Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga om hyfs och stil

Frieri, ring, förlovningstid?

Fråga: Det här kanske inte är en etikettfråga, men jag är säker på att Magdalena har svar ändå eftersom du har så kloka svar på allting. Jag vill gärna vara förlovad med min sambo sedan nio år. Det har aldrig blivit av, mest för att han inte ser någon anledning till det. Hans föräldrar var vare sig örlovade eller gifta, medan mina föräldrar var gifta. Helst skulle jag vilja vara gift, men en förlovning kan ju vara ett steg i rätt riktning, som jag tror att han nu börjar kunna tänka sig.

Vad gäller angående ringen? På amerikanska filmer trär han en ring på hennes finger när han friar. Men i Sverige har ju båda förlovningsring?
Jag har förstått att vissa kombinerar sin förlovningsring med en vigselring, och att de därför måste matcha och gå att ha på samtidigt.
Min mormor hade två släta ringar varav den ena var vigselringen. Ska båda ha två ringar, eller ska man använda sin förlovningsring som vigselring? Förväntas man av omgivningen gifta sig inom en viss tid när man förlovat sig, eller var det bara så förr i tiden?

Svar: Den lite äldre svenska traditionen är att kvinnan får en slät ring vid förlovningen och ännu slät ring vid vigseln. Mannen får en ring av sin fästmö, eller kan möjligen skaffa en själv om hon inte har råd att köpa en till honom. Så var det för länge sedan när kvinnor inte fick bestämma över sina pengar eller inte hade lönearbete. Mannens förlovningsring övergår vid vigseln till att bli vigselring, den får alltså höjd status kan man säga.

Internationell sed är på sina håll att kvinnan får en ädelstensprydd ring vid förlovningen, det är den som hon förväntas jubla över och visa upp eftersom den ska glittra och visa fästmannens rikedom. Ack ja. Den ska också visa att hon har lyckats fånga en man. Man ser ju aldrig fästmannen jubla över sin ring. Enligt min uppfattning är det gammalt trams och framförallt förlegad kvinnosyn med det där amerikanska filmjublet över fina ringen.

Kvinnan får en oftast slät eller enklare ring vid vigseln. En viktig orsak till att vigselringen är slät och enkel är att den är den viktigaste trohetssymbolen, den får vid vigseln högst status och är avsedd att bäras ständigt, vilket gör att den måste vara enkel för att inte haka i eller vara i vägen vid arbete osv. Förlovningsringen däremot kan tas av under arbete exempelvis. Så är den gamla seden.

Men med detta gör man som man vill. Men måste inte nödvändigtvis ge en ring i det ögonblick man friar. Det passar lika bra att fästparet går tillsammans till juveleraren och väljer ringar. Dessa trohetssymboler ska ju användas livet ut, och det är viktigt att de får den stil som passar bäraren.

Förr var förlovningen en inledning till äktenskapet, förlovningstiden var både ibland ett slags prövotid och den tid då man skaffade ett gemensamt hem, ordnade med möbler och husgeråd, och planerade bröllopet. Men det har aldrig funnits någon regel om att man måste gifta sig inom en viss tid från förlovningen. Kungligheter brukar vara förlovade mellan ett halvår och tre månader innan vigseln. Men det går lika bra att vara förlovad fem minuter innan man gifter sig, eller i många år.

Magdalena Ribbing