En skara på uppåt femtio personer vandrade i väg i junivärmen från tunnelbanestationen vid Svandammsvägen med Midsommarkransens egen skildrare, författaren Kjell Johansson, i spetsen. Gruppen stannade till vid en parkering intill ett bostadshus på Erikslundsgatan. Kjell Johannson klev upp på ett staket och började berätta om gamla Kransen.

Författaren Kjell Johanssons stadsvandring i Midsommarkransen på onsdagskvällen började på Erikslundsvägen.

Han börjar sin berättelse runt år 1900 när det bara bodde ett hundratal personer i trakten i torp och stugor. Slakterier fanns också i grannskapet. Det var svårt att få folk att flytta ut till dessa öde trakter. Men i början av 1900-talet när vattenledningen dragits ut till området (längs Vattenledningsvägen) började byggbolag bygga lägenheter för arbetarfamiljer och lockade med devisen ”Förena lantlivets behag med stadslivets bekvämlighet”. Dock byggdes inga vattenklosetter och badrummen placerades i källaren. I badrummen fanns vädringshål som nyfikna pojkar intresserat brukade glutta in i. Jag fick inte klart för mig om situationen var densamma på Kjell Johanssons tid och om han kanske var en av dessa okynniga pojkar.

På Erikslundsvägen låg biografen Saba. I dag är den gamla biografen lokal för Målarettan.

På fyrtiotalet och påföljande decennium när Kjell Johansson växte upp stod han i den ringlande kön på söndagarna för att se dagens matinéfilm på biografen Saba som låg mittemot där vi på onsdagskvällen står och lyssnar på den underhållande berättelsen om gamla Kransen. Saba (numera lokal för Målarettan) hade skinande marmorgolv och skinnmöbler i foajén vilket var en helt annan värld än den som rådde i arbetarbarnens hem.

Deltagarna i stadsvandringen svänger in på Svandammsvägen. Kjell Johansson närmast i bilden.

I Kjell Johanssons barndom var Midsommarkransen fortfarande en arbetarstadsdel, i dag medelklassens. Men omflyttningen är stor eftersom majoriteten av bostäderna är smålägenheter.

En gång i tiden  fanns en folkpark i Midsommarkransen. Den invigdes av Hjalmar Branting 1915 och låg på andra sidan E-4:an i dagens Västberga. Nu återstår inget annat av den gamla folkparken än gatunamnen (Folkparksvägen, Tombolavägen, Tivolivägen etc) förutom två hål i marken vid den försvunna entrén avsedda för två flaggstänger, den ena för den svenska, den andra för den röda flaggan.

Kjell Johansson på Lilla torget berättar berättar om om dåtidens korvgubbe ”Nisse” som sålde korv på krita.

Kjell Johannsson berättar om ”Röde bankiren” Olof Aschberg (TV-profilen Robert Aschbergs farfar) som byggde många hus i Midsommarkransen. Kjell Johansson berättar vidare om alla korvgubbar som fanns i hans barndoms Midsommarkransen. Av korvgubben ”Nisse” på Lilla torget (även kallat Röda torget eller Skvallertorget i folkmun)  kunde man köpa en varmkorv på krita. ”Pampas”. ”Snigeln” och ”Lungan” var öknamn på andra korvgubbar i trakten. Kjell Johansson berättar om barnrikehusen på Främlingsvägen. I en uppgång bodde det 46 barn. I Midsommarkransens folkskola fanns det en stor altan på taket där lungsjuka människor vistades och Kjell och hans skolkamrater varnades för att passera under altanen för att inte råka ut för smittsamma spottloskor.

Kjell Johansson stadsvandring ingick i ABF:s 100-årsjubileum som pågår veckan ut.

Brännkyrka gymnasium som byggdes på 1950-talet var en välsignelse.  ”Det hade inte varit att tänka på att gå i läroverk annars. Att åka in till stan och gå på Södra eller Norra latin fanns inte som möjlighet”, berättar Kjell Johansson under den kostnadsfria stadsvandringen som ordnades på onsdagskvällen av ABF som ett led i dess 100-årsfirande vilket fortsätter veckan ut med ett digert program på många platser runt om i stan. Självklart har jag bara kunnat återge en bråkdel av allt som Kjell Johansson berättade under rundvandringen. Men som tur är finns ju mycket läsvärt i alla hans böcker som utspelar sig i Midsommarkransen.