Solig femrummare vid Odenplan till omedelbar uthyrning

DN:s tidningsarkiv långt ner i källaren under DN-huset är en skattkammare …

… här kan man hitta ett exemplar av en på dagen 100 år gammal tidning.

Inget doftar så gott som gammalt gulnat tidningspapper. Följaktligen begav jag mig några källarvåningar ner i DN-huset till arkivet för att bläddra i en 100 år gammal DN från den 8 januari 1913.

Största nyheten den 8 januari 1913 var det expansiva byggandet på Östermalm här illustrerat med en bild från Karlaplan …

… och på Djursborg vid entrén till Gärdet (var den nu var belägen) …

… och ”Liljewalchs lilla vackra tvåvåningshus”  (dömt att försvinna) i hörnet av Karlavägen och Skeppargatan inklämt bland de nya hyreskasernernas brandgavlar.

Det var året före första världskrigets utbrott. Husbyggandet var i full gång på Östermalm och ”hade fortskridit så långt, så att det periferiska Östermalm på sina ställen blifvit förvandladt nästan till oigenkännlighet”, som det heter i en artikel på första sidan.

Bostadsbrist var ett okänt begrepp (för den med pengar) . En solig 5:a vid Odenplan fanns till uthyrning på direkten.

Det rådde knappast bostadsbrist 1913 som man kan tro att döma av det intensiva byggandet. Massor med lediga rum och lägenheter annonserades ut. På Odenplan exempelvis kunde man hyra en solig femrummare på direkten.  För den som hade råd med hyran vill säga.

Gustav V rökte Pera-cigarretter enligt den här annonsen.

På Central-Biografen kunde man se en dansk konstfilm och ”förstklassiga nyheter”.

Strutskompaniet hade gått i konkurs. Utförsäljning på Stallmästaregården annonserades.

Kungen (Gustav V) rökte Pera-cigarretter om får tro generalagenten Hallbergs annons och på Central-Biografen på Bryggaregatan 3 kunde stockholmarna se stumfilmsstjärnan Edith Burman Psilander i den danska konstfilmen ”Trofast kärlek”.  Strutskompaniet hade gått i konkurs och på konkursauktionen kunde intresserade inköpa sig en struts (!) om jag fattat annonsen rätt.

”Hvilken är den vackraste kvinnodräkten?” var frågan för dagen. Den här var väl inte så dum. Onödigt mycket tyg kanske.

Att läsa gamla tidningar kan ge lika stor behållning som att läsa dem dagsfärska. Ibland större.

De kraschade paraplyernas dag

Maratonlöparna kämpade i sina svarta sopsäckar till skydd mot regnet.

Publiken kämpade med sina paraplyer i blåsten.

Glesa var publikleden längs Stockholm gator när självplågarna sprang sina drygt fyra mil i årets maratonlopp. Löparna kämpade sig tappert fram i blåsten och kylan, några iklädda svarta sopsäckar till skydd mot hällregnet. Åskådarna hade fullt upp med att hindra sina paraplyer från att slita sig och  segla iväg i höststormarna. Temperaturen på Katarinahissen visade 4 plusgrader. Papperskorgarna fylldes snabbt med resterna av kraschade paraplyer. Är årets sommar redan förbi? Kanske, kanske inte.

Hon bytte paraply …

… men vad hjälpte det.

När inte paraplyet gjorde tjänst längre …

… gav han upp och slängde det.

Stans papperskorgar fylldes …

… med förbrukade paraplyer…

… och när papperskorgarna var fulla lämpades paraplyresterna på gatan.

En win-win-situation uppstod i Aspudden och Midsommarkransen på måndagskvällen

Linda Palo från Stadsbyggnadskontoret ledde Open Space-mötet om Aspuddens och Midsommarkransens framtida förtätning.

Runt hundra personer från Aspudden och Midsommarkransen kom till Konstfack vid Telefonplan på måndagskvällen för att diskutera sina stadsdelars framtid. Stadsbyggnadskontoret hade inbjudit till så kallat Open Space-möte under rubriken ”Du får snart fler grannar. Bidra med kunskap och tankar när Aspudden och Midsommarkransen blir en del av den centrala staden”.  Förtätningen med nya hus har redan påbörjats i de båda stadsdelarna och kommer att fortsätta. Ett så kallat områdesprogram ska tas fram och med detta ville tjänstemännen ha hjälp. Och fick det också. I smågrupper diskuterade deltagarna och redovisade därefter sina synpunkter.

Brandstationen i Midsommarkransen, kulturhus eller skola eller både och i framtiden?

De flesta föreföll positiva till att få nya grannar i stadsdelen men ansåg också att det var viktigt att stadsdelarnas karaktär bevarades. ”Behåll gamla byggnader som ger karaktär åt området. Vi vill inte bo i ett miljonprogramsområde”, var en åsikt som framfördes på flera håll. När den gäller den omdiskuterade brandstationen som varit rivningshotad men som nu får vara kvar så diskuterades den framtida användningen. En arbetsgrupp har redan lagt fram ett förslag att förvandla brandstationen till kulturhus för både unga och gamla. Några ansåg att brandstationen ska användas till skolverksamhet, kanske i kombination med kulturhus.

Engagerade invånare i Aspudden …

Skolfrågorna var också ett hett diskussionsämne. Bristen skolplatser är stor i stadsdelarna och valfriheten existerar inte eftersom det är näst intill omöjligt för föräldrar som vill att deras barn ska gå i en kommunalt driven skola att få sin vilja igenom då det inte existerar några sådana lediga platser. Även bristen på förskoleplatser poängterades.  Man ville ha lokaler som restauranger, caféer, affärer och förskolor i bottenvåningarna på de nya hus som byggs. Man ville ha platser avsatta för bilpoolsbilar. Exploatera ”döda miljöer” och spar grönområdena, var en annan åsikt som fördes fram.

… och Midsommarkransen diskuterade …

Vid sammanfattningen efter fyra timmars diskussion var samstämmigheten total. Alla deltagare som yttrade sig var positiva till Stadsbyggnadskontorets initiativ att samtala med berörda medborgare och inhämta deras synpunkter innan planeringen sätter igång på allvar. Det kändes som alla de hundra deltagarna förvandlats till en enda stor familj under kvällen. Många fick säkert nya vänner bland grannarna under diskussionerna och projektledaren Linda Palo på Stadsbyggnadskontoret berättade att hon som tjänstemän var van vid att ta emot skäll från olika håll i sin yrkesverksamhet. ”Men inte i kväll. Det har känts helt fantastiskt”, sade hon.

… engagerat sina stadsdelars framtid.

Det är bara att hoppas att Stadsbyggnadskontoret nu tar som vana att på detta sätt lyssna med berörda medborgare innan större projekt lanseras och också tar till sig konstruktiva synpunkter. I så fall blir det i framtiden färre överklaganden, vilket ger snabbare planprocesser och genomföranden och berörda medborgare blir nöjda. På så vis uppnås en så kallad win-win-situation. Jag tror det var det som hände på mötet i Konstfack på måndagskvällen..

Alla verkade vilja välkomna nya invånare samtidigt som de värnade om sina stadsdelars speciella karaktär.

Såpbubblor på Järntorget

Skimrande såpbubblor blåste jag i min barndom. Detta enkla nöje har uppenbarligen överlevt tidens växlingar som jag kunde konstatera i dag på Järntorget. Undrar om också hartsfiolerna fortfarande är i bruk? Man fäste en björntråd i ett fönsterbleck och började gnida med en hartsbit så att det lät som en klagande katt varpå den irriterade lägenhetsinnehavaren öppnade fönstret och undrade varifrån det gnällande ljudet kom.  Sånt kallades pojkstreck på min tid. Det var mest pojkar som busade på 50-talet som jag minns det. Flickorna hoppade visst mest hopprep. Tiderna förändras.

Bromstens industriområde påminde om ett utbrunnet Bronx

Circles and Weirds muralmålning ”Fascinate” från 1989 är den enda graffitikonsten som blir kvar i gamla Bromstens industriområde som nu ska förvandlas till ett stort bostadsområde.

Bromstens sunkiga industriområde inte långt från Spånga station finns inte mer. Det mesta är rivet. Men kvar står den väldiga muralmålningen Fascinate av graffitikonstnärerna Circle och Weird från 1989. Den ska enligt planerna ingå i det nya bostadsområde på 1 500 bostäder som planeras på platsen.

Björn Engberg signerar sin bok ”Bromsten – 25 år av bombing & burners” på bokreleasen i torsdags.

Bromstens industriområde blev i slutet av 1980-talet ett eldorado för graffitiintresserade tonårskillar i trakten som kanske inte alla var så välanpassade i tillvaron.  Circle, som numera har en tatuerarateljé i Sundbyberg, berättar i en nyutkommen bok ”Bromsten – 25 år av bombing and burners” av konstnären Björn Engberg, om hur det hela började.

Inspirationen hämtades från den amerikanska dokumentärfilmen Style Wars som skildrade graffitin och hiphopkulturen i New York. Den visades på svensk teve 1984.

Circle framför en Wresmålning 1987. Foto av Serw ur Björn Engbergs bok.

”Bromstens industriområde påminde på ett sätt om ett utbrunnet Bronx, det var samma känsla, samma karaktär. På den tiden var det ännu mer ostädat där än vad det är nu. Det var som en stor öde plats mellan bostadsområdena, en gigantisk lekplats där folk kunde göra vad dom ville. Det stod alltid övergivna, plundrade bilar där och eftersom marken var privat så var det ingen som ville kosta på att frakta bort något. Allt blev bara stående där och det blev mer och mer ghettofeeling hela tiden. Att då göra en målning där framhävde den konstart man höll på med så jävla mycket. Jag menar, graffen passar inte in överallt, den gör sig inte i ett villaområde. Det är som olja och vatten, det bara skär sig. Så vi sökte alltid efter dom där urbana miljöerna där våra målningar fick sin starka identitet. Det var inte bara i Bromstens industriområde vi rörde oss, vi sprang runt i alla jävla industriområden, tunnlar och layups vi kunde hitta”, berättar Circle.

”Drug World War”. ”First you take the drugs – then the drugs takes you”. Muralmålning av Circle 1990. Foto av Dyre ur Björn Engbergs bok.

Många av graffitimålarna (Crome, Card, Serw, Rustle/Iano, Astma, Dire, Sken, Relik och Cbee/Patron), i Bromstens industriområde under åren, är intervjuade i Björn Engbergs bok som också är rik på fotografier tagna av Björn Engberg och graffitimålarna själva på numera försvunna graffitimålningar i området. Försvunna är inte bara graffitimålningarna. Försvunnen är en hel epok ”en oas i förfall, i en i övrigt uppstädad och välplanerad stad”, som Björn Engberg skriver i bokens förord. “Allt som inte är rent och snyggt byggs idag bort och jag är rädd att hela Stockholm snart kommer att se ut som Hammarby Sjöstad. Jag vill försöka visa att något slitet och nersprejat också kan vara betydelsefullt och vackert”, säger han också. Jag kan bara hålla med.

PS. Apropå boktiteln ”Bromsten – 25 år av bombing & burners” så tror jag mig ha förstått att bombing är detsamma som ett sprejande av signaturen (tag) på så många ställen som möjligt (oftast inte så uppskattat av den stora allmänheten) medan burner är ett fullständigt konstverk som bränner till i ögonen på betraktaren (som Circles Fascinate och Drug World War).

Läs också: Fascinate blir kvar i Bromsten

Demonstrationer utanför Stadshuset inför Slussenbeslutet

Ett drygt hundratal personer demonstrerade utanför Stadshuset mot rivningen och nybyggnaden av Slussen inför debatten och beslutet i kommunfullmäktige på måndagseftermiddagen. ”Lämna vyerna fria, ingen mer galleria”, ”Ni förstör vår vackra stad, vi vill ha vårt klöverblad”, ”Slussen är unik, klarar all trafik”, ”Nordinfår ett rykte som marodör, om han vårt vackra Stockholm förstör” och andra slagord skanderades.

Åhörarläktaren är för första gången i mannaminne fullsatt till sista plats. Strax börjar Slussendebatten!

Rivningen av Slussen förbereddes redan på 1970-talet

Rivningen av Slussen har förberetts i årtionden genom medveten brist på underhåll om man får tro flera före detta ingenjörer på Stockholms gatukontor som intervjuats av frilansjournalisten Jan Ohlin i en debattartikel i ETC Stockholm.

Ingenjören Carl Silwerbrand, 89, började på Gatukontoret på 1970-talet.  ”Vi fick tydliga direktiv att inte satsa mer än nödvändigt på Slussen då den skulle bytas ut”, säger han i artikeln. Samtida kollegan ingenjör Lars Modée säger samma sak. “Vi begärde 20 miljoner till underhåll, men fick bara fem. Då sa vi: ”Slussen är räddningslöst förlorad.
Det var omöjligt att upprätthålla kvaliteten med de små medel vi fick, och det var uppenbart för oss att avsikten var att Slussen skulle rivas”.

Ingenjören Åke Bjurholm. 67, efterträdde Carl Silwerbrand på 1980-talet. Enligt Åke Bjurholm har Gatukontoret haft siktet inställt på att riva Slussen så länge han har arbetat där. Åke Bjurholm har arbetat med Slussen i många år och menar att den gamla betongen har slitits hårt och måste bytas ut. Men man behöver inte riva bort alltihop för att reparera Slussen, enligt honom. Slussen är byggd i 24 sektioner, som tårtbitar, som går att byta ut var för sig.

De f.d. gatuborgarråden i Stockholm Ulf Adelsohn (m) och Lennart Rydberg (fp) säger i artikeln att de inte kände till några rivningsplaner för Slussen. Ingemar Josefsson (s), gatuborgarråd 1988-1991 ger en annan bild.

Under Ingemar Josefssons tid som borgarråd kom frågan om Slussen upp till ytan.

– Det var mitt under pågående möte, inte ens som ett anmält ärende, som Gatukontoret berättade att Slussen höll på att rasa ihop, berättar han.

Han avbröt omgående mötet för att begära mer information.

– Jag sa att vi måste stänga av Slussen för att reparera den. Men då backade Gatukontoret. Det behövdes inte, sa de då istället, fullt så illa var det kanske inte.

Detta ledde till en granskning av Slussen och den första tävlingen om Slussens förnyelse, en process som genomfördes med vad Josefsson beskriver som en helt öppen syn. Men resultatet lades på is. Inget hände.

Det som togs fram ”dog”. Ja, det kan bli så. När tjänstemännen inte får som de vill driver de inte en viss fråga, och då kommer den inte fram, helt enkelt, säger Ingemar Josefsson.


Läs hela Jan Ohlins artikel här.

Rapport från Tegelbacken

Trängseln har tilltagit vid Tegelbacken. Bilköerna är permanenta från Stadshuset ned mot Vasabron på den enda kvarstående körfilen. Halva kajen mellan Centralbron och Vasabron är avstängd. Eländet är värre än vanligt. Men det är bara tillfälligt. Häromdagen inleddes arbetet med att förbättra framkomligheten för fotgängare och cyklister på denna olycksdrabbade plats.

Stan satsar 10 miljoner kronor på att räta ut snäva kurvor, flytta murar, bredda cykelbanor, anlägga övergångsställen och tydliggöra vad som är cykelbana och vad som är trottoar. Kort sagt göra trafiken säkrare. Utmärkt. Med den vetskapen får man stå ut med det tillfälliga trafikkaoset.

Krav på Mynttorget: ”Frige de svenska journalisterna!”

Demonstranterna visade upp bilder på de fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye …

En grupp människor med ursprung i Ogaden, den omstridda provinsen i sydöstra Etiopen på Afrikas horn, demonstrerade mot den etiopiska centralregeringen på Mynttorget på onsdagseftermiddagen. Kravet var att de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som tillfångatogs i Ogaden i förra veckan ska friges  och “att alla politiska fångar ska släppas och att de etiopiska ockupationsstyrkorna omedelbart ska lämna provinserna Oromo och Ogaden”.

… och Johan Persson.

”Har ni börjat riva Slussen redan?”

Trafikljusen blinkar och vägbanorna har lagts om ner mot Slussplan. Stora stycken av gatan är uppbruten och tornar upp sig i en pyramid. ”Har ni börjat riva Slussen redan?” Min fråga besvarades med ett leende. ”Nej, vi ska bara lägga på ny röd asfalt – tyst asfalt”, löd vägarbetarens lugnande svar. Än finns det hopp om gamla Slussen.