För förvandlingen av en nedsliten park till en fantasieggande lekplats i Per Anders Fogelströms Mina drömmars anda fick Bryggartäppan årets byggnadspris av Stockholms läns hembygdsförbund. Till vänster ses Tor Svae den konstnärlige ledaren bakom projektet.

Talet var lite för långt och knappt hörbart men barnen applåderade artigt ändå när Stockholms hembygdsförbund överlämnade 2012 års byggnadspris till Bryggartäppans (f.d. Pundarparkens) Per Anders Fogelströmstad i miniatyr, en underbar lekplats vid Gotlandsgatan/Bjurholmsgatan skapad av Lekplatsbolaget med den konstnärlige ledaren Tor Svae i spetsen.

Barnen lyssnade tålmodigt på talen …

… och följde fastskruvandet av prisplaketten med förvånat intresse …

Parkingenjör Kenneth Kempendahl i Södermalms stadsdelsförvaltning som varit med om att driva igen den fantasieggande lekplatsen fick ta emot prisplaketten som han tillsammans med medarbetare skruvade upp på dörren i en av stugorna medan de jublande barnen fick ballonger, saft och bullar.

… fast en del föredrog att leka i stället för följa prisceremonin.

Läs också: Årets byggnadspris till Bryggartäppan på Söder

Burger King på Plattan …

… är utrymd tills vidare …

Hamburgerepoken på Plattan är tillfälligt över, Burger King utrymd tills vidare. Nu sätts plank i Plattans triangelmönster upp framför restaurangen. Tätskiktet på Klarabergsgatans betongdäck mellan Hamngatan och Vasagatan håller på att bytas ut, ett tidskrävande arbete, minst ett halvt decennium, innan hela sträckan är klar.

… och döljs av plank …

… i samma mönster som på stenläggningen.

Läs även: Sergelbageriet har slagit igen verksamheten vid Sergels torg

Full aktivitet på pontonerna …

… i Stallkanalen.

Fyrverkerier av svetsloppor och rassel av kättingar som kopplas ihop på två kraftiga järnbalkar monterade mellan två pontoner tilldrar sig de förbipasserandes intresse uppe på Stallbron mellan Mynttorget och Riksdagshuset. Vad gör de gulklädda männen därnere på pontonerna i Stallkanalen?

Vad händer? undrar förbipasserande.

Det är den gamla dammluckan som är på väg att tas bort, en kraftig tingest, 17 meter bred, närmare 8 meter lång och nästan 2 meter hög. Den väger 54 ton, varav 6 ton är betong. Så det behövs kraftiga kranar för att få loss den och bärga den från platsen. En affär på drygt tre miljoner kronor, momsen inräknad. Den gamla dammluckan behövs inte längre eftersom en ny monterades in på andra sidan Stallbron för något år sedan.

Den gamla dammluckan är på väg att monteras bort.

I väntan på bussen?

Vissa busshållplatser är svåra att upptäcka (Kärrtorp).

För tre år sedan var SL på gång att ordentligt rusta upp alla de tusentals busshållplatser som finns runt om i länet.  Men det rann ut i sanden eftersom ingen anbudsgivare kunde uppfylla SL:s krav.

Busshållplats med modernt väderskydd (Bollmora centrum).

Gammal hederlig busskur (Tyresö slott).

En av de pådrivande för bättre och säkrare busshållplatser har varit Curre Hansson (s). På tisdagen diskuterades frågan återigen i landstinget. “Tusentals enkla stolpar är vintertid, i snö, slask, mörker och kyla rena dödsfällorna när mjuka människor finns direkt intill vägkanten utan belysning eller reflexer”, sade han och föreslog införande av så kallade reflexsnurror vid hållplatser där dessa bara består av en stolpe och en tidtabell utan väntkur. Reflexsnurrorna ska göra bilister och bussförare uppmärksamma på att de står folk och väntar vid hållplatser när det är mörkt och sikten dålig. Han vill också ha översyn och ordentlig upprustning av så kallade väderskydden vid busshållplatserna.

Curre Hansson demonstrerade reflexsnurran från talarstolen i landstingsfullmäktige.

”Flera tusen busshållplatser är i uselt skick. Två tusen är i akut behov av upprustning och minst tre tusen saknar belysning, är gamla och uttjänta”, sade han och fick medhåll av flera partikamrater men också av några centerpartister. Han frågade om trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (m) var beredd att göra något åt saken.

Christer G Wennerholm påpekade att han mötte väldigt många nöjda SL-resenärer och sade att det inte var aktuellt med en totalrenovering av busshållplatserna men att SL löpande ersätter gamla och trasiga väderskydd.

Christer G Wennerholm tyckte att idén med reflexsnurror var intressant men att det fanns invändningar. ”De kan vara svåra att använda för människor med funktionshinder. De riskerar också att sättas i rörelse vid hård vind och felaktigt indikera att det finns väntande passagerare vid hållplatsen”. Han sade också att SL löpande ersätter gamla och trasiga väderskydd med motsvarande nya men att det inte var aktuellt med någon totalupprustning av länets alla busshållplatser.

Klarabergsgatan …

De sexåriga arbetena med att reparera Klarabergsgatan för 1,4 miljarder kronor har just påbörjats. Det så kallade tätskiktet (bro- och däckskonstruktionernas betongskivor och fogar) är utslitet och måste bytas efter cirka femtio års existens från Vasagatan förbi Åhléns och Sergels torg, Sergelfontänen, vidare längs Hamngatan ungefär fram till NK.

… har börjat rivas upp. Tätskiktet ska bytas ut.

Trottoarstenarna längs Klarabergsgatans södra sida i höjd med Sergels torg har börjat rivas upp. Nere på Plattan har en gångbro börjat byggas som ska underlätta framkomligheten över Sergels torg för fotgängarna när det blir trängre på Klarabergsgatan senare i höst. Bilarna kommer att få trängas i färre filer under byggtiden. Det kommer att bli trångt i City de närmaste sex åren.

En provisorisk gångbro över Plattan är under uppförande.

Asfaltering förbereds.

Solen har gått ned, men mörkret dröjer. Jag är på hemväg, passerar Tegelbacken, nu fri från byggfuttar och stängsel. Nya cykelbanan är klar. Under Centralbron halvligger ett gäng killar. Det är parkour på gång, ett akrobatiskt sätt att ta sig genom stan över staket och andra hinder. De tycks stretcha och värma upp sig inför kvällens övningar. Vid Vasabrons fäste dånar kraftiga fordon fram och åter. Sliten asfalt skrapas bort. Under tisdagen sker nyasfalteringen. Tegelbacken piffas upp, men borde rustas upp även för Stockholmare som inte behärskar parkour men ändå vill passera säkert över den svårpasserade trafikmaskinen? Varför inte börja med  att anlägga flera övergångsställen?

Uppvärmning under Centralbron.

De sex öppna gårdarna längs Norr Mälarstrand. Alla är allmän parkmark utom den näst längst till höger på bilden, Bigarrågården, som ägs av en bostadsrättsförening.

Man vill ju inte tränga sig på och klampa in på andras egendom. Det är nog därför jag aldrig tidigare varit inne på en enda av de sex stora terrasserade gårdarna omgivna av husen längs västra delen av Norr Mälarstrand: Rinmansgården, Pontonjärgården, Chapmansgården, Jaktvarvsgården, Bigarrågården och Fågelbärsgården.

Bigarrågården – privat mark eller offentlig plats? Svårt att veta.

Det har aldrig tidigare slagit mig att de öppna gårdarna avgränsade med träd och buskar mot Norr Mälarstrand utgör allmän parkmark, med ett undantag, Bigarrågården, som ligger mellan Polhemsgatan och John Ericssonsgatan. Bigarrågården ägs nämligen av en bostadsrättsförening som köpt gården av staden.

Rinmangården – privat trädgårdsutrustning kan ge det felaktiga intrycket att det är privat mark.

De övriga fem vackert utformade gårdarna ägs av staden och vem som helst får vistas där med samma rätt som människorna som bor i de intilliggande husen. Men visst kan gårdarna lätt uppfattas som privata, ungefär som villatomter, särskilt ju närmare husen man kommer och om utomhusgrillar trädgårdsmöbler och andra attiraljer av privat karaktär står placerade på gräsmattan.

Chapmangården – offentlig parkmark.

Gårdarna är i dag mer eller mindre slitna. De anlades i början av 1930-talet då husen byggdes. Nu står gårdarna inför en omfattande renovering till sitt ursprungliga skick, alla utom Bigarrågården. En ambitiös upprustningsplan har utarbetats.  I planen föreslås också att skyltar sätts upp som bland annat upplyser allmänheten om att gårdarna utgör ett allmänt parkrum tillgängligt för alla. Det låter bra.

Fågelbärsgården – den största av de öppna offentliga gårdarna längs Norr Mälarstrand.

Men vilken rätt har jag att vistas på Bigarrågården som ägs av bostadsrättsföreningen?  Och vilka regler kommer att gälla för de övriga fem gårdarna om staden skulle få för sig att sälja också dessa till berörda bostadsrättsföreningar? Det vet jag inte heller. Ibland är det svårt att veta vad som är offentlig plats och vad som är privat mark.