Fråga: Som invandrare läser jag med stort intresse frågorna om hyfs och stil för att lära mig mer om mitt nya hemland och eftersom jag inte av misstag vill göra fel. Men många gånger förvånas jag över hur viktigt det verkar vara att inte sticka ut på något sätt. Ta till exempel de återkommande frågor om klädkoder vid bröllop. Varför är detta viktigt över huvud taget? När jag minns tillbaka till mitt bröllop för snart 13 år sedan, så kommer jag ihåg den härliga stämningen, hur entusiastiskt våra gäster har sett fram emot den stora dagen och bidragit med de härligaste tårtor, jag kommer även ihåg min fars pinsamma tal… Men vad hade gästerna på sig? Inte kom vi på tanken att ange en klädkod på vårt inbjudningskort. Viktigast var att gästerna deltog.
Ett annat exempel är frågan nyligen om religionsetikett. Jag har stor respekt för frågeställaren som ville delta i dopet, visa respekt för de troende, men inte hyckla en tro som frågeställaren inte delar. Vilken härlig attityd! (Har själv varit ateist länge och känner således båda perspektiv ur egen erfarenhet.) Varför krävs av den personen att anpassa sig och stå upp när andra står upp om frågeställaren uppfattar detta som att förespegla en tro som inte finns? Vad jag förväntar mig av icke-troende i kyrkan är att de inte stör gudstjänsten genom samtal eller skratt eller genom att springa runt (om de inte tvingas gå ut av t.ex. medicinska skäl), men för övrigt är det väl vårt ansvar som församlingsmedlemmar att låta gästerna känna sig välkomna så som de är. Jag tycker inte att man måste göra som alla andra. Inte heller ska de behöva känna sig tvungna att tala formler med religiös innebörd.
Men varför är det så viktigt att alltid smälta in och att göra som alla andra?

Svar: De som frågar mig om hur de ska bete sig gör det därför att de vill uppföra sig så att andra uppfattar dem som artiga och vänliga, alltså gör rätt enligt vedertagen hyfs och stil.

De som gör som de vill behöver ju inte fråga mig.

Att anpassa sig till inbjudarens önskemål beträffande klädsel, ankomsttid osv är en grundläggande artighet, som innebär att man visar respekt för den som bjuder och för sina medgäster. Bjuds man till klädsel Kavaj och kommer i jeans eller i frack så har man inte anpassat sig, utan gör andra osäkra, och inbjudaren förmodligen ledsen för att man struntade i vad som anbefallts.

Du hade säkert ett fantastiskt bröllop. Att det inte var klädkod osv kan ha berott på att alla gästerna visste vad som förväntades, och då finns ingen anledning att ange klädkod. Ofta är sådana överflödiga. Men det är skillnad på att komma i kavaj när övriga har frack, och den skillnaden skapar en obekväm känsla hos de flesta.

Angående religionsfrågan: jag svarade på frågeställarens fråga, som handlade om korrekt beteende när man som icke troende bevistar en kyrklig högtid. Det är självklart att man inte förblir sittande när alla andra står upp i respekt för den gud eller tro som de har. Varför ska man demonstrera genom att bete sig så avvikande? Vill man inte visa hänsyn till övriga så avstår man från att närvara, vilket är vad jag har svarat. Detsamma gäller förstås om ens egen tro – eller otro – är stark. Man ska inte göra det som strider mot ens övertygelse.

Magdalena Ribbing