Protester mot exploatering av Råstasjöns norra strand

Några hundra Solnabor kom till samrådsmötet i Friends arena på måndagskvällen …

… de flesta uppenbarligen för att protestera mot exploateringen av Råstasjöns norra strand …

Några hundra Solnabor kom till samrådsmötet i Friends arena på tisdagskvällen för att ta del av och lufta sina åsikter om förslaget att bygga 1 800 nya lägenheter i mestadels två- till fyravåningshus (men också tiovåningshus) i naturområdet längs Råstasjöns norra strand mellan nya nationalarenan och Ör i Sundbyberg. Alla som yttrade sig var enhälligt kritiska.

… stadsbyggnadschefen Ingrid Gyllfors presenterade planen …

… men flera Solnabor efterlyste politiker i stället för tjänstemän …

Solnas stadsbyggnadschef Ingrid Gyllfors presenterade detaljplaneförslaget märkbart pressad när flera av de närvarande Solnaborna med bistra miner sade sig hellre vilja möta ansvariga politiker än tjänstemän. Men några politiker var faktiskt närvarande, bland dem Torsten Svenonius (m), vice ordförande i Solnas stadsbyggnadsnämnd.

… och några av Solnapolitikerna fanns faktiskt på plats. En av dem var moderaten Torsten Svenonius (till höger gestikulerande med ena handen) som hamnade i en korseld av kritiska frågor …

Torsten Svenonius blev hårt ansatt av kritiska Solnabor som försökte få honom att avslöja om han personligen gillade planförslaget eller inte. Men han sade att han inte hade tagit ställning men att detta är ett möjligt förslag och att alliansmajoriteten i Solna var överens om att förslaget skulle läggas fram för att höra på Solnabornas åsikter. Sedan gås remissvaren igenom och ett slutgiltigt förslag presenteras.

”Varför lägger ni fram ett förslag som ni redan innan vet att en majoritet av Solnaborna inte vill ha. Det här är ju ett fullständigt övergrepp på naturen”, sade en kvinna. ”

”Om vi inte hade sett något intressant i förslaget hade vi aldrig presenterat det”, svarade Torsten Svenonius.

Folkpartiet har redan uttryckt en kritisk hållning till delar av förslaget genom Anders Ekegren, ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Bland annat vill han få bort biltrafiken mot sjön och minska på bebyggelsen i strandskyddat område. Hur mycket Folkpartiet kan tänka sig bygga längs Råstasjöns norra strand verkar dock oklart.

… vilket också tjänstemännen gjorde …

… när de förklarade innebörden av detaljplaneförslaget.

Kritiska Solnabor som yttrade sig vid småborden där diskussionerna ägde rum med tjänstemän från kommunen framhöll de stora naturvärdena i området med över 160 fågelarter, tre av dem rödlistade: brunand, silltrut och mindre hackspett och i övrigt ett rikt djurliv med bland annat rådjur, räv och lokatt.

Nätverket Rädda Råstasjöns flagga hängde på en av ingångsdörrarna.

På måndag 28 januari kl 18.30 ordnar nätverket Rädda Råstasjön ett möte under parollen ”Nej till all bebyggelse invid Råstasjön”. Lokal meddelas på Facebooksidan Rädda Råstasjön.

Norrmalms hembygdsförening fastnade i hissen tisdag kväll

Drama i Klarahuset på tisdagskvällen …

Vi var tretton personer som fastnade i en stor hiss när denna tvärstannande mellan våningarna i Klarahuset på Sabbatsbergsområdet på tisdagskvällen. Hissen i det gamla fattighuset vägrade att gå vare sig upp eller ner. Det var bara att ringa hissjouren. Vi visste inte när vi skulle få hjälp att komma ut. Syret minskade. Värmen tilltog. Efter en kvart fick vi veta att jourhavande hissreparatör bodde i Åkersberga. Och att han var på väg.

Det blev allt varmare och jobbigare i den stillastående hissen. Men panik utbröt inte trots att vi var instängda. Vi tog av oss ytterkläderna och presenterade oss för varandra. De flesta bodde i Vasastan. Vi var alla på väg upp till andra våningen och Norrmalms hembygdsförenings release av boken ”Hus med historier – berättelser från Norrmalm”.

… när 13 personer satt fast i hissen i över en timme i oviss väntan på hjälp. Men lugnet bibehölls. Anita Skoglund hade högläsning för bland andra 91-åriga Kerstin Forsberg och hennes son Göran …

Efter presentationen i den stillastående hissen läste Anita Skogsberg ur manuset till sin pappa Sven Wickströms (1910-1995) kapitel i hembygdsföreningens bok. Hon råkade ha det i väskan. Det heter ”Vi sov alla i köket” och handlar om livet i Vasastan på 1910-talet. Vi fick veta att vuxna Vasastadsbor för hundra år sedan av barnen erbjöds skjuts på släde ned för Frejgatsbacken mellan Vanadisvägen och Sveavägen och ofta antog erbjudandet som renderade en inkomst på två eller fem öre till den då unge Sven och hans kamrater.

Trots den klaustrofobiska situationen var stämningen avspänd  i den instängda hissen. Men det var  jobbigt också. Inte minst för 91-åriga Kerstin Forsberg med sina opererade knän. Också hon har ett intressant kapitel i hembygdsboken ”Kerstin Forsberg – ett långt liv i Vasastan”.

… och efter 70 minuter kom hjälpen. Hissdörren öppnades …

… de nödställda fick vatten att dricka.

Efter 70 ovissa och svettiga minuter i hissen befriades vi tretton slutligen av den räddande ängeln hissmontören Claes Eriksson som kört in till stan i snömodden de fyra milen från Åkersberga för att rädda oss. Hissdörren öppnades, den friska luften strömmade in och gjorde det lätt att andas och någon kom med en bricka varpå det stod varsitt glas med fräscht vatten för oss att dricka. Claes Eriksson gick upp på vinden och handdrog upp den överlastade hissen till första våningsplanet. Tack Claes.

Räddaren i nöden var hissmontören Claes Eriksson som kom de fyra milen från Åkersberga …

… och öppnade hissdörren och handhissade upp hissen till rätt plan från vindsvåningen.

Två reflektioner. 1. Gå inte in 13 personer i en hiss om det står att den är för max 10 personer. 2. Om ni ändå är fler personer som fastnar i en hiss. Ring till jouren och börja lära känna varann under väntetiden. Det går faktiskt. Det var vad som hände 13 för varandra tämligen okända personer i hissen i Klarahuset på måndagskvällen. Så här efteråt blev det ett inre omskakande men trots allt trevligt och oförglömligt möte.

Framtiden i Midsommarkransen och Aspudden

Linda Palo från stadsbyggnadskontoret förklarade på torsdagskvällen tankarna bakom områdesprogrammet för Aspudden och Midsommarkransen …

… för ett hundratal intresserade …

… som också noggrant studerade planerna.

Nya bostäder för upp mot 3 000 personer planeras i Aspudden och Midsommarkransen liksom nya förskolor och en ny skola. På torsdagen var det öppet samråd. Vid kvällsdragningen hade runt hundra personer kommit för att ställa frågor och höra handläggaren på stadsbyggnadskontoret Linda Palo förklara innebörden i det s.k.områdesprogrammet.

Bensinmacken i hörnet av Kilabergsvägen och Hägerstensvägen flyttas …

… och kontorshuset från början 1970-talet rivs för planerad bostadsbebyggelse.

Bensinstationen i hörnet Hägerstensvägen/Kilabergsvägen ska flyttas (till ett läge intill Essingeledens avfart) och det stora industrihuset Nitro Consult intill ska rivas för nya bostäder. På bollplanen vid Brännkyrka gymnasium byggs ett stort antal bostäder.

Brandstationens vagnhall bevaras och integreras i en ny skola (blir alltså inte ett planerat kulturhus) …

… medan det s.k. slanghuset och övriga byggnader på brandstationstomten rivs enligt områdesprogrammet.

Av den omdiskuterade brandstationen blir det värdefullaste huset, vagnhallen kvar, och integreras med en ny skola för 800-900 elever. Enligt områdesplanen blir det alltså inget kulturhus av brandstationen som en grupp under Studiefrämjandets ledning arbetat för under lång tid.

På mötet framfördes kritik mot att brandstationen förvandlas till skola. Bättre att låta inrymma skolan i Brännkyrka gymnasiums lokaler, eftersom gymnasiet ska läggas ned, menade kritikerna. Det tycker jag låter förnuftigt. Fram till den 28 december är det möjligt att komma med synpunkter på förslaget till Program för Aspudden och Midsommarkransen.

Tidigare blogg i samma ämne

Tio-tolv arkitektkontor ska tävla om nya Nobelmuseet – Fler arkitekttävlingar i framtidens Stockholm

Fler arkitekttävlingar i Stockholm var diskussionsämnet när Stockholms arkitektkår träffades på torsdagskvällen.

I slutet av året utses de tio-tolv arkitektkontor som kommer att bjudas in till en tävling om att rita det nya Nobelmuseet på Blasieholmen bakom Nationalmuseum, eller Nobelpriscentrum som anläggningen kallas. Vilka arkitektkontor det blir är i dag ännu inte bestämt. Men att det blir några av världens mest berömda arkitektkontor som ska tävla med varandra om att utforma det prestigefyllda miljardprojektet mitt i Stockholm är klart.  Det berättade projektledaren, arkitekten Peter Ohrstedt vid ett möte bestående av ett större antal arkitekter i Tekniska nämndhuset på torsdagskvällen.

Projektledaren Peter Ohrstedt berättade att tio-tolv inbjudna arkitektkontor ska tävla om vem som kommer att få uppdraget att rita det nya Nobelcentret på Blasieholmen.

Peter Ohrstedt menade att resultatet inte skulle bli bättre om man ordnade en öppen tävling och kanske fick in fem tusen förslag att välja mellan. Han trodde inte heller att de förnämsta arkitekterna i världen skulle delta i en sådan öppen tävling. Därför skulle en sådan tävling vara kontraproduktiv.

Stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer berättade att det ska bli arkitekttävlingar i Stockholm i framtiden.

Mötet i Tekniska nämndhuset handlade egentligen huvudsakligen om förslaget till Arkitekturprogram för Stockholm (ett tillägg till stadens gällande översiktsplan, den s.k. Promenadstaden) och ordnades av Stadsbyggnadskontoret och Stockholms Arkitektförening gemensamt.  Stadsarkitekten Karolina Keyzer berättade att staden i framtiden ska ha fler arkitekttävlingar än i dag men att de ska utformas effektivare än hittills, vara väl förberedda, förankrade och inte förlänga planprocesserna. ”Målet är att spännande och varierad arkitektur av hög kvalité ska uppföras i Stockholm”, sade Karolina Keyzer.

Som ett svart moln över diskussionen låg den misslyckade arkitekttävlingen om nytt Stadsbibliotek vid Sveavägen för fem år sedan som resulterade i tolvhundra förslag men som sedan aldrig förverkligades trots att en vinnare (Heike Hanada) utsågs under pompa och ståt.

Boel Hellman från Stockholms Arkitektförening diskuterade arkitekttävlingar med Peter Ohrstedt.

Arkitektkåren på plats i Tekniska nämndhuset på torsdagskvällen var positiv till stadens ambition att ha fler tävlingar. Boel Hellman från Stockholms arkitektförening, specialist på arkitekttävlingar, visade i siffror att Sverige ligger långt efter grannländerna i detta speciella gebit.

Gamla stan – bortglömd stadsdel?

Stadsvandraren Peter Frisk, författaren Täppas Fogelberg och Gamla stan-bon Harriet Malmqvist satt i panelen och diskuterade Gamla stan …

… inför storpublik på Själagårdsgatan 13.

Gamla stan – en bortglömd stadsdel? Meningarna var delade när frågan diskuterades i en fullpackad samlingssal på Själagårdsgatan 13 på tisdagskvällen med Gamla stanbon Täppas Fogelberg som given huvudperson i panelen.

Täppas Fogelberg ville inte gnälla på krimskramsifieringen av affärslivet på Västerlånggatan …

Han varnade för gnäll på turister och gnäll på krimskramsifieringen av Västerlånggatan. Han prisade den genuina småstadsstämningen som fortfarande trots allt råder i Gamla stan. ”Det har inte dragits några nya gränder i Gamla stan och inga nya broar. Vi Gamla stanbor är bara en parentes. Men Gamla stan kommer att finnas kvar”, sade han. Dock tillstod Täppas Fogelberg att han inte stod ut med ljudet av rullväskornas irriterande monotona klapprande i stenläggningen. ”De som drar dessa rullväskor borde kokas i olja”, skämtade han på sitt typiskt drastiska manér.

… medan Peter Frisk beklagade flytten av Aspingtons antikvariat på Västerlånggatan i vars gamla lokal nu ett själlöst växelkontor huserar.

Den kände stadsvandraren Peter Frisk däremot ville ha en Lex Gamla stan för att skydda kulturella värden från att spolieras. Han tog som exempel flytten av Aspingtons antikvariat för ett antal år sedan från Västerlånggatan till Östermalm på grund av höga hyreshöjningar, Aspingtons, som i dag ersatts av ett själlöst växelkontor som ger galleriaassociationer. Detsamma gällde Hemlins gamla bokhandel som tvingades bort av samma skäl som Aspingtons och det i ett hus som ägs av det offentliga som hade kunnat sätta hyror som gjort att den kunde fått finnas kvar.

Ingemar Ingevik var kritisk till underhållet av Gamla stan.

Ingemar Ingevik, ordförande i socialdemokraternas förening i Gamla stan, som ordnade det öppna mötet, klagade på undermålig snöröjning de senaste snörika vintrarna, dålig trafikövervakning och dåligt gatuunderhåll som exempelvis i Prästgatans backe ned mot Österlånggatan där det är lätt att snubbla eftersom det är stora ”glipor mellan gatstenarna”.

”Herregud, livet har sina glipor. Jag vill inte låta som en optimistkonsult, men jag är emot det här gnället”, kontrade Täppas Fogelberg. I övrigt diskuterades hotet om nedläggning av biblioteket i Gamla stan, Systembolagets förestående nedläggning efter årsskiftet, bristen på en lokal offentlig vårdcentral, Slussens eventuella omdaning, mängden turistbussar som står och spyr ut avgaser och flera andra frågor.