Söderborna vill inte ha en gata rakt genom Rosenlundsparken

Ett drygt femtiotal personer hade mött upp till mötet i Södra latins aula om Rosenlundsparkens framtid.

Medborgardialogen om den planerade bebyggelsen av bostadshus med runt 200 lägenheter i Rosenlundsparkens västra del inleddes med ett möte i Södra latins aula på tisdagskvällen. Ett drygt femtiotal personer hade mött upp för att diskutera planerna.

Daniel Andersson från stadsbyggnadskontoret berättade att det bland annat fanns planer på förvandla det nuvarande gång- och cykelstråket genom parken till en gata för bussar och kanske också bilar (längst till vänster på den projicerade bilden från Swedenborgsgatan i norr till Grindsgatan i söder).

Planeringen är ännu i ett tidigt skede.  Men idén att dra en gata, eventuellt för bilar, eller kanske bara för bussar, rakt genom parken, som presenterades av Daniel Andersson från stadsbyggnadskontoret, mötte massivt motstånd bland de närvarande Söderborna.

”Vi vill inte att parken delas upp i två delar så att barnen inte kan röra sig i hela parken utan att ha vuxen assistans när de ska går över gatan från den ena delen av parken till den andra. Tänker ni kanske göra en gångtunnel under den nya gata. Glöm inte att det dessutom bara blir fler och fler barn i parken eftersom det är en generationsväxling på gång i området. Gamla flyttar ut och barnfamiljer flyttar in”, sade till exempel en av kritikerna.

Stråket (med dagiset som ska rivas) som kanske förvandlas till en vanlig gata rakt igenom Rosenlundsparken.

Det är gångbanan i Swedenborgsgatans förlängning mot Grindsgatan som tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret diskuterar att förvandla till riktig gata ”för att öka stadsmässigheten” som Daniel Andersson uttryckte det.

Landskapsarkitekten Lina Sofia Engström från exploateringskontoret.

Landskapsarkitekten Lina Sofia Engström från exploateringskontoret har ansvar för Rosenlundsparkens framtida utformning när en stor del av parkens västra del tas i anspråk för bostadsbyggande. Hon menade att det är den otillgängligaste och sämsta delen av parken som försvinner när parken exploateras, den kuperade oåtkomliga delen som inte utnyttjas av så många. Men alla i publiken höll inte med om att det är den sämsta delen.  Själv skrev jag i ett blogginlägg för två månader sedan att jag tycker att det är den mest spännande delen av denna ovanligt flacka park i Stockholm även om den inte är överutnyttjad. Det tycker jag fortfarande. Men planerarna i staden talar gärna om ”gestaltade och planerade parker” när det kanske tvärtom är det oplanerade och naturgivna som utgör de mest spännande delarna av staden. Åtminstone för de yngre tonåringarna såsom jag självs minns det från en sedan länge svunnen tid i livet.

Enkäten om Rosenlundsparkens framtid  som också finns på nätet.

Men allt är som sagt inte färdigplanerat än. Fram till den 1 juli kan intresserade medborgare skicka in sina synpunkter på Rosenlundsparkens framtida utformning i en parkenkät som finns på kommunens hemsida och som ska inarbetas i parkprogrammet för Rosenlundsparken. Den planerade bebyggelsen blir nog svår att rubba trots att den avsevärt förminskar Rosenlundsparkens yta.

Vi tycker mest om städer där vi möter andra människor

Landskapsaritekt Thorbjörn Andersson till höger i bild.

Stockholm växer i snabb takt. Massor av människor flyttar till Stockholm. Bostadsbristen är stor. Byggnadstakten är intensiv. Förorter och innerstad förtätas. Nya byggprojekt presenteras oupphörligen.  Men hur ska staden växa? Kring detta ämne föreläste landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson på tisdagskvällen på Konstnärsklubben i Konstkritikersamfundets regi.

Människor gillar ställen i staden där de kan mötas …

… som i Fredhällsparken. (Fotot taget av K W Gullers runt 1950).

Jag tog fasta på en aspekt som han presenterade i sitt anförande. ”Det verkar som om de städer som vi tycker mest om är de där vi möter andra människor”. Det tror jag är nyckeln till en bra samhällsplanering. Thorbjörn Andersson framhöll 40- och 50-talen som en guldålder i samhällsplaneringen i Stockholm. Han visade bilder på plaskdammen i Fredhäll (”det ser ut som en insjövik vore det inte för bostadshusen i bakgrunden”) och Norr Mälarstrands parkstråk. ”Här kan man gå tre kilometer från via Rålambshovsparken ända bort till Stadshuset utan att passera en gata”.

Grönområden måste vara tillgängliga för att fungera som mötesplatser.

Han visade också drastiska bilder på misslyckad stadsplanering, bland annat en otillgänglig gräsmatta i en rondell innesluten av bilar. Ett grönområde är inget värt om det är otillgängligt.  Jag håller med Thorbjörn Andersson. En stad byggd för mänskliga möten är idealet. Jag tror det viktigt att stadens styrande politiker har det övergripande målet för ögonen nu när Stockholm växer i en allt högre takt.

”Fladdermusskogen” i Farsta strand hotas av exploatering

Farstas vildmark.

Längs med Ullerudsbacken i Farsta strand går gränsen mellan civilisationen (punkthusen) och den vilda naturen (Farsta strandskogen). Här börjar Farstas vildmark, bergsbranten med de flerhundraåriga tallarna, ekarna, hoande ugglor, sjungande näktergalar, smattrande hackspettar, rådjur, paddor, kopparormar som ringlar under de mossbevuxna klippblocken och barn som bygger kojor eller springer omkring och stojar bland levande och döda träd.

Fladdermössen som hälsar på hos … FOTO. MIRIAM BÄCKSTRÖM

… Miriam Bäckström på somrarna och sover på hennes vind på dagarna.

I Farsta strandskogen bor också fladdermössen under den kalla årstiden i de ihåliga kalla fuktiga trädstammarna under sin vintersömn. På somrarna bruka en del av dem flyga in på Miriam Bäckströms vind där de sover på dagarna för att släppas ut och tillbringa natten utomhus i skogen.

De planerade terasshusen till vänster och de befintliga punkthusen till höger på Ullerudsbacken …

… som kallas Berlinmuren av naturvännerna.

I denna ovärderliga natur planerar staden för fem terrasshus med 23 lägenheter i fyra våningar i söderläge. ”En Berlinmur” kallar naturvännerna som protesterar mot projektet och samlat in 1 200 namn. Först planerades två höghus, men efter protester omarbetades förslaget till de fem aktuella terrasshusen som tar ännu mer av den naturmark som är klassad som parkmark i stadens tidigare planer.

Motståndare till exploateringen i Farsta strandskogen som visade mig runt i området. Från vänster: Åke Bergström, Sara Ingerö, Miriam Bäckström, Kerro Holmberg, Paula Bajer, Jörgen Hammarberg och Laila Zetterlund.

Jag går runt med några engagerade människor i den stämningsmättade skogen och får reda på att här finns många rödlistade (utrotningshotade) arter. Så sent som i höstas hittades svartnande kantarell i Farsta strandskogen. Det enda stället i Stockholm där den påträffats, berättar Jörgen Hammarberg, en av mina följeslagare.

”Stämningen i Farsta strandskogen är sakral”, säger Sara Ingerö, ordförande i Farsta strand naturvärn.

Engagemanget för skogen bland Farsta strandborna är stort. ”Stämningen här är sakral”, säger Sara Ingerö, ordförande i Farsta strands Naturvärn, en frivilligorganisation som i tjugo år utan ersättning skött om skogen, rensat sly, liat ängen och städat. Det är bara att hålla med. Den mättade stämningen i skogen är sakral. I några urgamla äppelträd mumsar koltrastarna på de långt in i december gröna frukterna som fortfarande dinglar på de bara grenarna.

Mäktig ekticka i Farsta strandskogen.

Det brukar sägas att staden måste bygga många bostäder eftersom det flyttar in så många människor till Stockholm och bostadskön redan i dag är lång. ”Men 23 bostäder i ett värdefullt naturområde hjälper knappast till att lösa bostadsbristen”, säger Jörgen Hammarberg och pekar på att någon kilometer bort byggs runt tusen lägenheter vis Ågesta Broväg. ”Och de verkar inte så lätta att sälja eftersom man erbjuds att bo gratis i ett år om man köper en lägenhet där”, berättar han. Mina följeslagare i Farsta strandskogen pekar också på flera andra platser som är möjliga att bygga på närmare Farsta strands tunnelbanestation.

I den konsulterande arkitektens skrivelse till stadsbyggnadskontoret föreslogs följande skrivning i tjänsteutlåtandet till politikerna:
Stadsbyggnadskontoret … ”medger att planförslagets genomförande innebär negativa konsekvenser för natur- och rekreationsvärden, vilka också strider mot stadens intentioner att bevara viktiga spridningssamband”.

Så här blev dock skrivningen i det slutgiltiga tjänsteutlåtandet till politikerna:

”Stadsbyggnadskontoret har gjort avvägningar av samhällets alla behov och anser att planförslaget kan genomföras trots att höga natur- och rekreationsvärden försvagas”.

Nu på tisdag den 8 december skulle stadsbyggnadsnämnden ta beslut om stadsplanen med de fem terrasshusen som majoriteten sagt sig vara för och oppositionen emot. Men ärendet lyftes ut sedan det visat sig att beslutsunderlaget var bristfälligt. Många remissinstansers kritiska skrivelser saknades. Skrivelser som saknades var från bostadsrättsföreningen Skogsgläntan, flera skolor och förskolor, en ateljéförening, Farsta strands naturvärn med flera. Ärendet är därmed uppskjutet till januari nästa år.