Skrivet av
Lars Epstein 00:01, 9 april 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Planer, Politik, Utanför innerstan
Jag har tidigare flera gånger skrivit om Hökarängens friluftsförenings hotade campingstugor.
Runt fyrtio campingstugor vid Hökarängsbadet i skogen mellan Drevvikens strand och Nynäsvägen i Farsta ska rivas för 10-20 villor. Det vill den styrande alliansen i Stadshuset, men inte oppositionen.
Stugområdet har funnits sedan 1930-talet och bestod i början av enklare tältstugor. Staden arrenderar ut marken till stugägarna.
Gunnar Sandell.
Nu ska de alltså ge plats åt dyra villor. För dyra blir villorna att bygga, det försäkrade Gunnar Sandell (s), vice ordförande i Farsta stadsdelsnämnd, när frågan diskuterades i kommunfullmäktige på måndagskvällen. Samtliga partier i Farsta stadsdelsnämnd är emot den planerade villabebyggelsen. Men alliansen i Stadshuset lyssnar inte på partikamraterna lokalt i den här frågan.
Tomas Rudin.
Tomas Rudin (s) beskrev stugområdet som den idag sista kvarvarande idyllen i sitt slag med dansbana, grill, servering och gemenskap, ett stugområde i skogen med de små husen utspridda så att skogsområdet alltjämt är tillgängligt för allmänheten.
”Stugägarna är förtvivlade. Det handlar de facto om expropriering utan ersättning och utan att anvisa någon annan plats för stugägarna. Hur kan staden göra på detta vis. Det är bryskt att gå fram så här fyrkantigt mot dessa människor. Ni talar om promenadstaden. Här kan vem som vill promenera i dag men inte när området bebyggs med villor omgivna av häckar. Det blir privatstaden, inte promenadstaden. Det finns minst fyra ställen i närheten där man i stället skulle kunna bygga dessa villor”, menade Tomas Rudin.
Sten Nordin.
Borgarråden Sten Nordin (m) och Joakim Larsson (m) försvarade sig med att arrendeavtalen ser sådana ut att de kan sägas upp och att marken behövs för att bygga de tilltänkta villorna.
”Staden växer. Vi måste väga värdet av den verksamhet som finns i dag mot de nya värdena. Vi måste ha hög takt i bostadsbyggandet och pröva varje enskilt fall”, sade Sten Nordin.
Skrivet av
Lars Epstein 20:31, 7 april 2013 i kategori Då&Nu, Idrott, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan
Många tusen AIK-fans …
… deltog i den bengaliskt färgade …
… uppbrottsmarschen …
Med bengaliska eldar startade flera av de många tusen AIK-fansen marschen från sitt älskade Råsunda till den nya inomhusarenan tio minuters promenad därifrån. I täten körde AIK:s spelarbuss. En epok är över och ny startar.
… från gamla …
… försvinnande Råsunda …
… till den nya inomhusarenan tio minuters promenad därifrån.
Gamla Råsunda Fotbollsstadion är redan delvis riven. Här skar jag korvbröd i min ungdom och hjälpte pappa ta betalt i korvkiosken på Västra övre läktaren utan tak. Här ambulerade jag omkring mellan bänkraderna och irriterade åskådare för att jag skymde sikten när jag stannade till för att sälja en korv ur min låda på magen. Här sålde jag program ”till matchen och signalsystemet, 50 öre”. Här minns jag Kurre Hamrin debutera 1952 när jag var pojke. Här fotograferade jag Nebojsa Novakovic konstmål mot Barcelona 2006 när jag jobbade som fotograf på DN. Här … … Minnena är många.
Så här såg Råsunda Fotbollsstadion ur för 75 år sedan vid premiären Sverige-England den 17 maj 1937. Magnus Persson i Solna hembygdsförening visar upp bilden som tillsammans med övriga bilder och symbolladdade tingestar finns att beskåda på en liten utställning i Charlottenburgs gård bara femtio meter från den gamla arenan. Även på Solna stadsbibliotek finns en nyöppnad minnesutställning om Råsunda Fotbollsstadion för den som vill hämta näring till nostalgin.
Skrivet av
Lars Epstein 16:51, 4 april 2013 i kategori Barn, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Norrmalm, Utanför innerstan
Barnhistorikern Johanna Sköld har skrivit en bok om Fosterbarnens ö (Stockholmia förlag) …
… som hon berättade om på ABF-huset.
”Fosterbarnens ö” är inte lika känd som Barnens Ö, kolloparadiset på Väddö. Barnhistorikern Johanna Sköld hade själv inte hört talas om Fosterbarnens ö innan hon började skriva sin bok med samma namn. På onsdagen föreläste hon i ämnet på ABF-huset.
Fosterbarnen framför skolan på Gålö. (Odaterat, okänd fotograf)
Fosterbarnens ö låg på Gålö, långt från storstaden. Under åren 1860-1939 tillbringade årligen ett 80-tal fattiga stockholmsbarn (under hela perioden runt ett tusen) sin uppväxt där inhysta hos öns arrendatorsfamiljer som enligt kontrakt med markägaren Prins Carls uppfostringsinrättning var tvungna att ta emot fosterbarnen.
Fosterflicka maler kaffe i köket på torpet Hasslinge på Gålö. Foto omkring 1930, okänd fotograf
Fosterbarnens ö är unik. På ingen annan plats har så många fosterbarn koncentrerats på samma plats samtidigt Fosterbarnen var fler än fosterfamiljernas egna biologiska barn. Hur behandlades de av sina fosterföräldrar? Varför skickades de ut på landet? Hur övervakades torparna som var fosterfamiljer? Hur gick de för fosterbarnen i vuxen ålder? Det är några frågor som Johanna Sköld ingående penetrerar sin bok som fyller en lucka i Stockholms (och svensk) socialhistoria.
Wilhelmina Pettersson var fosterflicka på Gålö i slutet av 1800-talet. Hon emigrerade till Brasilien 1892 när hon skrivits ut och jobbade på ett hotell i Bahia. Därefter flyttade hon till Chicago där hon jobbade som sömmerska. Detta kort på sig själv taget på en ateljé i Chicago skickade hon hem till Sverige 1902.
Skrivet av
Lars Epstein 23:57, 24 mars 2013 i kategori Aktion, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Miljö, Naturen, Utanför innerstan
Fackelvakt för att bevara Råstasjöns rika naturliv …
Slagorden ekade över den snöbelagda Råstasjön i den blå skymningen på söndagskvällen när unga och gamla naturvänner med facklor i händerna paraderade och stod vakt runt sjön med hägrarna flygande ovanför och månen nästan full på himlafästet.
… på söndagskvällen i vilket deltog både unga …
… och vuxna …
”Bygg i Råsta; Känn er blåsta; På vår röst; Nästa höst” har blivit en signaturslogan riktad till Solnas politiker från motståndarna till det planerade bygget av 1800 bostäder (en del inom strandskyddet) intill Råstasjön, Solna stads unika slättsjö med över 180 arter och vattenrallen som särskild symbolfågel.
…arrangerad av den unge och engagerade Leo Rudberg …
Unge Leo Rudberg, manifestationens initiativtagare, stod uppflugen på en papperskorg och ledde talkören och höll ett brandtal för Råstasjöns natur.
… som talade både före och efter marschen runt Råstasjöns stränder.
-Livet måste värnas för oss, för fåglarnas och framtida generationers skull. Naturvärdena går inte att förena med bebyggelse vid Råstasjön. Inte ett hus ska byggas här. Inte en fågel ska dö. Bygg, men bygg någon annanstans, sade Leo Rudberg och fick rungande applåder.
Skrivet av
Lars Epstein 19:49, 1 mars 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan, Utställning
Nu drar årets båtmässa igång …
… där man kan köpa monsterbåten Delta 54 IPS för 14 miljoner kronor …
Invasion väntas i Älvsjö. Runt 100 000 båtälskare beräknas besöka båtmässan som öppnas i morgon lördag och håller på till den 10 mars. Jag knallar runt dagen före och kollar in monsterbåtarna som Delta IPS, ”Motorboat of the Year”. Den kostar 14 miljoner kronor.
… eller kanske hellre beundra den nyrenoverade campingbåten från 1935 …
Genuin landkrabba sen barnsben tilltalas jag dock mest av de gamla träbåtarna som visas upp i en särskild avdelning som exempelvis en gammal campingbåt ritad av den kände båtkonstruktören Jack M Iversen byggd i Kristinehamn och såld i en järnaffär i Strängnäs runt 1935. Den står nu nyrenoverad av entusiasterna i Waldemarsviks Träbåtsförening och glänser i veteranbåtsavdelningen på mässan.
… eller beskåda den den av Joakim Funhammar (bilden) nybyggda illusoriska kopian av mahognybåten Chris Craft från 1930-talet …
Där hittar jag också en vacker Chris Craft i mahogny från 1930-talet. Det är vad jag tror innan jag träffar byggsmeden Joakim Funhammar som under de senaste två åren själv byggt båten. Han berättar att det är en kopia byggd i plywood och epoxi som han döpt till Elin, och som han skänkt till Elin, dottern. Illusoriskt vacker är den i alla händelser.
… eller studera någon av alla monsterutombordare …
… eller bländas av den 20-årige världsmästaren Tobias Söderlings snabba tävlingsbåt.
Skrivet av
Lars Epstein 18:34, 26 februari 2013 i kategori Arkitektur, Idrott, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Utanför innerstan
”Norra stå” är redan riven efter bara två veckor …
… om ett knappt halvår är hela Råsunda fotbollsstadion borta.
Rivningen av Råsunda fotbollsstadion har tagit fart på riktigt. Hela norra ståplats är redan borta, norra läktarens nedre del, fansens hemvist. Om ett halvår finns det inte längre kvar några spår alls av gamla arenan.
Vittnesbörd.
Rivningshål.
Inbitna AIK:are kan kanske ändå glädjas åt att en av de två gator som ska gå i det nya bostadsområde som ersätter Råsunda kommer att heta Garvis Carlssons gata, efter den legendariske vänsterinnern.
Skylt utan funktion.
Den andra gatan ska heta Mittfältsgatan, tråkigt namn kan jag tycka. På Garvis tid fanns det för övrigt inga mittfältare, då hette det centerhalv, vänsterytter och liknande. Varför inte döpa den andra gatan efter en annan AIK-legendar, exempelvis Pära Kaufeldts gata, men det kanske är för svårstavat.
Skrivet av
Lars Epstein 23:20, 25 februari 2013 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
De kvarvarande gravstenarna från den gamla kolerakyrkogården vid Skansbacken samlades 1947 i en särskild inhägnad runt det gamla dödgrävarbostället som byggdes inför det andra stora kolerautbrottet i Stockholm 1853. Gravstenen i förgrunden är från 1853, kanske ett offer för koleran för 160 år sedan vid namn Krook.
Den dödliga koleraepidemin som drog in över Europa i början av 1800-talet skördade sitt första offer i Stockholm, tullvaktmästaren Emanuel Malmberg, den 19 augusti 1834. Varför står det då på Wikipedia och i en gammal Metroartikel och på andra ställen att koleran i Stockholm utbröt först nio år senare, 1843?
Den första, och mest förödande, koleraepidemin i Stockholm bröt ut 1834 och inte 1843 som det står på stadens officiella skylt.
Jag tror jag vet varför. På informationsskylten som staden satte upp på gamla kolerakyrkogården (numera upprustad park) vid Skansbacken öster om Gullmarsplan i slutet av 1990-talet står det felaktigt att koleran kom till Stockholm 1843. Ett slarvfel förmodligen. Men även slarvfel har en tendens att sprida sig och gälla för fakta.
Vy över den gamla kyrkogården, numera park, som invigdes 1809 och var ämnad för soldater, fattiga och avlidna fångar. I några decennier från 1834 och framåt fungerade den som kolerakyrkogård.
I den första och mest omfattande koleraepidemin 1834 i Stockholm dog fler än tre tusen människor (cirka 4 procent av invånarna). Det var en tid av domedagsstämning i stadens historia.
De flesta av de bevarade gravstenarna är från 1890-talet. Den sista begravningen på kolerakyrkogården skedde 1901. Dödgrävarbostället i bakgrunden.
”Från morgon till afton ringde kyrkklockorna för de otaliga döda. De skyddsmedel som man tillgrep var betydelselösa eller helt ineffektiva. Man spolade gatorna med vatten och brände stora pannor med tjära. I husen röktes med klor och svavelsyra.
Stadens liv präglades av de otaliga dödsfallen. Likvagnar cirkulerade på gatorna och ur vart och vartannat hus hördes ropet: ”Stanna! Vi har lik!” Slutligen blev man tvungen att överge bruket att varje lik skulle ha en egen kista. Liken lades i stora gemensamma liklårar, som på lastvagnar fraktades ut till de många kolerakyrkogårdarna.”, skriver Carl-Herman Tillhagen i Bonniers Den svenska historien, del 12 (1992).
Skrivet av
Lars Epstein 00:09, 25 februari 2013 i kategori Demonstration, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Sociala förhållanden, Utanför innerstan
En demonstration genomfördes i Sundbyberg på söndagen …
Ett hundratal personer tågade genom centrala Sundbyberg på söndagen. De demonstrerade mot våldtäkter och sexuella övergrepp och för en attitydförändring där fokus sätts på förövaren och inte på offret.
… mot våldtäkter efter den brutala gruppvåldtäkten i kommunen för en månad sedan.
Demonstrationen arrangerades av Föreningen Storasyster tillsammans med Stjärnjouren i Sundbyberg en månad efter den brutala gruppvåldtäkten i Sundbyberg. Hanna Nilsson från Stjärnjouren var en av talarna.
Hanna Nilsson från Sjärnjouren talade och krävde ..
”En vanlig dag i Sverige anmäls i genomsnitt 18 våldtäkter. Mörkertalet är stort, runt åttio procent. Många av dem möter vi i Sundbybergs tjejjour i vår stödverksamhet”, berättade hon.
… större engagemang i frågan från kommunens sida.
Sundbybergs tjejjour Stjärnjouren, som funnits i tio år, består av cirka trettio volontärer som de senaste åren jobbat utan ekonomiska bidrag från kommunen med bland annat workshops i Sundbybergs skolor på temat ”vad är okej sex?”.
Slagverkarna Riotsamba gick främst i demonstrationen och såg till …
Nu ställer man större krav på kommunen, bland annat ekonomiska, men också som Hanna Nilsson sa: ”att Sundbybergs kommun garanterar att alla ungdomar erbjuds möjligheten att få prata om gränsen mellan sex och övergrepp samt destruktiva maskulinitetsföreställningar. Inte bara en gång, utan fler gånger, under sin skoltid”.
… att den den inte undgick Sundbybergsborna.
Skrivet av
Lars Epstein 20:38, 24 februari 2013 i kategori Arkitektur, Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Utanför innerstan
På Hökmossens gård (ej rivningshotad) från 1700-talet …
Som en liten kvarglömd rest från det svunna jordbrukssamhället ligger Hökmossens gård med anor från 1700-talet intill E 4:an i Hägersten. Ladugården försvann på 1940-talet när det moderna samhället växte fram men mangårdsbyggnaden och två flyglar står kvar runt en liten gårdsplan och minner om den tid som var.
… berättade Nils Erik Landell på söndagen …
… inför en intresserad publik bland annat om …
På Hökmossens gård ordnas med jämna mellanrum föreläsningar med påföljande förtäring. På söndagen var det spenatsoppa efter författaren och naturexperten Nils Erik Landells redogörelse för hotad natur och kultur.
… den rivningshotade trädgårdsmästarbostaden från 1700-talet vid Tyresö slott.
Själv fäste jag mig särskilt vid berättelsen om den hotade trädgårdsmästarvillan på Tyresö slotts ägor som Nils Erik Landell talade varmt för. Trädgårdsmästarvillan är ett stenhus från 1700-talet, från början orangeri, som Nordiska museet, Landell kallade det ”Mordiska museet”, vill riva, samtidigt som länsstyrelsen funderar på att byggnadsminnesförklara samma hus. Så olika kan statliga institutioner värdera samma företeelse. Låt oss hoppas att länsstyrelsens syn segrar till sist.
Skrivet av
Lars Epstein 00:26, 22 februari 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Politik, Trafiken, Utanför innerstan
Spårväg Syds tänkta sträckning, om den blir av.
Inte bara Miljöpartiet vill bygga Spårväg Syd mellan Flemingsberg – Masmo – Skärholmen/Kungens kurva – Fruängen – Älvsjö. Flera moderata kommunalråd med Stockholms borgarråd Sten Nordin i spetsen liksom moderata landstingsrådet Christer G Wennerholm och politiker från andra partier har uttalat sig för Spårväg Syd.
Yvonne Blombäck (till vänster i bilden) leder arbetet med Miljöpartiets nya kollektivtrafikprogram för Stockholmsregionen.
Men SL anser inte projektet Spårväg Syd samhällsekonomiskt lönsamt och på ett trafikseminarium som Miljöpartiet hade i landstingshuset på torsdagskvällen som ett led i att formulera ett nytt regionalt kollektivtrafikprogram sågade de inbjudna experterna Spårväg Syd totalt.
Trafikprofessorn Jonas Eliasson på KTH.
”Projektet Spårväg Syd borde aldrig ha lämnat ritbordet. Så olönsamt är det”, sade trafikprofessorn Jonas Eliasson på KTH.
Trafikkonsulten Svante Berglund i talarstolen.
Trafikexperten Svante Berglund från teknikkonsultföretaget WSP uttryckte sig ännu mer drastiskt. ”Lika bra som att satsa på Spårväg Syd, som bara skulle passera åkrar och skogar och villor, vore att bränna upp pengarna det kostar”, sade han.
Det ska bli intressant att se vilka som drar längsta strået till sist när det gäller förverkligandet av Spårväg Syd, politikerna eller trafikexperterna. Det visar sig i framtiden.
.jpg)
Mest kommenterade