Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 30 april 2009 i kategori Bröllop, Fest, Inbjudningar
Fråga: Jag och min flickvän ska bjuda in till bröllop inför nästa sommar och vi har ett delikat problem. I min familjs och släkts är de flesta helnykterister. Min flickväns släkt är till viss del raka motsatsen. Vi två och våra vänner är 80-talister och gillar att festa och äta middag med vin och öl på bordet.
Hur gör vi för att de i min släkt inte ska känna sig bortkomna? Jag dricker inte i mina föräldrars närvaro men i alla andra sammanhang gör jag det och självklart vet de om att jag inte själv lever enligt deras synsätt. Har du något bra tips för hur vi kan göra alla glada och känna sig välkomna. Vi vill såklart att alla ska trivas men samtidigt vill vi ha ett rejält kalas både för egen och våra kompisars del så att vi kan minnas dagen som en rolig och okrystad fest.
Svar: Eftersom dina föräldrar vet att du dricker alkohol då och då kan de knappast bli upprörda över att din bröllopsfest ger valet för alla som vill dricka vin att göra det och för alla andra att dricka alkoholfritt. Berätta det i förväg för dina föräldrar så är de förberedda på detta. Helnykterister kan ju inte kräva att alla andra ska avstå från vin för att de själva inte dricker det. Det vore samma sak som att vegetarianer skulle kräva att alla fester de gick på endast bjöd på vegetarisk mat. Så går det ju inte till.
Ställ både alkoholfria och alkoholhaltiga drycker på borden, vilket för övrigt alltid ska göras oavsett om gästerna är nykterister eller inte.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 30 april 2009 i kategori Människor emellan
Fråga: Jag undrar när och hur det är okej att säga ifrån.
Jag upplever att mina svärföräldrar, speciellt då min svärfar, lägger sig i saker som han inte har med att göra. Jag anser att om man har vuxna barn så ska man låta dem leva sitt liv och fatta de beslut som de vill, så länge besluten inte är uppenbart dumdristiga eller skadar någon. Svärfar har åsikter om allt som vi gör. Åsikterna uttrycks aldrig när han tycker att vi gjort något bra, utan endast när något är fel enligt honom.
Jag och min sambo har varit ett par i 15 år. För det mesta säger jag inget, men blir förnärmad inombords.
Det senaste som hände var att svärfar ansåg att jag och sambon skulle sälja vårt sommarhus, eftersom han ansåg att det förföll och att vi inte utnyttjade det så som man ”ska”. Till saken hör att han aldrig har besökt det, vi har ägt det ett par år och tillbringat några somrar där, Jag sa att jag och sambon inte hade tänkt sälja. Han upprepade vad han sagt ytterligare en gång. Jag blev mycket upprörd eftersom jag anser att han inte har något med vårt sommarhus att göra,
Kan jag säga ifrån på ett bra sätt, utan att stöta mig alltför mycket med honom, eller ska jag fortsätta att tiga och vända andra kinden till?
Svar: Inte så ovanligt, det du beskriver. Det är svårt för en del människor att inse på riktigt att deras små babyknyten plötsligt är vuxna och tar eget ansvar. För föräldrarna finns alltid dessa små rosiga spädisar kvar – även om de blivit 1.90 långa.
Så svärfar och svärmor menar väl, vill sina barns bästa, men gör ju helt fel. Eftersom din sambo tydligen inte klarar av att säga till sina föräldrar på ett vänligt sätt att du och han bestämmer själva om ert liv, så kanske du måste säga nästa gång svärfar kommer med direktiv om hur ni ska göra med er egendom ungefär ”tack för ditt intresse käre svärfar, det är alltid intressant att höra på dig. Men jag måste säga till dig att det här bestämmer vi själva – och vi vill inte sälja huset”. Säg det vänligt och glatt, så kan svärfar knappast bli arg. Och bjud svärfar och svärmor att komma och hälsa på i sommarhuset! Det kanske är där skon klämmer?
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 08:00, 30 april 2009 i kategori Måltider
Fråga: Tack för en trevlig och lärorik spalt!
Jag har en fråga angående restaurangbesök. När man beställer mat på restauranger får man ofta väldigt stora portioner. För det mesta orkar jag inte äta upp all mat. Dock gör jag det ändå då det känns onödigt att behöva slänga mat. Jag undrar om det anses ohyfsat eller snålt att två personer delar på en rätt, alternativt att tre personer delar på två rätter? Visserligen kan man ju redan vid beställningen be om att få en mindre portion men det kan också kännas ”fel” tycker jag då man har betalt för en hel portion och vill ha valuta för pengarna. Alltså, är det ok för två personer att dela på en rätt och hur bär man sig i sådana fall åt? Kan man be om att få dubbla bestick och äta från samma tallrik, eller kanske en extra assiett eller rent utav be om att få rätten födelad på två mindre tallrikar?
Svar: Roligt att du gillar DN.se/etikett!
Man kan vid beställningen säga ”vi vill gärna dela på den här rätten, kan du ge oss en extra tallrik tack så delar vi själva på den” – det bespar krogen besväret att dela, lägga upp och dekorera rätten.
Men att två på en krog delar på en rätt och kanske dricker sparsamt är ingen bra affär för krogen, så det finns en risk att man på en del krogar säger att ”här delar vi inte på rätterna”. Då är det bara att välja om man vill stanna kvar eller lämna stället.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:52, 29 april 2009 i kategori Människor emellan
Fråga: Det finns ett fenomen som kallas husesyn vilket innebär att en ny gäst går i ett hus och ser sig omkring.
Jag undrar om det är okej att gå en icke erbjuden husesyn. Dvs om värdparet inte föreslår en husesyn, kan gästen initiera en sådan?
Min åsikt är det inte känns okej. Om värdparet vill visa upp sitt vackra hem så är det en annan sak. Men att påfluget gå runt i hela huset känns lite snokande tycker jag.
Svar: Det är oförsynt och helt felaktigt att traska runt i ett hem där man är gäst, men inte är uttryckligen tillfrågad om man vill gå husesyn. Man ska inte själv fråga, det kan vara svårt för de boende att säga nej.
För den delen kan det vara svårt att slippa gå husesyn i ett hem som man kanske inte alls är intresserad av att utforska i minsta vrå.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:51, 29 april 2009 i kategori Sorg och begravning
Fråga: Jag fotograferar en hel del själv men har lärt mig att man inte ska ta ett foto på någon som sörjer, dvs inte fotografera på en begravning, i alla fall inte ta närbilder på begravningsgästerna.
Men, i dag när det finns alla varianter av digitalkameror, verkar det som om det är tillåtet att fotografera när som helst och var som helst.
Har jag fel, eller är det gammalmodigt att man inte ska fotografera begravningar och definitivt inte ta närbilder på de sörjande ?
Svar: Du har helt rätt. Det finns ingen rimligen orsak att fotografera människor i sorg. Men detta måste påpekas särskilt från de anhöriga, så att begravningsförrättaren kan meddela det innan begravningsakten inleds i kyrkan. Att begravningsgäster fotograferas på kyrkbacken eller vid en minnesstund är egentligen lika fel, och det är därför lämpligt att framhålla att inga bilder får tas då heller.
En översiktsbild av blomstren eller kyrkan är en annan sak.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:50, 29 april 2009 i kategori Inbjudningar, Klädsel
Fråga: Jag och min man är inbjudna till en högtidskonsert där klädkoden är mörk kostym alternativt frack. Min man tänker ha frack. Vilka krav ställer det på min klänning?
Svar: Det blir alltid samma problem med dessa hopplösa dubbla klädkoder.
Inbjudarna vet uppenbarligen att alla män inte har tillgång till frack och ger därför alternativet mörk kostym – som ställer till detta krångel. Klädsel Mörk kostym för alla hade varit smidigt och bra. Och tämligen problemfritt.
Nu ska ju din man ta frack, och då ska du ha frackklänning, lång fin aftonklänning alltså. Det är ju en konsert och ingen bal, så har du möjlighet att välja bland olika klänningar, ta en som inte är så galabetonad utan kanske en hellång fin kjol med en ärmförsedd överdel i fest material. Eller om du har en urringad galaklänning, gör den mindre balbetonad med hjälp av en stor vacker schal.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:12, 28 april 2009 i kategori Människor emellan, Socialt vett
Fråga: Jag bor just nu i USA. Under mina senaste besök hem till Sverige har jag märkt någonting väldigt
irriterande. Det verkar som att många i Sverige, särskilt äldre folk, aldrig ber om ursäkt numera. Jag hör det nästan aldrig när någon vill gå förbi mej i tunnelbanan, på gatan, i en affär. Det kan också hända att folk går framför mej när jag står i kö. Vad kan man säja? Gör det inget att jag var där först? De bara tränger sig förbi. Det är irriterande redan att det inte finns ett ord för ”please” på svenska.
Vad kan jag göra? Jag blir arg bara av att tänka på detta….det känns som att folk bara tänker på sig själva.
Svar: Som så många har påpekat råder ett tilltagande ointresse för vanlig smidig vänlighet. Du kan inte göra något åt det. Du kan inte uppfostra andra vuxna, Du kan inte kräva att andra ska uppföra sig normalt hyfsat.
Du kan bara stå ut, och det gör du bäst genom att sluta irritera sig. Försök vända ilskan till skoj! När någon tränger sig före dig i en kö, säg ”oj, ursäkta att jag stod i vägen för dig”.
Eller när någon trampar på dina fötter, säg ”åh, förlåt att jag gick under dina skor”.
Eller, vilket är klokast, lägg din energi på annat än andras usla fasoner.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:10, 28 april 2009 i kategori Bröllop, Klädsel
Fråga: Jag ska på tre bröllop i sommar och tänkte lyxa till det med att köpa en lite dyrare klänning som jag kan ha på alla tre bröllopen (olika gäster på varje bröllop så ingen risk att någon ska tycka att jag är tråkig).
Hittade min drömklänning och visade glatt upp den för mina kollegor på jobbet. Tyvärr fick jag inte den respons jag hade önskat, det visade sig att klänningen var röd och det var ju HELT FEL FÄRG! Tydligen symboliserar en röd klänningen att man har haft sex med brudgummen…
Sådan oerhört fånig regel tänkte jag och vill nu helt och hållet strunta i detta och komma med min vackra, röda blåsa till bröllopen i sommar. Dock insåg jag att det kanske bäst att kolla med experten först… Vad är det som gäller egentligen? Vågar jag ha min röda klänningen eller kommer gammelfarmor att få dåndimpen då?!
Svar: Den här ofattbara löjligheten återkommer ganska ofta som fråga i min spalt. Eftersom det är bröllopstider och frågan har kommit i flera varianter nu tar jag upp den igen, trots att jag har svarat samma sak många gånger tidigare. Rött-trötta läsare avråds från att fortsätta läsa mitt svar. Detta svar är att låta dem leva i sin tro, de många som är så korkade att de tror att det skulle finnas något slags etikettpraxis eller hyfsregel att rött markerar tidigare förhållande med brudgummen.
Man kan förmodligen inte hjälpa dem ur deras enfald genom att förklara att det strider mot allt vanligt vett att någon skulle frivilligt visa upp sitt sexliv genom att välja en viss klänningsfärg.
Ha för allt i världen den röda klänning du vill ha! Ingen normalbegåvad människa bryr sig om den fjantiga idén om rött lika med före detta förhållande.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:09, 28 april 2009 i kategori Barn, Människor emellan
Fråga: Jag har nyligen fått veta att jag är gravid, jag och pappan är båda mycket glada över detta. Det som kanske skiljer sig från de flesta par som blir gravida är att vi inte alls planerade en tillökning då vi hade en mer flyktig förbindelse vid ett tillfälle. Nu är vi båda vuxna nog att inse vilken gåva detta är och har fått en god relation där vi dagligen pratar om hur vi bäst får allt att fungera, kanske blir det vi kanske inte, men barnet är vi hemskt lyckliga över.
Nu har vi några i vår närhet som inte gratulerat oss när vi berättat. Och inte efteråt heller för den delen. Eller hört av sig för att fråga hur magen mår el dyl. Självklart finns ingen lag på det men det känns lite tråkigt. Har man ”rätt” att inte gratulera bara för att man tycker att det är omoraliskt och slarvigt det som hänt? Eller borde man ändå, när vi är så glada, klämma ur sig ett grattis? Kan vi säga något bra i stil med att ”och vi är såklart överlyckliga fastän det inte var planerat” eller liknande?
Vi har båda bra arbeten och har aldrig varit några ”slarvers” tidigare. Ibland blir vi lite ledsna över hur vissa hanterar vår nyhet.
Svar: Bevare mig väl så enfaldiga en del människor är! Det enda man kan säga till den som berättar att ett barn är på väg är: underbart! så roligt!
Någon moralisk eller praktisk eller teknisk aspekt på informationen att ett barn är på väg kan inte komma på fråga. Det finns ingen ursäkt för ett tigande eller ignorerande. Alla som får höra detta ska lyckönska dig och barnets far. Ingenting annat.
Att så inte sker kan bara bero på enfald.
Bry dig inte om det. Människor är sällan direkt elaka, bara okloka.
Säg så snart du berättar om barnet ”det är så fantastiskt underbart, vi är så glada för vårt barn” så kommer nog lyckönskningarna så småningom, när alla har förstått att du och barnets far längtar efter detta nya liv.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:06, 28 april 2009 i kategori Klädsel
Fråga: Jag jobbar på kontor och klädkoden är hyfsat strikt måndag – torsdag och på fredagar något ledigare.
På min fritid vill jag verkligen ”klä ner” mig. Jeans och en tröja. Jag är inte speciellt förtjust i behå.
Tilläggas bör att jag har en liten byst, kan knappt fylla en B-kupa.
Är det tillåtet för mig att på min fritid vara utan behå på offentliga platser? Vad säger etiketten om detta?
Svar: Vem menar du skulle förbjuda dig att gå utan behå på offentlig plats? Har du tröja eller blus på dig är du knappast förargelseväckande. Förmodar jag.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade