Skrivet av
Lars Epstein 16:51, 4 april 2013 i kategori Barn, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Utanför innerstan
Barnhistorikern Johanna Sköld har skrivit en bok om Fosterbarnens ö (Stockholmia förlag) …
… som hon berättade om på ABF-huset.
”Fosterbarnens ö” är inte lika känd som Barnens Ö, kolloparadiset på Väddö. Barnhistorikern Johanna Sköld hade själv inte hört talas om Fosterbarnens ö innan hon började skriva sin bok med samma namn. På onsdagen föreläste hon i ämnet på ABF-huset.
Fosterbarnen framför skolan på Gålö. (Odaterat, okänd fotograf)
Fosterbarnens ö låg på Gålö, långt från storstaden. Under åren 1860-1939 tillbringade årligen ett 80-tal fattiga stockholmsbarn (under hela perioden runt ett tusen) sin uppväxt där inhysta hos öns arrendatorsfamiljer som enligt kontrakt med markägaren Prins Carls uppfostringsinrättning var tvungna att ta emot fosterbarnen.
Fosterflicka maler kaffe i köket på torpet Hasslinge på Gålö. Foto omkring 1930, okänd fotograf
Fosterbarnens ö är unik. På ingen annan plats har så många fosterbarn koncentrerats på samma plats samtidigt Fosterbarnen var fler än fosterfamiljernas egna biologiska barn. Hur behandlades de av sina fosterföräldrar? Varför skickades de ut på landet? Hur övervakades torparna som var fosterfamiljer? Hur gick de för fosterbarnen i vuxen ålder? Det är några frågor som Johanna Sköld ingående penetrerar sin bok som fyller en lucka i Stockholms (och svensk) socialhistoria.
Wilhelmina Pettersson var fosterflicka på Gålö i slutet av 1800-talet. Hon emigrerade till Brasilien 1892 när hon skrivits ut och jobbade på ett hotell i Bahia. Därefter flyttade hon till Chicago där hon jobbade som sömmerska. Detta kort på sig själv taget på en ateljé i Chicago skickade hon hem till Sverige 1902.
Skrivet av
Lars Epstein 22:50, 3 april 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Norrmalm
Många av pensionärerna som besökte ABF-huset på onsdagen var intresserade av att vara statist i ”Gentlemen & Gangsters” …
… först att låta sig provfotograferas var Göran Ekblad.
Snart startar årets största svenska filmsatsning, inspelningen av Klas Östergrens båda romaner ”Gentlemen” och ”Gangsters” regisserad av Mikael Marcimain. Massor av statister går åt. Två tusen. På onsdagen fick intresserade pensionärer efter en föreläsning på ABF-huset anmäla sitt intresse att statera. De fick också fylla i blanketter om de kunde tänka sig att låtsasröka på film, klippa håret eller raka av mustaschen om det skulle behövas. Alla intresserade fotograferades av castingkvinnan Maria Billberg från B Reel.
Castingkvinnan Maria Billberg pratar med Rigmor Bergström …
… före fotograferingen med och utan glasögon.
Inspelningen pågår från april till midsommar. Mest på Södermalm. Men även lite ”fusk” i landsorten, för att hitta rätt miljöer. Också utrikes. ”Men tyvärr får de svenska statisterna inte följa med till inspelningarna utomlands”, upplyste Maria Billberg som svar på frågan från en av de förhoppningsfulla pensionärerna.
Skrivet av
Lars Epstein 23:33, 2 februari 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Norrmalm
Trångt som på T-centralen var det på Nationalmuseum på lördagen …
… näst sista dagen att se Rembrandts ”Kökspigan” …
… och Carl Gustav Pilos ofullbordade ”Gustaf III:s kröning 1772″ …
… och Adriaen de Vries ”Psyche buren av amoriner” (krigsbyte från 30-åriga kriget) …
Myllret av människor i Nationalmuseum på lördagen påminde om trängseln på T-centralen i rusningstid. Många passade på att besöka museet näst sista dagen innan museet stänger i fyra år för omfattande renovering. Liksom på lördagen är det gratis inträde på söndagen, sista dagen före stängningen.
… och Nils Forsbergs ”En hjältes död (1888) …
…. och Carl XII:s likfärd” (1878) av Gustaf Cederström, innan museet stänger i fyra år för omfattande renovering.
När museet öppnar igen 2017 blir det med större utställningsytor, bättre klimat och lättare att orientera sig och ta sig fram i lokalerna för handikappade och andra. Konstsamlingen förblir dock densamma som nu. Men den kommer att visas på ett publikvänligare sätt i framtiden, sade museichefen Berndt Arell vid en diskussion i hörsalen. Vad det nu kan betyda.
Förutom skulpturer och målningar visar Nationalmuseum glädjande nog också högklassiskt fotografi som …
… detta porträtt av Ingmar Bergman som Irving Penn tog 1964 för ett reportage till tidskriften Look.
Under stängningen kommer en del av Nationalmuseums konst att visas på Konstakademien och en del av konsthantverksamlingen kommer att visas i någon centralt belägen lokal i Stockholm. Ännu oklart vilken. Oavslutade förhandlingar pågår just nu med tre olika fastighetsägare, berättade Berndt Arell.
Skrivet av
Lars Epstein 02:07, 16 januari 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Litteratur, Möte, Norrmalm
Drama i Klarahuset på tisdagskvällen …
Vi var tretton personer som fastnade i en stor hiss när denna tvärstannande mellan våningarna i Klarahuset på Sabbatsbergsområdet på tisdagskvällen. Hissen i det gamla fattighuset vägrade att gå vare sig upp eller ner. Det var bara att ringa hissjouren. Vi visste inte när vi skulle få hjälp att komma ut. Syret minskade. Värmen tilltog. Efter en kvart fick vi veta att jourhavande hissreparatör bodde i Åkersberga. Och att han var på väg.
Det blev allt varmare och jobbigare i den stillastående hissen. Men panik utbröt inte trots att vi var instängda. Vi tog av oss ytterkläderna och presenterade oss för varandra. De flesta bodde i Vasastan. Vi var alla på väg upp till andra våningen och Norrmalms hembygdsförenings release av boken ”Hus med historier – berättelser från Norrmalm”.
… när 13 personer satt fast i hissen i över en timme i oviss väntan på hjälp. Men lugnet bibehölls. Anita Skoglund hade högläsning för bland andra 91-åriga Kerstin Forsberg och hennes son Göran …
Efter presentationen i den stillastående hissen läste Anita Skogsberg ur manuset till sin pappa Sven Wickströms (1910-1995) kapitel i hembygdsföreningens bok. Hon råkade ha det i väskan. Det heter ”Vi sov alla i köket” och handlar om livet i Vasastan på 1910-talet. Vi fick veta att vuxna Vasastadsbor för hundra år sedan av barnen erbjöds skjuts på släde ned för Frejgatsbacken mellan Vanadisvägen och Sveavägen och ofta antog erbjudandet som renderade en inkomst på två eller fem öre till den då unge Sven och hans kamrater.
Trots den klaustrofobiska situationen var stämningen avspänd i den instängda hissen. Men det var jobbigt också. Inte minst för 91-åriga Kerstin Forsberg med sina opererade knän. Också hon har ett intressant kapitel i hembygdsboken ”Kerstin Forsberg – ett långt liv i Vasastan”.
… och efter 70 minuter kom hjälpen. Hissdörren öppnades …
… de nödställda fick vatten att dricka.
Efter 70 ovissa och svettiga minuter i hissen befriades vi tretton slutligen av den räddande ängeln hissmontören Claes Eriksson som kört in till stan i snömodden de fyra milen från Åkersberga för att rädda oss. Hissdörren öppnades, den friska luften strömmade in och gjorde det lätt att andas och någon kom med en bricka varpå det stod varsitt glas med fräscht vatten för oss att dricka. Claes Eriksson gick upp på vinden och handdrog upp den överlastade hissen till första våningsplanet. Tack Claes.
Räddaren i nöden var hissmontören Claes Eriksson som kom de fyra milen från Åkersberga …
… och öppnade hissdörren och handhissade upp hissen till rätt plan från vindsvåningen.
Två reflektioner. 1. Gå inte in 13 personer i en hiss om det står att den är för max 10 personer. 2. Om ni ändå är fler personer som fastnar i en hiss. Ring till jouren och börja lära känna varann under väntetiden. Det går faktiskt. Det var vad som hände 13 för varandra tämligen okända personer i hissen i Klarahuset på måndagskvällen. Så här efteråt blev det ett inre omskakande men trots allt trevligt och oförglömligt möte.
Skrivet av
Lars Epstein 23:50, 9 januari 2013 i kategori Arkitektur, Då&Nu, Gamla stan, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Södermalm
Stockholmarnas intresse för Slussen är stort. Så stort att alla inte fick plats i Konstakademiens stora hörsal när arkitekturhistorikern Eva Eriksson föreläste om Slussens tillkomst på onsdagskvällen.
Alla fick inte plats i Konstakademiens fullsatta hörsal …
Det var den första i en serie föreläsningar som Konstakademien tillsammans med ABF ordnar i samband med den högst sevärda utställningen av en stor samling konstverk med Slussenmotiv.
… när arkitekturhistorikern Eva Eriksson föreläste om Slussen på onsdagskvällen.
Eva Eriksson berättade om Slussens invigning 1935 och det entusiastiska mottagandet i pressen och bland allmänheten. Då var det så kallade Slusseneländet med de nedfällda bommarna vid slussöppningarna med tillhörande köbildningar definitivt historia.
Hon berättade om Slussens historia och visade bilder med samma motiv i tavlor och fotografier.
Eva Eriksson berättade också om Slussens förändringar under åren och de sorgliga förfallet på grund av bristande underhåll och städning de senaste decennierna. Hon jämförde vidare konstverk på utställningen med fotografier (ofta uppförstorade vykort med en enorm detaljskärpa) från olika skeden.
Otaliga vykort med motiv från Slussen har givits ut under åren …
… med en oanad skärpa som tillåter en noggrann studie av olika tider i Slussens historia. Här en detaljstudie ur ovanstående vykort som visar en man som hänger med armbågarna på räcket och pratar med en annan man på bänken som vänder huvudet om. I bakgrunden Blå Bodarna och Stockholms-Tidningens och Aftonbladets depeschkontor …
… och här en detaljstudie från samma vykort. En cyklande pappa i keps skjutsar sin son likaså i keps.
Det var fascinerande att betrakta bilderna på de innan förslumningen vackra och upplysta Blå Bodarna innehållande Åhlén & Holms varuhus och Stockholms-Tidningens och Aftonbladets depeschkontor och den på sin tid upplysta och vackra Gula gången. Bilder som gav en aning om vad Slussen åter skulle kunna bli om den politiska viljan finns.
Skrivet av
Lars Epstein 19:16, 1 januari 2013 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm
Riksbron.
Drottninggatan.
Efterverkningarna av vansinnesdåden i Oslo börjar nu påtagligt synas också i Stockholm i form av ökade säkerhetsåtgärder runt regeringskvarteren. Den ena massiva stolpen efter den andra växer upp ur gatorna runt Rosenbad och statsministerbostaden på Strömgatan. De ska väl förhindra bilbombsexplosioner och liknande. De liknar veritabla stridsvagnshinder. Trist att de ska behövas.
Rosenbad.
Jag minns för nästan fyrtio år sedan, långt före Palmemordet, ett besök i kanslihuset. Jag hade ingen uppgjord tid med finansministern Gunnar Sträng, men passerade hans dörr, fick infallet att knacka på och undrade om jag fick ställa en fråga. ”Ja, om det går fort”, svarade han lite vresigt men inte helt avvisande. Det var en annan tid. Sorgligt att den är borta för alltid. I dag är det misstro, otillgänglighet, kodlås, legitimation och vakter som gäller.
Rosenbad.
Strömgatan/Gustav Adolfs torg.
Skrivet av
Lars Epstein 20:20, 7 december 2012 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Litteratur, Norrmalm
Elin Wägner fotograferad någon gång på 1920-talet.
Författaren, feministen, fredsaktivisten, rösträttskämpen, miljövännen och akademiledamoten Elin Wägner (1882-1949) är bara ihågkommen i det offentliga rummet med en gata i Fruängen och en litterär skylt i hörnet av Norrtullsgatan och Odenplan med ett citat ur en av hennes mest kända romaner – Norrtullsligan.
Siri Derkerts lilla originalstaty på Nedre Manilla som ska förstoras.
Sedan ett drygt är har Elin Wägner-sällskapet därför samlat in pengar för att hedra Elin Wägner med en staty. Helst på Odenplan. Där i trakten utspelas handlingen flera av Elin Wägners alster.
Här på Odenplan vill Marianne Enge Swartz att Siri Derkerts staty av Elin Wägner ska placeras.
-Nu har vi fått den fantastiska möjligheten att uppförstora en liten staty av Siri Derkert, föreställande Elin Wägner när hon håller tal. Den finns på Nedre Manilla. Vi har fått klartecken både från Bonniers och från familjen Derkert. Det var professor Ulf Linde som föreslog statyn och han har också rekommenderat en konstnär som kan utföra uppförstoringen.
Det berättar Marianne Enge Swartz, som var med och startade Elin Wägner-sällskapet 1990 och var dess ordförande i tjugo år. Hon har varit i kontakt med ledande politiker och tjänstemän i staden. Hittills har sällskapet fått in 460 000 kronor. Bara för några dagar sedan kom ett löfte från Konstakademien om ett bidrag på 200 000 kronor. Återstår drygt 100 000 kronor.
Det tror Marianne Enge Swartz ska ordna sig. Förhoppningen är att statyn ska kunna komma på plats 2014. Då är det 70 år sedan Elin Wägner valdes in i Svenska Akademien.
Skrivet av
Lars Epstein 16:10, 4 december 2012 i kategori Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Sociala förhållanden
Eva Nilsson hyllas för att hon fortsätter i Ny Gemenskaps tradition med öppet hus på Kammakargatan, här tillsammans med medhjälparen Nils ”Stenis” Hjalmarsson till vänster.
Ny Gemenskap är tillbaka på Kammakargatan. Delvis. Ny Gemenskap, samlingslokalen för hemlösa, tvingades för några månader sedan, efter nära fyrtio år, flytta från Kammakargatan 36 ut till Västberga. Men dit är det långt särskilt för personer utan SL-kort. Därför letade eldsjälen Eva Nilsson lokal i närheten av den gamla. Efter att ha ringt runt till olika församlingar fick hon till sist napp hos Sankt Peters metodistkyrka på Kammakargatan 58, ett par kvarter från den gamla lokalen.
Ingången på Kammakargatan 58.
Hit är alla välkomna tisdagar och torsdagar kl 13-16. I Ny Gemenskaps gamla lokal drev hon en syjunta. Den nya lokalen kallar hon ”Kammis textilverkstad”. ”Stick together” är hennes motto. Några nya symaskiner är inköpta. Men de som inte vill sy eller sticka utan bara vill droppa in och värma sig och dricka en kopp kaffe är alla lika välkomna. På tisdagen var det invigning med kaffe, tårta och kramar. Ett fyrtiotal personer ryms samtidigt i den trivsamma lokalen där det också finns kök.
Premiärdagen bjöds på kaffe och tårta, men i fortsättningen blir det smörgåsar istället för tårta. ”Det är mer näring”, säger Eva Nilsson.
Eva Nilsson bubblar av lycka. ”När jag vaknar på morgonen måste jag nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Att vi har kommit igång med det här. Det här inne i stan vi behövs. Till Västberga är det många som inte kan ta sig”, säger Eva Nilsson som också tänker sätta igång med klädutlämning. Hon efterlyser också affärer som har defekta varor som inte kan säljas. Om de hör av sig så kommer Eva Nilsson och hennes medarbetare och hämtar.
Den nya lokalen har en hemtrevlig atmosfär. Hyran är betald för ett halvår framåt tack vare bidrag från Adolf Fredriks församling. Men fler bidrag behövs. Varför inte från stadsdelsförvaltningen?
Läs också: Sorgeceremonin på Adolf Fredriks kyrkogård
Skrivet av
Lars Epstein 22:45, 12 november 2012 i kategori Artisteri, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Norrmalm
Många vill ha den nya dvd:n signerad av Joakim Thåström (till höger i svart läderkeps) …
… på biografen Sture …
Kön ringlade lång i foajén på biografen Sture på måndagskvällen. Stockholms filmfestival hade premiär på konsertfilmen ”Som Jordgubbarna Smakade” av Anders ”Balsam” Hellström. Tvåtimmarsfilmen är inspelad i år vid några konserter i Oslo och Stockholm med Joakim Thåström, mannen som sällan uppträder offentligt utanför scenen. Men på Sture dök han upp för att signera dvd-versionen av filmen. Därav köbildningen. Jag hade tänkt fotografera det celebra tillfället men efter att ha lyft kameran och exponerat ett par oskarpa rutor ombads jag sluta av en person i Thåströms omgivning vilket jag också gjorde.
… på måndagskvällen.
.jpg)
Mest kommenterade