Fråga om hyfs & stil

DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing svarar på läsarnas frågor. Ett urval frågor och svar kan läsas på DN.se. De som inte lämnar rätt e-postadress eller har full mejlbox nås inte av svaret på sina frågor. Ställ din fråga till etikett@dn.se

Prenumerera på RSS

Senaste inläggen

Mest kommenterade

Armstödsrätt?

Skrivet av Magdalena Ribbing 08:49, 10 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag flög nyligen till Thailand på semester som jag hade sett fram emot väldigt länge.

Jag hade beställt platsen 1D dvs till vänster i mittraden. Jag fick ett par sidan om mig som gjorde gällande att det gemensamma armstödet var avsett endast för passageraren som satt i mitten medan jag menade att jag borde få tillgång till 50% av armstödet. Detta fick till följd att personen som satt på mittplatsen hela tiden satt och stötte och tryckte på min armbåge och emellanåt även sparkade på mina fötter.

Nu min fråga: har jag fel som även vill utnyttja det gemensamma armstödet? Jag har flugit väldigt många gånger och aldrig upplevt detta förut.

Svar: Flygplanspassagerarbeteende har varit uppe i spalten några gånger och alltid vållat enorma diskussioner om rättigheter och anpassning och "jag har minsann betalat så jag gör som jag vill". Tänk om även den bredvidsittande resonerande på samma sätt? Slagsmål kanske?

Naturligtvis är det absurt att en passagerare ensam lägger beslag på gemensamma bekvämligheter. Det bör varje normal individ begripa. Tyvärr är det inte så, vilket ju gör att just sådana här dumma situationer uppstår, med irritation och ilska som följd.

Så vad du skulle ha gjort är att vänligt och soligt ha sagt till medpassageraren ungefär "vi delar väl på komforten, du har armstödet första timmen, jag den andra". Skulle ditt förslag avvisas bör flygvärdinna eller steward tillkallas för att lösa problemet. Det är ju otroligt pinsamt och barnsligt men kanske det hjälper.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(37)

Undanflyttskrav?

Skrivet av Magdalena Ribbing 07:00, 10 februari 2010 i kategori Måltider, Socialt vett

Fråga: Vi åt middag på en lite bohemisk restaurang. Borden stod relativt tätt, och min dotter tog upp ca en fjärdedel av utrymmet till bordet bakom henne. Damen vid det andra bordet tog upp resten så att stolarna stod direkt mot varandra. När mannen som satt innanför damen vid det andra bordet skulle komma ut bad han min dotter att flytta på sig så att han kunde komma ut. Inte ovänligt, men mer kommenderande än vänligt. Eftersom det var buffé så blev det mycket spring. Mannen försökte aldrig anpassa sitt spring till när min dotter, eller damen vid hans bord, var uppe. Hade det här hänt två-tre gånger under en hel middag hade vi kanske inte heller funderat mer över det. Samtidigt så blev det helt klart en störning för oss varje gång det hände. När det här hände för femte gången inom en kort period så började vi fundera på varför han inte bad damen vid sitt eget bord att resa på sig alternativt skjuta in sin stol så att han kunde komma förbi. Sammanlagt fick min dotter resa sig cirka tio gånger under vår middag. Min fråga är om det är helt okej att störa ett annat sällskap för visa hänsyn till sitt eget sällskap. Eller skall man gå efter ålder, kön eller annat, dvs störa yngre hellre än äldre? Kvinnor hellre än män? Sällskapet vid det andra bordet var medelålders.

Tilläggas ska att till slut så bytte min man plats med vår dotter för att hon skulle kunna få lite matro. Efter det så reste sig mannen inte så länge vi var kvar. Jag vet inte om det berodde på att han inte behövde eller om han inte var lika komfortabel med att störa min man som min dotter.

Svar: Ett perfekt exempel på en löjlig människa som förstärker sitt ego genom att smygtrakassera andra. Du kunde ha sagt till efter två gångers bufflande ungefär "kan vi ordna om platserna så att det blir mer bekvämt för alla?" Mannen skulle givetvis ha bytt plats vid sitt eget bord, det är absolut inte okej att kräva att andra ska resa sig tio gånger för att man vill gå från sitt bord. Att medvetet störa ett barn verkar också korkat, som om “det får ungen tåla”. Botten!

Men vad gör man med människor som bara ser sig själva? Det är nog ganska signifikativt också att mannen slutade med sitt trakasserande när en annan man tog den utsatta platsen.

Och så undrar jag varför krogen placerar borden så opraktiskt? Och om det inte fanns någon möjlighet att byta bord?

Magdalena Ribbing

Kommentarer(18)

Tärnhattsstil?

Skrivet av Magdalena Ribbing 06:30, 10 februari 2010 i kategori Bröllop, Klädsel

Fråga: Jag ska vara brudtärna på min systers bröllop i sommar. Jag skulle gärna vilja ha en liten hatt på mig, kan man ha det som brudtärna? Det är ett kyrkobröllop.

Svar: Om det är ett så kallat förmiddagsbröllop där vigseln följs av en lunch eller mottagning som tar slut på eftermiddagen, kan du ha en liten finess på huvudet, någon liten hattliknande sak.

Men är det vigsel följd av något slags kvällsbjudning kan du inte ha hatt. I ditt ställe skulle jag avstå från hatt hur som helst, det är inte vanligt att tärnan har hatt och det väcker förmodligen fel slags uppmärksamhet.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(3)

Ska självberöm pågå?

Skrivet av Magdalena Ribbing 09:12, 9 februari 2010 i kategori Människor emellan

Fråga: Jag har ett problem med en bekant. Bekanten är en vän till min man och vi träffas på grund av detta ibland. Det som jag upplever som ett problem är att bekanten hela tiden måste bekräftas och att detta även utsträcker sig till bekantens barn. Problemet är att det inte går att föra ett enda normalt samtal eftersom bekanten hela tiden för in samtalet på sig själv och sin egen förträfflighet eller hur omsvärmad, populär smart osv hon eller barnet är. Om man bara svarar ja, mmm, jaså osv så blir vederbörande sur. Hur gör man? Tycker att hela upplägget är jättejobbigt. Du har säkert en smart lösning.

Svar: Det är inte så ovanligt med någon som behöver ständig uppmuntran - men jag håller med om att det är tröttsamt. Och svårt att hantera! Du kan försöka med att raskt föra över samtalet till något annat än det denna person talar om, sig själv. När hon säger "och så måste jag berätta att jag är så bra och mitt barn så begåvat" säger du ilsnabbt på gränsen till att avbryta "ja, just det och för den delen, såg ni programmet/filmen xxx" - - - alltså omedelbart in på ett annat spår. Metoden är att säga ett bekräftande "ja" och prata om annat. Blir hon sur då, så låt henne bli det.

Eller gör motsatsen: så snart den bekräftelsebehövande börjar prata om sig själv och sitt, tystnar du, berättar ingenting själv utan håller bara med, gång på gång: "jaha, säger du det" - "fick du så mycket komplimanger, jaha" - "har barnet löst alla ekvationer, så hon är så begåvad" - - håll med. Men ställ inte några frågor, de kanske leder till mer självberöm, utan var bara instämmande. Ett sådant samtal måste rimligen bli supertrist även för den mest självupptagna, efter en stund.

Magdalena Ribbing

Kommentarer(39)

Ska sällskap hälsa?

Skrivet av Magdalena Ribbing 07:00, 9 februari 2010 i kategori Människor emellan, Socialt vett

Fråga: Jag undrar över följande: när jag är och hälsar på i den mindre stad jag är uppväxt i (flyttade därifrån för 15 år sedan) och är ute på stan med till exempel min mamma, som känner många som hon hejar på, förväntas även jag hälsa på dessa personer? Jag har ju ingen aning om vilka de är, men det känns oartigt att inte heja på dem när jag går bredvid min mamma. Samtidigt känns det lite fånigt att hälsa på för mig helt okända personer. Vad är rätt?

Svar: Det finns ett enda artigt och rätt sätt i de situationer du beskriver och det är att också säga hej, även om man inte känner dem som ens sällskap hälsar på! Säg ett vänligt “hej” och så är det bra med det.

Magdalena Ribbing