Skrivet av
Magdalena Ribbing 00:00, 31 maj 2009 i kategori Etikettspalter, Människor emellan, Socialt vett
Ville verkligen reportrarna att Malena Ernman, Sveriges representant i Eurovisionsschlagerfinalen, skulle gråta?
Fråga: Hur kändes det? Svar: Åh, det var bara bra! Fråga: Men nog var hon ledsen? Svar: Nej, hon var jätteglad för Norges skull. Fråga: Men som tävlingsmänniska, var hon inte besviken över att ha förlorat? Svar: Nej, inte alls, hon hade kommit till final och det räckte. Fråga: Jamen lite ledsen ändå? Svar med ett leende: Nej.
Coola Malena höll inte fram en enda förlorarkänsla inför öppen ridå. Hon var ett praktexempel på god stil mot dessa påträngande och egentligen meningslösa frågor. Det är självklart att den som har kämpat för att vinna inte blir glad av att förlora. Men vad är syftet med att förmå förloraren att berätta om just detta? Är det för att framkalla tårar? Och i så fall till vems nytta?
Medierna kräver att få klämma och vrida på publika personers känslor. Villigt brer allt fler människor ut sitt innersta till allmänt beskådande. Förr i tiden var det god stil att visa bara ett lagom mått glädje offentligt, liksom en stilla sorg. Ett vilt gråtande ansågs lika olämpligt som gapflabb och glädjetjut. Rätt var att själv ha kontrollen över sina känslor.
Än i dag gäller detta på sina håll. Exempelvis kungligheter som gärna ska vara föredömen för folket, har sina egna regler för offentligt visande av känslor. Grunden är behärskning. Inga jublande kärleksbetygelser. Inget öppet kyssande, gullande. Tårar endast om de är på sin plats, av sorg och av medkänsla, men inte av besvikelse.
I en del asiatiska kulturer gråter makthavare medvetet inför offentligheten. Det anses visa uppriktig ånger över det dåliga som de gjort sig skyldiga till. I Sverige gråter inte politiker synligt för ett uselt beslut som de ångrar eller för att de har upptäckts sko sig på andras bekostnad. Hellre säger politikerna att de är ”ödmjuka”. De förstår inte att den som måste framhålla sin egen ödmjukhet vanligen redan har tappat den.
Men får man inte visa sina känslor för andra? Självklart så snart man vill. Ingen ska hindras i sin gråt eller glädje eller dess yttringar. Alla får gärna gråta. Men inte tvingas göra det som svar på frågan om de är ledsna över att ha förlorat en tävling.
Alla har rätten att välja åskådare. Ens tårar ska inte framtvingas av andras giriga nyfikenhet. De är privat egendom.
Vi kan ta lärdom av Malena Ernman och inte bjuda andra öppet på ett dugg mer än det vi verkligen vill ge ut av oss själva, både i ögonblicket och framöver. Vi kan låta bli att svara på fel frågor.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:00, 29 maj 2009 i kategori Människor emellan, Presenter
Fråga: Hur gör jag om jag får en present av min pojkvän, t.ex. ett smycke, som jag inte tycker om? Jag vill inte såra honom, och jag vill att han ska veta hur glad jag blev över omtanken och generositeten. Det vore synd att låta bli att använda hans gåva bara för att den inte föll mig i smaken. Är det okej att byta smycket mot ett annat, och hur säger jag det till honom? Säger jag det på en gång eller vid ett senare tillfälle? Det handlar ju om att minimera risken att han blir sårad.
Svar: Svårt – men du tänker ju helt rätt som inte vill såra den som givit dig en omtänksamhet, samtidigt som du inte vill ha något oanvändbart! Så det gäller att du visar din pojkvän hur glad du blev för presenten. Vänta ett litet tag så att han förstår att du verkligen har tänkt över detta. Förklara sedan hur mycket du uppskattar hans fina tanke, men trots att smycket är så fint så känner du inte riktigt att det passar dig. Därför undrar du om ni tillsammans kan gå och byta det till något som du känner att du gärna vill ha.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:00, 29 maj 2009 i kategori Människor emellan
Fråga: Befinner mig just nu i ett bibliotek, i den tysta avdelningen, och pluggar till mina tentor. Vad gör man med dessa människor som istället för att snyta sig ”drar in” snoret ? Kan tyvärr inte hitta ett mer passande uttryck för detta fenomen.
Är det himla oartigt att ge personen i fråga ett par näsdukar? Jag tycker både att snorandet är äckligt och störs av det.
Svar: En del mänskliga yttringar får man lära sig att uthärda, människor måste få vara lite snuviga utan att andra markerar att de finner dem outhärdliga. Men ett grovt snorande är en annan sak. Så visst kan du gå till den eller de som snorar, hålla fram ett paket pappersnäsdukar och säga ungefär ”jag hör att du behöver en sådan här, varsågod!” Sagt med ett vänligt tonfall kan det inte tas illa upp. Däremot ska du nog inte vänta dig en allmän förbättring av snorarna, många gör detta nästan som av tvång, ett slags lugnande sysselsättning lika med att pilla på naglarna, klia sig i håret med mera.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 07:00, 29 maj 2009 i kategori Fest, Klädsel
Fråga: Jag har nyligen varit på en trevlig fest, där jag hade stor nytta av dina råd avseende klädseln. Tack för det!
Nu är det så att jag är bjuden på en fest igen om ca en månad, med vad jag tror, ungefär samma gäster, åtminstone delvis. Klänningen med matchande liten jacka och skor som jag köpte till den förra festen kostade cirka 2000 kr. Det är en fin klänning som jag trivs i, och som skulle passa klädkoden även på den kommande festen. Problemet är att jag inte har råd att köpa mig ännu en klänning, det ekonomiska utrymmet finns helt enkelt inte. Jag undrar om det är pinsamt om jag kommer i samma klänning som sist? Skulle vissa anse att jag skämmer ut mig? (Det är min mors bestämda uppfattning.) Alternativet är att tacka nej till festen, och det vore ju tråkigt.
Svar: Så bra att du har nytta av DN.se/etikett!
Helt självklart kan du ha samma klänning på två fester i rad! Det är bara dumheter att tro att någon skulle kritisera det – på vilken grund? Att du inte är så rik att du kan köpa nya kläder till alla kalas? Så fåniga är inte människor. Och de som eventuellt skulle ha synpunkter på att du kommer i samma klänning som förra månaden, dem kan du helt strunta i, de är bara larviga och för den delen pinsamma. Men det är inte du om du har samma klänning på flera fester! Tvärtom. Se förresten på de som verkligen har råd med nya kläder till alla fester som kungligheterna exempelvis, de har gärna samma klänning gång efter gång. Allt annat vore dumt slöseri. Och inte ett dugg klimatsmart heller!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:18, 28 maj 2009 i kategori Bröllop
Fråga: Vår dotter gifter sig och min fråga är vad det är brukligt att brudens föräldrar betalar. Självklart vill vi hjälpa dem ekonomiskt. De vill gifta sig kyrkligt och ha trädgårdsfest hos oss. De tror själva att det kommer kosta runt 60 000 kr.
Svar: Du ställer en fråga som har varit upp här ett antal gånger, men verkar ständigt aktuell. Det vanligaste i dag, kan jag se på många frågor till min spalt, är att brudparet och respektive brud och brudgums föräldrar delar på kostnaderna i tre lika delar, eller efter förmåga. Alternativet är att brudparet betalar sitt eget bröllop.
Det är alltså inte tal om att brudens föräldrar betalar allt eller det mesta, som förr då kvinnan var utan egen försörjning. Dagens självförsörjande kvinnor och män ordnar själva sitt bröllop efter eget tycke. Att föräldrar bidrar är naturligtvis trevligt och välkommet, men det ska vara frivilligt. Du bestämmer vad du vill betala. Det finns ingen praxis eller tradition i detta, utan det gör man precis efter egen uppfattning.
Ett tillägg som inte är ett svar på din fråga, du har säkert inte det problemet alls, men jag får så många frågor från ledsna brudparsföräldrar vilkas barn uttryckligen kräver att få sina bröllop betalade av föräldrarna. Ofta har barnen som gifter sig mycket bättre ekonomi än sina föräldrar, men förväntar sig ändå att föräldrarna ska betala, inte sällan genom att ta ett stort lån.
Bruden framför allt men även brudgummen brukar påstå att det är ”tradition” med föräldrar som står för alla kostnader. Brudens föräldrar “ska” betala kalaset och klänningen, brudgummens föräldrar betalar dyra ringar och bröllopsresa, brukar dessa bekymrade föräldrar skriva. Dem svarar jag att detta är en grov missuppfattning och inte alls någon tradition. Det är helt enkelt egoistiskt snåltänkande från bortskämda brudpar. Eller möjligen traditionsokunniga och feltänkande brudpar.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:16, 28 maj 2009 i kategori Dop, Klädsel
Fråga: Kan jag och min fru ha folkdräkt som gäster på ett dop i pingst ?
Svar: Perfekt klädsel för ett dop – och ett vackert inslag bland kostymer och klänningar!
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:16, 28 maj 2009 i kategori Bröllop, Klädsel
Fråga: Jag ska på bröllop nästa helg. Min mans kusin gifter sig och jag undrar följande:
Det är klädsel kostym och jag, liksom alla andra, hoppas att så klart på att vädret ska varmt och soligt. Ska jag ha strumpor till klänningen eller är det okej att gå barbent?
Svar: Det är egentligen otänkbart att gå barbent till formell klädsel, och det får man ju anse att klädkoden Kavaj är, inte minst vid ett så högtidligt tillfälle som ett bröllop. Mitt spontana svar, grundat på kunskap om och erfarenhet av vad som är korrekt klädsel och stil, skulle alltså vara att du ska ha strumpor.
Men jag har sett, liksom säkert du har gjort, att barbenthet och bara fötter till formell klädsel nu har blivit mycket vanligt. Det förekommer på exempelvis Nobelfesten, där en del charmant klädda kvinnor i stora galaklänningar och dyrbara juveler har nakna tår i aftonsandaletterna. Vilket alltså inte kan bero på brist på strumppengar.
Kungligheter som säkert anstränger sig att vara föredömliga, uppträder numera gärna strumplösa i de högklackade remsandaletterna, med aftonklänningschiffong och siden svävande kring knän eller anklar.
Ser man detta på sitt sätt totalt betydelselösa fenomen ur etikettssynvinkel är det alltså helt fel med bara ben och fötter till festklädsel. (För den delen kan en affärskvinna i exempelvis USA, Tyskland med flera nationer, inte vara barbent i arbetet ens under högsommartid, då anses hon inte färdigklädd och därmed inte seriös).
Ser man på de bara benen och fötterna endast från perspektivet egen bekvämlighet och attraktion (de som hävdar barfotsfrihet brukar anföra som skäl att det är så “sött” med nakna välmanikyrerade tår, vilket kanske inte har med saken att göra) så kan man avstå från strumporna.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:24, 27 maj 2009 i kategori Allmänt
Fråga: Den fråga som jag vill framföra kanske inte tillhör ”god ton och etikett”. men jag undrar bara om en manlig person med ett vanligt son-namn gifter sig med en kvinna av börd det vill säga adlig, kan antaga sin hustrus släktnamn. Vad säger Riddarhuset!
Svar: Det är tillåtet att ta sin hustrus namn även om detta är adligt. Däremot får en man inte den eventuella titel som kan höra ihop med hustruns namn. De barn som paret kan få kommer inte att stå i adelskalendern även om de också får sin mors födelsenamn.
I adelskalendern markeras män som tagit sin hustrus namn så att det vid kvinnans namn, exempelvis om det vore Lewenhaupt, står att hon är gift med Sven Lewenhaupt *Karlsson, med en liten asterisk som visar att mannen har tagit hennes släktnamn och vad han hette ursprungligen. Men han kan inte kalla sig greve Lewenhaupt, om han vill följa praxis. Och han kan inte företräda den ätt som han har gift in sig i, enligt Riddarhusets regler.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:23, 27 maj 2009 i kategori Klädsel
Fråga: Jag fick nyligen en fluga i present. En trevlig bekantskap och alternativ till slipsen.
Men när kan man använda den? Och när kan man definitivt inte ha den på?
Svar: En fluga har samma betydelse som en slips. Många män har alltid fluga, andra har det aldrig. Den ersätter alltså en slips och det finns inget tillfälle då en fluga är olämplig. Den ska inte vara svart, eftersom det är smokingtillbehöret, och inte vit eftersom det är fracktillbehöret (rosett) men kan i övrigt ha vilken färg som helst och då vara lämplig till all slags klädsel då man skulle haft slips.
Magdalena Ribbing
Skrivet av
Magdalena Ribbing 09:22, 27 maj 2009 i kategori Bröllop, Klädsel
Fråga: I helgen ska jag och min sambo på bröllop, med klädkoden mörk kostym/smoking. Min kille ska ha mörk kostym, med vit skjorta. Han har en väldigt snygg slips med matchande manschettknappar och näsduk, men dessa är i vitt men med ”vävt paisleymönster”, dvs man ser tydligt att den är mönstrad men det är vitt i vitt så att säga. Kan man ha denna till mörk kostym, eller gäller ”vit slips endast på begravning” även för denna något festligare variant av vit slips?
Svar: Tyvärr blir det inte så bra med vit slips även om den är mönstrad – risken att den liknar en begravningsslips för en nära anhörig är stor och onödig att ta vid detta tillfälle. Föreslå din sambo att köpa en sidenslips i milda färger, så kan han behålla manschettknappar och näsduk i det vita paisleymönstret.
Magdalena Ribbing
Mest kommenterade