesterat mot byggplaner på grönområden bland annat i Hässelby strand, Farsta strand, Rågsved, Årstafältet och i Stureby (där protesterna hade framgång).
Skrivet av
Lars Epstein 21:32, 17 augusti 2012 i kategori Demokrati, Demonstration, Gamla stan, Juridik, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Protester

Flera hundra personer samlades på Mynttorget …
Den politiska domen på två års fängelse för de tre ryska kvinnorna Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj i punkbandet Pussy Riot som avkunnades på fredagen väckte protester världen över. Så också i Stockholm.

… för att protestera …
Den 21 februari i år framförde Pussy Riot en Putinkritisk kort sång i Frälsarkatedralen i Moskva. Uppträdandet var också riktat mot den ryskortodoxa kyrkans överhuvud, tillika Putins vapendragare i den dåvarande presidentvalskampanjen, patriarken Kirill.

…mot den politiska domen på två års fängelse …
På fredagseftermiddagen skedde först en protestaktion utanför Ryska ambassaden på Kungsholmen och framåt kvällen samlades flera hundra personer på Mynttorget med kravet ”Free Pussy Riot”.

… för de tre kvinnorna i det ryska punkbandet Pussy Riot.
Om inte domen ogiltigförklaras och kvinnorna friges föreslog en av talarna, Kurdo Baksi, att engagerade personer samlas framför ryska ambassaden varje måndag klockan tre på eftermiddagen med samma krav till dess Pussy Riot-medlemmarna friges.

Kurdo Baksi föreslog demonstration en gång i veckan utanför ryska ambassaden tills domen upphävs.
Skrivet av
Lars Epstein 00:31, 23 maj 2012 i kategori Brott, Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Södermalm

Graffitimålning på Cyklopen i Högdalen för tre veckor sedan. Vad säger nolltoleransen?
Med än i dag obevisade påståenden som att graffiti är en inkörsport till kriminalitet och missbruk och dessutom skapar otrygghet i samhället lades under 1990-talet grunden till dagens nolltoleranspolicy mot all form av graffiti i Stockholm. Det var en tjänsteman på SL som själv senare skulle dömas till fängelse för oegentligheter som drev frågan och skapade opinion på lösa grunder. Nolltoleranspolicyn var i början på 2000-talet på väg att falla i vanrykte för att återuppstå i samband med det borgerliga maktövertagandet i Stockholms stadshus 2007. Nu är nolltoleransen åter ifrågasatt och utsatt för hård kritik av den politiska oppositionen i Stockholms stadshus som förespråkar lagliga väggar att måla graffiti på, såsom redan sker i exempelvis Malmö och Norrköping.

Journalisten Ülkü Holago samtalade med författaren Jacob Kimvall (mitten) och bokens formgivare Daniel Adams-Ray …

… på boksläppet av ”Noll tolerans” inför en intresserad och debattvillig publik på tisdagskvällen.
Konstvetaren Jacob Kimvall som själv har en bakgrund som graffitimålare i ungdomen skriver på en avhandling om gatukonst men har stuckit emellan med en lättläst och sakrik bok i frågan ”Noll tolerans” (Verbal förlag) som presenterades vid en bokrelease på bokhandeln Konstig på tisdagskvällen. ”Noll tolerans” är en väldokumenterad skrift som rekommenderas till alla intresserade av frågan, inte minst kommunalpolitiker i beslutsposition.
Förutom en historisk genomgång av det officiella samhällets attityder till och åtgärder mot graffitin under de senaste trettio åren problematiserar han begreppen klotter och graffiti. Han visar att motståndet bland Stockholms ledande politiker mot lagliga väggar med argumentet att det skulle öka olagligt klotter inte har bevisats. Kanske är Stockholms nolltoleranspolicy rent av kontraproduktiv. En del talar för det. Stockholm är den enda av Nordens huvudstäder som fortfarande har en nolltoleranspolicy mot graffiti.
I ett efterord i Jacob Kimvalls bok beskriver Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki vad som hände när Helsingfors skippade sin nolltoleranspolicy 2008. ”Andelen graffiti och tags på förbjudna ställen har inte ökat, utan tvärtom minskat på ett iögonenfallande sätt. ” ”Den första lagliga graffitiväggen har gett upphov till en formidabel konstboom – och det inte bara i Helsingfors, för numera finns fria graffitiväggar runtom i hela Finland”.
Jacob Kimvall förespråkar inte olagligt klotter på andras egendom men däremot en syn på graffitikulturen präglad av kunskap och inte på löst tyckande. En förnuftig inställning kan jag tycka.

Skrivet av
Lars Epstein 00:15, 22 maj 2012 i kategori Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan

Ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) testade det tillgänglighetsanpassade utegymmet …

… och invigde nyheterna på Sätra Strandsbadet tillsammans med Nisse Duwähl.

Malin Bernt från idrottsförvaltningen demonstrerade de nya redskapen.
Nu kan även Stockholmare (och andra) i rullstol bada och jympa på ett riktigt utegym vid det undersköna Sätrastrandsbadet. En rullstolsramp rakt ut i Mälarens blåa vågor har installerats och en ny brygga byggts. På måndagseftermiddagen invigde ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson den ”tillgänglighetsanpassade” anläggningen dock inte genom att ta sig ett dopp i det kalla vattnet. I stället höll han ett kort tal och klippte tillsammans med Nisse Duwähl bandet. ”Det här har jag kämpat för i femton år”, berättade Nisse Duwähl som bor i Skärholmen. Malin Bernt som jobbar på idrottsförvaltningen demonstrerade de olika gymnastikredskapen och övertalade Joakim Larsson att göra detsamma. Något motvilligt lade han sig på mage och hävde sig upp och ner några gånger i ett av gymnastikredskapen. Efter utdelning av blomsterkvastar och äpplen var det hela invigt.

Den nya rullstolsrampen …

… rakt ut i den blånande Mälarens vatten.
Skrivet av
Lars Epstein 02:21, 4 maj 2012 i kategori City, Demokrati, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN

”Mamma jag måste sluta. Statsministern kommer här. Jag måste ta en bild”, sade flickan som talade i mobil när Fredrik Reinfeldt passerade på Riksbron på väg från Riksdagen till Rosenbad på torsdagseftermiddagen. Och han poserade också villigt framför kameran. Vilken skön syn tyckte jag. Skulle Nicolas Sarkozy eller Wen Jiabao gjort samma sak i sina hemländer om någon hade velat ta en bild. Jag tvivlar, kanske har jag fel. Men Sverige är fortfarande lite grann som förr, trots allt. Det känns bra.

Skrivet av
Lars Epstein 01:25, 17 april 2012 i kategori Arkitektur, Demokrati, FÖRSTORA BILDEN, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Planer, Utanför innerstan

Linda Palo från Stadsbyggnadskontoret ledde Open Space-mötet om Aspuddens och Midsommarkransens framtida förtätning.
Runt hundra personer från Aspudden och Midsommarkransen kom till Konstfack vid Telefonplan på måndagskvällen för att diskutera sina stadsdelars framtid. Stadsbyggnadskontoret hade inbjudit till så kallat Open Space-möte under rubriken ”Du får snart fler grannar. Bidra med kunskap och tankar när Aspudden och Midsommarkransen blir en del av den centrala staden”. Förtätningen med nya hus har redan påbörjats i de båda stadsdelarna och kommer att fortsätta. Ett så kallat områdesprogram ska tas fram och med detta ville tjänstemännen ha hjälp. Och fick det också. I smågrupper diskuterade deltagarna och redovisade därefter sina synpunkter.

Brandstationen i Midsommarkransen, kulturhus eller skola eller både och i framtiden?
De flesta föreföll positiva till att få nya grannar i stadsdelen men ansåg också att det var viktigt att stadsdelarnas karaktär bevarades. ”Behåll gamla byggnader som ger karaktär åt området. Vi vill inte bo i ett miljonprogramsområde”, var en åsikt som framfördes på flera håll. När den gäller den omdiskuterade brandstationen som varit rivningshotad men som nu får vara kvar så diskuterades den framtida användningen. En arbetsgrupp har redan lagt fram ett förslag att förvandla brandstationen till kulturhus för både unga och gamla. Några ansåg att brandstationen ska användas till skolverksamhet, kanske i kombination med kulturhus.

Engagerade invånare i Aspudden …
Skolfrågorna var också ett hett diskussionsämne. Bristen skolplatser är stor i stadsdelarna och valfriheten existerar inte eftersom det är näst intill omöjligt för föräldrar som vill att deras barn ska gå i en kommunalt driven skola att få sin vilja igenom då det inte existerar några sådana lediga platser. Även bristen på förskoleplatser poängterades. Man ville ha lokaler som restauranger, caféer, affärer och förskolor i bottenvåningarna på de nya hus som byggs. Man ville ha platser avsatta för bilpoolsbilar. Exploatera ”döda miljöer” och spar grönområdena, var en annan åsikt som fördes fram.

… och Midsommarkransen diskuterade …
Vid sammanfattningen efter fyra timmars diskussion var samstämmigheten total. Alla deltagare som yttrade sig var positiva till Stadsbyggnadskontorets initiativ att samtala med berörda medborgare och inhämta deras synpunkter innan planeringen sätter igång på allvar. Det kändes som alla de hundra deltagarna förvandlats till en enda stor familj under kvällen. Många fick säkert nya vänner bland grannarna under diskussionerna och projektledaren Linda Palo på Stadsbyggnadskontoret berättade att hon som tjänstemän var van vid att ta emot skäll från olika håll i sin yrkesverksamhet. ”Men inte i kväll. Det har känts helt fantastiskt”, sade hon.

… engagerat sina stadsdelars framtid.
Det är bara att hoppas att Stadsbyggnadskontoret nu tar som vana att på detta sätt lyssna med berörda medborgare innan större projekt lanseras och också tar till sig konstruktiva synpunkter. I så fall blir det i framtiden färre överklaganden, vilket ger snabbare planprocesser och genomföranden och berörda medborgare blir nöjda. På så vis uppnås en så kallad win-win-situation. Jag tror det var det som hände på mötet i Konstfack på måndagskvällen..

Alla verkade vilja välkomna nya invånare samtidigt som de värnade om sina stadsdelars speciella karaktär.
Mest kommenterade