Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:15, 23 december 2008 i kategori Fest, Inbjudningar, Människor emellan, Måltider
Fråga: Är jag ute och seglar? Vi blev bjudna till en jullunch i oktober och vi tackade ja.
Idag, 47 timmar innan vi skulle vara där, fick jag beskedet att vi skulle ha med oss laxen, såsen med tillbehör.
Tycker inte du att det är elakt gjort..?
Hade man sagt från först början att det var ”knytis” så hade det inte varit ett problem
Nu när vi ringde till värdparet och sade ”oj då – då måste vi in till en stad för att handa i så fall, synd att ni inte sade det tidigare”, fick vi höra att alla andra hade tackat ja och ingen annan hade tyckt att det var konstigt. Det är ett yngre par (35-års ålder) – men vi tyckte att det var väldigt konstigt.
Svar: Knytkalas är ofta trevligt men helt självklart ska inbjudaren omedelbart säga vid en inbjudan att den innebär krav på medförd mat eller dryck eller annat. Det spelar ingen roll var man bor, eller vilken ålder inbjudarna eller gästerna har. Gästen ska ges möjlighet att tacka nej om kravet inte passar. Dessutom tycker jag att det låter lite märkligt att bjuda i oktober till en lunch i december och två dygn innan lunchen meddela dessa förutsättningar för att gästen ska få närvara. Men elakt är det inte, bara obetänksamt, okunnigt, oförståndigt.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:15, 23 december 2008 i kategori Socialt vett
Fråga: Jag måste få höra vad du anser om följande: I helgen var jag med sällskap på en krogshow och när vi skulle betala maten frågade servitören hur mycket växel vi ville ha tillbaka. Vi blev både förvånade och irriterade över frågan, även om vi inte sa något, men dricksen blev inte så stor som den skulle kunnat bli. Det kändes inte kul att i princip bli ombedd att lägga dricks, det vill man ju göra själv om man är nöjd och det känns konstigt när en servitör mer eller mindre ber om det. Har aldrig varit med om det här tidigare, inte ens på det ställe där jag nu var.
Svar: Hoppsan! Så går det inte till! Synd om servitören som inte fått lära sig grundläggande hyfs. Du kunde ha motfrågat “hurså?”
Som du antyder, man måste ju inte betala dricks och det är högst frivilligt hur mycket man lägger, om man ändå vill ge något…
En liten möjlighet finns visserligen att servitören visste att en majoritet ger dricks och ville förenkla proceduren. Men det hjälper inte i den uppfordran som ligger i frågan.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 10:14, 23 december 2008 i kategori Måltider
Fråga: För 60-70 år sedan fick jag lära mig en del ”matnyttiga” regler för umgänget vid middagsbordet. Genom att lägga skeden eller gaffeln med kupan uppåt markerade man att man inte ville ha påfyllning, och kupan nedåt betydde då naturligtvis det motsatta. Sedan kunde man genom att lägga besticken ”clock-wise” i en steglös skala på tallriken tala om vad man tyckte om anrättningen. Finns dessa koder kvar i det eleganta umgängeslivet?
Svar: Den här frågan och varianter på den kommer då och då till denna spalt och gör mig vanligen både lite förvånad och ganska betryckt. Vad är det för gäster som vill kritisera bjuden mat eller utan att tillfrågas därom begära mer av den?
Alla sådana är besticksignaler fel, utom den att lägga besticken parallellt med skaften åt höger i position klockan fyra när man ätit färdigt av maten på tallriken. Alla andra markeringar gjorda i syfte att framföra gästens synpunkter får betraktas som dumheter. Ska serveringspersonal eller värdperson hålla på med något slags noggrannare okulärbesiktning av sked eller gaffel lagd si eller så innan gästen bjuds mer mat? Finns det mat att bjuda om så görs detta, annars inte av naturliga skäl.
På krogen och med fördel även i privata hem läggs besticken på klockan fyra för att underlätta vid tallrikens utdukande. Att besticken skulle ha varit placerade på annat sätt som ett påpekande från gästen om matens smak faller på sin egen orimlighet, ska serveringspersonalen komma ihåg hur kniv och gaffel lagts på olika tallrikar och förmedla detta till kocken i köket? Nej, nej, nej!
Att en gäst skulle markera sin uppfattning om maten genom att lägga besticken på olika sätt är självklart otänkbart för varje gäst med det minsta uns hyfs; en negativ kommentar på det ena eller andra sättet skulle enbart visa gästens totala brist på uppfostran och förstånd.
Så några koder av detta slag i det ”eleganta umgängeslivet” finns inte, och har sannolikt inte förekommit på allvar om umgängeslivet vasrit elegant i ordet rätta mening.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:28, 22 december 2008 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag har en fråga som kan verka liten men som är stor hemma hos oss. Det är så att när min sambo spelar tv-spel så vill han att jag ska annonsera innan jag går framför tv:n. Jag tycker att detta är onödigt då han ser att jag närmar mig och alltså borde kunna sluta sig till att jag kommer att passera hans synfält. Jag vägrar att säga till i förväg av princip då jag tycker att hans krav är absurt. Han tycker att det är god etikett att annonsera att jag kommer att störa honom.
Hoppas att du kan hjälpa oss med vem som har rätt!
Svar: Ja du, har man inga bekymmer så kan man alltid skaffa sig några! Varför skulle det vara svårt för dig att skrattande säga till din sambo ”nu tänker jag passera”? Det borde vara lika enkelt som det vore för honom att se att du traskar förbi. Går inte detta problem att lösa med en kort fras alternativt ett snabbt ögonkast ser jag ingen annan utväg än att ni flyttar tv:n till ett hörn som du inte behöver gå omkring i. Om det nu är så svårt för honom att lyfta blicken från spelandet och notera din närvaro. God etikett? Rätt mycket i livet handlar om anpassning – från ömse håll. Den som fattar det och är vänligast brukar få rätt, till slut.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:26, 22 december 2008 i kategori Bröllop, Inbjudningar
Fråga: Är det rätt att bjuda till bröllop på generella traditionsbundna högtider såsom nyår, midsommar eller jul? Om man blir bjuden, är det rätt att tacka nej med hänvisning till att man vill prioritera sina traditioner?
Svar: Det är och har länge varit vanligt att hålla bröllopsfest under stora helger, med undantag för julafton och långfredagen. Men bröllop på exempelvis annandag jul, nyår, midsommar, påsk och pingst har gamla traditioner, vilket förstås har att göra med att många har möjlighet att ta ledigt vid dessa tillfällen.
Vill man inte gå på ett bröllop så tackar man nej, och man behöver inte ange något skäl utan skriver ”tack för vänlig inbjudan till bröllopet som vi tyvärr är förhindrade att närvara vid”. Många tror att man inte får tacka nej till just bröllopsfester, men så är det inte. En inbjudan är en vänlighet, men den är verkligen inte ett krav på gästens närvaro.
Föredrar man sina egna helgtraditioner och absolut vill påpeka det kan man skriva ungefär ”tyvärr är det inte möjligt för mig att delta därför att jag firar nyår med familjen enligt en tradition som inte kan brytas”.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:25, 22 december 2008 i kategori Fest, Måltider
Fråga: Min dotter hamnade nyligen i en besvärlig situation på en julbal. På middagen serverades bland annat hummer och då denna maträtt emellanåt kräver en viss mängd våld kan det lätt hända olyckor om man inte är försiktig. Just detta drabbade min dotters kavaljer. Under middagen råkade han nämligen sprätta iväg en hummerbit så olyckligt att den träffade min dotter. Detta hade vanligtvis inte varit något större problem, men nu ville det sig så illa att biten hamnade innanför hennes urringning. Situationen blev naturligtvis ytterst pinsam för dem båda.
Då detta var hennes första bal var hon något nervös och eftersom ingen annan verkade ha märkt något valde hon att inte låtsas om det inträffade. Hon frågade mig hur hon egentligen borde ha gjort, och eftersom jag inte hade något bra svar så ställer jag frågan till dig.
Svar: Denna klassiska komedisituation bör hanteras som en sådan, bortsett från det ytterst osannolika att en matbit, ens en uppsluppen hummer, sprätter iväg till en urringning så olyckligt att den inte där är nåbar med en enkel gest. Hummer serveras sällan cementerad i sitt skal utan är losstagen och tillbakalagd för att kunna intas i ätvänliga mindre bitar.
Skulle mot förmodan den beskrivna situationen vara ett verkligt problem så bör inte den i så fall mer än lovligt klumpiga kavaljeren tillåtas att försöka pilla upp biten. Enklast är att den träffade bordsdamen själv lyfter upp hummerstycket med hjälp av sin servett och/eller fingrar varefter hummerätandet kan återgå till den icke fullt så komiska verkligheten.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:46, 19 december 2008 i kategori Allmänt
Fråga: Magdalena, en vän till mig sa att hon hört/läst att du ska sluta, stämmer detta?
Vore en stor förlust för det svenska folket.
Kan meddela att jag träffat människor i olika klasser med olika syn på livet och av olika kön mm. Men när vett och ettikett dyker upp och det råder minsta tveksamhet så är det till dig man vänder sig.
Du är toppen och hur tusan skulle det se ut om ingen fanns att fråga om vett och ettikett!
Läste ett svar på vem som skall gå först, damer eller äldre. Lufsar var ett bra ord och svenskarna kommer att bli alldeles lufsiga om du slutar.
Svar: Stort tack för alla uppmuntrande vänligheter! Roligt för mig förstås, även om du överskattar mitt inflytande – jag kan inte ändra människors beteende och vill inte heller göra det. Men jag kan med min långa erfarenhet av olika delar av samhället ge svar på en hel del frågor som olika personer ställer på grund av villrådighet, nyfikenhet eller för att få sin egen uppfattning bekräftad. Svaren ger i bästa fall den säkerhet som efterfrågas.
Enstaka så kallade skämtare förekommer, och det gör ingenting, jag tycker oftast lite synd om de personer som inte har bättre sysselsättning än att försöka göra sig roliga på andras bekostnad, så jag brukar svara även dem. Några få argsinta personer brukar kritisera mig och mina svar, de inbillar sig att jag bestämmer hur människor ska bete sig. Det gör jag förstås inte, däremot kan jag svara med vad som är etablerat, förväntat, vedertaget och ansett som hyfs och stil, vilket är vad frågeställarna vanligen vill veta. Att var och en uppför sig efter sitt eget tycke är självklart. Den som har spritt ett rykte om att jag ska sluta hoppas kanske att jag ska stänga spalten. Det ska jag inte!
Någon gång tror någon läsare att jag hittar på en del frågor, och det kan jag försäkra behövs sannerligen inte eftersom jag får många hundra frågor varje månad, år ut och år in. På nätet publiceras bara en bråkdel av frågor-svar. Men för mig är det alltid lika spännande att öppna etikettlådan och läsa frågorna, så jag kan svara dig att jag inte ska sluta svara på frågorna här i spalten! Fast det blir ett litet helguppehåll mellan julafton och 7 januari.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:45, 19 december 2008 i kategori Fest, Människor emellan, Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag är så trött på att alltid få försvara varför jag helst avstår från alkohol. Brukar för att inte vara oartig låta mig serveras en gnutta vin, smutta litet omärkligt och hålla mig till vatten. Dock är det värre med öl, snapsar etc som jag absolut inte vill dricka. Välkomstdrinkar kan man alltid vimla runt med ett tag och ställa ifrån sig på någon serveringsbricka. Jag anser väl att det är omgivningens problem som inte kan acceptera men vilka frågor man kan få. Om graviditet/allergi/är man nykter alkoholist/kör bil? Hur tackar jag nej snyggt? Ibland fortsätter den som serverar tjata och det har till och med hänt att jag behövt bli ”burdus” och strängt be om vatten istället. Har du någon bra formulering på nej tack?
Svar: Frågor liknande denna kommer ganska ofta till min spalt. Själv ber jag ofta om alkoholfritt när jag är bortbjuden, inte för att jag är nykterist men för att jag inte har lust att dricka alkohol eller behöver ha huvudet klart utan alkoholpåverkan. Då ber jag den som serverar att ge mig vatten eller alkoholfritt, och det har aldrig någonsin varit minsta problem eller ett uns förvåning. De medgäster som noterat att jag inte önskat alkoholhaltig dryck kan fråga ”kör du bil och då svarar jag ”nej, men jag vill vara klar i huvudet”. Aldrig har några ifrågasättanden uppstått därefter.
Nu kan det mycket väl hända att jag är mer skräckinjagande än du så att ingen vågar fortsätta fråga. Men du kan också visa pondus och säga något tydligt avledande om någon frågar.
Till exempel bestämt och vänligt ”jag ska be att få alkoholfritt” och frågar någon varför så svarar du med en vänlig motfråga ”berätta istället varför du vill dricka alkohol”. Det brukar fungera. Och du kan få höra de mest intressanta förklaringar!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:44, 19 december 2008 i kategori Människor emellan, Måltider
Fråga: Jag och min man ska ha min gamla mamma på besök över juldagarna. Det ser vi fram emot, samtidigt som mamma kräver att få ta med sig en massa mat, utöver det som vi först kommit överens om. Naturligtvis förstår vi att hon tycker att det är roligt att ta med sig ett bidrag till julbordet, men hon går till överdrift. Det känns som om hon vill att vi inte ska klara av att bjuda, eftersom hon får en större betydelse och kan få vara mamma igen. När jag säger att jag inte vill att hon ska ta med sånt vi inte kommit överens om säger hon ungefär: Q”Men alla de andra mammorna får ta med sig massor till sina döttrar”.
Det här börjar kännas ganska larvigt, inte minst med tanke på att jag närmar mig 50 och har en egen bondgård full med mat. Hur ska jag bära mig för att få henne att förstå att hon inte behöver köpa sin plats vid vårt julbord?
Svar: Du har ju försökt förklara utan att det har hjälpt. Och det kanske är viktigt för din mor att få ge, särskilt om hon känner andra mödrar som får lov att göra julmat till sina barn. Spontant tycker jag att du ska vara generös mot din mor och låta henne ta med vad hon vill – men be att få reda på vad det är så att du inte gör dubbelt.
Och säkert är det inte alls något sätt att “köpa sin plats” hos er som din mor visar, utan hon kanske bara följer en bara gammal svensk tradition med förning!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:42, 19 december 2008 i kategori Människor emellan, Måltider, Socialt vett
Fråga: Jag arbetar på en arbetsplats där 95% av personalen är kvinnor (sjukvård). Ibland går vi ut på restaurang efter arbetet. Häromdagen sade en kvinna: ”Tar du notan, Lars. När en man är med vid bordet skall han alltid stå för notan”. Jag förmodar att det var avsett som ett skämt men jag uppfattade det inte så. Sedan betalade var och en sina notor.
Ibland i olika situationer kan jag få höra: ”Damerna först, eller hur Lars?” då känner jag mig kränkt och degraderad till kvinnornas betjänt och mår dåligt i flera dagar. Skall det verkligen vara så här? Jag vet inte hur jag skall hantera de här situationerna.
Svar: Du ska verkligen inte känna dig degraderad! Du ska känna dig som damernas stolte riddare – för det är vad dessa damer försöker göra dig till. Notan – ja, du kunde skämtsamt ha sagt ”ska vi skippa all annan jämställdhet också” - och samma typ av argumentation kan du använda varje gång dessa förmodligen beundrande kvinnor kommer med sina rätt så malplacerade skämt. Du kan säga ”nåmen mina kära söta små damer, nog har ni hunnit längre än så i er jämställdhet?”. Säg det med ett leende, så kommer det att fungera!
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade