Skrivet av
Lars Epstein 19:18, 5 april 2013 i kategori Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Staden, Södermalm
Spårvagnarna till de sydvästra förorterna vände på Södermalmstorg. Det var före tunnelbanan.
Södermalmstorg från Katarinahissen. Tidigt 60-tal. Foto: Bengt Lindström
”Silverpilen”, det silverskimrande tåget med Söders alla sopor, avgick dagligen fullastat ut till Lövsta. Det var före nedläggningen av Södra station och exploateringen av banområdet.
Södra sopstationen en aprildag 1968. ”Silverpilen” lastas med sopor. Tegelbyggnaden är f.d Luth och Roséns verkstad som ingår i ASEA-Skandia vid den här tiden. Foto: Trafikkontoret
Hornsplan, torget som försvann och döptes om till Hornstull, var den stora omstigningsstationen för kollektivtrafikanterna. Det var före spårvagnsnedläggningen.
Hornsplan mot Långholmsgatan 1955. Foto: Trafikkontoret
I hörnet av Swedenborgsgatan och Wollmar Yxkullsgatan låg en Radio- och TV-affär. Den försvann för att bli tunnelbanenedgång. Men huset är kvar.
Hörnet Wollmar Yxkullsgatan/Swedenborgsgatan 1961 … Foto: Anders Wirén
… samma hörn i dag med författaren Johan Eriksson i förgrunden.
Johan Eriksson har återskapat Söder för femtio år med detaljrikedom men ändå översiktligt i text och gamla bilder tillsammans med konstnären Per Lindroos i två böcker. Södertur I om östra Söder kom för två år sedan.
En av Per Lindroos många vackra och instruktiva teckningar i boken. Här är det mesta försvunnet i dag, Högalids vårdhem, högst upp i bild, Ligna småindustriområde närmast Liljeholmsbron, kvarteret Låset, i dag en del av kvarteret Planken, som för femtio år sedan bestod av halva dagens kvarter och var ett småindustriområde också det, skymtar längst ner till höger i bild. Hornsgatans parallellgata närmast är den den försvunna delen av Brännkyrkagatan som nu är en del av Plankans jättestora gård som staden men inte hyresgästerna vill bebygga.
Nu har Södertur II (Trafik-Nostalgiska förlaget) kommit ut. Den behandlar västra Söder från Slussen till Hornstull åren 1954-1978.
Johan Eriksson har genom sitt arbete i sju års tid åstadkommit en skattkammare för alla som är intresserade av stadsdelens nutidshistoria.
Så skrev jag om Södertur I
Skrivet av
Lars Epstein 21:47, 14 mars 2013 i kategori Då&Nu, Historia, Jubileum, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Kungsholmen
Förre stadsarkitekten Per Kallstenius (längst till höger) berättade om sin föregångare på 1700-talet Johan Eberhard Carlberg som är mannen bakom den ovärderliga samling av av gamla byggnadsritningar som finns bevarade.
Stockholms äldsta bevarade byggnadsritning i Stadsarkivet är från 1713, alltså 300 år gammal. Den är bara en av de två och en halv miljon ritningar som finns bevarade i Stadsarkivet och som utnämnts till världsminne av Unesco (världsminne är motsvarigheten till världsarv när det gäller icke fasta företeelser som arkiv och liknande i motsats till mark och byggnader).
Gröna Gården på Södermalm som frimärke …
… och som originalritning av J F Åbom på 1850-talet.
På torsdagen gav Posten ut en serie om fem frimärken med motiv från fem av dessa ritningar, bland dessa Johan Fredrik Åboms ritningar från 1850-talet till Gröna gården (en byggnad som fortfarande står kvar med adress Kvastmakarbacken 1 på Söder) och kryddkrämare Ericssons hus från 1795 (som var belägen på samma plats där Kulturhuset i dag ståtar vid Sergels torg).
Kryddkrämare Ericssons hus från 1795 (vid nuvarande Sergels torg) som frimärke …
… och som originalritning.
Förre stadsarkitekten Per Kallstenius var en av talarna vid firandet på Stadsarkivet på torsdagskvällen. Han och stadsarkivarien Lennart Ploom håller just på och färdigställer ett rikligt illustrerat praktverk över de åtta, nio hundra intressantaste ritningarna. Det ges ut i höst i samband med en stor utställning på Stadsarkivet. Den ser vi fram emot. Under tiden får vi nöja oss med att studera ritningarna på nätet.
Per Kallstenius (till vänster) blir informerad om frimärksgraveringens konst av gravören Lars Sjööblom.
Skrivet av
Lars Epstein 15:14, 25 februari 2013 i kategori Gamla stan, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Konflikt
Den helige Sankt Göran …
… gör för tillfället reklam …
För några dagar sedan vanhelgades (kanske man skulle kunna säga) den hundraåriga bronsstatyn Sankt Göran och draken på Köpmantorget i Gamla stan. Då klättrade någon studentikost lagd person upp för den uppåt fem meter höga, lodräta stensockeln och fäste en grillskylt mot den helige drakdödarens vänstra axel. Hur det nu kan ha gått till. En normal stege kan knappast varit tillräcklig som hjälpmedel att ta sig upp.
… för en okänd grill …
… som är öppen på helgerna mellan klockan 11 och 14.
Bronsstatyn på Köpmantorget är en kopia av originalstatyn gjord 1912 i förgylld och målad ek, som står uppställd i Storkyrkan. Originalet är från 1489 och ska enligt en numera ifrågasatt tradition ha utförts av bildhuggaren Bernt Notke efter en beställning av Sten Sture den äldre som genom statyn ville fira segern över Kristian I och danskarna i slaget vid Brunkeberg 1471.
Skrivet av
Lars Epstein 21:05, 8 december 2012 i kategori Arkitektur, Barn, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Pristagare, Södermalm
Lekplatsen Bryggartäppan vid Gotlandsgatan/Bjurholmsgatan på Söder …
… har erhållit Årets byggnadspris 2012 …
… av Stockholms läns hembygdsförbund.
Lekplatsen Bryggartäppan med sina små vinda kåkar i barnstorlek och miljöer inspirerade av Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad har just utsetts till mottagare av årets byggnadspris 2012. Det är Stockholms läns hembygdsförbund som delar ut priset (diplom, plakett och ära). Lekplatsbolaget med scenografen och konstnären Tor Svae har skapat den fantasifulla lekparken som invigdes i somras.
Så här såg det ut när Bryggartäppans lekplats invigdes den 14 juni i år.
Jag prisade politikerna i Södermalms stadsdelsnämnd för att de trots uteblivna sponsorpengar finansierade lekparken i Bryggartäppan. ”Mer sånt!”, skrev jag i min blogg och det tycks som jag blir bönhörd. Någon har viskat i mitt öra att ett nytt lekplatsprojekt med tema båt- och varvsverksamhet av samma upphovsmän är på gång nånstans i det nya bostadsområde som byggs intill Danvikstull. Det ser jag fram emot trots framskriden ålder.
Skrivet av
Lars Epstein 01:25, 27 november 2012 i kategori Brott, Debatt, Då&Nu, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen
En högst ovanlig debatt ägde rum i Stockholms kommunfullmäktige på måndagskvällen. Den handlade om det svenska deltagandet i slavhandeln över Atlanten från mitten av 1600-talet och två hundra år framåt. Svenska Afrikanska Kompaniet initierades av Louis de Geer och fick sina rättigheter av Drottning Kristina. Från Sverige exporterades bland annat järn till Afrika, från Afrika slavar till Västindien (och Sverige) och från Västindien bland annat kryddor till Sverige, den så kallade triangelhandeln.
Miljöpartisten Awad Hersis förslag att upprätta ett minnesmonument över den svenska slavhandelns offer …
Kommunfullmäktigeledamoten Awad Hersi (mp) hade motionerat om att Stockholms stad tar initiativ till ett minnesmonument för att hedra och påminna om offren för den slavhandel som Sverige var delaktig i under historien och som gällde de fyra förslavade afrikanska barn som anlände till Stockholm och överlämnades till rikskanslern Axel Oxenstierna 1647 och övriga 150 afrikaner vilka förslavades (som ett resultat av den första svenska slavexpeditionen) och såldes i Västindien samt alla övriga offer under de följande två hundra åren.
”Det är hög tid att de många miljoner offren för den transatlantiska slavhandeln får ett minnesmonument i Stockholm. Frånvaron av ett sådant sänder en signal av förnekelse och försvårar arbetet för att motverka en växande rasism och främlingsfientlighet i Sverige”, menade Awad Hersi.
… är inte kommunal angelägenhet utan en fråga för riksdagen, menade kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp).
Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) var lika kritisk som Awad Hersi till dessa för de flesta svenskar ganska okända övergrepp i den svenska historien men ansåg inte att det var en kommunal utan mer än nationell angelägenhet att upprätta ett sådant monument. Hon tillade: ”Att sätta upp monument löser inte rasismen. Hade det hjälpt vore jag den första att ställa upp monument i vartenda kvarter”. Hon och andra talespersoner för alliansen menade att frågan om ett monument över den svenska slavhandelns offer borde väckas i riksdagen.
Awad Hersi svarade att frågan redan diskuterats i riksdagen och avslagits där. Flera talare från oppositionen menade att det fanns flera nationella monument i Stockholm där kommunen varit mycket stöttande som vid tillkomsten av Minnesmonumentet över Förintelsens offer (vid judiska synagogan) och Raoul Wallenberg-monumentet och att frågan om ett monument över offren för den svenska transatlantiska slavhandeln mycket väl skulle kunna drivas av Stockholms stad.
Roger Mogert (s) menade att när den enda offentliga skulpturen över Drottning Kristina som sanktionerade den svenska slavhandeln …
Oppositionsborgarrådet Roger Mogert (s) sade att eftersom den enda offentliga skulpturen i Stockholm föreställande drottning Kristina (hon som en gång i tiden gav tillstånd till slavhandeln) finns på Stadshusets fasad så borde också ett monument över slavhandelns offer kunna initieras av Stockholms stad. Men det argumentet bet inte på alliansen som enhälligt röstade nej vid voteringen efter kvällens längsta debatt.
… finns på Stadshusets fasad (bilden) så borde staden kunna driva frågan om ett minnesmonument över slavhandelns offer.
Skrivet av
Lars Epstein 22:46, 10 november 2012 i kategori Då&Nu, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen
Riksarkivets byggnad i Marieberg på Kungsholmen …
… här med en hylla 1800-talsprotokoll från Högsta domstolen …
… besöktes på Arkivens dag av intresserad allmänhet …
Riksarkivet mörka tegelhus i Marieberg ligger som ett platt lock ovanpå nio osynliga våningar nersprängda i berget med åtta hyllmil handlingar och dokument från Sveriges tidigaste historia. Jag hade fått för mig att bara forskare hade tillträde till den lite anonymt utformade byggnaden. Men inte så. Alla är välkomna. ”Alla är forskare”, som arkivarien Karin Borgkvist Ljung uttryckte det när hon visade runt på söndagen under Arkivens dag.
… som också fick se Greta Gustafsons mammas ansökan om namnbyte för dottern till släktnamnet Garbo …
… och den unge Karl XII:s brev till sin pappa Karl XI där han bland skriver det som är uppenbart nämligen att han råkade välta ut bläckhornet över brevet.
Vi åkte ned fem våningar med hissen och kom ut på ett plan med bland annat 1800-talsprotokoll från Högsta domstolstolen. Karin Borgkvist Ljung hade tagit fram en del anekdotiskt material som hon berättade om. Där fanns brev som Karl XII hade skrivit fullt med bläckplumpar och Greta Garbos mammas ansökan till Överståthållarämbetet om att få ändra dottern Greta Gustafsons efternamn till Garbo den 9 november 1923.
I Riksarkivet finns inte bara offentliga handlingar. Här visar arkivarien Karin Borgkvist Ljung en imponerande klippbok …
… med samtliga svenska tidningsartiklar som skrevs i anslutning till Olympiaden 1912 i Stockholm.
Det är således inte bara material från statliga myndigheter som finns arkiverat på Riksarkivet. Så visade Karin Borgkvist Ljung också en för sportintresserade komplett samling med allt som skrevs i svenska tidningar om Stockholmsolympiaden 1912, en guldgruva för idrottsforskare. Det var en ambitiös mamma som samlade alla klippen i tre tjocka pärmar för sina två söner Stig och Gunnar. Den som försiktigt vill bläddra i dessa eller i exempelvis några medeltida handlingar har bara bege sig till Riksarkivets forskarsal, beställa fram det önskade och iklädd vita bomullshandskar sätta igång.
Skrivet av
Lars Epstein 00:54, 28 september 2012 i kategori Bostäder, Djurgården, Då&Nu, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN
Björn Andersson berättar om renoveringen av boktryckarbostaden på Skansen …
… särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen.
Boktryckarbostadens exteriör. Huset stod ursprungligen på Södermannagatan 10.
1700-talshuset som flyttades från Södermannagatan 10 till Skansen på 1930-talet och inreddes som boktryckarbostad i hantverkskvarteret har stått och förfallit de senaste åren . Tapeterna flagnade och det var allmänt nedgånget eftersom det var öppet jämt och blev till slut ovisningsbart. Björn Andersson på Skansens byggnadsavdelning tyckte att något måste göras. Och nu är det gjort.
Boktryckarbostadens kök …
… och stora sal.
Den gamla inredningen speglade en interiör från 1780-talet. Den nya som blev klar för en vecka sedan föreställer en boktryckarbostad på 1840-talet. Här bodde Henrik och Beata. De gav ut tidningen Hwad Nytt.
I kammaren på bordet ligger …
… några exemplar av tidningen av Hwad Nytt …
… och står ett ställ med två gåspennor som försatte mig i tankar.
Björn Andersson visade boktryckarbostaden på torsdagskvällen för medlemmarna i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Han berättade särskilt utförligt om den komplicerade tapetseringen som gjorts på tidstypiskt sett. Våderna är inte som nuförtiden klistrade på väggen utan fastspikade med små nubb, vändspikade kallas tekniken för. Själv stod jag en stund och grunnade över gåspennorna på bordet och undrade hur Henrik och Beata skulle ha reagerat om de vaknat upp i dagens dataålder. Förmodligen skulle de ”inte ha trott sina ögon”.
Skrivet av
Lars Epstein 22:40, 16 augusti 2012 i kategori Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm
Raoul Wallenberg är den svensk som har flest minnesmonument i världen. Och på onsdagen invigdes det trettiofjärde. Det berättade Olle Wästberg, en av drivkrafterna bakom minnesmonumentet ”bänken med portföljen” (ett konstverk till Raoul Wallenbergs minne av konstnärerna Gustav och Ulla Kraitz, bekostat och skänkt av privatpersonen Marcus Storch) som invigdes utanför Arvfurstens palats (utrikesdepartementet) på Gustav Adolfs torg på torsdagskvällen inför en stor åskådarskara till tal och musik.
Statsminister Fredrik Reinfeldt talade om Raoul Wallenbergs insats när han räddade tiotusentals judar från förintelsen i Ungern under några korta månader 1944-45 genom att utfärda så kallade skyddspass innan han försvann (och förmodligen dog) i sovjetisk fångenskap (hans öde är fortfarande okänt, åtminstone i Sverige) utan att den svenska regeringen gjorde särskilt mycket för att bringa klarhet i hans öde och kanske rädda honom från en för tidig död. I år skulle han fyllt 100 år.
Raoul Wallenbergs halvsyster Nina Lagergren och statsminister Fredrik Reinfeldt …
… invigde minnesmonumentet över Raoul Wallenberg …
… utanför UD på onsdagskvällen.
Tillsammans avtäckte Fredrik Reinfeldt och Raoul Wallenbergs halvsyster Nina Lagergren monumentet. Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt tackade för gåvan och såg framför sig hur stockholmarna slår sig ned på bänken och begrundar Raoul Wallenbergs öde och hans personliga mod. Jag hoppas hon får rätt och att inga vakter kommer och kör bort de stockholmare som slår sig ned på bänken och följer hennes vision och läser och begrundar texten på monumentet som lyder:
”Den unge diplomaten Raoul Wallenberg verkade i Budapest 1944-45. Han utfärdade svenska skyddspass till judar. Genom personligt mod, kunskap och uppfinningsrikedom räddade han tusentals människor. Raoul Wallenberg föddes 1912. Den 7 januari 1945 fördes han bort av den sovjetiska Röda armén. Hans öde har förblivit okänt”.
Skrivet av
Lars Epstein 23:20, 12 augusti 2012 i kategori Arbetsliv, Då&Nu, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan
Åkers hembygdsmuseum i det gamla sädesmagasinet från 1790-talet.
Åkers hembygdsmuseum är ett kanonmuseum. Ursäkta vitsen, men den har täckning. Inrymt i det gamla sädesmagasinet från 1700-talet omges museet av den gamla herrgården, den engelska parken, de gamla stallen, ladugården, mejeriet, arbetarbostäderna och den gamla masugnen från 1795 på vars övervåning det innehållsrika bolagsarkivet huserar.
Stall och ridhus i Åker.
Den gamla masugnen (i söndagens hällregn) från 1795.
Interiör från museet.
Bruksmiljön i Åkers styckebruk är i sanning välbevarad. Redan 1588 göts de första styckena (kanonerna) på bruket. Den sista tillverkades 1866. Tidigare hade det legat ett sågverk på platsen anlagt av Gustav Vasa.
På museiväggen hänger en gjutmodell till fönster för Riddarholmskyrkan.
Under årens lopp har mängder av olika produkter framställts på bruket, förutom kanoner även broar, plogar, avloppsrör, spisar, husgeråd, kyrkklockor, med mera, med mera. Efter att Riddarholmskyrkan brunnit då blixten slog ned i juli 1835 tillverkades den nya runt femtio meter höga genombrutna tornspiran på bruket. Sedan i början av 1800-talet gjuts valsar. I dag är valsar den enda produkten. Valsarna är kraftiga doningar likt jättelika kavlar som används exempelvis till att valsa ut bilplåt med.
Hembygdsföreningens ordförande Pehr Bengtsson berättar historien om hur Riddarholmskyrkans nya tornspira tillverkades på Åkers styckebruk 1839.
Hembygdsföreningens ordförande Pehr Bengtsson guidar kunnigt och utförligt runt bland alla föremål och bilder i museet. Museet är gratis med det är tillåtet för den som önskar att lämna ett frivilligt bidrag till hembygdsföreningens verksamhet. Ett besök rekommenderas för den som är intresserad av svensk brukshistoria.
Mjölkerskor framför ladugården på bruket 1910 …
… samma ladugård i dag utan kor och mjölkerskor och med en välansad gräsmatta.
Skrivet av
Lars Epstein 03:11, 19 juni 2012 i kategori Då&Nu, Historia, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Vasastan
Gamla historiska institutionen …
Våren 1970 hade historiska institutionen vid Stockholms universitet ännu inte flyttat ut till Frescati utan låg fortfarande inrymd i ett eget trivsamt litet hus på gården till Teknologgatan 8 (gamla Teknis). Här hade jag tillbringat snart två år från morgon till kväll i en hemtrevlig miljö omgiven av böcker på hyllor som täckte husets alla väggar från golv till tak. Från historiska institutionen korsade jag dagligen lätt världsfrånvänd Drottninggatan och gick genom Spökparken till kårhuset på Holländargatan 32 för att fika, äta färska ostfrallor och gratisläsa Aftonbladets anonyma Innerspalt skriven Karl Vennberg.
… på Teknologgatan 8 (ganska nära Tegnérlunden).
Tillvaron var stillsam och behaglig även om jag hade svårt att förstå allt jag läste i de digra volymerna eftersom mina engelskkunskaper om möjligt var ännu bristfälligare än de är i dag. Dagen för den muntliga sluttentan närmade sig dock allt obevekligare och jag svettades bokstavligen allt mer och mer ju närmare tentamensdagen jag kom kanske extra mycket för att ventilationen också hade sina brister i det gamla huset men även för att professor Sven Ulric Palme hade rykte om sig att var en sträng examinator.
Professorn i historia Sven Ulric Palme …
När jag med bultande hjärta steg in på Sven Ulric Palmes tjänsterum på andra våningen och satte mig ned i stolen ensam med den en aning barske professorn på tentamensdagen visade sig mina farhågor obefogade. Sven Ulrik Palme höll monolog mest hela tiden och föreläste om svensk medeltid, Sverige under andra världskriget och industrialiseringen på 1800-talet. Jag behövde inte själv säga mycket och tur var det för jag upplevde mig som helt renons på kunskaper och svetten rann i mina armhålor.
Mina minnen från sluttentan på Teknologgatan 8 är visserligen dunkla men ett minns jag extra tydligt. Sven Ulric Palme berättade att industrialiseringen i England i slutet av 1700-talet möjliggjordes tack vare Indiens avindustrialisering. Engelsmännen koloniserade helt enkelt Indien och monterade ned fabriker och maskiner och skeppade hem all utrustning till England och förvandlade på så sätt Indien till ett enbart råvaruproducerande land.
… under ett 3-betygsseminarium 1970.
Påståendet om Indiens avindustrialisering föreföll mig i min okunnighet tvivelaktigt även om jag inte vågade ifrågasätta det och jag har då och då under åren funderat över om det inte var en fri fantasi från professorns sida. Så läste jag i Svenska Dagbladet häromdagen en intressant understreckare av professorn i ekonomisk historia Lars Magnusson i Uppsala. Den handlar om globaliseringen i ett historiskt perspektiv och utgår från amerikanen Jeffrey G Williamsons bok ”Trade and Poverty. When the Third World Fell Behind”. Där förklaras just det som jag fram till nu inte riktigt har kunnat tro på. Det historiska skeendet beskrivs på samma sätt som Sven Ulric Palme framställde det för mig den där gången för drygt fyrtio år sedan. Västvärlden började industrialiseras i slutet av 1700-talet samtidigt som andra delar av världen avindustrialiserades. England industrialiserades på Indiens bekostnad. Professor Sven Ulric Palme visste förstås vad han talade om. Det borde jag ha fattat mitt okunniga nöt. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att be om ursäkt för min misstro. Sven Ulric Palme gick bort alldeles för tidigt, 1977. Om han hade levt idag skulle han ha fyllt 100 år för några veckor sedan. Men så blev det inte.
.jpg)
Mest kommenterade