Skrivet av
Lars Epstein 16:58, 15 mars 2013 i kategori Arkitektur, Barn, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kungsholmen, Vasastan, Östermalm
Fula baracker vanpryder skolgården …
… på Gustav Vasa …
Jag har länge retat mig på den provisoriska barackanläggning som förfular min barndoms skola Gustav Vasa på Frejgatan. Jag förstår att skolbarnen behöver någonstans att vara efter skolan. Men måste man smälla upp flervåningsbaracken precis i infarten till skolgården så att den förfular själva skolan och skymmer den vackra matsalsbyggnad på gården som arkitekter från världens alla hörn kom och studerade när den var ny. Jag tycker inte det. Det borde finnas en bättre lösning för skolbarnen.
… Rödabergsskolan …
Det är inte bara på Gustav Vasa som man smällt upp baracker på skolgården som helt skär med respektive skolors arkitektur. Detsamma har skett på exempelvis vid Gärdesskolan, Rödabergsskolan, Kungsholmens grundskola och säkert många fler. Jag tycker det är problem för stadsbilden. ”Jag håller med. Vi jobbar med frågan”, säger stadsarkitekten Karolina Keyzer. Det låter lovande.
… Gärdesskolan m fl.
Skrivet av
Lars Epstein 23:34, 20 februari 2013 i kategori Ekonomi, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Vasastan
Fiskebutiken C A Carlsson slår igen efter cirka femtio år i Vasastan. Företaget startade på 1870-talet …
C. A. Carlsson AB, affären för fiskeredskap, slår igen för gott efter sommaren, efter cirka femtio år i hörnet av Dalagatan och Karlbergsvägen. Men den är äldre än så.
… berättar innehavaren Lars Fredlund vars föräldrar tog över på 1940-talet då affären låg nere i City …
”Mina föräldrar tog över på 1940-talet. Då låg den på Holländargatan. Jag var med redan då i affären som liten knatte. I början på 1960-talet flyttade vi hit, berättar Lars Fredlund, innehavaren.
… och nu stänger han för gott efter sommaren …
Men nu är det alltså snart slut. ”Med dagens hyra går det inte längre. Dessutom börjar jag komma till åren”, säger han.
… och han tror att det blir 7-Eleven eller nåt liknande som tar över lokalen …
Ytterligare en autentisk miljö i Stockholm som försvinner alltså. Här finns allt en fiskare behöver och i en sådan mängd att det knappt finns utrymme att röra sig i den lätt kaotiska lokalen bland alla kartonger, fiskedrag, spön, håvar mm.
… och den genuina miljön försvinner som den här hyllan i butiken med priser som Lars Fredlund och fiskeklubben Constellation erövrat i olika fisketävlingar.
Det känns trist att sådan här genuin affär försvinner. ”Det säger alla. Men det är som med lanthandlarna. När alla åker till stormarknader och handlar så bär det sig inte längre. Sak samma i vår bransch”, konstaterar Lars Fredkund osentimentalt.
Skyltfönstret mot Dalagatan.
Skrivet av
Lars Epstein 02:20, 30 januari 2013 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Vasastan
På gamla trista Corso på Sveavägen, numera ännu tristare McDonald´s, hängde jag dagligen, några år i mitten på 60-talet, över ett latinlexikon och en kopp kaffe. Corso låg strategiskt till. Oändligt med referenslitteratur fanns på gångavstånd uppe i Stadsbibliotekets hyllor och på andra sidan gatan låg Sammis, Stockholms samgymnasium, på Luntmakargatan, där Harald Berg, latinläraren, försökte lära oss kvällselever konjugera verb och deklinera substantiv innan han till sist gav upp och blev cykelreparatör i stället.
Jag fick syn på Carl-Gustaf Lindstedt (1921-1992) på Sveavägen med nyinköpta julklappar och tog en bild någon gång i slutet av 60-talet eller i början av 70-talet och fick med gamla Corso i bakgrunden på köpet innan McDonald´s tog över och etablerade sig i lokalerna.
I timmar satt jag, fattig student, hela dagarna på Corso med en enda kopp kaffe utan påtår som jag bara försiktigt smuttade på två gånger i timmen så att det aldrig skulle ta slut. När eftermiddagsmörkret sedan länge fallit och det vara dags att gå till kvällens första lektion hade det bildats parallella bruna ringar av torkat kaffe i den vita porslinskoppen.
Förlaget Modernista samlade Beppe Wolgers tre memoarböcker i en volym 2003 med ett fint porträtt på omslaget taget av fotografen Hans Gedda.
Inte visste jag då att Corso hade varit ett fashionabelt ställe tjugo år tidigare, på 40-talet, med slipstvång och spriträttigheter, när Beppe Wolgers (1928-1986) var 16 år. Det fick jag reda på först i går när jag för första gången läste hans underbara memoarer fyllda av varm humor och svart allvar.
Beppe Wolgers hade vid ett tillfälle i början på hösten 1944, tror jag, begivit sig till Corso på Sveavägen, både glad och besviken, för att ”svänga en vermouth” efter ett halvt misslyckat första besök i stan i stadslägenheten hemma hos sin sommarkärlek ute i skärgården Mona (som han ständigt var i intimare kroppslig kontakt med i fantasin än i verkligheten, så också denna gång) när han blev stoppad av en dörrvaktmästare ”med ett perverst grin” för att han saknade slips och var iklädd ”seglarolle”. Ingen vermouth för den unge Beppe Wolgers den kvällen på Corso i mitten på 40-talet således. Det är så levande beskrivet. Och det var så länge sedan.
Borta är Beppe Wolgers, Corso, Stockholms samgymnasium och mina egna ungdomsår. Men Stadsbiblioteket och Beppe Wolgers memoarer finns kvar. Intakta. Lyckligtvis. Läs!
Skrivet av
Lars Epstein 23:38, 28 januari 2013 i kategori Ceremoni, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Manifestation, Miljö, Protester, Vasastan
Manifestation …
… på Observatoriekullen …
Det rytmiska dunket från trummor hördes över Observatoriekullen på måndagskvällen. Ett trettiotal personer hade samlats för att uttrycka sin solidaritet med den manifestation som den kanadensiska Idle No More-rörelsen i Kanada samtidigt genomförde i protest mot förstörelsen av värdefull natur och förföljelse och förtryck av urfolk och ursprungsbefolkningar världen över.
… på måndagskvällen …
… för hotade ursprungsbefolkningar …
Sången, dansen och trummandet var också en protest mot projekteringar av tänkta gruvor på Gotland, i Västerbotten och Norrbotten, och en manifestation för samernas hotade renbetesland. Det kändes som en magisk rit från en annan tid när moder jord åkallades runt de tända facklorna och marschallerna i den snötäckta gläntan utanför Observatoriet med Vasastaden glittrande hyreshus i bakgrunden, ett möte mellan då och nu, för en hållbar framtid.
… världen över.
Skrivet av
Lars Epstein 22:10, 19 januari 2013 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Litteratur, Vasastan
Runt tre hundra personer …
… kom till Stadsbiblioteket på lördagen för att lyssna på programmet om Edith Södergran …
… där kompositören Gunnar Edander spelade och sjöng och professor Ebba Witt-Brattström talade …
Publikrekord på Stadsbiblioteket vid Sveavägen med runt tre hundra åhörare noterades på lördagen när vårsäsongens litterära program hade premiär med Edith Södergran (1892-1923) i fokus. Den finske ambassadören Harry Helenius och professor Ebba Witt-Brattström talade, kompositören Gunnar Edander sjöng och skådespelerskan Claire Wikholm läste dikter med en inlevelse så att de tunna hårstråna reste sig på huden:
… och skådespelerskan Claire Wikholm reciterade dikter …
”Dagen svalnar mot kvällen …/ Drick värmen ur min hand,/ min hand har samma blod som våren./ Tag min hand, tag min vita arm,/ tag mina smala axlars längtan …”
… av Edith Södergran (1892-1923).
Under intryck av den starka dikten gjorde sig utan förvarning ett lika bortträngt som pinsamt minne påmint, kanske femtio år gammalt. Jag hade lånat en Edith Södergranbok just här på Stadsbiblioteket. Jag tror det var en originalupplaga, kanske Septemberlyran. Den var i alla fall inte bunden i den vanliga biblioteksinbindningen utan hade ett originalomslag med gammaldags typografi.
Olyckligtvis råkade jag vid ett tillfälle välta ut ett helt bläckhorn över boksidorna som jag sedan desperat försökte skölja rena under vattenkranen med påföljd att boken med Edith Södergrans dikter förstördes än mer. Jag vågade inte lämna tillbaka den till biblioteket i det bedrövliga skick den råkat i eftersom jag fått för mig att bibliotekarierna var så stränga. Efter flera påminnelser fann jag ingen annan utväg än att ljuga och säga att boken hade kommit bort. Varför jag valde den utvägen i stället för att säga som det var minns jag inte i dag. Hur som helst fick jag betala en betydande summa och för att glömma den pinsamma händelsen och aldrig mer påminnas därom fullföljde jag mitt märkliga agerande genom att kasta Edith Södergranboken längst ned i sophinken. Så idiotiskt. Och inte försvann minnet heller. Hur jag nu kunde ha trott det.
På onsdag om tio dagar blir det ett nytt program om Edith Södergran på Stadsbiblioteket.
Edith Södergran är aktuell igen på Stadsbiblioteket onsdagen 30 januari 18.30-19.30. Då samtalar Agneta Rahikainen, författare och programchef på Svenska litteratursällskapet i Finland med författaren Jonas Ellerström. Båda författarna ger snart ut nya böcker om Edith Södergran, Agneta Rahikainen en biografi och Jonas Ellerström ”Jag är ett svärd: stridsskrifter, diktöversättningar och okända dikter av Edith Södergran”.
Skrivet av
Lars Epstein 20:37, 8 januari 2013 i kategori Då&Nu, FÖRSTORA BILDEN, Vasastan, Östermalm
DN:s tidningsarkiv långt ner i källaren under DN-huset är en skattkammare …
… här kan man hitta ett exemplar av en på dagen 100 år gammal tidning.
Inget doftar så gott som gammalt gulnat tidningspapper. Följaktligen begav jag mig några källarvåningar ner i DN-huset till arkivet för att bläddra i en 100 år gammal DN från den 8 januari 1913.
Största nyheten den 8 januari 1913 var det expansiva byggandet på Östermalm här illustrerat med en bild från Karlaplan …
… och på Djursborg vid entrén till Gärdet (var den nu var belägen) …
… och ”Liljewalchs lilla vackra tvåvåningshus” (dömt att försvinna) i hörnet av Karlavägen och Skeppargatan inklämt bland de nya hyreskasernernas brandgavlar.
Det var året före första världskrigets utbrott. Husbyggandet var i full gång på Östermalm och ”hade fortskridit så långt, så att det periferiska Östermalm på sina ställen blifvit förvandladt nästan till oigenkännlighet”, som det heter i en artikel på första sidan.
Bostadsbrist var ett okänt begrepp (för den med pengar) . En solig 5:a vid Odenplan fanns till uthyrning på direkten.
Det rådde knappast bostadsbrist 1913 som man kan tro att döma av det intensiva byggandet. Massor med lediga rum och lägenheter annonserades ut. På Odenplan exempelvis kunde man hyra en solig femrummare på direkten. För den som hade råd med hyran vill säga.
Gustav V rökte Pera-cigarretter enligt den här annonsen.
På Central-Biografen kunde man se en dansk konstfilm och ”förstklassiga nyheter”.
Strutskompaniet hade gått i konkurs. Utförsäljning på Stallmästaregården annonserades.
Kungen (Gustav V) rökte Pera-cigarretter om får tro generalagenten Hallbergs annons och på Central-Biografen på Bryggaregatan 3 kunde stockholmarna se stumfilmsstjärnan Edith Burman Psilander i den danska konstfilmen ”Trofast kärlek”. Strutskompaniet hade gått i konkurs och på konkursauktionen kunde intresserade inköpa sig en struts (!) om jag fattat annonsen rätt.
”Hvilken är den vackraste kvinnodräkten?” var frågan för dagen. Den här var väl inte så dum. Onödigt mycket tyg kanske.
Att läsa gamla tidningar kan ge lika stor behållning som att läsa dem dagsfärska. Ibland större.
Skrivet av
Lars Epstein 17:50, 26 december 2012 i kategori Då&Nu, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Vasastan
Trångt på isbanan i Vasaparken …
… korvgubben är ersatt av en korvgumma …
Sällan såg man vuxna på Vasaparkens isbana när jag var ung. Flickor och pojkar skrinnade barhuvade omkring. Mest pojkar. Klubbor var förbjudna. Ingen ishockey eller bandy tilläts. Halvrör som man skruvade på pjäxorna och som ofta lossnade under skridskoåkandet var vanliga. Korvgubben hade korvlådan på en cykel. Bröden kostade 10 öre med senap och 5 öre utan. Jag minns mina stela fingrar som jag försökte värma på ångan som steg upp ur grytan när korvgubben öppnade locket. Det gillade han inte.
… far- och morföräldrar lär sina hjälmförsedda barnbarn …
… åka skridsko …
Nu är korvgubben borta, ersatt av en korvgumma med en hel stor vagn från vilken även grillade korvar försäljs. Halvrör är ett okänt begrepp för de flesta. I dag kryllar det förutom av barn också av stöttande mammor och pappor och morföräldrar på Vasaparkens isbana. Pedagogiskt lär de ut skridskokonsten till sina hjälmförsedda små. För sextio år sedan skulle man ha skämts ögonen ur sig om föräldrarna hade närvarat och tittat på när man vinglade runt på sina halvrör tillsammans med kompisarna. Otänkbara tanke.
… liksom föräldrar sina barn …
… och klubbor är tillåtna på isen. Annars är allt ungefär som för sextio år sedan.
Annars är det mesta sig förvånansvärt likt i dag jämfört med förr bortsett från att det är trängre på isbanan och puckar och bollar och klubbor är tillåtna. Barnens kinder är lika rödblommiga nu som då och Vasaparkens isbana en lika viktig, kanske ännu viktigare, offentlig fristad för de unga stockholmarna. Må den så få förbli allt framgent. Ingen tänker väl bygga hus i Vasaparken hoppas jag.
Skrivet av
Lars Epstein 17:58, 5 oktober 2012 i kategori Arkitektur, Bostäder, KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kommunikationer, Planer, Staden, Trafiken, Utanför innerstan, Vasastan
Intensivt byggande …
… i Hagastaden.
Byggnadstakten är högt uppskruvad i Hagastaden, närliggande Nya Karolinska sjukhuset och forskningsanläggningarna för biovetenskap i grannskapet. I denna nya framväxande stadsdel som sammantagen korsar gränsen mellan Stockholm och Solna ska uppåt 50 000 människor arbeta och bo en gång i framtiden.
Det nya kontorshuset med affärer vid Torsplan blir klart i slutet av nästa år. I bakgrunden skymtar det gamla Klockhuset. Än finns det tid att spara hela huset och inte bara en del.
Kontorshuset med affärer vid Torsplan har tagit gestalt även om det återstår tre våningar innan det nått full höjd. I slutet av nästa år det inflyttningsklart men än är bara hälften uthyrt. Hyresgäster blir bland andra Axfoods huvudkontor, PrisXtra, Systembolaget och några restauranger. I Hagastaden ska dessutom byggas fem tusen bostäder.
Om en vecka ”faller täckelset” från Karolinska Institutets nya aula.
Om en vecka faller täckelset, kanske man kan säga, när byggplasten tas ned från fasaden på Karolinska institutets spektakulära triangelmönstrade aula som då kan beskådas i sin helhet.
Nya Karolinska sjukhuset invigs först om fem år, men redan har den östra delen nått full takhöjd.
Nya Karolinska sjukhusets östra byggnadskropp har nått takhöjd. Hela sjukhuset som volymmässigt motsvarar 24 hötorgsskrapor ska stå klart om fem år.
En framtida tunnelbana till Hagastaden och Nya Karolinska diskuterades av en panel på s-seminariet. Från vänster: Oppositionslandstingsrådet Helene Hellmark Knutsson (s), Fredrik Hemborg, NCC, Ylva Williams, vd Stockholm Life, Tomas Rittsel, Handelskammaren och Sten Wetterblad, Akademiska Hus.
Frågan hur människorna som inte cyklar, går eller åker egen bil ska komma till jobbet är fortfarande en öppen fråga. Socialdemokraterna vill förlänga tunnelbanan från Odenplan till Hagastaden vilket den moderatledda landstingsmajoriteten hittills motsatt sig. Moderaterna utreder nu frågan, spårväg eller tunnelbana.
Helene Hellmark Knutsson förespråkar tunnelbana till Hagastaden/Karolinska.
För att öka trycket ordnade socialdemokraterna ett miniseminarium med olika intressenter på fredagen. Oppositionsfinanslandstigsrådet Helene Hellmark Knutsson (s) sade att om tunnelbanan ska bli av måste staten vara med och betala. För ett år sedan sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) nej till att vara med och finansiera tunnelbaneutbyggnad till Nacka. Nu har han ändrat sig. Helene Hellmark Knutsson hoppades på samma kovändning när det gäller tunnelbanan till Hagastaden. Svaret ligger än så länge dolt i framtiden.
Skrivet av
Lars Epstein 23:46, 28 september 2012 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Vasastan
Christer Gustafsson serverade soppan i soppköket i Vasaparken …
”Jag har tröttnat på byråkratin kring de hemlösas situation och vill göra en insats”, sade byggmästaren Sven-Harry Karlsson och startade ett soppkök i slutet av augusti utanför sitt museum i Vasaparken. I går var sista dagen för säsongen.
… och även initiativtagaren Sven-Harry Karlsson lät sig väl smaka den sista dagen för säsongen.
Välsmakande räksoppa på färska räkor serverades gratis till behövande. Jag hoppas inte soppköket var en engångsföreteelse. Kanske uppstår det i vår. Men är det inte på vintern det behövs som bäst?
Skrivet av
Lars Epstein 00:17, 27 september 2012 i kategori KLICKA-FÖRSTORA BILDEN, Kultur, Vasastan
Berit Skogsberg, Laila Nygren och Kent Malte Malmström från föreningen Helga Henschens Vänner framförde dikter och berättade om konstnären och författaren.
En fotoutställning med biografiska data om konstnären och författaren Helga Henschen (1917-2002) invigdes på onsdagskvällen i Rotundan på Stadsbiblioteket vid Sveavägen samtidigt som den första av tre programkvällar genomfördes med sång och uppläsning av hennes dikter.
Helga Henschen fotograferad på sin utställning på Liljevalchs 1963.
Helga Henschen växte upp i en högborgerlig miljö på Djurgården men radikaliserades och gick med i det socialdemokratiska partiet 1967. De tjugofem sista åren bodde hon i Duvbo i Sundbyberg. Hon formulerade sig i underfundiga dikter och rappa teckningar med radikala repliker i pratbubblorna. Hennes kanske mest kända verk är utsmyckningen av Tenstas tunnelbanestation 1975 ”En ros till invandrarna. Solidaritet, syskonskap”.
Kompositören Gunnar Edander sjöng egna tonsättningar av Helga Henschens dikter.
Jag gillar verkligen Stadsbibliotekets satsning på kvalificerad gratisunderhållning som skänker fördjupad kunskap om enskilda diktare och konstnärer. Två Helga Henschenkvällarna återstår på Stadsbiblioteket (den 11 oktober visar regissören Babis Tsokas sin film om Helga Henschen och den 27 oktober samtalar författaren Kerstin Strandberg, redaktören Lennart Svensson och f.d. förläggaren Berit Skogsberg om ”vännen” Helga Henschen) I november kommer Ivar Lo Johanssons författarskap att stå i centrum under fyra program.
Publiken i Rotundan på onsdagskvällen.
.jpg)
Mest kommenterade