Hello Mello jag blir galen …

Runt tusen personer demonstrerade på internationella kvinnodagen i Stockholm.

En av talarna var Sissela Nording Blanco från FI.

8 mars. Isiga kvällsvindar. En minusgrad visade termometern uppe på Katarinahissen. Men nere på Ryssgården ljöd de glödande talkörerna: ”Kampen fortsätter, sexismen ska krossas”, ”Inga torskar på våra gator”, ”Det spelar ingen roll hur du är klädd, du ska inte behöva vara rädd”.

Kvinnokampen tog sig olika uttryck.

En hel del män slöt upp i leden.

Marschen anträddes mot Medborgarplatsen.

Komikern Pernilla Hammargren var konferencier.

Komikern Pernilla Hammargren ledde mötet inför runt ett tusental demonstranter på den internationella kvinnodagen. Apropå den aktuella melodifestvalen påpekade hon att nio av de tio finalisterna är män.

Det var gott om plakat …

… och marschaller.

För att uppmärksamma detta faktum hade hon skämtsamt skapat en aktuell ramsa: ”Hello Mello jag blir galen, nio av tio är män i finalen”. Kanske inte den viktigaste arenan för kvinnokampen kan jag tycka. Men symptomatiskt. Javisst. Seriösare ämnen behandlades förstås också av de olika talarna innan demonstrationståget trampade igång mot Medborgarplatsen.

Från Lindgården på Djurgården till ABBA the Museum

Om drygt två månader (den 7maj) öppnar ABBA The Museum i den snart färdiga byggnaden på Djurgårdsvägen som huvudsakligen ska inrymma Hotell Melody. Det blir inte gratis att besöka anläggningen. Vuxna betalar 195 kronor och barn under 8 år 50 kronor.

Snart är det nya hotellet på Djurgårdsvägen färdigbyggt …

… där ABBA The Museum ska inhysas i källarregionerna.

På platsen låg tidigare den klassiska sommarrestaurangen Lindgården. När Stockholms stad sålde Lindgården till en privat fastighetsägare 1990 var det på villkor att denne skulle rusta upp byggnaderna. Det skedde inte. I stället vansköttes Lindgården under två decennier och förföll utan att staden följde upp kraven i köpeavtalet. Slutligen revs Lindgården för cirka två år sedan.

På platsen låg tidigare sommarrestaurangen Lindgården som presenterades på detta sätt …

… i Magda Englund-Hellmérs skrift från 1949.

Lindgården var den sista återstående byggnaden från funkisutställningen i Stockholm 1930. I slutet av 1940-talet var den stadens största och populäraste sommarrestaurang med levande musik sommarens alla dagar, framgår det av Magda Englund-Hellmérs skrift ”Djurgården – Förr och Nu”, från 1949. Det var då det. I framtiden blir det i stället inspelad popmusik i källaren på det nya hotellet som ersätter Lindgården.

Fina kläder bytte ägare

De inlämnade kläderna granskades med argusögon, men de flesta godkändes …

… och hängdes upp på galgarna …

… där besökarna fick ta det som passade i samma antal som de lämnat in.

Kläder som folk (mest kvinnor) tröttnat på bytte ägare på Tekniska museet. Evenemanget kallas för SwapShop, dvs. BytesAffär på svenska. Det är andra gången som formgivaren Agnes Nissen arrangerar en SwapShop. Tanken är att plagg som en ägare tröttnat på ska gå en ny vår till mötes hos en ny ägare utan att det kostar något vilket alltså skedde på lördagen med pluseffekten att plaggens livslängd förlängs. Miljövänligt och ekonomiskt. Suverän kombination.

En klänning kanske?

Eller två?

Eller en tröja?

I entrén granskades plaggen som folk hade med sig. Inte alla godkändes. Det skulle vara hela och rena. Gärna lite exklusiva. Inga urtvättade t-shirts. I kön märktes viss nervositet inför den noggranna granskningen av de medhavda plaggen. Men de flesta godkändes. Snart fylldes klädställningarna med tröjor, blusar, klänningar etc. upphängda på galgar. Besökarna fick plocka med sig lika många plagg som de haft med sig.

Arrangören formgivaren Agnes Nissen var nöjd med dagen …

… då också hennes kläder och smycken visades upp under en liten modevisning på SwapShopen.

En modevisning ingick också i SwapShopen. Agnes Nissens egna kläder och egentillverkade smycken visades upp på catwalken inför en till synes nöjd publik. Evenemanget går i repris på söndagen i Södra stallet på Tekniska museet kl 12-16.

Politisk strid om kvinnostaty

Den konservative politikern i Stockholms stadsfullmäktige åren 1887-1905, grosshandlaren och filantropen Bror August Willgott Danelius dog 74 år gammal 1908. Ännu 105 år efter hans död svävar hans ande över Stockholmspolitiken i Stadshuset.

Bror August Willgott Danelius (1833-1908).

Han testamenterade 2 miljoner kronor, en för den tiden väldig summa,  till Stockholms stad, B A Danelii stiftelse, vars avkastning delas ut bland annat till stadens förskönande men också till ändamålet ”att motverka de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras för att klavbinda arbetarebefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa föreningars drakoniska föreskrifter och påbud”, som det står i statuterna.

Det var denna formulering som orsakade en viss debatt i stadsfullmäktige för över hundra år sedan när politikerna 1909 skulle bestämma om de skulle ta emot donationen på dessa villkor eller inte, vilket de till slut gjorde.  Och det är den formuleringen som än i dag orsakar debatt i Stockholms kommunfullmäktige.

Konstnären Peter Lindes förslag till Svenska läkare mot kärnvapens fredsstaty …

… som är tänkt att stå på Kaptensudden på Djurgården någonstans mellan Gunnar Wennerberg …

… och Jenny Lind om jag förstått saken rätt, och som orsakat politiskt bråk bland Stockholmspolitikerna.

Varje år delas miljonbelopp ur stiftelsens avkastning ut till ändamål som stämmer överens med stiftelsens anda.  Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) skulle få 276 000 kronor i bidrag från stiftelsen för att låta skulptören Peter Linde göra en fredsstaty (en kvinna med en förgylld olivkvist i ena handen) att sättas upp på Kaptensudden på Djurgården. Det tyckte kulturförvaltningen liksom Stockholm Konsts chef Mårten Castenfors och den politiska oppositionen.  Men inte den styrande alliansen när frågan diskuterades på decembersammanträdet i kommunfullmäktige. Kruxet var att på statyn sockel planerar Peter Linde två reliefer som föreställer Nobelpristagaren Alva Myrdal (1902-1986) (fredspriset 1982) och Inga Thorsson (1915-1994)(som verkat för kärnvapennedrustning i Sverige och i FN).

I sin ansökan skrev SLMK ”vi vill resa en staty för att hylla alla kvinnor som arbetat och arbetar för fred och kärnvapennedrustning på vår jord”. ”Statyn visar dock inte detta genom sin utformning”, blev alliansens motivering till avslaget”, förmodligen syftande på att de båda kvinnorna på relieferna var socialdemokrater (något som alltså inte är förenligt med stiftelsens statuter, som det kanske är hög tid att se över, om nu detta är möjligt). Den politiska debatten lär fortsätta vid nästa fullmäktigesammanträde eftersom ärendet återremitterades, som det heter.

”Det finns många statyer över män som lett Sverige i krig” som här Karl X Gustav utanför Nordiska museet inte långt från Kaptensudden där fredsstatyn är planerad.

SLMK har nu skrivit ett öppet brev till ledamöterna fullmäktige där de understryker att fredsstatyn inte har något med partipolitik att göra. ”Det finns många statyer i Stockholm över män som lett Sverige i krig. Vi vill nu resa en kvinnostaty för alla dem som verkat för och kommer arbeta för att skapa fred på vår jord. Att kommunfullmäktige röstat för att bevilja medel ur Danelii stiftelse till en häst åt högvakten, men gett avslag åt en staty för kvinnan i fredsarbetet förvånar”.

Gasverket blir kulturcentrum

Den vackra tegelarkitekturen på gasverksområdet bevaras i sin helhet …

… utom lokstallet som ligger i vägen för den framtida Bobergsgatan.

Tegelarkitekturen i Värtagasverket är bedövande vacker. Jag upptäckte det när jag fritt fick röra mig inne på området på söndagen då det var öppet för allmänheten. Ferdinand Bobergs mästerverk från slutet av 1800-talet ska i sin helhet bli kulturcentrum. Endast det gamla lokstallet måste rivas för Bobergsgatan som i framtiden ska sträcka sig mellan husen.

De båda tegelgasklockorna blir förhoppningsvis konstscener. I den mindre var det öppet hus på söndagen …

…. med mängder av besökare under dagen.

Ferdinand Bobergs två gasklockor planeras för olika former av scenkonst.  Jag hoppas det går i lås. I den mindre av de två var det möjligt att på söndagen gå in och uppleva storslagenheten och det ville många stockholmare. Köerna var långa till entrén.

Hit ska Spårvägsmuseet flytta …

… och här blir det skola.

Hittills är det klart att Spårvägsmuseet ska flytta till gasverksområdet från Söder och att en skola ska härbärgeras in i en av byggnaderna. På exploateringskontoret tittar man just nu på det 60-tal intresseanmälningar från olika företag och organisationer (många med kulturell anknytning) som anmält intresse att flytta in i någon av de runt trettio byggnaderna som finna på gasverksområdet. Framåt våren börjar det klarna vilka det blir.

Jag tror det blir ett kulturcentrum av klass i framtiden om inget oförutsett inträffar.

Abbamuseum två trappor ned

Björn Ulvaeus som fotomotiv på tisdagens presskonferens på Hasselbacken.

”En askungesaga”, kallade Björn Ulvaeus, Abbamedlemmen, sin egen popgrupps sagolika framgångar på 70-talet, vid en presskonferens på onsdagen om det nya Abbamuseet som ska inrymmas i Hotell Melody nu under byggnad på platsen där gamla Lindgården låg mellan Liljevalchs och Blå Porten på Djurgården.

Abbamuseets framtida lokal två trappor under jord i nya Hotell Melody mittemot Hasselbacken.

Två trappor ner under jord ska Abba The Museum öppnas om ett halvår som en permanent utställningsdel i popmuseet Swedish Music Hall of Fame med interaktiva attraktioner som möjlighet för besökaren att låtsas sjunga tillsammans med gruppen i en holograminstallation.

”En askungesaga”, kallade Björn Ulvaeus sin och sina Abbakamraters formidabla succé på 1970-talet.

Flera andra platser har varit på förslag under årens lopp för Abbamuseet, bland andra det gamla tullhuset i Stadsgården där Fotografiska nu är beläget.  Björn Ulvaeus har tidigare varit tveksam ”till att bli ett museiföremål innan min död” som han uttryckte sig på presskonferensen. Men nu tyckte han det kändes bra att ingå i det större popsammanhanget.

Nya Hotell Melody, där gamla Lindgården låg, blir hemvist för popmuseet Swedish Music Hall of Fame med den permanenta utställningen Abba The Museum.

Vad det kommer att kosta att gå in på museet är i dagsläget inte bestämt. ”Men det kommer att bli tillgängligt”, säger vd:n Mattias Hansson, utan att precisera närmare. Att man räknar med många besökare är dock klart.  Inträdesbiljetten kommer att blir tidsstämplad och gäller för ett besök på en och en halv till två timmar. Ny publik släpps in varje kvart.

Boktryckarbostaden på Skansen alldeles nyrenoverad

Björn Andersson berättar om renoveringen av boktryckarbostaden på Skansen …

… särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen.

Boktryckarbostadens exteriör. Huset stod ursprungligen på Södermannagatan 10.

1700-talshuset som flyttades från Södermannagatan 10 till Skansen på 1930-talet och inreddes som boktryckarbostad i hantverkskvarteret har stått och förfallit de senaste åren . Tapeterna flagnade och det var allmänt nedgånget eftersom det var öppet jämt och blev till slut ovisningsbart. Björn Andersson på Skansens byggnadsavdelning tyckte att något måste göras. Och nu är det gjort.

Boktryckarbostadens kök …


… och stora sal.

Den gamla inredningen speglade en interiör från 1780-talet. Den nya som blev klar för en vecka sedan föreställer en boktryckarbostad på 1840-talet. Här bodde Henrik och Beata. De gav ut tidningen Hwad Nytt.

I kammaren på bordet ligger …

… några exemplar av tidningen av Hwad Nytt …

… och står ett ställ med två gåspennor som försatte mig i tankar.

Björn Andersson visade boktryckarbostaden på torsdagskvällen för medlemmarna i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Han berättade särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen som gjorts på tidstypiskt sett. Våderna är inte som nuförtiden klistrade på väggen utan fastspikade med små nubb, vändspikade kallas tekniken för. Själv stod jag en stund och grunnade över gåspennorna på bordet och undrade hur Henrik och Beata skulle ha reagerat om de vaknat upp i dagens dataålder. Förmodligen skulle de ”inte ha trott sina ögon”.

En tyst minut för den utdöda japanska floduttern

En tyst minut för för utdöda djurarter hölls vid Livsröset på Stora Skuggan. Frän vänster på bilden: Hanna Sjöberg, Maria Bergström. Pella Thiel och Michel Silvestri.

Livsröset, en anspråkslös liten hög med stenar, på en gräsbevuxen kulle intill klockstapeln vid Stora skuggan mellan 4 H-gården och amfiteatern. installerades på världsmiljödagen den 5 juni i år till minne av utdöda djurarter. På söndagen samlades ett antal personer för att med en tyst minut hedra de utdöda djurarterna och samtidigt tillfoga några nya stenar. Detsamma skedde samtidigt vid andra livsrösen (Life Cairns) runt om i världen.

Den utdöda japanska floduttern …

Pella Thiel lade en sten på röset för den japanska floduttern som av det japanska miljödepartementet för bara tre veckor sedan förklarades vara en utdöd art. Den japanska uttern sågs senast i vilt tillstånd då den fotograferades i en flod i staden Susaki 1979.

… hedrades med en tyst minut av Pella Thiel.

Maria Bergström lade sin sten för vandringsduvan som uppträdde i enorma mängder och förmörkade himlen över Amerika i mitten på 1800-talet. En flock som uppskattades till mellan tre och fem miljarder vandringsduvor observerades i Cincinnati 1866. Men på grund av jakt och ändrade levnadsbetingelser dog arten snabbt ut. Det sista levande exemplaret var vandringsduvan Martha som dog i Cincinnati Zoo 1914.

En sten till minnet av den utdöda  tasmanska pungvargen.

Hanna Sjöberg lade sin sten på röset för den tasmanska pungvargen. Den sista individen dog ut i fångenskap i Hobart Zoo i Tasmanien 1936.

Det finns prognoser som säger att hälften av alla nu levande djurarter kan vara utdöda om hundra år. Dags att ändra livsstil och fara varsamt fram med miljön?

Rädda sista giraffkranen! Låt den komma tillbaks till Skeppsbron

Den sista giraffkranen på Beckholmen …

… tycks hänga lite med huvudet.

Ett landmärke är hotat. Sedan 1990-talet har de två giraffkranarna vid Gustav V-dockan på Beckholmen glatt stockholmarna och de båtburna turisterna på väg in mot kajen (förutom att de gjort nytta på varvet). Nu är den ena kranen skrotad och den kvarvarande måste bort när varvsområdet är sanerat och färdigrenoverat.

Tor Svae föreslår att giraffkranen flyttas tillbaks till Skeppsbron där den stod från början …

… spåren finns fortfarande kvar.

Nu föreslår ägaren till kranen, skulptören och scenografen Tor Svae, som målade de båda hamnkranarna till giraffer 1988 när de fortfarande stod i Hammarbyhamnen, att den sista kvarvarande giraffkranen flyttas till Skeppsbron där den ursprungligen stod.

Kranarna stod från början på Skeppsbron innan de blev giraffer. Foto på 1930-talet från Stockholmskällan.

Idén är strålande. På Skeppsbron skulle giraffkranen bli en turistattraktion och samtidigt ett originellt minnesmonument över en svunnen hamnepok. Varför vänta. Det är bara att återigen kalla på Lodbrok (som flyttat kranen tidigare). På Skeppsbron finns också lämpligt nog de gamla kranspåren fortfarande kvar intakta i stenläggningen.

Sista giraffen försvinner snart

Uttjänt giraffkran på Beckholmen monteras ned.

Girafferna på Beckholmen finns snart inte mer. De har tjänat ut. Den ena är redan nedmonterad, snart skrotas också den andra. De två lyftkranarna från slutet av1980-talet på Beckholmen förvandlades till landmärken när de målades om till giraffer. Det var då det.

Beckholmen står inför en omfattande omdaning …

Nu står hela Beckholmen inför en stor upprustning. Omfattande marksaneringar pågår sedan ett år tillbaks. Det finns mycket att sanera sedan tiden då det tillverkades beck och tjära på Beckholmen under några hundra år från 1600-talet och framåt. Även varvsverksamheten har bidragit med sin andel.

… så här tänker sig Djurgårdsförvaltningen den breddade Gustav V:s docka och den nya 25 meter höga verkstadshallen intill.

Djurgårdsförvaltningen som disponerar den statligt ägda Beckholmen har lagt fram ett förslag som innebär att varvsverksamheten fortsätter, den största dockan (Gustav V:s ) breddas, en ny verkstadshall hög som ett åttavåningshus byggs och hela området spärras av för allmänheten utom parken närmast Beckholmssundet och en sträcka längs östra kajen.

Stadens politiker har ännu inte gett klartecken till förslaget. En stadsplan ska arbetas fram (någon sådan finns inte för Beckholmen). I tjänsteutlåtandet till politikerna i Byggnadsnämnden som ska diskutera Beckholmen kommande tisdag understryks vikten av att storleken och utformningen av den nya verkstadshallen noggrant prövas, liksom att allmänheten ges goda möjligheter att besöka ön utan att det inkräktar på den industriella verksamheten.