Skrivet av
Magdalena Ribbing 12:24, 27 februari 2009 i kategori Bröllop
Magdalena svarar Charlie: Intressant att en fråga om hur två personers, av vilka en kunglig, förlovningsringar ser ut väcker detta kraftfulla svenskhetsbevarande! Är det något mer svenska folket ska bestämma angående kronprinsessan och Daniel Westling? Kanske vilken svensk husmanskost de får äta?
Som jag har försökt förklara flera gånger finns det ingen allmänt accepterad eller vedertagen svensk sed beträffande förlovningsringar. En viss praxis har funnits under ett antal decennier men den har alltså inte urgamla traditioner och har på senare tid ofta ersatts av en internationell sed med stenprydd ring för kvinnan och ofta ingen ring alls för mannen. Varför detta skulle innebära något som helst för monarkin, för Sverige, för någon annan än dessa två ovan nämnda förstår jag inte.
Angående prinsessan Madeleines djupt ringade Nobelklänning för en del år sedan har jag svarat att den var en korrekt frackklänning men att det verkade opraktiskt att den var så balklänningsurringad på en högtidlig Nobelfest.
Charlie förefaller bekymrad över att han (förmodar jag att det är) inte är adlig (förmodar jag igen). Var inte det, Charlie, det är ingen som själv har bestämt att han eller hon är adligt eller oadlig född. Och det är, tro mig, ingen som helst skillnad på adliga och oadliga människor. Det finns gott om adliga personer som inte vet hur man uppför sig, och det finns, kan jag konstatera, en del oadliga personer som inte har vanligt folkvett. Något samband mellan hyfs och adlighet kan inte spåras, kan jag försäkra Charlie.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:01, 27 februari 2009 i kategori Bröllop
Fråga: När kronprinsessan Victoria och Daniel Westling förlovade sig fick kronprinsessan en diamantprydd ring. Men med hänvisning till hur man gör i internationella kretsar fick Daniel Westling ingen ring av Victoria. Jag tycker att ett sådant hänsynstagande låter en smula märkligt. Ska de inte gifta sig i Sverige och framförallt, ska de inte representera Sverige och vara det nästa kungaparet i Sverige (och ingen annanstans)? Varför skulle de sätta så kallade internationella seder framför den etablerade traditionen i Sverige?
Svar: Den här ringfrågan har förvånat och upprört många, noterar jag av den ansenligt mängd mejl som kommit till min spalt. Jag har svårt att se varför. Det måste ju ändå få vara dessa två personers eget val, och ingenting som andra kan irritera sig över. Dessutom finns ingen ”lag” att mannen ska ha en ring för att markera förlovningen, inte heller att kvinnan absolut måste ha en ring, även om det är vanligast. Men man är lika bra förlovad utan ring, om man väljer det.
Ringens idé är att vara en trohetspant, och den har föralldel gamla anor, Men exempelvis Gustav Vasas föräldrars trohetspant från de sista åren av 1400-talet var en ring med bild av jungfru Maria och sju ädelstenar runt om. Apropå gammal svensk tradition, alltså. Män har inte alltid haft en ring eftersom den har kunnat vara till besvär vid arbete, ridning och i strid.
Kanske väntar kronprinsessan och hennes fästman med hans ring till vigseln? Förlovningsringar har sett ut på olika sätt i Sverige liksom i andra kulturer. Ganska länge var den släta enkla förlovningsringen vanligast, med en likaledes slät enkel vigselring. Att vigselringen är enkel och dekorfri har sin grund i att den ständigt ska sitta på ringfingret, som en symbol för det eviga, obrutna i den förbindelse som bekräftats genom vigseln.
Influenser och trender växlar, och en förlovningsring med en ädelsten är mycket vanlig numera, liksom en vigselring med ädelstenar för den som vill och har råd.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:00, 27 februari 2009 i kategori Människor emellan
Fråga: För en bra tag sedan blev jag lämnad av min fästmö.
Jag har nu kommit till insikt att det faktiskt inte kommer att bli vi igen och att vi åtskilda ska gå vidare i livet. Vi har flyttat isär och avslutat det mesta praktiska mellan oss.
Hon har dock inte återlämnat ringen jag gav henne. Hon har faktiskt inte nämnt den sedan hon bröt förlovningen och tog av sig den. Jag spenderade ganska mycket pengar på denna ring och nu när det är slut känns det märkligt för mig om hon skulle behålla den. Samtidigt tar det mig emot att be henne återlämna den.
Har jag ens rätt att begära ringen tillbaka eller borde jag bara låta henne behålla den?
Svar: Du bör få ringen tillbaka, den gavs som symbol för er gemenskap till den kvinna du skulle leva med. När den situationen ändras så är ringen inte längre självklart hennes. Du kan vänligt ringa eller skriva och fråga henne när hon tänker ge dig ringen åter. Säger hon då att hon tänker behålla den så får du be att få något av motsvarande värde från henne, kanske andra ägodelar. Du gav henne inte ringen som vanlig present utan som ett tecken på er förbindelse.
Att en kvinna bär en ring från en bruten förlovning på sig är faktiskt olämpligt, så det hon kan göra är att sälja den. Säg det till henne. Ringen är en symbol, inte en snygg dekoration vilken som helst. Om du fick en ring av henne vid er förlovning så har du förstås lämnat tillbaka den? Annars är det dags att göra det nu och då blir ju frågan om hennes ring naturlig.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:59, 27 februari 2009 i kategori Fest, Inbjudningar, Människor emellan
Fråga: Jag fyllde jämnt och bjöd in mina vänner, däribland en kompis som flyttat ihop med sin flickvän.
Han tackade nej eftersom han var på ett jobb långt bort .
Strax innan festen ringer min kompis och frågar om hans sambo/flickvän – som jag umgåtts med ytligt på krogen med min kompis men även på hennes födelsedagskalas där jag var bjuden i egenskap av kompis till min kompis/hennes sambo/pojkvän – får komma på festen, med en väninna.
Jag blev ställd.
Hon var naturligtvis välkommen i sällskap med min kompis – men utan honom och med väninna?
Det var liksom en annan sak.
Jag känner henne inte alls personligen. Vi har knappt fört ett samtal, bortom hej och hej då.
Nåväl, jag sa;” tyvärr, då bjuder jag hellre in andra vänner som inte fått plats…”
Det här har jag fått gliringar oms sedan dess.
Jag var ju bjuden på hennes fest – ja men så att säga ”med” min kompis.
Jag tycker att jag gjorde rätt.
Men hur sjutton tänker folk?
Svar: En hel del av de kommentarer som kommer till min spalt angående frågor om vem som ska/måste bjudas på fester hävdar att inbjudaren väljer varje gäst efter eget tycke. Så går det inte till om man ser till den gemenskap som är varje fests egentliga syfte. En bjudning är inte i första hand till för att muntra upp inbjudaren med utvalda individer utan sammanhang, utan för att skapa en gemenskap som blir behaglig för alla, i första hand för gästerna.
Först tackade du ja till en fest hos en person som du knappt känner men vars kalas du går på därför att hennes pojkvän är din kompis. Och sedan bjuder du denne kompis med flickvän, och då vill flickvännen gå på din fest utan den förhindrade pojkvännen/din kompis.
Ja, ungefär så går det sociala umgänget till, om man ser det formellt. Varför gick du på hennes fest om du inte känner henne? Därför att du tyckte det var kul att gå på fest. Nu ville din kompis gå på din fest för att det vore kul – och du hade ju varit på hennes fest. Då skulle du följande både hyfs och formalia sagt att hon är välkommen.
Men inte med någon egeninbjuden följeslagare förstås, vare sig bekant eller obekant.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:57, 27 februari 2009 i kategori Måltider, Socialt vett
Fråga: Om en restaurang har stängningstid 22:00 betyder det att alla gäster skall gå hem då eller att det inte går att beställa mer efter den tiden. Om man till exempel beställer mat vid nio och sen måste vänta fyrtio minuter på maten, förväntas man skynda sej att äta upp?
Är det olika beroende på hur ”fin”/dyr restaurangen är?
Svar: Ack, ack, det låter som ett misslyckat krogbesök! Kommer man kort innan krogens stängningstid ska personalen naturligtvis säga till att det blir ont om tid att äta-dricka innan stället stänger. Men kommer en gäst kl 21 och får vänta fyrtio minuter på maten vilket redan det är alldeles på tok för lång tid, då kan inte gästen förväntas snabbäta för att personalen vill gå hem.
Fina krogar gör inte så.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:21, 26 februari 2009 i kategori Bröllop, Inbjudningar
Fråga: Efter att ha läst några av inläggen så har jag förstått att det lätt kan bli missförstånd med inbjudningar och dylikt då folk inte alltid verkar ha koll på läget.
Ska själv gifta mig snart och undrar om man skickar en del inbjudningar till att övervara vigselakten, och inte till festen efteråt – vad gör man då om en del av dessa gäster ändå (i tron om att de var bjudna på festen också) dyker upp på festen efteråt? Det kan bli svårt att fixa fram extra platser till dem och lika svårt att säga till dem att de inte är välkomna. Vad skulle du rekommendera att göra i en sådan situation? För att undvika en sådan situation ska man uttryckligen skriva på inbjudan att de enbart är bjudna till vigselakten men ingenting mer?
Svar: De som bjuds enbart till vigselakten ska ha en inbjudan endast dit, utan klädkod förstås, och utan krav på svar (kyrkan är öppen för alla, även icke inbjudna).
De som bjuds till vigsel och fest ska ha en annan inbjudan som är tydlig till båda tillfällena.
Att kyrkgäster skulle få för sig att komma objudna till festen låter mycket osannolikt. Om några är så påflugna måste någon i brudparets närmare krets kunna meddela dem att de tyvärr inte är bjudna på grund av utrymmesbrist.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:04, 25 februari 2009 i kategori Människor emellan
Fråga: Tack för ett givande och underhållande inslag i vardagskulturen!
Min fundering gäller huruvida ens tillhörigheter som utlånats till bekanta nånsin kan hamna i en ”ägandetvist” och plötsligt tillhöra låntagaren! Som exempel lånade jag för några år sedan ut ett par filmer till en relativt avlägsen bekant.
När jag för ett tag sedan förgäves letade efter dessa och insåg var de befann sig, kontaktade jag personen ifråga varpå han svarade att han inte hade den blekaste om vart filmerna tagit vägen. Jag svarade att det var helt okej och samtalet var över.
Så, vad gäller i dessa situationer? Kan ens ägodelar i dessa situationer bli ”övertagna” av någon annan och i såna fall, finns det några speciella faktorer att då ta i beaktande, tex typ av relation till utlånaren, värdet på saken/sakerna, tidsförloppet osv!?
Man vill ju inte verka småsint och begära tillbaka småsaker man glömt, men samtidigt borde det ju vara den som lånat sakerna som borde ha det moraliska ansvaret för att sakerna återkommer till ägaren!? Vem det nu är…
Svar: Roligt att du gillar DN.se/etikett!
Det är alltid fel att stjäla, och att låna något som man behåller och inte lämnar tillbaka alls är stöld.
Men människor har olika syn på vad som är okej att inte lämna tillbaka, och dit hör bland annat filmer och böcker och vinflaskor, har jag noterat. Det verkar som om den sortens “lån” lika gärna ses som gåvor, eller något man inte behöver återge.
Att ge detta vidare är självklart lika totalt fel. Man kan heller inte låta lånet övergå till någon annan, det är helt uteslutet.
Men som sagt, din låntagare har en annan attityd än du till vad ett lån är, så du får tråkigt nog betrakta dina filmer som en synnerligen generös present till den lymmel som behöll dem olovandes. I fortsättningen: säg till mycket noga att du vill ha tillbaka något som du lånar ut. Eller låt bli att låna ut, det är också okej, man måste inte låta andra använda ens ägodelar.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:01, 25 februari 2009 i kategori Fest, Inbjudningar, Människor emellan
Fråga: Jag har hamnat i ett litet dilemma. Jag och min man gifte oss nyligen och bjöd in ‘alla’ kompisarna. Nu är det så att en av dessa hade 30-års fest nyligen. Vi har nu fått reda på att hon hade denna fest men vi var inte bjudna. Till saken hör att min man inte träffar denna kompis så väldans regelbundet, men det känns samtidigt som att då hon bjöds på vårt bröllop nyligen borde hon i alla fall ha bjudit min man på detta 30-års firande?
Eller är det helt ok att göra så?
Hur ställer sig etiketten till att bjuda dem som man varit gäst hos och hur långt är i så fall denna regel gällande? finns det undantag?
Svar: Jo, ni borde ha bjudits, och orsaken till att det inte blev så känner jag förstås inte till. Ni skulle ha bjudits båda två, förstås. Men det är ingenting att gräma sig över, bara avstå från att bjuda denna 30-årsvän på nästa kalas ni har. Jag råder dig att inte säga något irriterat om detta till andra gemensamma vänner som då genast berättar det för 30-åringen som kommer att bli ledsen eller sur, och så blir det en onödig historia av något som kanske har en rimlig förklaring. Strunta i alltihop! Människor är olika! Hon kanske inte vet hur man beter sig.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:00, 25 februari 2009 i kategori Fest, Inbjudningar, Presenter
Fråga: Vi är inbjudna till en större 40-årsfest där värden avslutar sin inbjudan med ”Obs! Inga presenter”. Festen är stor, på lokal och vi är inbjudna såsom grannar, bekanta men inte nära. Det känns fel att inte ta med en gåva men vi vill inte heller vara oförskämda och göra emot en uttrycklig önskan. Hur bör vi göra?
Svar: Det respektfulla och artiga är att avstå från presenter vid ett så bestämt önskemål.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:35, 24 februari 2009 i kategori Bröllop
Fråga: Hur går det till när kronprinsessan Victoria förlovar sig? Alla medier påstår att det blir i dag.
Svar: Eftersom kronprinsessan Victoria är tronföljare och därför ska bli statschef i monarkin Sverige måste regeringen ge sitt tillstånd till hennes val av make. Det sker vid ett sammanträde med regeringen och statschefen, alltså kungen, ett möte som kallas konselj. Där säger kungen att kronprinsessan har bestämt sig för denne man, och att han har givit sitt samtycke. Regeringen säger då att det gör den också. Det finns ingen möjlighet att regeringen säger nej i detta läge.
Efter konseljen blir förlovningen officiell och då brukar det gå till så att de nyförlovade sätter sig i en grön sammetssoffa i det som kallas Prinsessan Sibyllas våning på Stockholms slott, och låter sig fotograferas och kanske intervjuas av medierna som kallas till presskonferens. Om kronprinsessans blivande make ska tilldelas en titel så är det kungen som bestämmer den, och det kan meddelas samtidigt. Prins eller hertig är möjliga titlar.
Förmodligen kommer också datum för vigseln att meddelas. Vanligt är att kungliga bröllop äger rum på försommaren, kungen och drottningen gifte sig i juni på ett datum som andra kungliga vigslar i ätten Bernadotte också valt. Det är ovanligt att kungliga förlovningar varar mer än ett par månader, men det beror på hur kungligheternas program ser ut.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade