Ateljé Uggla – den sista klassiska fotoateljén ännu i drift

Anrika Ateljé Uggla där jag inledde min misslyckade karriär sam ateljéfotograf är den enda av de klassiska fotoateljéerna som fortfarande finns kvar.

Fingrarna gulnade, men inte bara av cigarretterna. Bildkopieringen med händerna utan handskar hela dagarna i plåtskålarna fyllda av fix och framkallning bidrog påtagligt. I den lilla mörka kabyssen utan ventilation upplyst med en svagt skinande gul glödlampa på Ateljé Uggla blandade jag framkallning på gammalt sätt med dammande kemikalier ur stora pappburkar på vilkas etiketter det stod ”Wallenborgs kemisk-tekniska fabrik”. En gång tilläts jag ta ett passfoto på en kund i ateljén. Men hon klagade på resultatet. Så jag gavs ingen ny chans att fotografera.

Där, fyra trappor upp på Kungsgatan 18, kopierade jag råprov och hostade fram mina ungdomsdagar i den stickande syrefattiga luften med en John Silver ständigt mellan läpparna. Det var mina obetalda lärlingsår för runt ett halvsekel sedan.

Ateljé Uggla på den tiden var framför allt fotografen Rolf Winquist, legendaren, men också Carl-Johan Rönn, assistenten, Stig Holmes, reklamfotografen, Bo Appeltoft, barnfotografen, de åtta retuschöserna, kopisterna och den storslagna receptionen.

Fotografen Mats Burman som jag mötte på Kungsgatan 18 har drivit den i snart fyrtio år …

Ateljé Uggla var bara en av stadens alla eleganta fotoateljéer på den tiden, för femtio år sedan. Där mötte jag också den unge Mats Burman, fotografen som på sjuttiotalet tog över och än i dag själv driver Ateljé Uggla när alla andra traditionsrika fotoateljéer som Bergne, Jan de Meyere och Edvard Welinder för länge sedan lagt ned verksamheten.

… nu gör han allt själv, retuscherar och fotograferar …

Efter trettio år i Gallerian flyttade Mats Burman för drygt fem år sedan till Grevgatan 52 på Östermalm. I entrén hänger rader av typiska ”Ugglaporträtt” på kända och okända, en veritabel utställning som är öppen även för dem som inte är kund.  Kundkretsen har minskat i dessa digitala tider men tekniken är den gamla, hantverksmässiga, med skillnad att fotografen numera är allt i allo.

… här instruerar han familjen Alpen att hoppa …

… för att få en klassisk studie i Philippe Halsmans anda.

När jag kommer på besök sitter Mats Burman lutad över en kopia i syrafast papper och retuscherar med en finhårig pensel i väntan på dagens första kund, familjen Alpen, Joachim och Elise med barnen Anna och David. Först en konventionell gruppbild. Mats Burman småpratar med familjen, lättar upp stämningen, kollar exponeringsvärdet i provblixtarna, tar snabbt en rulle med Hasselbladarn, tar ut kassetten, byter vant film, får familjen att hoppa som i Philippe Halsmans berömda bilder.

Här hämtar en nöjd Gerhard Lindholm ut sina kopior från grupporträttet med släkten.

I en paus kommer Gerhard Lindholm inför att hämta en tjock bunt kopior efter en fotografering med hela släkten. Fotograferingen fick han i present, men kopiorna som han ska ge alla de unga släktingarna får han betala själv. Det går på ett antal tusenlappar. ”En dyr present”, skrattar han. ”Men det får det vara värt”.

Mats Burman i fotoateljéns entré som är en formlig fotoutställning av klassiska ”Ugglaporträtt” öppen att besöka för den intresserade allmänheten, även för den om inte är kund.

Celebert besök på Kontrasts vernissage av Årets Bild

Sveriges pressfotografers prisbelönta bilder tagna 2012 visas för första gången i Stockholm. På skärtorsdagen öppnade utställningen av Årets Bild på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8. Årets fotograf, Magnus Wennman på Aftonbladet, sågs i vimlet bland kollegor och andra besökare.

Mats Hoofgard och hans bror Pekka poserar på varsin sida av fotografen Magnus Wennmans bild av Mats som utsetts till Årets porträtt.

Störst uppmärksamhet bland besökarna väckte bröderna Hoofgard, Mats och Pekka, särskilt Mats, som är avbildad med sin råtta i famnen, bilden tagen av just Magnus Wennman och utsedd till Årets porträtt. Celebert besök kan man säga.

Mats Hoofgard förlorade sitt jobb som byggnadsarbetare för femton är sedan och lever sedan dess som hemlös. Tillsammans med brodern i samma situation brukar de tillbringa stor del av tillvaron med att försöka tigga ihop pengar till livets nödtorft nere på Plattan.

Anonym besökare betraktar frilansfotografen Casper Hedbergs bild från Afghanistan som ingår i  förstapriskollektionen tema Sportreportage.

Årets fotobok 2012

Fotografen Robert Franks ”Les Américains” som kom ut 1958 anses av många (inklusive mig) vara den viktigaste fotoboken som kom ut under förra seklet. Den innebär genombrottet för ett personligt men samhällskritiskt bildspråk som få seriösa fotografer på den tiden undgick att ta intryck av.

Robert Franks banbrytande bok ”Les Américains” från 1958.

Robert Frank (född 1924) kom till USA första gången 1947. Under sex års tid reste han mellan Europa och USA innan han fick ett Guggenheimstipendium som gjorde att han kunde resa runt i trettio stater under nio månader 1956 och 1957 och ta de bilder som så småningom resulterade i den banbrytande boken som först inget förlag i USA ville ge ut.  Den amerikanska versionen ”The Americans” gavs ut först 1959.

Några av Robert Franks bilder från Valencia 1952 publicerades först i en spansk utställningskatalog 1985 …

Tidigare, under några månader 1952, vistades Robert Frank i Valencia i Spanien. Där utvecklade han ett personligt, empatiskt fotograferande, skilt från hans tidigare mer distanserade förhållningssätt till omvärlden.  En del av bilderna publicerades i en spansk mediokert tryckt utställningskatalog med det paradoxala namnet ”Robert Frank Sobre Valencia 1950”.

… men nu har Steidl i Tyskland publicerat ett fylligare urval i bättre tryck …

Nyligen har det utmärkta tyska förlaget Steidl gett ut boken ”Robert Frank Valencia 1952” i bättre tryck och med ett fylligare urval bilder (ca 50 stycken), vilket gör den till Årets fotobok 2012 enligt min personliga uppfattning.

… som enligt min uppfattning gör den till Årets fotobok 2012.

Pieter ten Hoopens poetiska realism på Galleri Kontrast

Pieter ten Hoopen samtalar med fotografkollegan Susanne Walström på vernissagen.

Pieter ten Hoopens förmåga att komma människor nära med sin kamera skulle jag vilja kalla poetisk realism. En avancerad konst.

Bilder …

Under en tid följde och fotograferade Pieter ten Hoopen sju unga japaner. ”Tokyo 7” heter boken och utställningen som hade vernissage på Galleri Kontrast på lördagen.

… och besökare …

Det handlar om ”unga japaner som drömmer om att bryta det klassiska mönstret att ta examen, få jobb på ett storföretag och stanna där resten av livet utan att vilja eller kunna bekanta sig med resten av världen. Dessa personer, som blev mina vänner, har till skillnad från tidigare generationer nära kontakt med omvärlden, de har rest och söker efter ett liv som ger mer. Men de för en kamp mot sitt eget samhälle och dess normer.”, skriver Pieter ten Hoopen bland annat i introduktionen till boken och utställningen.

… på utställningen.

Sevärda fotoutställningar

Birgitta Bratthall berättar på Alviks bibliotek om sina bilder för en besökare.

Man behöver numera inte nödvändigtvis gå till Fotografiska, Moderna eller Kontrast för att överraskas av bra fotografi. Det poppar upp fotoutställningar lite här och där som i helgen när det var vernissage på både Alviks bibliotek och Gunnels krog i Gamla stan.

Sven-Olof Rönnskog i samspråk om sina bilder med motiv från olika spektakulära utsmyckningar på hus i staden.

Sven-Olof Rönnskog har vandrat runt i stan och fascinerats av olika husdekorationer många gånger svåråtkomliga för blotta ögat på grund av för långt avstånd där de befinner sig högt ovan mark. Med teleobjektiv har han kunnat ta ”närbilder” av husprydnaderna som han kopierat in i bilder av husen de sitter på. Originellt och pedagogiskt.  Bilderna hänger på Alviks bibliotek tillsamman med Birgitta Bratthalls porträtt av punkare i City och personliga stadsstudier.

Foto: Hans Wahlgren

Hans Wahlgren har alltid sin kamera beredd inför tillvarons alla snabbt förbiglidande yttringar som han i mångbottnade bilder påpassligt fångar oftast med en underliggande humoristisk poäng. Kollektionen på Gunnels krog blir till en samtidsskildring av Stockholm och dess invånare. Sevärt. Båda utställningarna hänger december ut och Hans Wahlgrens också i januari.

Foto: Hans Wahlgren

Bilder från Hötorget

Hans T Dahlskog på utställningen.

Min gamle vän och fotokollega Hans T Dahlskog, 74, hade vernissage i dag på Stadsmuseet med sin utställning av fotografier som han tagit under att par års strosande på Hötorget med sin analoga kamera. Det är mest porträtt på människor han stött ihop med men också några miljöbilder. Hans T Dahlskog  kallades ofta ”den cyklande fotografen” under sina aktiva år på Pressens Bild, eftersom han aldrig skaffade sig något körkort, utan tog sig till fots eller på sin hoj till och från uppdragen om det inte gällde någon olympiad eller annat avlägset jobb. Numera specialiserar han sig på en plats i Stockholm som han ofta återvänder till med sin kamera. Slussen är platsen som gäller det närmaste året.

Tre finska trillingar och storasyster längst till höger. Foto: Hans T Dahlskog

FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson på Konserthustrappan ett par timmar innan han skulle flyga till New York. Foto: Hans T Dahlskog

Två porträtt. Foto: Hans T Dahlskog

PS. Missa inte heller Stadsmuseets fina utställning Stockholmsfotografer med många sevärda historiska Stockholmsbilder som fortfarande pågår i valvet på bottenplanet. Hans T Dahlskogs utställning finns en trappa upp.

Bilder från Fotomässan

Man kan inte påstå att det är speciellt högljutt på Fotomässan även om det verkar så på den här bilden.

Det finns många böcker att bläddra i …

Kameror och prylar, böcker och bilder, föredrag och tekniska tips. Fotomässan i Älvsjö är i gång över helgen. Lite i kommersiellaste laget i min smak. Men okej, det finns några riktigt fina bildutställningar också som Jan Grarups, Margaret de Langes och DN-fotografernas. Och besökarna verkar trivas. Det är kanske viktigast.

… även om utbudet är lite väl snävt i mitt tycke.

Här kan man lära sig hur man gör sin egen fotobok.

Fotoutställningarna intresserar mig mest. Här ses DN-fotografen Anette Nantells bild på en kvinna hos plastikkirurgen.

Kameror …

… och objektiv …

… lockar många mässbesökare.

Panelen på på Stockholms Fotoklubbs debatt om fototävlingar avtackas med varsin vinflaska.

Georgisk fotografi gör mig lyrisk

Dina Oganova framför sina stadsbilder på Galleri Kontrasts utställning ”We are Georgia” …

Jag blev helt lyrisk vid betraktandet av de sju georgiska fotografernas empatiska och formsäkra skildringar av människor och företeelser i sitt hemland vid Svarta Havskusten. Särskilt berörd blev jag av Dina Oganovas ömsinta och välkomponerade bilder som för vidare den så kallade humanistiska traditionen inom fotografin med föregångare som Henri Cartier-Bresson, Markéta Luskačová och vår egen Sune Jonsson för att nämna några namn.

… och Dina Oganovas bilder ur serien ”Lomisoba …” från ett traditionellt religiöst firande i Georgien.

Intill Lomisoba-serien hänger Natela Grigalashvilis bilder från ett bröllop.

Lördagens vernissage på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8, skedde i närvaro av utställarna. Jag frågade Dina Oganova om hon jobbar på någon tidning eller för annan uppdragsgivare. Hon berättade att hon genomför sina egna projekt helt efter eget huvud från början till slut. Och det märks i hennes bilder att hon självständigt skildrar verkligheten med sitt suveräna bildspråk om det så gäller traditionella ritualer på landsbygden, stadslivet eller ett inkännande porträtt av en man på ett mentalsjukhus.

Liten flicka på vernissagen under Levan Kherkheulidzes tio år gamla bilder på grisar som bökade omkring i huvudstaden Tbilisis stora sophög på den tiden.

Fotograferna som ställer ut ”We are Georgia” heter förutom Dina Oganova, Levan Kherkheulidze, Archil Kikodze, Besik Darchia, Natela Grigalashvili, Shota Tsiklauri och Leli Blagonravova. Samtligas bilder (flera finns på sajten Georgian Photographers) är synnerligen sevärda liksom DN-fotografen Lars Lindqvists reportagebilder från två resor till Georgien som samtidigt visas på Galleri Kontrasts nedre plan.

Gerry Johanssons fotografier av den gamla hattfabriken

Den gamla hattfabriken i Luckenwalde fotograferad av Gerry Johansson …

Det personliga mötet med den gåtfulle konstnären Dick Bengtsson (1936-1989) för en fotografering i mitten av 1980-talet och med dennes målningar av hattfabriken i Luckenwalde i f d DDR inspirerade den topografiske fotografen Gerry Johansson att söka upp och fotografera samma motiv som konstnären.

… inspirererad av Dick Bengtssons målningar …

Medan Dick Bengtsson hade ett fotografi av hattfabriken i Svenska uppslagsbok som förebild till sina målningar (med de för honom signifikativa hakkorsen tillagda) reste Gerry Johansson vid tre tillfällen ned till Luckenwalde, fem mil utanför Berlin, för att fotografera den gamla hattfabriken och omkringliggande samhälle.

… som samtidigt med Gerry Johanssons fotografier ställs ut på Moderna museet.

Den gamla hattfabriken Friedrich Steinberg Herrmann & Co byggdes på 1920-talet (en expressionistisk förgrundsbyggnad ritad av Erich Mendelsohn), konfiskerades av nazisterna 1934, förvandlades till luftvärnskanonfabrik och sedermera till reparationshall för sovjetiska arméns stridsvagnar innan den lades ned 1990 varefter den stått tom och övergiven.

Fotografen Gerry Johansson och intendenten Anna Tellgren vid fredagskvällens vernissage.

”Den gamla hattfabrikens tak monterades ned under andra världskriget för att inte kunna fungera som mål för det allierade bombflyget men byggdes upp igen efter kriget. Sedan 1990 har den kulturklassade byggnaden stor som tre fotbollsplaner stått tom och ännu inte fått någon ny användning. Det finns gott om tomma lokaler i Tyskland”, berättade Gerry Johansson som intervjuades av intendent Anna Tellgren vid vernissagen av hans fotoutställning på Moderna museet på fredagskvällen.

Prisade fotografer

Niclas  Holmström och Inka Lindergård fick Fotobokspriset 2012 för sin bok …

Till årets fotobok utsågs Inka Lindergårds och Niclas Holmströms ”Watching Humans Watching” vid fotoboksgalan på Rival på onsdagskvällen.  Som titeln antyder handlar boken (åtminstone delvis) om människor (de två fotograferna) som betraktar människor (turister) som tittar på exotiska djur. Men det rör sig inte om traditionell dokumentär fotografi utan snarare om konceptuell där färgad rök, sprayfärg och filter också använts vid fotograferingen av vissa naturscenerier.

… ”Watching Humans Watching”, ur vilken denna bild är hämtad.

Bland ett åttiotal insända böcker var ytterligare fyra nominerade till slutomgången: Bruno Ehrs med ”Memories of”, Anders Petersens ”Soho”, ”stereo_typ” av Misha Pedan och ”We Look and We See” av Kristina Bengtsson och Lotten Pålsson. Det var sjuttonde gången årets fotobok utsågs eller Fotobokspriset, som det numera heter, delades ut.

Kenny Bengtsson erhöll Nudokdiplomet ur Nordiska museets ordförandes Lars O Grönstedts hand…

På onsdagen utdelades också två stipendier till förtjänta fotografier vid en helt annan ceremoni på Nordiska museet.  Kenny Bengtsson fick Nudokdiplomet (Nudok – nutidsdokumentation).

… och Sanna Sjöswärd  fick K W Gullerssstipendiet …

K W Gullersstipendiet på 10 000 kronor gick till Sanna Sjöswärd med motiveringen: ”Sanna har porträtterat människor som brinner för något och som vågar ta strid för sina tankar och handlingar. I det personliga engagemanget visar hon en enastående stark vilja att kommunicera med betraktare och läsare. Genom sina berättelser, inte bara om sin egen bakgrund utan även om personer och livsöden som annars hade försvunnit in i glömskan, ger Sanna prov på ett mod och en integritet som inspirerar och berör.”

… och visade bilder ur sin pågående dokumentation av Alsike kloster.

Jag gissar att det är  Sanna Sjöswärds senaste bok ”Eldsjälar” som juryn särskilt haft i åtanke när det utsåg henne till stipendiat. Sanna Sjöswärd visade också bilder ur ett av sina pågående projekt som upptagit henne i många år och som handlar om nunnorna och livet på Alsike kloster utanför Knivsta där papperslösa flyktingar sedan länge haft en fristad.