Skrivet av
Lars Epstein 23:20, 25 februari 2013 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
De kvarvarande gravstenarna från den gamla kolerakyrkogården vid Skansbacken samlades 1947 i en särskild inhägnad runt det gamla dödgrävarbostället som byggdes inför det andra stora kolerautbrottet i Stockholm 1853. Gravstenen i förgrunden är från 1853, kanske ett offer för koleran för 160 år sedan vid namn Krook.
Den dödliga koleraepidemin som drog in över Europa i början av 1800-talet skördade sitt första offer i Stockholm, tullvaktmästaren Emanuel Malmberg, den 19 augusti 1834. Varför står det då på Wikipedia och i en gammal Metroartikel och på andra ställen att koleran i Stockholm utbröt först nio år senare, 1843?
Den första, och mest förödande, koleraepidemin i Stockholm bröt ut 1834 och inte 1843 som det står på stadens officiella skylt.
Jag tror jag vet varför. På informationsskylten som staden satte upp på gamla kolerakyrkogården (numera upprustad park) vid Skansbacken öster om Gullmarsplan i slutet av 1990-talet står det felaktigt att koleran kom till Stockholm 1843. Ett slarvfel förmodligen. Men även slarvfel har en tendens att sprida sig och gälla för fakta.
Vy över den gamla kyrkogården, numera park, som invigdes 1809 och var ämnad för soldater, fattiga och avlidna fångar. I några decennier från 1834 och framåt fungerade den som kolerakyrkogård.
I den första och mest omfattande koleraepidemin 1834 i Stockholm dog fler än tre tusen människor (cirka 4 procent av invånarna). Det var en tid av domedagsstämning i stadens historia.
De flesta av de bevarade gravstenarna är från 1890-talet. Den sista begravningen på kolerakyrkogården skedde 1901. Dödgrävarbostället i bakgrunden.
”Från morgon till afton ringde kyrkklockorna för de otaliga döda. De skyddsmedel som man tillgrep var betydelselösa eller helt ineffektiva. Man spolade gatorna med vatten och brände stora pannor med tjära. I husen röktes med klor och svavelsyra.
Stadens liv präglades av de otaliga dödsfallen. Likvagnar cirkulerade på gatorna och ur vart och vartannat hus hördes ropet: ”Stanna! Vi har lik!” Slutligen blev man tvungen att överge bruket att varje lik skulle ha en egen kista. Liken lades i stora gemensamma liklårar, som på lastvagnar fraktades ut till de många kolerakyrkogårdarna.”, skriver Carl-Herman Tillhagen i Bonniers Den svenska historien, del 12 (1992).
Skrivet av
Lars Epstein 00:09, 25 februari 2013 i kategori Demonstration, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
En demonstration genomfördes i Sundbyberg på söndagen …
Ett hundratal personer tågade genom centrala Sundbyberg på söndagen. De demonstrerade mot våldtäkter och sexuella övergrepp och för en attitydförändring där fokus sätts på förövaren och inte på offret.
… mot våldtäkter efter den brutala gruppvåldtäkten i kommunen för en månad sedan.
Demonstrationen arrangerades av Föreningen Storasyster tillsammans med Stjärnjouren i Sundbyberg en månad efter den brutala gruppvåldtäkten i Sundbyberg. Hanna Nilsson från Stjärnjouren var en av talarna.
Hanna Nilsson från Sjärnjouren talade och krävde ..
”En vanlig dag i Sverige anmäls i genomsnitt 18 våldtäkter. Mörkertalet är stort, runt åttio procent. Många av dem möter vi i Sundbybergs tjejjour i vår stödverksamhet”, berättade hon.
… större engagemang i frågan från kommunens sida.
Sundbybergs tjejjour Stjärnjouren, som funnits i tio år, består av cirka trettio volontärer som de senaste åren jobbat utan ekonomiska bidrag från kommunen med bland annat workshops i Sundbybergs skolor på temat ”vad är okej sex?”.
Slagverkarna Riotsamba gick främst i demonstrationen och såg till …
Nu ställer man större krav på kommunen, bland annat ekonomiska, men också som Hanna Nilsson sa: ”att Sundbybergs kommun garanterar att alla ungdomar erbjuds möjligheten att få prata om gränsen mellan sex och övergrepp samt destruktiva maskulinitetsföreställningar. Inte bara en gång, utan fler gånger, under sin skoltid”.
… att den den inte undgick Sundbybergsborna.
Skrivet av
Lars Epstein 13:00, 16 februari 2013 i kategori City, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Stockholmare
Förberedelser i Klara kyrka …
… för att skänka bort 700 kokböcker …
Förvånade stockholmare tillfrågades på gatorna i City på fredagseftermiddagen av volontärer från Klara kyrka om de ville ha en praktfull kokbok gratis. Men del skyndade bara förbi med bortvänt ansikte eller en ”jag har inte tid”-kommentar. Andra stannade till, undrade vad det handlade om, fick en bok och skyndade vidare. Efter några timmar på fredagseftermiddagen var 700 böcker bortskänkta. Dock kunde de som fått boken sätta in en gåvodonation som motprestation om de önskade, frivilligt dock.
… till förbipasserande stockholmare i City …
Kokboken ”Gatans mat – en kokbok för hemlösa” är ett projekt initierat av kocken och människovännen Magnus Hansson som driver ett cateringföretag i Västerås. Överskottet från projektet går oavkortat till Stadsmissionen i Stockholm och Västerås. Magnus Hansson vill med boken skapa en insikt om hur brutala villkoren är för människor som lever i socialt utanförskap.
… här av hälsobloggaren Josefi Dahlberg som bidragit med ett recept på rödbetssallad i boken och huvudförfattaren John Arthur Ekebert.
Förutom recept av kända och okända kockar innehåller boken bilder, dikter, kortnoveller och en hel självbiografisk roman av John Arthur Ekebert, som växte upp med missbrukande föräldrar i Fruängen, tidigt själv började med droger, levde som narkoman i fyrtio år, men till sist mirakulöst lyckades ta sig loss från drogberoendet. Gripande och läsvärt.
Självklart delades inte hela upplagan av ”Gatans mat” ut på fredagseftermiddagen. Den finns förstås också att köpa, bland annat på Bokus.
Läs också: Inifrånbilder från hemlösheten
Läs också: Ovanlig kokbok inne i slutproduktionen
Skrivet av
Lars Epstein 01:14, 22 januari 2013 i kategori Idrott, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Sociala förhållanden, Södermalm
Skarprättaren Anders Gustaf Dalman 1910 …
… återuppstår 2013 i en gammal straffcell på Långholmen gestaltad av skådespelaren Anders Ahlbom Rosendahl.
Sverige siste bödel (eller skarprättare som det hette på den tiden) Anders Gustaf Dalman (1848-1920), utförde sex avrättningar under sina drygt trettio år i yrket. Fem av de dödsdömda fick sina huvuden avhuggna av Dalmans bila. Den siste, rånmördaren Johan Alfred Ander giljotinerades på Långholmen den 23 november 1910.
Johan Alfred Ander blev den siste som avrättades i Sverige efter att ha rånmördat …
… Anna Viktoria Hellsten på Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan 2 den 5 januari 1910.
Vem var han då, skarprättaren Anders Gustaf Dalman?
Anders Gustaf Dalman, familjefar och vicevärd i huset på Sankt Eriksgatan där han bodde, var en stor djurvän som inte kunde tänka sig att döda ett djur. Det berättar skådespelaren Anders Ahlbom Rosendahl, som om en dryg vecka ska spela Dalman i ”Hugga huvudet av ondskan”, en nyskriven monolog av Klaus Fischer, som i mycket bygger på anteckningar av sonen Albert Gustaf Dalman vilken själv biträdde fadern vid flera av avrättningarna.
Den drygt timslånga pjäsen spelas i en gammal straffcell med tegelvalv på Långholmen.
I den med Dalman samtida fängelsedirektören Axel Wollins karmstol sitter Anders Ahlbom Rosendahl och repeterar sin roll. Han frammanar bilden av hur Dalman noggrant på fängelsegården lägger ut tvåtumsplanken som stocken ska placeras på, den stock vid vilken den dödsdömde ska lägga sig ned för sista gången i sitt liv innan bilan faller.
Anders Ahlbom Rosendahl lever sig in i rollen som Sveriges siste bödel.
Anders Ahlbom Rosendahls talar och gestikulerar med stor inlevelse under repetitionen. ”Det är en väldigt speciell och kluven känsla att leva sig in i en människa som har existerat jämfört med att gestalta en helt uppdiktad figur”, säger han.
Hur tänkte då Anders Gustaf Dalman själv om sitt egenartade yrke? Den som ser pjäsen med premiär den 1 februari får en del av svaret på denna intressanta fråga.
Skrivet av
Lars Epstein 16:47, 20 januari 2013 i kategori Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Södermalm
Gången till Gamla stans tunnelbanestation söndag 20 januari 2013.
Natten mot lördag tittade jag på utomhustermometern. Den var nere i 17 minusgrader. Hur klarar sig människor som ingenstans har att bo minns jag att jag tänkte. De gångna svinkalla nätterna måste inneburit ett helvete för människor utan eget hem.
Idealisterna i Soppkök Stockholm …
… delade ut soppa och smörgåsar …
Och hemlösheten breder ut sig i Stockholm. Många tillhör gruppen som bland frivilligarbetare kallas ”EU-medborgarna”, människor från öststaterna som kommit hit med en liten sparslant och falska förhoppningar om att hitta ett jobb, men som när pengarna tagit slut efter fjorton dagar och de förväntade jobben uteblivit efter hand hamnat i hemlöshet och ibland drogmissbruk.
Det berättade en medarbetare på organisationen Convictus, som jobbar med hemlösa i Högdalen.
”Antalet hemlösa som besöker oss har stigit så här mycket de tolv senaste månaderna”, sade han och pekade med armen rakt upp mot himlen, när vi stod och pratade med varandra i myllret av människor i Björns trädgård på söndagen under Soppkök Stockholms utdelning av mat, kläder och hygienartiklar som tvål, schampo osv. Soppkök Stockholm består av ett hundratal idealister som vill väcka makthavarna i staden till insikt om den ökande hemlösheten.
… i Björns Trädgård på söndagen …
… liksom kläder och andra nödvändighetsartiklar till människor som behövde.
Soppkök Stockholm hade bjudit in stadens politiker att närvara vid söndagens soppkök. Jag såg ingen politiker där. Men kanske var de någon som kom på besök före eller efter mig. Jag hoppas det.
Läs även: Soppkök för ökad medvetenhet om hemlöshet och utanförskap
Skrivet av
Lars Epstein 01:02, 18 januari 2013 i kategori Barn, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
Bokrelease på Fryshuset av Anders Carlbergs ”Mina förebilder och berättelser” …
Fryshusets grundare Anders Carlberg (1943-2013) fick inte själv uppleva releasen av sin bok ”Mina förebilder och berättelser” som han hade planerat och sett fram emot. Den genomfördes ändå som planerat på torsdagen. ”Det hade Anders velat”, som Fryshusets VD Johan Oljeqvist uttryckte det.
… med en panel av vuxna och ungdomar …
Kanske blev det inte så mycket av traditionellt boksläpp även om boken hyllades och av flera talare betraktades som en synnerligen användbar ”verktygslåda” i arbetet med unga och att förändra samhället till det bättre. Flera var de ungdomar som från podiet vittnade om Anders Carlbergs, hans idéers och Fryshusets avgörande betydelse i deras liv. En var Negin Azimi. Hon går i åttan i Fryshusets skola.
… Negin Azimi …
”Jag hann tyvärr aldrig träffa Anders personligen. Men efter att ha läst boken förstår jag nu efter ett och ett halvt år varför Fryshuset är som det är. Och det är nästan som att jag fick lära känna honom ändå. Att gå här på Fryshuset har förändrat mitt liv. Här lyssnar de vuxna på ungdomarna. Jag skulle inte vara den jag är om det inte var för Anders”, sade hon.
… och Fryshusets vd Johan Oljeqvist och rapparen Petter Alexis Askergren.
Också rapparen Petter (Alexis Askergren), som har skrivit bokens förord, hyllade Anders Carlberg även om Petter själv som tretton-fjortonåring då han bodde i Sofia runt trehundra meter från Fryshuset var förbannad på Anders Carlberg för att han släppt in Skinheads i Fryshuset som ibland kom och snodde Petters och hans kompisars fotboll. ”Men hur ska man kunna förändra människors attityder om man bara håller dem utanför och inte släpper in dom och börjar prata med dom. Det går inte. Det har jag lärt mig av Anders efterhand”. Ungefär så sade sammanfattningsvis Petter.
Skrivet av
Lars Epstein 23:15, 17 januari 2013 i kategori Gamla stan, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Manifestation, Sociala förhållanden
Ett par hundra människor deltog i manifestationen …
… ”Stoppa mäns våld mot kvinnor” …
… på Mynttorget …
Ett par hundra personer (inte bara kvinnor) trotsade kvällskylan och deltog i manifestationen ”Stoppa mäns våld mot kvinnor” på Mynttorget på torsdagskvällen som arrangerades av sjutton olika organisationer. ”Nu får det vara nog”, var slagordet som upprepades gång på gång i talkör.
… på torsdagskvällen …
Den kallblodiga och hänsynslösa gruppvåldtäkten i Indien nyligen som slutade i mord på en ung indisk kvinna fanns i allas tankar. Med facklor i handen och enstaka plakat lyssnade deltagarna på den ena talaren efter den andra. Lise Berg, ordförande i svenska Amnesty, berättade att den indiska regeringens officiella siffra för 2011 är 220 000 begångna våldtäkter i landet. Då finns dessutom ett mörkertal.
… i januarikylan …
Men även i Sverige begås våldtäkter. Den råa gruppvåldtäkten på en ung kvinna i Sundbyberg i helgen som gick fanns i allas medvetanden. Författaren Katarina Wennstam sade att ”alla kvinnor känner den kollektiva rädslan”. “Nu får det vara nog”, skanderade deltagarna”.
… där författaren Katarina Wennstam var en många talare.
Proteströrelsen från Indien har nått Sverige. Det behövs.
Skrivet av
Lars Epstein 14:40, 9 december 2012 i kategori Aktion, City, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden
Stundtals var det kö till Soppkök Stockholms …
… klädinsamling …
… vid Sergels torg på söndagseftermiddagen.
Givmilda människor stod i kö för att lämna in Ikeakassar och svarta plastpåsar fulla med skor och kläder till Soppkök Stockholms insamling på Sergels torg på söndagen. Det finns många fattiga och hemlösa som fryser i den råa vinterkylan utan möjlighet att hålla sig varma. Bara i Stockholms län beräknas över åtta tusen personer vara hemlösa.
Arrangörerna hade fullt upp …
… med att ta hand om …
… och sortera alla bidragen.
Soppkök Stockholm består av hundratals engagerade privatpersoner som brinner för att lindra nöden hos de sämst lottade i samhället. Milad Mohammadi heter en av eldsjälarna. Han berättar att kläder och skor ska sorteras och delas ut till hemlösa, EU-emigranter, papperslösa, flyktingar och andra behövande.
Skrivet av
Lars Epstein 16:10, 4 december 2012 i kategori Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Sociala förhållanden
Eva Nilsson hyllas för att hon fortsätter i Ny Gemenskaps tradition med öppet hus på Kammakargatan, här tillsammans med medhjälparen Nils ”Stenis” Hjalmarsson till vänster.
Ny Gemenskap är tillbaka på Kammakargatan. Delvis. Ny Gemenskap, samlingslokalen för hemlösa, tvingades för några månader sedan, efter nära fyrtio år, flytta från Kammakargatan 36 ut till Västberga. Men dit är det långt särskilt för personer utan SL-kort. Därför letade eldsjälen Eva Nilsson lokal i närheten av den gamla. Efter att ha ringt runt till olika församlingar fick hon till sist napp hos Sankt Peters metodistkyrka på Kammakargatan 58, ett par kvarter från den gamla lokalen.
Ingången på Kammakargatan 58.
Hit är alla välkomna tisdagar och torsdagar kl 13-16. I Ny Gemenskaps gamla lokal drev hon en syjunta. Den nya lokalen kallar hon ”Kammis textilverkstad”. ”Stick together” är hennes motto. Några nya symaskiner är inköpta. Men de som inte vill sy eller sticka utan bara vill droppa in och värma sig och dricka en kopp kaffe är alla lika välkomna. På tisdagen var det invigning med kaffe, tårta och kramar. Ett fyrtiotal personer ryms samtidigt i den trivsamma lokalen där det också finns kök.
Premiärdagen bjöds på kaffe och tårta, men i fortsättningen blir det smörgåsar istället för tårta. ”Det är mer näring”, säger Eva Nilsson.
Eva Nilsson bubblar av lycka. ”När jag vaknar på morgonen måste jag nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Att vi har kommit igång med det här. Det här inne i stan vi behövs. Till Västberga är det många som inte kan ta sig”, säger Eva Nilsson som också tänker sätta igång med klädutlämning. Hon efterlyser också affärer som har defekta varor som inte kan säljas. Om de hör av sig så kommer Eva Nilsson och hennes medarbetare och hämtar.
Den nya lokalen har en hemtrevlig atmosfär. Hyran är betald för ett halvår framåt tack vare bidrag från Adolf Fredriks församling. Men fler bidrag behövs. Varför inte från stadsdelsförvaltningen?
Läs också: Sorgeceremonin på Adolf Fredriks kyrkogård
Skrivet av
Lars Epstein 19:02, 18 november 2012 i kategori Aktion, Idealister, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Södermalm, Visioner
Soppkök Stockholm i Björns trädgård anordnades på söndagen för sjunde gången i år …
… med den uttalade avsikten att medvetandegöra om hemlöshet och utanförskapet …
Det myllrade av människor i Björns trädgård på söndagen. För sjunde gången anordnades soppkök, klädutdelning och musikunderhållning. ”Det är inte välgörenhet vi vill utöva. Det kortsiktiga är inte så viktigt. Vi vill skapa en mötesplats, ett ställe att träffas för kunskapsutbyte. Vi vill höja medvetenheten om hemlöshet och utanförskap i samhället. Vi har märkt att frågan så sakta kommit upp på de politiska partiernas dagordning. Det är bra. Men det räcker inte”, säger en av eldsjälarna bakom Soppkök Stockholm, Milad Mohammadi, till vardags ungdomsledare på Fryshuset.
… berättar en av eldsjälarna Milad Mohammadi.
Förutom kläder och mat …
Soppköket i Björns trädgård är partipolitiskt och religiöst obundet som det heter. Det möjliggörs av hundratals personligt engagerade privatpersoner, berättar Milad som träffat på mycket ofattbar nöd och ensamhet under nattvandringar runt om i staden. Det är bara att önska att politiker med hjärtat på rätta stället ger sig ut i verkligheten för att träffa människor i staden som lever utanför den sociala gemenskapen och lyssnar på vad de har för önskemål som kanske kan uppfyllas. Jag såg dock ingen politiker vid soppköket på söndagen i Björns trädgård. Men kanske nästa gång. Vem vet.
… bjöds det på musik av Rebell Robert …
… och Kingos Pack och en svängom i gruset.
På Soppkök Stockholms facebooksida kan man läsa bland annat följande: ”Det finns ca 34 000 hemlösa i hela Sverige, enligt Socialstyrelsens definition och kartläggning. Av dessa befinner sig ca 4500 personer i akut hemlöshet. I Stockholms län beräknas antalet hemlösa nu vara 8 343, vilket är ungefär detsamma som för hela Sverige för 13 år sedan.” Det är inte lätt att föreställa sig hur det är att vara hemlös. Men man kan ju alltid försöka föreställa sig det, nu när vintern nalkas.
.jpg)
Mest kommenterade