Fråga: Jag dricker inte alkohol (aldrig). Så fort jag hamnar i nyare sällskap uppstår diverse Situationer. Det senaste på kartan är när jag via någon annan får meddelat att värden/värdinnan kommer bli förolämpade om jag inte dricker den alkohol det bjuds på. Skälen är allt från att vederbörande har ett enormt vinintresse, att det är viktigt för dem att ”få ge mig det här”, det handlar om deras personlighet som jag ska tolerera etc. Ofta får jag det här mumlat åt mig i hallen av någon som står värden eller värdinnan nära. Detsamma gäller om vi är ute på en bar och någon absolut ska köpa alkohol och bjuda mig, en annan i närheten börjar viska ”säg inte nej nu, Lasse älskar ju att få bjuda”.

Jag har inga medicinska orsaker att skylla på men tycker jag inte att det ska behövas. Tyvärr blir jag rätt provocerad av detta och får svårt att svara på ett tydligt men ändå hövligt sätt att jag inte tänker dricka någon alkohol.

Vad ska jag svara? Behöver jag förklara varför jag inte vill dricka? Själv tycker jag ju det är min rätt att säga nej utan långa utläggningar, men jag kanske är ohövlig?

I vissa fall kan jag så klart tacka nej till inbjudan i förväg om jag vet läget, men i andra fall är det som sagt något som uppstått spontant.

Svar: Det är otroligt att en del försöker bestämma att andra ska dricka alkohol. Man undrar varför, om det beror på behov av att ursäkta sitt eget drickande (trots att ett måttligt sådant varken behöver förklaras eller ursäktas), eller om det finns någon annan anledning?

Du har all rätt att tacka nej till alkohol. Du är inte ohövlig som tackar nej. Du behöver verkligen inte förklara dig. Det är inte ditt problem att någon älskar att bjuda på gott vin. Du behöver inte trösta någon genom att göra något som du inte vill. Var går i så fall den gränsen?

Dina vänner som försöker förmå dig att dricka beter sig klumpigt, korkat och faktiskt oursäktligt. Det skulle du ju kunna säga till dem, men det gör du förstås inte, du vill ju inte förlora dem som vänner, och människor har en fullt begriplig tendens att bli sårade om man säger till dem att de beter sig som dumskallar.

Så säg tydligt och bestämt redan vid inbjudningstillfället ”tack, trevligt, jag kommer gärna och säger redan nu så att du vet, att jag inte dricker alkohol, vatten går alldeles utmärkt för min del”. Säger då inbjudaren ”jamen ett glas av vin kan du väl ändå ta” så svarar du lika tydligt igen ”nej, som sagt, jag dricker alltså ingen alkohol alls”.

När dina vänner viskar i tamburen att värdpersonen blir sur eller förolämpad om du tackar nej till vinet (vilka larviga vänner! hålla på med sådant!) så har du ju redan informerat den som inbjudit dig. Säg det och se glad ut, inte arg eller upprörd, då blir det ett problem för alla. Men är du naturlig, bestämd  och ser nöjd ut, så blir det svårare för dina övertalande vänner att fortsätta tjata,

Vid de spontana tillfällen där du inte kunnat meddela ditt icke-alkoholbruk i förväg säger du när övertalande, tjatet, provocerandet  börjar: ”nej tack, jag dricker bara alkoholfritt”. Då kommer den ofattbart dumma och klumpiga frågan om varför, och då ler du glatt och säger ”därför att det råder valfrihet i Sverige”.

Så är det nämligen. I detta land är ingen tvingad att dricka alkohol, även om somliga tycks tro att så är fallet.

Magdalena Ribbing